Så mycket att göra och så lite tid

Tiden bara rusar iväg utan att man hinner skriva alla de inlägg som ligger och vegeterar i huvudet, för att inte tala om allt annat som man borde hinna med utan att göra det. Det har till och med nått den nivån att jag blir glömsk, i år glömde jag bort att deklarera i tid... Min sambo ringde och väckte mig i morse, då hade han hört ett inslag om det på radion när han körde morgonskiftet i sin skogsmaskin. Så där blev jag 1000 kronor fattigare utan att ha något roligt för dem!

Odlandet hör ju till de saker som inte låter sig skjutas upp allt för länge utan oönskade konsekvenser så jag känner mig ändå ganska nöjd med att jag följer min tidplan där. Nu har potatisen kommit i jorden, efter att jag rensat kirskål en gång till. Det är inga höga odds för att jag ska slippa göra det många gånger till i sommar.

Ni ser det gröna havet av kirskål som ramar in mitt trädgårdsland. Det var naturligtvis lika dant där innan det plöjdes.

Nu har jag också fått ändan av vagnen och varit och hämtat den vedspis som jag gjorde upp om att köpa för flera månader sedan. Jag hade tur att den var kvar fortfarande, den hade sånär fått åka med till återvinningsstationen men klarade sig på att vara så tung att det gick åt en oljeslavsdriven lyfthjälp (aka. traktorgrävare). Det hade varit synd om den gick till återvinning så fint skick som den var i, varken brännplåtar, rostret eller ugnsplåtarna var slitna. Det fanns till och med ugnslera ovanpå ugnen! Dock hade rökstosen gått hädan men det ska väl gå att fixa något annat om man inte hittar någon på Josef Davidssons Eftr. de verkar ha det mesta.

Som bonus för den late potatisodlaren (dvs mig) så gick det ännu prima att skörda förra årets potatis som blivit kvar under halmen! Den hade klarat sig jättefint, bara enstaka knölar hade lindrat hungern på andra varelser under vintern. Nu hade jag ju tur att det inte kom någon tjäle här innan snön, men även om det hade kommit lite tjäle så hade nog halmen hållet den stången ett tag. Det är kanske inte att rekommendera att vänta ända in i maj, men så blir det när man har för mycket att göra och för lite tid att göra det på.