Status på jordkällaren

När jag lade in potatisen i jordkällaren i höstas kunde jag aldrig föreställa mig den vinter som komma skulle. Jordkällaren lämnade mycket övrigt att önska vad det gäller tätheten på dörrarna och isoleringen i taket, så när december blev så kall som den blev så tänkte jag att det nog gått illa för potatisen. Jag tordes dock inte öppna så länge det var minus eftersom det bara skulle förvärra läget. Det är ju ändå så pass mycket potatis att man svårligen förvarar den i kylskåpet...
Nu i helgen har ju dock våren anlänt med besked, snön försvunnit till största delen och temperaturen håller sig över noll.

Det var ett bra tillfälle att öppna locket och snegla in på Schrödingers katt, att det funnits mat åt den (den tänkta katten) var det inget tvivel om, det var gott om mushål och gångar i det framtinade fjolårsgräset. Men till min stora glädje visade det sig att jordkällaren förmått att hålla kylan stången och potatisen var i bästa skick! Och dessutom hade min mussäkring fungerat och det fanns inga nya musgnag på knölarna, förträfflig gammal soptunna!

Så mycket bättre än de skrumpna små krakar med långa vita skott som tillbringat vintern i kylskåpet. De får nog bli mat till vildsvinen så småningom.

Kunde inte hålla mig från att klyva en av de skotska potatisarna för att se färgen, och så här ser de ut!