fredag 25 mars 2011

Varför blir ungdomarna som de blir?

Jag läste en artikel i DN häromdagen som handlade om att ny forskning hade visat att det är uppväxtförhållandena som är avgörande för brottslighet, inte om man är invandrare eller inte. Det förklarar dock inte hela skillnaden för män, men för kvinnor.
Studien visar att när hänsyn tas till faktorer som var vi vuxit upp, våra föräldrars utbildning, sysselsättning och inkomst så försvinner till större delen de skillnader som finns mellan första och andra generationens invandrare och svenskar. Enligt Sarnecki är det mest avgörande om föräldrarna arbetar eller inte.
Jag hävdar att det finns en förbisedd faktor, nämligen kontakt med vuxenvärlden och naturliga, "goda" förebilder.

Barn och unga idag har väldigt få kontakter med vuxna där de möts som jämlika individer. Nästan all kontakt är med vuxna i rollen som lärare/ledare eller förälder. I Sverige lever vi ålderssegregerat in i minsta detalj, från åldersuppdelningen på dagis, i skolan via föreningar och vidareutbildning. Det är ofta inte förrän "barnen" börjar jobba som de får en verklig kontakt med andra vuxna människor, många gånger med svåra omställningar och konflikter som resultat. Har man inga bra förebilder är risken dessvärre stor att man söker förebilder bland dem som inte är så bra.

Själv hade jag tur. Jag var på god väg att bli en riktigt odräglig slyngel, om än tämligen laglydig sådan, om det inte var för att jag av slump fick kontakt med en förening som drev ett segelfartyg, Skonaren Ingo's Vänner i Göteborg.
Ingos Vänner bestod av vuxna människor i en skön blandning. Jag var yngst när jag kom med, året då jag fyllde 16 år. Äldste personen som var aktiv var över 80. Däremellan fanns alla ådrar representerade. Det var också en stor spridning bland yrken som fanns representerade, även om de hade tyngdpunkt åt tekniska och hantverksyrken så fanns det också bankekonomer, cancerforskare och naturligtvis riktiga sjömän representerade. Jag fick på egna meriter skapa kontakt med dessa människor, lära mig att respektera ålder och erfarenhet och fick ta ansvar på ett sätt som ingen skola i världen kan ersätta. Jag fick förebilder som jag såg upp till och som vid nödvändiga tillfällen kunde tillrättavisa mig. Från den sommaren och fem framåt var jag besättning på Ingo på somrar och helger. Vi seglade med skolungdomar, företag och föreningar, kortare och längre sträckor utmed västkusten. Jag hade ansvaret för arbetet på däck, när seglen skulle hissas, trimmas och beslås. I mitt minne sken alltid solen på den tiden ;-) Har du själv seglat på Ingo mellan -86 och -90 är chansen stor att vi har träffats.

Hur många ungdomar av idag får chansen till samma sak? Allt färre föreningar driver någon åldersblandad verksamhet.  Överhuvud taget är det ju inte så många som är engagerade i föreningar längre. När dessutom inträdet i arbetslivet blir senare och senare, de okomplicerade sommar- och extrajobben lyser med sin frånvaro, då riskerar ungdomarna att ha hamnat alldeles snett redan från början. Som om inte detta vore nog så är ju en stor del av ungdomskullarna helt enkelt oönskade på arbetsmarknaden. Detta skapar en stor osäkerhet bland individerna och risken är stor att man skapar egna sociala miljöer där arbete inte är eftersträvansvärt, både för att de gruppernas förebilder står för den bilden och som mental skyddsåtgärd. "Vill inte ni ha mig så vill inte jag ha er!"

7 kommentarer:

  1. I boken Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett presenteras samband mellan relativ inkomst och bla. brottslighet.

    SvaraRadera
  2. Fri uppfostran kombinerat med en kravlös skola. Dagens föräldrar klagar på att samhället inte tar sitt ansvar om deras barn. Sverige är ett enda stort socialt experiment, det startades av Myrdals på 1960-talet och har fortsatt sedan dess.

    Vett och etikett saknas i dagens samhälle, moral anses som förlegat och självhävdelsebehovet är enormt. Det ropas på solidaritet, men det betyder bara andra, inte en själv.

    Svenskar har bara rättigheter och inga skyldigheter.

    Men nu skördar vi vad vi sådde också, svenska skolan har bland de sämsta resultaten i EU. Svenska barn kan inte skriva och läsa sitt egna modersmål felfritt ens. KTH fick sänka kraven på matten.

    Nej, socialiserat flum har förstört flera generationer tyvärr och skadan går inte att reparera.

    SvaraRadera
  3. Anonym 10:27: Du kanske skulle prova att läsa inlägget och diskutera utifrån det? Annars kanske du kan skriva på en egen blogg?

    SvaraRadera
  4. "Enligt Sarnecki är det mest avgörande om föräldrarna arbetar eller inte." -- där har vi kanske Sveriges nästa stora problem. Vad sker med flyktingarnas barn?

    Jag håller med om ålderssegreringen. -- låt oss hoppas att ungdomarna fås "back to track", precis som tidigare generationer (?) -- annors kan vi ropa hej till pensionen.

    SvaraRadera
  5. Arbetslösa invandrare = kriminalitet, och de tre tingen har vi gott om i Sverige!

    SvaraRadera
  6. Ålderssegregerat. Verkligen!
    Kanske extra mycket nu när SVT på ett tydligt sätt redovisat rådande förhållanden på arbetsmarknaden.
    Den "trygga arbetsmarknaden" där den vuxna generationen ingår och arbetsslaveriet med visstidsanställningar och kassa arbetsvillkor där de unga ingår.
    Ifall detta fortsätter kommer det gå käpp rätt åt helvete, det är jag helt övertygad om.

    SvaraRadera
  7. Det där har jag diskuterat många gånger med en av mina vänner! (Vi borde enligt normen inte umgås förvisso med tanke på att hon är 20 år äldre än vad jag är.) Men överlag är det både ålders- och könssegregerat idag vilket jag tror att hela samhället förlorar på. Dels för att jag tror att kunskapsutbytet mellan generationer är väldigt viktigt och dels på grund av förebildsfaktorn. Och det gäller åt båda hållen! Dessutom är det otroligt trevligt att få lite perspektiv på sin tillvaro tex jag som aldrig haft barn får möta någon som själv har utflugna barn!

    Den stora frågan är vem som egentligen vinner på att ha det på det viset...

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...