Första lammet fött

I söndags kväll såg jag alla de tecken som man brukar räkna upp som tecken på nära förestående lamning:

• Juvret hade vuxit till synbart under dagen
• Inte intresserad av grovfoder
• Lite kort i humöret
• Höll sig lite för sig själv
• Krafsade i ströbädden
• Lade sig och reste sig om vart annat
• Hade uppenbarligen ont
• Svansen stod rätt ut
• Magen hade ramlat ner
• Gropar syntes på sidorna, i midjan ("hungergropar")

Den som visade dessa tecken var min sällskapligaste tacka, Black. Jag har ju sett under veckan som gick att hon hade fått synligt juver, från att ha varit en tämligen slank och pojkaktig ung tacka så blev hon "tackan with the boobs".

Jag höll mig kvar inne i ladugården efter kvällsfodringen och lade sista handen vid lamningsboxarna. En annan fårbonde hade påpekat att det nog var för långt mellan de nedersta spjälorna, ett litet lamm kunde lätt ramla ut där. Förlossningen fortskred inte synbart. Det var dessutom kallt, neremot minus tio som kallast, och jag bekymrade mig för hur det skulle vara för ett litet lamm att komma till världen i så ogästvänlig miljö. Vid halv tolv, två timmar efter att jag sett första tecknen så gick jag in för att värma mig, då hade jag ännu inte sett någon blåsa, än mindre några klövar sticka fram. En timme senare gick jag ut igen och möttes av ett spätt litet bräk när jag öppnade dörren, och ett helt annat kuttrande ljud från den nyblivna mamman! Lammet var helt nyfött och hade ännu inte rest sig, jag lyfte in det i en av lamningsboxarna och hämtade en grind att sätta för. Lammet var plaskvått och ladugården kall. Black slickade och slickade under ihärdigt kuttrande. Ganska omedelbart var lammet uppe på benen, men det där med att dia verkade vara svårt att komma till!

Livet kan ju inte vara slickande allena, så jag gjorde mitt bästa för att hjälpa till för att lammet skulle hitta spenen. Jag mjölkade några tag med handen, rejält med mjölk verkade det finnas i alla fall. Ju längre natten gick och lammet kändes kallt funderade jag över mina alternativ. Jag hittade inte den nappflaska som jag var säker på att jag hade någon stans, men väl en pipmugg. Mjölkade ur lite och försökte mata lammet med den, men resultatet var inget vidare, det lät snarare som att jag försökt dränka det i mjölk... Några gånger hade lammet spenen i munnen och sög lite grann, men det kändes för fjuttigt. Jag torkade lammet så gott jag kunde med hjälp av handdukar och Black fortsatte med sitt slickande.

När klockan närmade sig fem på morgonen och jag inte tyckte att jag gjorde några synbara framsteg och inte hade några bra alternativ så beslöt jag mig för att låta naturen ha sin gång, vad det än månde vara. Jag hade bestämt mig innan att vi inte klarar av ett flasklamm i år, så att ta med det bort från tackan ville jag inte göra. Jag gick in och lade mig igen, tämligen säker på att lammet skulle ha frusit ihjäl när jag vaknade. Jag frös själv ända in i märgen. Jag sov oroligt i en timme och vaknade medan solen gick upp,nu när det var morgon så öppnade sig i alla fall möjligheten att köpa en nappflaska så att jag kunde få i lammet lite urmjölkad mjölk om det fortfarande levde. Döm av min förvåning när det levde i allra högsta grad! Det hade till och med lyckats krångla sig ur boxen och stod på vingliga ben i lamningsboxen bredvid, allt medan Black kallade på sin förstfödde. Jag lyfte tillbaka honom i boxen till mammans trygga sällskap. Nu var han i alla fall torr. Och kändes varm. Och jag kände mig halvdum, all min möda under natten hade förmodligen varit mest till besvär, möjligen undantaget torkhjälpen.

Pontus gillar att bli kliad!

Nu är han så som jag föreställer mig att de ska vara, gör försök till skutt, men benen är ännu lite för ostadiga för att det ska bli några rejäla. Han snuttar utan hjälp och står dessutom och läppjar på mammans mat, han undersöker sina omgivningar och hälsar på de andra fåren genom spjälorna. Allt gick bra!

Under morgonen åkte jag sedan och köpte en nappflaska för lamm och lite lammnäring för att jag skulle ha en reserv om det blir problem på riktigt nästa gång. Desstuom tipsade Cornucopia? om att man kan värma dem med en hårtork om man som jag saknar värmelampa. Att de endast snuttar korta stunder är tydligen normalt för nyfödingar. Nästa gång ska jag hålla mig mer i bakgrunden, jag lovar!