I dagarna har det gått två år sedan jag började skriva här på bloggen, mycket har hänt sedan dess. Tyvärr har google analytics slutat att fungara, visar inga träffar längre, så jag kan inte lämna några siffror över hur besöksstatistiken har förändrats.
Under dessa två år är det mycket som har förändrats, inte minst på odlingsfronten. För två år sedan var det odling i den egna villaträdgården som gällde, förra året var det dags att förbereda nyodlingen på gräsbevuxen mark. I år finns det redan trädgårdsland där, men de hann inte få den omsorg som de skulle ha behövt i höstas. Jag hann bara gräva potatislandet och det var ju i princip för att man ju ändå måste gräva för att få upp potatisen. Kvar står stjälkarna till grönkålen mm.
I helgen kom dock våren, efter en sista insats från kung Bore, bara veckan innan hade vi ju fått drygt en decimeter snö. Nu är all snö borta här med undantag för att det är lite kvar av vallar och i endel skuggiga lägen. Progressen var särskilt tydlig i trädgårdslandet, den första bilden är från lördagen, den andra från söndagen.
Vi såg även andra vårtecken, som fjärilar, tofsvipor, sångsvanar och att jag fick de första fröna i jorden!
Kanske dags att måla lite fönster? Eller ska du låta huset återgå till naturen.. :)
SvaraRaderaDetta hus ät tyvärr redan på god väg att återgå till naturen, detta pga ägarens (som alltså inte är jag) uttalade nedprioritering av alla byggnader på gården utom en handfull. Resten får förfalla och rasa bäst de vill. Däremot ids han bry sig om att han tycker att det är ful med halm, vilket gör att jag inte får använda halm som täckmaterial i mina odlingar...
SvaraRaderaOskyddat trä i svenskt klimat, det går rätt snabbt i slutet.
SvaraRaderaObehandlad ek har en livslängd på 50 år, behandlad runt 100 år. Hur det är med furu vet jag inte, men knappast bättre siffror.
Men gamla fönster har iaf kärnvirke, jämför med 80-tals 2glas, det är riktigt skit som ruttnar snabbare än fönster från sekelskiftet..