Nästa års åker

Jag har arrenderat en liten åker att utöka mina odlingar på. Åker är nästan lite mycket sagt, den är bara några tusen kvadratmeter. Men jämfört med de trädgårdsland jag har hemma i min villatomt så är det oändling skillnad. Åkern består av ett långsträckt stycke som blev klämt mellan den gamla landsvägen (liten grusväg) och den nya länsvägen som väl byggdes någon gång på 45-50-talet. Den har varit i stort sett obrukad i ett antal år, med klöver och vall som har slagits av med betesputsen bara för att den inte ska växa igen, så den har vilat upp sig i väntan på mig.

Nu börjar jag fundera på vad jag ska odla där nästa år. Som sagt är det ju avsevärt mer än vad jag är van att odla, så det blir en omställning i tankesätt. Jordmånen är rätt så styv lera, vilket ju ger sina begränsingar. Men tanken är att odla följande:

Potatis under halmtäcke
Majs (Painted Mountain)
Bondbönor
Jordärtskockor
Sommarvete

och kanske något mer?

Sedan är ju frågan hur man ska göra sig åt för att bryta vallen. Jag hoppas kunna låna traktorer och redskap från grannen, kanske kan han också ha några tips, men det är ju ändå konventionell odling som han kan så jag är tveksam om han föreslår något som jag vill göra. Eftersom det är lerjord så vill jag jobba aktivt med att öka mullhalten i jorden, och tänker därför att det kanske kan vara bra att köra med betesputsen på hösten så att det blir ett täcklager som man sedan kan bruka ner med t.ex. tallriksharv för att på så sätt få växtresterna koncentrerade i ytan. Jag är nybörjare på detta, så jag tar gärna emot förslag. Sist men inte minst hoppas jag kunna få tag på ett lass hästgödsel i mer eller mindre brunnet skick.

En helg på landet

I väntan på att hitta en lagom stor gård till ett lagom pris, så arrenderar jag en liten åker och hyr förhoppningsvis snart även en liten stuga till. Det är också här som årets halmodling har huserat, dock ej på "min" åker, utan mangårdsbyggnadens eviga potatisåker. Gården som detta finns på ligger i vackra Tjust och här har vi även bott tidigare. En gård har ofta så många praktiska utrymmen, så trots att det var 9 år sedan vi flyttade här i från så har våra grejor aldrig riktigt lämnat ladorna. Vi har även haft anledning att åka hit då vi skött skogen för ägaren som saknar sådan kompetens, samt haft vår vedhantering här. Nu finns här även Grållen och snart även vår husvagn. För att husvagnen ska få plats under tak så ska ett fack i vagnslidret tömmas på ved och det har vi ägnat oss åt i helgen när inte traktorreparationerna gick så bra.

Nu har ändligen barnen blivit så stora att de kan hjälpa till (om de vill) och inte bara behöver ses efter hela tiden. Åka traktor och traktorsläp var populära sysslor.

Sedan gjorde vi en avstickare till grannbonden för att avhandla affärer medans barnen roade sig med de fantastiska "klätterställningar" som där fanns.

Drivs de månne av grön el?

Bonden i fråga hade för övrigt fått endast 37 öre per kilo vete i år, (med relativt hög fukthalt) och var nu förbittrad och undrade varför de skulle hålla på att slita för ingen lön. Ja det kan man faktiskt undra. Dessa låga priser på bondens produktion är en destruktiv kraft som snabbt kan bytas i skenande priser och matbrist.

Grålle med förhinder

Helgen som var hade vi tänkt att vi skulle försöka laga Grållen. Den lider ju av sprucket motorblock. Tanken var att vi skulle köra den ett par hundra meter för att komma intill en vattenslang för att där kunna tvätta av motorn och fylla på kylaren för kunna exakt lokalisera sprickan. Jag har köpt in kemisk metall för att försöka laga sprickan utifrån.

Alla våra planer kom på skam. Traktorn vägrade starta! Först verkade batteriet lite trött, så det fick lite extra kraft från bilen. Då vevade startmotorn på bra, men det var inte antydan till tändning. En titt runt traktorn visade att det efter varje försök att starta motorn, rann en skvätt med bensin från fel sida på förgasaren, alltså i luftinsuget.

Det skulle ju kunna vara felet, kunde man tänka sig, men av någon orsak tog vi ut ett tändstift. Det var kruttort. Men vad värre var så var det ingen gnista heller! Vi lyfte på fördelarlocket och där var det ingen vacker syn. Locket verkade ha varit fel påsatt, så att rotorn hade gnagt ner ett stift medans de andra inte hade haft någon kontakt. Det låg metallspånor på botten.


Det känns avlägset med min dröm om en Grålle med gengasaggregat med vilken jag kan bruka min lilla åker. Nu tog orken slut, i alla fall tillfälligt.

Besvikelser och tankar kring en gård

I går var vi och tittade på en liten gård som skulle kunna passa vår plånbok. Men hur det nu var så kändes det inte rätt... Min sambo är skogsarbetare och vill gärna ha lite skog. Det enda som fanns på den här gården var en liten åkerholme som använts som sophög där det växte asp. Det som var mest negativt för mig var också skog, men inte avsaknaden av utan tvärt om, hög skog. Det var bara det att det var grannens skog, som växte högst 100 meter bort, söder om bostadshuset som därmed kommer att ligga i skugga på vintern, något som jag är mycket känslig för.

Det visade sig också att gården inte var taxerad som jordbruksfastighet utan som villatomt trots att den var 3,2 hektar. Det har sina sidor, man kan inte göra avdrag för maskiner i bokföringen, inga eu-bidrag för vad det nu är värt mm. Nej, det kändes inte rätt.

Idag känner jag mig besviken. Jag vill så gärna ha en egen gård som har åtminstone ett hektar odlingsbar mark! Letandet får fortsätta.

Tvehågsna känslor

Peak Oil gör mig splittrad!

När jag läser om oljekonsumtion, oljeproduktion, monetära system, tillväxt och erfarenheter vid tidigare oljekriser, så känner jag mig övertygad om att vi inom 10 år kommer att ha upplevt en "avgörande vändning" i vårt samhälle. En vändning som leder bort från meningslös konsumtion, tanklöst energislöseri , globalisering och stress för att ersättas med sparsamhet, enkla nöjen (så som att umgås med andra), lokalisering, större andel hemproducerad mat (både lagad och odlad). Jag känner mig också de flesta dagar övertygad om att denna "avgörande vändning" kommer att te sig väldigt besvärlig just när den sker. Det kanske blir mer krig, troligen från USA's sida, som inte stillasittande kommer att åse hur deras oljeimport sjunker. Och när USA kräver sin ökande andel i det minskande flödet så kommer det att bli ännu mindre olja på världsmarknaden än om den hade fördelats på samma sätt som idag. Jag tror att denna oljekris kan göra att konstgödning blir oerhört dyr eller omöjlig att få tag på, Sverige kommer tidvis att få akut brist på olja vilket kommer att drabba framför allt privatbilismen men också transportnäringen och lantbruket. Jag tror att oljebristen i sin tur kan leda till överbelastning av elnätet när folk försöker konvertera sin energikonsumtion från fossilt till el. För att inte tala om vad jag tror att oljekrisen kommer att innebära för ekonomin, arbetslösheten och den offentliga servicen.

Kort sagt, så tror jag att vi under åtminstone en kort period kommer att uppleva hunger i Sverige, massarbetslöshet och människor som lämnas att klara sig själv, både sjuka och medellösa.

Det är därför jag lär mig att odla, producera utsäde och förhoppningsvis lagra egen föda. För det behöver jag mer mark än vår villaträdgård på 972 kvm. Därför letar jag gård. Helst en gård som är så pass billig att vi kan köpa den utan några större mängder med lån, detta för att jag befarar stigande räntor i framtiden. Jag minns de 500 procenten ränta på 90-talet. Det var visserligen inget som stod på låneavierna på den tiden, men det var illa nog med ca 25%.

Sedan kommer jag till jobbet. Arbetskamrater som köper villor i staden för över tre miljoner. De har fullständigt förtroende för att den uppfinningsrika människan ska komma på en lösning, eller kanske flera som kan ersätta oljan. Jobbar med hemelektronik för nöje men inte nytta. Läser i tidningen om förväntningar om ökande trafik och förbifarter för Stockholm, rubriker om att "Botten är nådd" och att "det har vänt", förslag från myndigheter som gör det svårare för småskaligheten och driver på globaliseringen.

De kan jag ibland undra om det är jag som har fel och alla andra rätt.

Men jag brukar landa i att det är mycket värre att leva som majoriteten idag och låtsas som om vi kan fortsätta slösa för evigt, men att en dag mötas av krisen, än att förbereda sig för den men att den inte inträffar. Det kommer visserligen att kännas snopet, men det kommer inte att lämna mina barn hungriga på kvällen.

Nya epitet

Jag har fått två nya epitet! Cornucopia? listar mig som ett exempel på den andra gröna vågen. Och Överlevare utnämner mig till survivalist på svenska! Båda betraktelserna kändes verkligen som huvudet på spiken och jag tackar och bugar för uppmärksamheten! Och konstaterar att det är skönt att det finns intressanta personer som både tänker och genomför förberedelser som man kan läsa och diskutera med.

Idag har jag varit och kollat på en mindre gård. Den skulle räcka för att hålla min familj säker i dåliga tider. Nu ska vi bara se om det blir något.

Glädjeämnen och nederlag

Nu går jag ut i trädgården och skördar den mogna majsen. Det skyddade höljet av blad har vissnat, kornen inuti har hårdnat, fyra månader efter sådden. Alla korn är inte fyllda, ingenting är perfekt, men de är ändå så vackra! I många olika färger!
Så vänder jag blicken lite till vänster och ser på mina sorgebarn, vitkålen och broccolin. Broccolins tillstånd har jag mest mig själv att skylla, den gick i blom när familjen var ute på husvagnssemester. Snigelskadorna klarade den av tämligen bra. Numera huserar den larver av för mig okänd fjäril (tror jag). Jag ids inte rensa bort det i och med att jag inte har nytta av plantorna mera. Det får bli mitt bidrag till den biologiska mångfalden.
Då är det värre med vitkålen. Den såg ut att arta sig så bra och bildade huvuden. Efter semestern hade jag dock förlorat slaget mot sniglarna. Sedan flyttade även andra invånare in, någon slags larv som gräver gångar, sniglar och snäckor som äter av de yttre bladen och även daggmaskar som följt med in. Undrar vad de äter? Slutresultatet är i alla fall inget man vill sätta tänderna i. Nästa år får det bli duktäckning och elektriska snigelstaket. Resterna får nu hamna på komposthögen i skogen. Där är det ändå fullt med sniglar och snäckor.

Blommande jordärtskockor

Jag fick några jordärtskockor av en kompis förra våren, som jag planterade tillsammans med potatisen under det halmtäcke som i år har förädlats till trädgårdsland. Förra året vet jag inte om de stack upp något grönt över halmen över huvud taget, men knölar fanns det under halmen i alla fall. De var dock inte fler än att jag lät dem införlivas i kanten på det nyanlagda trädgårdslandet. Där har de vuxit så frodigt i sommar. De har nått en höjd av ca två meter, enstaka är ännu högre. Men jag har inte sett dem sprida sig i trädgårdslandet, det ska bli spännande att se hur det ser ut när jag gräver upp knölarna sedan...
När jag drog upp rullgardinen i morse möttes jag av en uppmuntrande syn, mina jordärtskockor har börjat blomma! Jag har sett alla mängders blomknoppar ett tag nu och undrat när de skulle slå ut, men nu behöver jag inte vänta längre. Undrar om det blir frö som går att använda av dem? Jag ser för min inre syn hur min arrenderade åker kommer att kantas med en häck av insynsskyddande jordärtskockor, två meter höga. Det blir en härlig syn!

Alekletts svar på påståendet om Susangerd

Jag skrev en fråga om svd's artikel till Kjell Aleklett på hans blogg som löd som följer:

Är det riktigt uppfattat att man missförstått det här med hur mycket olja som världen förbrukar när man säger att ett oljefält av Tupi’s eller det nyfunna Susangerd skulle motsvara 3 års världsförbrukning på ca 8 miljarder fat oljeekvivalenter?

Se artikel: http://sydsvenskan.se/varlden/article545356/Stort-oljefynd-i-Iran.html

Ylva!
Världsproduktionen är ca 30 miljarder om året. Alla de fynd som man diskuterar motsvarar några månaders konsumtion. Det kommer dessutom att a så lång tid att få de fält i produktion som man hittar nu att de bara kommer att påverka lutningen ner från toppen.

Vilseledande nyhetsrapportering

Om man försöker diskutera Peak Oil med någon som är obekant med begreppet så möts man ofta av argument som:
-"Men man hittade ju ett jättestort oljefält utanför Brasilien, Tupi. Man hittar säkert fler med modern teknik"

I går var det dags igen i media, en liten notis om att man i Iran hade hittat ett oljefält (Susangerd) som var ungefär lika stort som Tupi, siffran 8 miljarder fat oljeekvivalenter nämdes, och sedan sades det att det skulle räcka för världens oljeförbrukning i 3 år. Och då känns det ju inte så allvarligt med hotet om Peak Oil länger, eller? Saken är bara den att siffran är fel. Ett fält på 8 miljarder fat oljeekvivaleter räcker i själva verket bara till att släcka världens oljetörst i knappt 1/3-dels år!