Fullständig spårbarhet av kött

Baggen Nisse har efter en tids hängning i kylrum förvandlats till kött som ligger i vår frys. Påsarna är märkta inte bara med information om vad det är för kött, utan även med namn på djuret. Jag upptäcker raskt att det känns ännu mer viktigt än vid namnlöst kött, att detta verkligen äts upp, annars känns det som om vi vanhedrar Nisse.

Något annat är det när vi köper en hamburgare på bandymatch. Inte nog med att man, som ett par pojkar råkade ut för, kan bli sjuk i EHEC om inte köttet stekts igenom ordentligt, utan köttet till råvaran visade sig ha blandat ursprung:

Det visade sig att köttfärsen härrörde från ett företag i Nederländerna som i sin tur fått kött från sex olika slakterier i England, Lettland, Polen och Ungern, uppger Smittskyddsinstitutet i ett pressmeddelande.

Det är knappast ner på individnivå om ens identifierbart ner till gårdsnivå, vilket åtminstone hade varit önskvärt med tanke på smittspårning. Eller just det ja, var och varannan nöt-besättningar har numera EHEC, men ingen verkar bry sig något särskilt om det. Det gäller både att vara noggrann vid slakt och tillagning.

Anekdot: Vi bodde på en mjölkgård när sonen föddes. En dag var vi ute och tittade på mjölkningen i ladugården. Lantbrukaren påkallade min uppmärksamhet och började prata med mig. Under tiden gick sonen, då 14 månader gammal några steg ifrån mig, snubblade på båspallen och ramlade rakt ner i utgödslingsrännan (som lyckligtvis stod still just då). Det som lantbrukaren sade till mig, precis innan var: Man rekommenderar inte att så små barn ska vistas i ladugårdar på grund av risk för EHEC. Och var finns smittan? I gödseln! Sonen blev för övrigt inte sjuk.