Forskning om oljefritt jordbruk

Ofta tänker man att något borde undersökas närmare, bara för att upptäcka att någon redan har gjort det. Eller åtminstone redan håller på. Så och med seriös forskning om ett jordbruk som klarar sig med minimalt med insatsvaror och med minimala utsläpp av växthusgaservilket på samma gång gör det klimatanpassat och oljetopps-robust. Jag väljer det svenska ordet robust som en bra svensk översättning av det annars populära direktöversatt "resiliens", som har samma innebörd.

I Roslagen, strax norr om Norrtälje ligger Ekeby forskningsgård där man forskar på hur man kan bedriva ett jordbruk som klarar IPCC's utsläppsmål. Om utsläppen ska fördelas lika globalt sett så innebär det utsläpp kring ca 1 ton koldioxidekvivalenter per person. För oss svenskar innebär det en minskning med ca 90 %.

Forskningen tar avstamp i de klimatförändringar som väntas med ojämnare nederbörd som framför allt kommer till större del om vintern, längre växtsäsong och fler ogräs och insekter. Man väljer också att göra det ekologiskt, både för miljöns skull, men för att det är ändliga resurser och fossilbränsleberoende. För att driva lantbruket har man därför valt häst som dragare.

Forkningen på gården är av handfast art, att prova vilka grödor som får önskat resultat vad det gäller samodlingsvinster, minskad urlakning, minskat behov av jordbearbetning och förbättring av jordens näringsstatus och mullhalt.

Konstgödsel ersätter vi med:

• Växtföljder med växter som ökar vittringen, fixerar kväve och ökar kolhalten/mullhalten.
• Minimering av växtnäringsläckaget genom växtföljder som minimerar plöjningsbehovet och som håller marken ständigt bevuxen.
• Täta kretslopp, där så mycket som möjligt av näringen återförs till marken, till exempel genom komposterade skörderester, stallgödsel och hushållskompost. Försök har inletts för att utvärdera olika komposteringsmetoder av stallgödsel vad gäller näringsläckage och växthusgasemissioner. Genom installation av urinseparerande toalett kan även humanurinen återföras till åkern. Vad gäller återföring av slaktavfall, har samtal inletts med berörda myndigheter för att försöka finna metoder som är säkra ur smittskyddssynpunkt.
• Tillförsel av lokala jordförbättringsmedel såsom stenmjöl, tång och aska.

Bekämpningmedel mot ogräs, skadegörare och sjukdomar ersätter vi med:

• Samodling av olika växter som hämmar ogräset och som skyddar varandra mot skadegörare och sjukdomar. Genom att samodla livsmedels- och fodergrödor på samma åker kan vi dessutom öka livsmedelsproduktionen per ytenhet.
• Växtföljder som minskar ogrästryck och risken för, så kallade, växtföljdssjukdomar.
• Jordbearbetningsmetoder som gynnar förekomst av mykorrhiza, det vill säga, ett samarbete mellan en naturligt förekommande svamp i marken och den odlade växten. Genom detta samarbete får växten lättillgänglig näring och skydd mot svampsjukdomar.
• Användning av odlingsväv för att täcka känsliga grödor som skydd mot flygande skadeinsekter.
• Gynnande av olika vilda skadedjursbekämpare genom att anlägga dammar, sätta upp fågelholkar, plantera och lämna växter i åkerkanterna som ger dem skydd och näring osv.
• Använda husdjurens ekosystemtjänster, till exempel höns som snigel- och parasitsanerare.
• Motverka torkstress hos växterna genom marktäckning och insamling av regnvatten i cisterner och dammar.

 Den intresserade läsaren rekommenderas att ta del av årsrapporten från det första verksamhetsåret 2009 för att ta del av detaljerna. Det är intressant läsning!