Bisamhällen som inte överlever vintern

Jag var och tittade till det bisamhälle som jag har närmast hemma i går. Jag hade hoppats att de skulle ha varit ute och vädrat sig de senaste dagarnas värm, men icke så. Samhället var stendött. Senast jag var och tittade till samhället, den 12 december, så levde de. Möjligen kan man dra någon slutsats att de surrade för högt då, men har man ingenting att jämföra med så är det svårt. Det fanns i alla fall gott om mat, men mycket av vinterfodret var inte täckt. Bina såg inte så många ut. Det låg ganska många bin utanför, endast lite avföring inne i kupan. Inte många bin satt inkrupna i cellerna, men de fanns de med.

Troliga dödsorsaker:

• För liten mängd bin och för sen invintring. 
• Stress på grund av avverkning med lastbilar och andra maskiner som passerade nära kupan.

Lärdomar:

• Under en dålig sommar, låt honungen vara en bi-sak (haha...) och satsa på samhället storlek via tillskottsfodring under perioder med dåligt drag.
• Vintra in tidigt! Särskilt viktigt om det inte är bra väder.
• Som det står i alla böcker - vintra inte in svaga samhällen, det är bortkastad möda.
• Ställ inte samhällena vid en väg där det riskerar att vara mycket trafik.

Nu väntar jag med fasa på att se hur det gått med de andra tre samhällena. Ett (det med den elaka drottningen) har jag väldigt låga förhoppningar för, de andra två hoppas jag verkligen.... Annars blir det motigt!

Tillägg: Jag har nu besökt även de tre samhällen som står vid Biodlarföreningen i Åtvidaberg, och de levde alla tre! Ingen visade tecken på att ha varit ute på rensningsflykt ännu dock.

Ljuset återvänder

Det har varit en lång vinter, vi har haft snö under en ovanligt lång period. Här nere i Västerviks kommun är vi inte vana vid att det är snö från slutet av november som fortfarande kommer att ligga in i mars. Nu när merparten är passerad kan jag se att det varit mest till fördel.Snön har medfört att det blir ljusare, dessutom har det inte blivit så geggigt som jag tror hade varit fallet om det varit en vanlig regnig vinter. Kylan har förutom fruset vatten som måste bytas mot ljummet dagligen också inneburit att det inte varit något som helst problem med hållbarheten på ensilagebalarna, de har hållit i de två veckor det tar för fåren att äta upp dem. Lyckligtvis har det inte varit så kallt att vi fått problem med frusna balar. Vi har heller inte haft något problem att få hem balarna med bil och släpkärra, trots vår branta backe med tidvis ren isgata. Jag rekommenderar Biltemas snökedjor varmt!

Nu har dessutom ljuset återkommit, bokstavligen. Det håller på att gry nu när jag sitter på tåget och är fortfarande lite ljus kvar när jag kommer hem. Och snart blir det ännu ljusare!

Svart svan - från naturen

Jag blev för några veckor sedan tillfrågad om jag ville lämna ett bidrag till Klimatmagasinet Effekt om svarta svanar. Det jag skrev kortades ner för att passa i tidningsformatet, därför publicerar jag originalartikeln här.

Det finns många problem som mänskligheten kalkylerar med, och försöker gardera sig emot. I vissa avseenden går det väl skenbart bra men ju längre tiden går utan att katastrofer inträffar, ju mer invaggas vi i falsk säkerhet och hybris - människan kan ju lösa alla problem!

Problem som vi däremot kommer att ha svårt att hantera när de verkligen dyker upp är många, de som härstammar från naturen är de mest allvarliga. Möjligen har de låg sannolikhet att inträffa just på en speciell dag, men sannolikheten för att de kommer att inträffa, någon gång, är närmare 100%!

Ett sådant problem är t.ex. ett vulkanutbrott som kastar upp stora mängder stoft och gas i atmosfären. Ett exempel från historien är den isländska vulkanenLaki's utbrott 1783-1784 som gjorde att det blev kallt med missväxt som följd i stora delar av Europa. Vulkanen spred också svaveldioxid, klor och fluor som på Island dödade hälften av boskapen och gjorde människor sjuka. Även längre ner i Europa fickdjuren fluoros. Vissa historiker anser att svälten som vulkanutbrottet förde med sig var en av de utlösande orsakerna till Franska Revolutionen.

Om man tänker sig ett liknande utbrott idag så skulle det få stora konsekvenser för samhället. Det första som skulle hända är att flygtrafiken stoppas, på samma sätt som vid vulkanutbrottet i Eyjafjallajökuls utbrott 2010. Jag blev själv strandsatt nere i Frankrike där jag var via jobbet. Europa kändes oerhört stort helt plötsligt. Tack vare min arbetsgivare så kunde vi tre kollegor köra hem med i en hyrbil. Som privatperson hade det inte varit ett alternativ. Föreställ er Europa utan flyg under en längre period. Det är många som flyger på regelbunden basis och av andra skäl än nöjen, som då skulle få ta andra transportmedel, och med tanke på hur slimmade många trafiksystem är idag så skulle det bli överfullt över allt. Många skulle planera bort sina resor vilket skulle få effekter både på affärer och boenden.

Lite senare skulle man märka av den kemiska effekten som stoftet har på miljö och hälsa. Sjukhusen skulle översvämmas av människor med andningsproblem, senare även med fluoros i olika stadier. Idag klarar inte våra sjukhus av att några influensor råkar samverka, de skulle vara tvungna att prioritera bland patienterna och lämna en del att dö.

Ungefär samtidigt skulle man också märka effekten på klimatet, låt vara troligen mest lokalt i Europa. Troligen skulle vissa grödor drabbas hårdare än andra, precis som vissa områden. Tillsammans står bara Frankrike och Tyskland för ca 5% av världen spannmålsproduktion medan världens spannmålsöverskott är ganska exakt lika med Sveriges produktion på ca 5000 ton. Det är lätt att inse att en rejäl missväxt i Europa skulle få världens livsmedelsförsörjning att gå på knäna. En brittisk studie visade att om Laki's utbrott skett idag skulle det ha lett till ca 142 000 döda i Europa.

Om vulkanutbrottet är av en mer explosiv art kan de få ännu större konsekvenser, som t.ex. de vulkanutbrott som utlöste den s.k. "lilla istiden". Den började ca 1275 och varade i 600 år hade sitt ursprung i enhandfull vulkanutbrott, som skedde framför allt i tropikerna.De kastade upp stora mängder svavel i atmosfären som ökade reflektionen av solljuset. Förändringarna för klimatet skulle bli drastiska på bara ett par år, för att sedan stabilisera sig på en annan klimatnivå än den vi har idag. Ett sådant explosivt utbrott är också vad man är rädd för ska ske i Yellowstone i USA, där ett flertal mycket explosiva utbrott skett. Att det inte skett på länge är verkligen ingen garanti för att det inte kan ske när som helst. USA står för ca 20% av världens spannmålsproduktion. Bland annat.

Neonikotinoider - hot mot bin

Den senaste tiden har allt större enighet brett ut sig om neonikotinoidernas effekter på bin, så pass att det talas om förbud under två år, inom EU. Två rapporter som publicerats i Science har visat att samhällslevande insekter påverkas negativt av dessa ämnen.

Den brittiska studien kom fram till att även små mängder av dessa insekticider leder till att humlor producerade 85 procent färre drottningar, vilket leder till att färre nya kolonier bildas påföljande år. Humlorna vägde också tio procent mindre vilket tyder på att de samlat in mindre föda än normalt.

Den franska studien gjordes på honungsbin. Den konstaterade att bin som utsatts för medlen löpte två till tre gånger så stor risk att dö än normalt. Skälet är att många bin tappar sin förmåga att orientera. De hittar inte hem till kupan, en effekt av att medlen angripit binas nervsystem.

I Sverige har dessa medel främst använts som betningsmedel av t.ex. vårraps på marker där de annars är kraftigt utsatta för jordloppors angrepp vid sådd. Jordloppor är mycket besvärliga just vid sådd av växter av Brassica-släktet, det har jag egen erfarenhet av. När utsädet betas så innebär det att fröet doppas i bekämpningsmedel vilket innebär att hela växten blir giftig för insekter. Tanken är ju naturligtvis att det bara ska drabba insekter som äter på växten, men eftersom giftet även kan finnas i höga koncentrationer i de sk. "guttationsdropparna", alltså de droppar av vätska som kan hänga längst ut på bladspetsarna och som utsöndrats av växten själv, som bin ibland använder som vätskekälla, så kan även dessa drabbas.

Så fort det diskuteras om att förbjuda eller begränsa bekämpningsmedel så kommer alltid historier fram om hur man kommer att drabbas av dem.

– Vi är rädda för att det kan innebära att odlingen av vårraps kommer att minska. Det är inte så bra, för det är en viktig omväxlingsgröda. Det kommer förmodligen också att innebära att man får spruta betydligt mycket mer med pyretroider, säger Göran Gustafsson, växtskyddskonsult på Jordbruksverkets växtskyddscentral i Linköping.

Men att ställa vårrapsens odling på nuvarande sätt mot överlevnaden av de pollonisatörer som vi är så beroende av och finna att vårrapsen är viktigare, det är bara att värdera den egna verksamheten för högt! I det här fallet är det en "växtskyddsrådgivare" får agera talesman för den förmodat drabbade bonden, som endast räknar med produktionen och överväger inte vad som händer med de ekosystem som finns runt omkring och som dessutom behövs för att stödja den!

Naturligtvis vill inte heller kemijättarna att deras intäkter ska minska och gör därmed sitt bästa för att förhindra ett beslut om förbud. Omröstningen som ursprungligen skulle ha hållits den 25/2 har redan skjutits upp utan att något skäl angetts. Under tiden annonserar kemijättarna om de ekonomiska konsekvenser som ett förbud skulle få:

Syngenta har inlett en omfattande kampanj mot ett europeiskt förbud. I tidningen Le Monde har koncernen gått ut med helsidesannonser där koncernen förnekar sambandet mellan neonikotinoider och bidöd.

Syngenta och Bayer Crop Science och utsädesindustrins lobbyorganisationer har finansierat en undersökning om följderna av ett förbud mot neonikotinoider för skördenivån, sysselsättningen och ekonomin inom det europeiska jordbruket. Slutsatsen är att ett förbud mot neonikotinoider skulle minska avkastningen av viktiga odlingsgrödor med 20 procent och förorsaka tilläggskostnader på upp till 4,5 miljarder per år för EU:s ekonomi.

Även om det inte är 100% säkert med orsakssambandet men det finns välgrundade misstankar så känns det som om kemijättarnas reaktioner är överdrivna. Det handlar bara om ett förbud under två år för att vidare kunna undersöka effekterna. Här är ett solklart fall där försiktighetsprincipen borde råda! När det gäller kemiska preparat är det inte principen "hellre fria än fälla" som ska gälla!

Fårgrindar till lamningen

Helgens hemmasnickrarprojekt har varit att förbereda för lamningen som kan börja inom två veckor men mer troligt om fem. Jag har rivit en vägg som tidigare var som en öppen box i fårens yta i ladugården, detta för att kunna skapa tre lammningsboxar med hjälp av hemmasnickrade fårgrindar och lastpallar av lättare modell.

Tanken är att boxarna endast ska vara öppna till hälften på sin öppna sida, för att kunna skänka en tacka en smula avskildhet. Hon som jag köpte fåren av sade att de gärna klämde sig in i ett oanvänt foderbord som fanns inne i deras box på förra stället, just när de skulle lamma. Mitt foderbord lämpar sig inte för detta, återstår att se vad tackorna tycker om boxarna.

Foderbordet är också förändrat. Precis som någon påpekade så har horisontella brädor en egenhet att hamna på fel höjd i och med att ströbädden byggs på under vintern. Numera finns det en vertikal bräda till längst ner, som förhindrar att fodret åker ut i ströbädden, samt sneda spjälor för att de inte ska klättra upp i foderbordet. Dock blev det nog lite för glest mellan spjälorna då mina tacklamm från förra året utan problem kan komma in med bogen om de har lust. Det ger en föraning om hur det kommer att bli med lammen... Med denna nya design på foderbordet försvan allt spill så till den milda grad att det känns som om man får ösa bort hela föregående måls tilldelning innan man lägger dit nytt! Jag antar att det dock bara är de grova stjälkarna som är kvar, de mindre har de noppat i sig.

Fullständig spårbarhet av kött

Baggen Nisse har efter en tids hängning i kylrum förvandlats till kött som ligger i vår frys. Påsarna är märkta inte bara med information om vad det är för kött, utan även med namn på djuret. Jag upptäcker raskt att det känns ännu mer viktigt än vid namnlöst kött, att detta verkligen äts upp, annars känns det som om vi vanhedrar Nisse.

Något annat är det när vi köper en hamburgare på bandymatch. Inte nog med att man, som ett par pojkar råkade ut för, kan bli sjuk i EHEC om inte köttet stekts igenom ordentligt, utan köttet till råvaran visade sig ha blandat ursprung:

Det visade sig att köttfärsen härrörde från ett företag i Nederländerna som i sin tur fått kött från sex olika slakterier i England, Lettland, Polen och Ungern, uppger Smittskyddsinstitutet i ett pressmeddelande.

Det är knappast ner på individnivå om ens identifierbart ner till gårdsnivå, vilket åtminstone hade varit önskvärt med tanke på smittspårning. Eller just det ja, var och varannan nöt-besättningar har numera EHEC, men ingen verkar bry sig något särskilt om det. Det gäller både att vara noggrann vid slakt och tillagning.

Anekdot: Vi bodde på en mjölkgård när sonen föddes. En dag var vi ute och tittade på mjölkningen i ladugården. Lantbrukaren påkallade min uppmärksamhet och började prata med mig. Under tiden gick sonen, då 14 månader gammal några steg ifrån mig, snubblade på båspallen och ramlade rakt ner i utgödslingsrännan (som lyckligtvis stod still just då). Det som lantbrukaren sade till mig, precis innan var: Man rekommenderar inte att så små barn ska vistas i ladugårdar på grund av risk för EHEC. Och var finns smittan? I gödseln! Sonen blev för övrigt inte sjuk.

Ännu ett kraftfull slag i luften.

I ATL kan man läsa att Lantbruksdepartementet ska utreda hur jordbruket kan bli fossilfritt. Eller snarare:

– Vi tittar på möjligheterna att göra en utredning på hur de gröna näringarna kan ställa om för att bli oberoende av fossila råvaror, säger Fredrik Grönvall, från landsbygdsdepartementet, som medverkade på biogasmötet på Alnarp.

Då kan man ju tro att det handlar om att faktiskt ta reda på hur vi ska kunna bedriva jordbruk utan att stödja oss på de fossila kolvätena för driv- och insatsmedel.

Inget kan förmodligen vara mer fel! Det handlar om att knyta in jordbruket i ännu mer regleringar och bidrag för att på så sätt tvinga alla att springa åt samma håll. I det här fallet bland annat till att producera biogas som man ska generera el från.

Ett förslag som skulle sätta fart på biogasutbyggnaden i Sverige är metanreduceringsstödet, som skulle ge ett stöd till varje kilowattimme el som produceras av gödselråvara. Men sedan förslaget två misslyckats slå sig in statsbudgeten i konkurrens med andra reformer krävs nya idéer hur biogasen kan stödjas.

Man får här känslan om att det i själva verket handlar om kreativ bokföring. "Fossiloberoende" kan betyda "50% fossil" och det verkar som att man ska använda sig av olika sätt att kompensera för sina utsläpp. Näringsdepartementet har till exempel följande på sin sida:

Vi har bestämt oss för att öka energieffektiviteten med 20 procent, att öka den förnybara energin till 50 procent och att minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent. Allt till målåret 2020. Och vi siktar samtidigt på att nå det långsiktiga målet om att Sverige till 2050 inte ska bidra med några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären över huvud taget. På vägen dit ska vi till 2030 ställa om vår fordonsflotta så att den inte längre är beroende av fossila bränslen.

Det finns redan forskning kring hur svenskt jordbruk ska bli i stort sett fossilfritt. Det utgick från att vi kunde släppa ut ett ton koldioxid per person, och byggde upp jordbruket utifrån det. Det hette Ekeby forskningsgård, och jag har skrivit om det tidigare. Ett ton koldioxid per person är väldigt lite, särskilt i förhållande med vad vi gör av med idag. Man anar att inte projektet liknade den rosiga framtid som statsmakten ville se, och visa upp. Därmed fick de inte vidare finansiering.

Att ge ett "metanreduceringsstöd" skulle också verka ytterligare för att stora industriella jordbruk premieras medan småbruk motarbetas. Detta tvärt emot gällande forskning som visar att småskalighet är bra för den biologiska mångfalden och gynnandet av ekosystemtjänsterna. Således mer politik och mer krångel - men bara ett kraftfullt slag i luften!

Första slakten - nästa skinnberedening?

Igår fick jag hjälp att slakta baggen. Det är verkligen lyx att kunna ta det hemma på ladugårdsplanen istället för att skicka iväg djuren på långa transporter och en ovan miljö. En kompis med långvarig vana från slakt av egna djur och vilt, hjälpte mig med det praktiska med avlivningen. Jag lyfte bara ut honom ur hagen och så tog vi honom lite avsides innan han sköts med bultpistol och avblodades. Sedan tog vi med baggen till kompisens slaktutrymme. Min lilla bagge vägde bara 34 kilo i levandevikt, som slaktad blev det vara 14 kilo kvar. 

Som kontrast slaktade vi även kompisens bagge, till största delen Shropshire vill jag minns. Även han var ett årslamm, men han vägde nästan 75 kilo i levandevikt. Efteråt när skinnen låg bredvid varandra i snön såg min bagges skinn mest ut som en liten trasa....

Denna trasa har jag dock tänkt att försöka mig på att bereda själv. Det är ju kallt så ingen vidare föruttning lär väl starta spontant, salt ska inhandlas idag. 

Kökspannan och värmesystemet

Vi har ett värmesystem som i stort sett original från 1955. Det har designats enligt självcirkulationsprincipen men senare fått både en cirulationspump och elpatron.

Att vara designat enligt självcirkulation betyder i vårt fall att allt varmvatten från pannan passerar expansionskärlet som är beläget uppe på vinden ovanför vårt sovrum. Därifrån går alla ledningar ut till elementen, de som ska värma långsidornas element är dragna genom kattvindarna med sparsam isolering. Alla ledningar går sena ner under golvet innan de går tillbaka till pannan igen.

Denna dragning av rören gör att vattnet kyls av fortare än om de bara hade gått i uppvärmda rum. Jag brukar ha en stor gryta med vatten ståendes på kökspannan för att komplettera elvattenberedaren, och den håller alltid värmen bättre än värmesystemet.

Schematisk skiss över hur självcikulationssystem är dragna.

Pannan är en HBM från Prestoverken i Motala. Jag har inte tidigare någon större erfarenhet av kökspannor, och av Prestoverkens pannor ingen alls. Därför reagerade jag inte när säljaren visade mig hur spjället fungerade, öppet vid eldning, stängt annars. Det var ju ungefär som på en vedspis. Problemet var bara att så inte var fallet. Det fick jag mig till livs när sotaren kom på sitt första besök och jag bad honom att berätta allt som kunde vara nyttigt att veta om mitt värmesystem. Pannan visade sig vara överraskande modern i sin konstruktion, med långa rökgasvägar, bara man ställde spjället rätt.

Kvalité som är välfungerande efter 58 år!

Om man hade spjället öppet, så går röken direkt ut i skorstenen, ungefär som i gamla kombipannor. Om man har spjället stängt, då betyder det bara att röken får gå en längre väg. Den vänder uppe under spishällen, som nu också blir betydligt varmare, och går ner i de fyrkantiga kanalerna som täcker sidorna på pannan, för att sedan gå ut i skorstenen under själva eldstaden. Det är ett fruktansvärt drag i våran skorsten, så att det var drag även med spjället stängt, tillskrev jag bara draget, samt ett förmodat sönderbränt spjäll.

Vi tyckte att pannan kom upp i värme fort redan tidigare, nu går det ännu fortare och vedåtgången minskade!  Tack för det, sotar'n!

Pannan är vi numera ganska nöjda med, däremot skulle det ju bli bekvämare med en ackumulatortank, så att man kunde elda hårt medan man är hemma, istället som nu att man får akta så att inte systemet kommer i kokning. Idealiskt skulle man ju också ta allt varmvatten från ackumulatortanken istället som nu via separata elvattenberedare. Vi har ett tak som skulle lämpa sig för solpaneler som vi kunde ansluta till systemet, så att vi slapp elda (eller köra med el) till varmvattnet den varma perioden. Det skulle också kännas bra att dra om rören värmesystemet så att de inte måste gå upp på vinden och vända. Det verkar inte vettigt att de ska gå ovanför översta elementet i höjd, särskilt inte om man bygger om så att pannan bara laddar ackumulatortanken och all värme sedan tas ut därifrån. Hoppas kunna förverkliga delar av dessa förbättringar innan nästa vinter.

Skogsarbete hemmavid

Vi håller på med årets vinteravverkning vilket också är den första för oss nu på gården. I år blir det att gallra ur många kantzoner kring åkrar där man låtit skogen ta över när man tagit genvägar med traktorn för att göra åkern lättare att bruka. Det är också många områden där man låtit skogen komma upp som den vill, vilket gjort att det finns ett ovanligt stort lövinslag på gården, löv som står tätt vilket vi också gallrar nu.

Vi har börjat i hemmaskiftet och det känns som en stor lyx att kunna gå till fots till avverkningsplatsen. Den är också ovanligt trevlig i det att den ligger i en solig backe nära den gamla och numera sparsamt trafikerade "riks 15". Det är ibland grannar ute och promenerar som vinkar glatt eller byter några ord.

På bilden syns en ännu äldre och övergiven väg som hade stenkant upp mot åkern/skogen. Här gallrar vi lite och ser till så att det inte hänger ut över åkern. Det finns ganska gott om Sälg vilket gläder mig mycket då den är till stor nytta för bina på våren, då den ger både nektar och pollen.

Vi har inte direkt några maskiner, Grållen är mitt evighetsprojekt som fortfarande är konvalecent, så vi har dragit ut allt för hand från skogskanten, över åkern för att lägga det jämte vägen. Hela familjen hjälper till! Senare kommer vi att hyra in en skotare som kör ihop virket i större högar.

Fåren är också glada för de får mycket godis om helgerna, i form av toppar från diverse begärliga trädslag, Asp, Sälg och Tall.