Intressant om förträngningsmekanismer

SvD har en artikelserie om våra känslor inför klimathotet, ett inlägg i den serien var en mycket intressant artikel om varför människor blundar för det. Dessa mekanismer stämmer ju i stort sett för alla typer av hot av vår miljö och effekter av vårt handlande. De flesta människorna är mer eller mindre medvetna om att vårt sätt att behandla jordklotet inte är hållbart, vare sig det gäller koldioxid, utsläpp av giftiga kemikalier, utfiskning eller vår fantastiska energiförbrukning.

Så varför är det så svårt att på djupet ta till sig information om klimatförändringarna? Och varför reagerar vi inte som vid andra allvarliga hot mot vår existens – nämligen genom att försöka göra något åt det? När larmet om svininfluensan dök upp förra hösten nästan slogs människor om att få vaccin. Och efter 11 september infördes blixtsnabbt nya säkerhetsrutiner på flygplatser världen över.

Nu är vi istället förvånansvärt passiva, åker till jobbet varje dag, köper elektronik och leksaker från andra sidan jordklotet, åker på långväga semestrar och så vidare. Varför?

På naturvetarsidan tror många att mer information till allmänheten är lösningen, men det är inte så enkelt att mer information leder till handling. Vi måste också ta hänsyn till hur människans psyke fungerar. Det som är komplicerat med klimatförändringarna är att de främst orsakas av en genomskinlig och luktfri gas – koldioxid. Det är svårt för människor att förstå – och lätt att förtränga – den skadliga effekten av ett hot som de varken ser eller känner lukten av, säger Marta Cullberg Weston. 

Jag skrev ett tidigare inlägg om kognitiv dissonans, vilket även skymtar i bakgrunden i SvD's artikel, men här belyses även andra mekanismer.

• Det händer inte här

Det är alltid lättare att skjuta ifrån sig händelser ju längre bort de förekommer och ju mindre likheter de har med  vårt liv. Översvämningar i Bangladesh eller ökenutbredning i Kina eller Afrika är svårt att sätta i relation till våra pendlarresor eller skjutsandet på barnen till sina aktiviteter. Våra hjärnor är fortfarande programmerade efter stenålderns faror, de ska reagera på faror vi kan se, höra eller känna lukten av.

Eftersom förändringarna fortfarande är svåra att upptäcka med blotta ögat, tvingas vi dessutom förlita oss på forskarnas analyser och statistiska modeller för vad som sker. Problemet med dessa staplar över temperaturhöjningar och diagram över stigande havsnivåer, är att de inte heller väcker några starka känslomässiga reaktioner eller triggar igång några varningssignaler i våra hjärnor.

 

• Långsamma förändringar är svåra att se

Vi människor har svårt att upptäcka långsamma förändringar. Vädret idag är ungefär som igår, eller förra året.

Till skillnad från en jordbävning eller en plötslig höststorm, är klimatet ett långsamt statistiskt fenomen som på de flesta håll i världen fortfarande är svårt att upptäcka för enskilda individer. Samtidigt tror många människor att de skulle kunna se klimatförändringarna om de verkligen pågick. 

• "Allmänhetens tragedi"

Ofta får man höra argumentet "Vad vi gör i lilla Sverige spelar ju ingen roll", eller "Vad hjälper det om jag cyklar istället för att ta bilen, det är en droppe i havet" eller liknande.

Många tänker att vad jag gör i mitt liv, kan ju inte ha någon avgörande betydelse för klimatet i stort. När gränserna för de gemensamma resurserna är diffusa och aktörerna många, behövs tydliga internationella regler för hur de får användas, säger psykologen Marta Cullberg Weston.

• Begränsad mängd oro

Psykologisk forskning visar att vi bara klarar av en viss begränsad mängd oro och riskanalyser. Rimligen prioriterar våra hjärnor de som verkar mest akuta och närliggande före de mer avlägsna och diffusa.

Andra studier har visat att oron för terrorism efter 11 september och för den ekonomiska krisen 2008, ledde till minskad oro för klimatet. När nya hotbilder dyker upp, hamnar de högst upp på orostrappan, medan gamla hot ramlar ner några steg - trots att risken kvarstår i lika hög utsträckning som tidigare.

• Framtida hot förminskas

När vi ställs iför val har vi en tendens att välja det som ger mest positiv återkoppling för stunden, vare sig det handlar om att titta på tv istället för att göra läxor, eller att tjäna en mindre summa i handen idag istället för een större summa i framtiden. Eller äta en bit choklad nu istället för att låta bli...

Problemet för klimatet är att kostnaden för ett miljövänligt beteende är konkret och upplevs som en uppNoffring i nuet – medan vinsten ligger i framtiden och upplevs som relativt diffus. Dessutom är njutningen med ett icke miljövänligt beteende, som att bo i ett varmt hem eller köra bil till jobbet kännbart i nuet – medan kostnaden i form av klimatförändringar ligger i framtiden och är diffus för de flesta, säger psykologiprofessor Janet Swim.

I princip alla dessa punkter är direkt utbytbara mot vilket som helst av mänsklighetens smygande hot och är en av förklaringarna till varför inget händer och  troligen inte kommer att hända för att ställa om från våran dödliga kurs. Mänskligheten är programmerad att köra över stupet, bara det går tillräckligt långsamt, i tillräckligt bekväm bil och i gott sällskap. Några få har hoppat av, men det är inte säkert att de klarar sig från att åka med i fallet på ren gravitation.