Vid besiktningen av gården så uppskattade vi värdet på flera delar till noll, däribland elinstallationerna i ladugård och hönshus. Man ser att det går matning dit, det finns installationer som t.ex. belysning, men det fungerade inte och säljaren sade att det inte var inkopplat. Jag drog slutsatsen att man inte brytt sig om att koppla när man fick en ny elstolpe vid gården. Men vid närmare inspektion visade det sig vara både bättre och sämre än så. Elmatningen var det inget fel på. Men man hade "saboterat" elanläggningarna lokalt i ladugården genom att bara skruva ut säkringarna lite grann. Där var faran stor att det kunde ha blivit kontakt ändå med och orsakat brand eller stötar pga obefintligt underhåll av elinstallationerna inne i ladugården. I hönshuset var det ännu värre. Där hade man bara klippt av jord-kabeln. Om jordning skett på annat sätt vore katastrofen ett faktum... Den goda nyheten var dock att vi slipper att dra nya ledningar fram till dessa hus. Alltid något.
Den märkliga ledningen inne i huset, som indikerade el via ett sådant där instrument som man använder för att leta elledningar inuti väggar m.m., visade sig sluta i tomma intet, matningen var avklippt. Märkligt att det indikerade över huvud taget!
På fredag (måtte det inte regna) så ska jag färdigställa stängslet för att kunna ta emot fåren som ju kommer i helgen. Vi kommer att ha elstängsel på tre sidor av hagen och traditionellt fårnät på den fjärde. Frågan är hur man gör då, för att stängslet ska fungera bra. Elen kommer ju inte att gå runt hela stängslet. Räcker det med att koppla samma trådarna som ett spindelnät och spänningssätta dem? Jag tänker, det är ju djuret som står för jordningen vid kontakt när det ska få en stöt.
Och hur är det egentligen med jordningen av stängselaggregatet? Jag har lånat ett Olli 1000 som jag får köpa om jag är nöjd med det. Märkningen på aggregatet säger att laddningsenergin är 9,25 Joule, innebär det då att jag ska ha 10 meter jordspett? Eller är det stötenergins 5 Joule som är avgörande? Räcker det då med 5 meter jordning? Jag har beställt jordspett, men de var restade så jag vet inte om de hinner fram innan helgen. Ett alternativ på jordning som jag läst om är sådan där naken kopparledning som brukar finnas här och där på gårdar, några millimeter tjock. Om jag gräver ner erforderligt antal meter sådan, är det tillräckligt? Det är många frågor att söka svar på!
tisdag 16 oktober 2012
måndag 15 oktober 2012
Snart redo för får!
I helgen har det varit mycket jobb utomhus på gården. Huvudsysslan har varit att bli redo för fåren som jag räknar med att hämta nästa helg. Innan de kommer måste följande göras:
Av dessa punkter är de första tre gjorda i helgen, inklusive shoppingrundor för att köpa material. I lilla orten Gamleby finns det två handlare av produkter till lantbruket, Granngården och Frödingemaskiner. I den heliga konkurrensens namn kan man ju inte köpa allt på ett ställe, dels för att priserna skiljer sig, dels för att inte båda har alla produkter jag behöver.
Jag planerar att ta emot fåren med fotbad i zinksulfat för att minska risken för fotröta, därav iordningsställandet av ladugården, där de ska få gå in och torka fötterna efteråt.
När vi ändå var ute hade vi tid att gå en liten sväng i hemskiftet. Strax utanför den nu stängslade hagen ligger en frodig skogsmark fullständigt igenväxt av olika former av lövsly av asp, rönn, ek, björk och sälj. Detta planerar vi ska få bli lövskog och troligen bete. I detta skifte hittade vi också en gammal brunn vilket kan komma väl till pass när vi ska vattna djuren.
Från gårdens absoluta närhet till den bortre änden av hemskiftet (Qvistrum) går vad jag tror är en urgammal stig/väg. Den innebär en natrulig sammanbindning av gårdarna i närheten, samtidigt som den går på höjderna i stället för idag, när alla vägarna går i svackorna (på åkermark).
Stigen är fortfarande väl upptrampad, framför allt av grannen som har sitt promenadstråk här. Här har jag funderingar på en fä-gata till de planerade hagarna i bortre änden. Möjligen så räcker det med att gå före med en hink med kraftfoder. Jag lär väl märka!
- Röja undervegetation för stängsel
- Sätta stolp för stängsel
- Plats i ladugård röjas ur
- Skruva i isolatorer i stolpar
- Dra tråd
- Gräva ner jordspett
- Montera el-aggregat
- Avlastningsfålla sättas upp, inkl fotbad
 |
| Staketstolpar på rakt led, ännu utan tråd. |
Av dessa punkter är de första tre gjorda i helgen, inklusive shoppingrundor för att köpa material. I lilla orten Gamleby finns det två handlare av produkter till lantbruket, Granngården och Frödingemaskiner. I den heliga konkurrensens namn kan man ju inte köpa allt på ett ställe, dels för att priserna skiljer sig, dels för att inte båda har alla produkter jag behöver.
 |
| Städfynd i ladubården, gammal DDT-spruta! |
Jag planerar att ta emot fåren med fotbad i zinksulfat för att minska risken för fotröta, därav iordningsställandet av ladugården, där de ska få gå in och torka fötterna efteråt.
När vi ändå var ute hade vi tid att gå en liten sväng i hemskiftet. Strax utanför den nu stängslade hagen ligger en frodig skogsmark fullständigt igenväxt av olika former av lövsly av asp, rönn, ek, björk och sälj. Detta planerar vi ska få bli lövskog och troligen bete. I detta skifte hittade vi också en gammal brunn vilket kan komma väl till pass när vi ska vattna djuren.
 |
| Brunnen i skogen. |
Från gårdens absoluta närhet till den bortre änden av hemskiftet (Qvistrum) går vad jag tror är en urgammal stig/väg. Den innebär en natrulig sammanbindning av gårdarna i närheten, samtidigt som den går på höjderna i stället för idag, när alla vägarna går i svackorna (på åkermark).
 |
| Gammal stig/väg mellan gårdarna i Hässelstad. |
 |
| Utsikt nerför uppfartsvägen. Man ser långt! |
torsdag 11 oktober 2012
Nytt "stort" oljefynd...
Återigen kan man i media, den här gången SvD, läsa om ett "stort oljefynd". Det är verkligen ironiskt att de kallar det stort, för dess beräknade produktion, ca 100 tusen fat per dag, skulle inte ens räcka för att täcka Irlands egen oljekonsumtion, än mindre vara mer än en droppe i havet (haha!) för världens oljekonsumtion av ca 80 miljoner fat per dag. Faktum är att hela det "stora fältet" skulle endast kunna täcka världens oljetörst i 3,5 dagar! Det går åt i runda slängar 100 sådana här fynd om året, för att täcka vår konsumtion, något som inte sker.
onsdag 10 oktober 2012
Höstbetraktelser
Smhi varnar för nattfrost långt ner i södra Sverige, löven gulnar och faller. När jag öppnade dörren i morse kunde jag höra hur löven från den stora vårdlönnen lossnade och föll ett och ett för att samlas i drivor framför huset. Det är hög tid att leta reda på alla grejer som riskerar att drunkna i lövmängderna.
I media kan man läsa om bönder som inte kan skörda, framför allt potatis pga det myckna regnandet Hos mig är också potatisen kvar i jorden, i alla fall den som inte har ätits upp redan, vilket gäller knappt halva potatislandet. Tiden för att skörda har helt enkelt inte funnits nu denna flytt- och renoveringshöst. Men jag behöver i alla fall ingen tung traktor för att köra ut i mitt land, och även om det är lerkladdigt så är det inte så vattensjukt att potatisen ruttnar i märkbart högre omfattning än den skulle ha gjort om jag hade tagit upp den, så ännu hamnar det lågt på prioriteringslistan.
I bigården är det tyst och lungt. Jag gjorde ett kort besök i mitt samhälle med elaka bin i går kväll, och för en gång skull skulle jag ha klarat mig utan skyddskläder, i alla fall vid det korta besök jag gjorde. Jag tog nämligen bara bort min Tedblads-burk och gav kupan en annan täckning inför vintern. Bina var i alla fall där nere och surrade lika ilsket som vanligt. Känns inte som läge att leta upp och försäkra sig om att drottningen mår bra, har hon motstått mina försök att byta ut henne så lever hon säkert nu med. Det var den sista kupan som därmed blev klar för vintervilan. Spänningen är stor att se vilka som kommer ur den!
I hagen utanför bigården går det får och där var det minsann inte tyst och lungt. Det bääades både här och där av lamm! Jag har svårt att tänka mig att får-ägaren planerade för lamm nu på hösten utan gissar att det berodde på att några av årets bagglam har gjort vad de kunnat för att spida sina gener vidare, och tackorna har uppenbarligen samarbetat!
I media kan man läsa om bönder som inte kan skörda, framför allt potatis pga det myckna regnandet Hos mig är också potatisen kvar i jorden, i alla fall den som inte har ätits upp redan, vilket gäller knappt halva potatislandet. Tiden för att skörda har helt enkelt inte funnits nu denna flytt- och renoveringshöst. Men jag behöver i alla fall ingen tung traktor för att köra ut i mitt land, och även om det är lerkladdigt så är det inte så vattensjukt att potatisen ruttnar i märkbart högre omfattning än den skulle ha gjort om jag hade tagit upp den, så ännu hamnar det lågt på prioriteringslistan.
I bigården är det tyst och lungt. Jag gjorde ett kort besök i mitt samhälle med elaka bin i går kväll, och för en gång skull skulle jag ha klarat mig utan skyddskläder, i alla fall vid det korta besök jag gjorde. Jag tog nämligen bara bort min Tedblads-burk och gav kupan en annan täckning inför vintern. Bina var i alla fall där nere och surrade lika ilsket som vanligt. Känns inte som läge att leta upp och försäkra sig om att drottningen mår bra, har hon motstått mina försök att byta ut henne så lever hon säkert nu med. Det var den sista kupan som därmed blev klar för vintervilan. Spänningen är stor att se vilka som kommer ur den!
I hagen utanför bigården går det får och där var det minsann inte tyst och lungt. Det bääades både här och där av lamm! Jag har svårt att tänka mig att får-ägaren planerade för lamm nu på hösten utan gissar att det berodde på att några av årets bagglam har gjort vad de kunnat för att spida sina gener vidare, och tackorna har uppenbarligen samarbetat!
 |
| Lamm i hagen på Adelsnäs. |
måndag 8 oktober 2012
För en lagom stor tomte
Nu i helgen har det varit fint väder, soligt och inte alltför blåsigt. Vi har tagit tillfället i akt att ställa taket på bostadshuset i ordning för vintern.Taket har tvåkupiga pannor som är lagda rakt ovanpå det gamla taket av tunnspån. Lyckligtvis på både bär- och ströläkt, men det fanns i alla fall ett ställe där det hade läckt tillräckligt länge för att mossa skulle börja växa på spånet, där var det också ganska gojsigt, men inte hål rakt igenom. Att lägga om hela taket står på att-göra-listan först på ett par års sikt. Det var kanske ett 40-tal pannor som byttes ut, så det var inte så farligt.
Passade på att mäta lite på skorstenen. Nere i huset är murstocken väldigt bred, men inte så tjock. Man kan se att det har funnits åtminstone fem eldstäder. Nu är det tre kvar och en ventilationskanal från köket kvar. I skorstenstoppen är det tre pipor. Men vilka pipor! Den största, den som kökspannan går i skulle med lätthet kunna släppa ner en lagom stor tomte! Själva pipan mäter 30*50 centimeter! De mindre piporna var ca 25*25 cm, även de stora, men inte gigantiska.
På insidan av huset fortsätter vi med de två sovrummen på ovanvåningen. I det västra håller vi på att rensa väggarna från mängder med gammal spik, som har hållit fast spännpappen som tidigare täckte även väggarna. Här ska det upp renoveringsgips och sedan tapetseras.
Vi har också nystat vidare i den mystiska gamla elledeningen och funnit att den får sin matning inifrån väggen. Vi kommer att fortsätta rota där, men inte just nu.Gissningsvis kommer ledningen från vindsutrymmet, och där ligger det 50 cm lösullsisolering, så det lockar inte att gå upp och leta där...
I det västra rummet drog vi ner de gamla tapeterna så gott vi kunde, delvis ner till tretexen, och har dragit på en omgång spackel. Vi gör inte sådant här oftare än vi köper hus, (7 år sedan förra gången) och är därmed inga experter, så det återstår att se om underarbetet varit tillräckligt, eller om mer måste bort. Det rummet ska målas, så det måste ju bli slätt! Idag känner jag mig ganska mör.
Passade på att mäta lite på skorstenen. Nere i huset är murstocken väldigt bred, men inte så tjock. Man kan se att det har funnits åtminstone fem eldstäder. Nu är det tre kvar och en ventilationskanal från köket kvar. I skorstenstoppen är det tre pipor. Men vilka pipor! Den största, den som kökspannan går i skulle med lätthet kunna släppa ner en lagom stor tomte! Själva pipan mäter 30*50 centimeter! De mindre piporna var ca 25*25 cm, även de stora, men inte gigantiska.
På insidan av huset fortsätter vi med de två sovrummen på ovanvåningen. I det västra håller vi på att rensa väggarna från mängder med gammal spik, som har hållit fast spännpappen som tidigare täckte även väggarna. Här ska det upp renoveringsgips och sedan tapetseras.
Vi har också nystat vidare i den mystiska gamla elledeningen och funnit att den får sin matning inifrån väggen. Vi kommer att fortsätta rota där, men inte just nu.Gissningsvis kommer ledningen från vindsutrymmet, och där ligger det 50 cm lösullsisolering, så det lockar inte att gå upp och leta där...
I det västra rummet drog vi ner de gamla tapeterna så gott vi kunde, delvis ner till tretexen, och har dragit på en omgång spackel. Vi gör inte sådant här oftare än vi köper hus, (7 år sedan förra gången) och är därmed inga experter, så det återstår att se om underarbetet varit tillräckligt, eller om mer måste bort. Det rummet ska målas, så det måste ju bli slätt! Idag känner jag mig ganska mör.
 |
| Katten Lisa var med på inspektion. Grannen på kullen skymtar till vänster i bild. |
fredag 5 oktober 2012
Framtidens jordbruk - del 5 - Ekosystemtjänster och skogsbete
Detta är den sista delen i serien som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:
Alla inlägg i serien:
Man har låtit hönsen hjälpa til vid markberedningen (åta upp parasiter och ogräs) av trädgårdslandet men inte bedrivit någon forskning på det.
Man har gjort forskningsansökningar om skogsbete, men fått avslag och lämnat in nya ansökningar.
Avlutande avnitt
På slutet av rapporten har man samlat erfarenheter man gjort och velat dela med sig av till andra. Här kan man läsa om bland annat:
- Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
- Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
- Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
- Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
- Risken för frostskador har ökat
- Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.
Alla inlägg i serien:
- Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
- Uthålliga växtföljder
- Biologisk bekämpning
- Hur ska vi bli fossilfria?
Man har låtit hönsen hjälpa til vid markberedningen (åta upp parasiter och ogräs) av trädgårdslandet men inte bedrivit någon forskning på det.
Man har gjort forskningsansökningar om skogsbete, men fått avslag och lämnat in nya ansökningar.
Avlutande avnitt
På slutet av rapporten har man samlat erfarenheter man gjort och velat dela med sig av till andra. Här kan man läsa om bland annat:
- I trädgården har man haft demonstrationsodlingar av ca 100 sorter, viss forskning har utförts här, som den om kålens nytta av samodling, samt att många ovanliga arter har testats, däribland sojabönor (Fiskeby V) och jordmandel. Varma somrar hade dessa klarat sig bra, men tyvärr ingår ju inte 2012 års regn i forskningsrapporten.
- Man har experimenterat med olika typer av vattenreservoirer, allt från stora blå tunnor till kasserade pooler av plast. Resultatet från dessa var att det lätt blir algsoppa, men om man har en rejäl damm/pool och tillsätter vatten från lokala vattensamlingar så kan man få ett fungerande ekosystem. Genom placeringen på dammen/poolen intill växthuset så har man också ökat solinstrålningen till det, vilket gjort att man kunnat skörda tomaterer ända in i november utan extraljus. Viss tillskottsvärme har man fått från det intilliggande pannrummet, genom att helt enklet öppna dörren och släppa in spillvärmen.
- Det växthus som byggdes är man mycket nöjd med, både ur kostnadssynpunkt och underhåll. Bärande idé var att inte kitta fast några rutor, utan som jag förstod det, så klämdes de fast mellan lister och står på en bockad metallfals.
- Man har provat att höstså många köksväxter, som grönsaker av sallater, dill, spenat, rödbetor, grönkål och morot. Dessa har fungerat mycket bra och gett tidig skörd.
- Man redovisar här att man lämnat in forskningsansökningar för att ta fram moderna hästredskap som passar i vår miljö och med färre hästar (än t.ex. Amish-redskap) men fått avslag på detta.
Vi kom överens om att, om vi ska välja ut de delar av projektet som är speciellt viktiga att fortsätta med, så är det växtförädlingsbiten och husdjursaveln. Dessa områden måste fungera den dag oljan tryter. Idag sker all växtförädling av stora privata företag och lantbrukarnas och företagens intressen överensstämmer inte alltid med varandra. Att få till stånd ett lokalt deltagardrivet växtförädlingsarbete sågs som oerhört viktigt, och dessutom möjligt. Att starta upp ett husdjursavelprogram för exempelvis kor, är lika behjärtansvärt men kräver enorma resurser. Här måste mer penningstarka institutioner ta sitt ansvar.Detta får bli slutordet för denna serie. Här måste mer penningstarka institutioner ta sitt ansvar!
måndag 1 oktober 2012
Nu börjar gårdsäventyret!
I fredags fick vi äntligen tillträde till gården, så nu väntar en månad med intensivt arbete för att bli färdig för inflyttning, som ännu så länge är planerad att ske vid nästa månadsskifte.
I helgen har vi börjat att bekanta oss med vårt nya hem. Vi har träffat grannar som både är vänliga men kan bjuda på ett rått skratt när vi säger att vi ska ta hit fåren inom två veckor. Jag uppskattar den typen av humor! Vi har också mötts av frågor om att sälja mark, skriva långtidsarrenden och att låta folk fiska kräftor gratis på vårt fiskevatten. Hittills har vi hanterat dessa frågor med att skjuta dem på framtiden. Man vill ju gärna ha en uppfattning om vad man äger innan man lovar bort det på olika sätt.
Överraskningar så här långt:
Otroligt breda plankor dolde sig bakom spännpappen på väggarna i vårt sovrum. De bredaste var ca 50 centimeter breda och visade tydliga spår av att ha varit använda som golv tidigare.
Gamla elledningar som indikerar att de har el utan att ha matning. Stänger man av huvudströmmen så slutar de att indikera. Kan det uppstå induktiva strömmar i gamla utanpåliggande elledningar med metallhölje?
I helgen har vi börjat att bekanta oss med vårt nya hem. Vi har träffat grannar som både är vänliga men kan bjuda på ett rått skratt när vi säger att vi ska ta hit fåren inom två veckor. Jag uppskattar den typen av humor! Vi har också mötts av frågor om att sälja mark, skriva långtidsarrenden och att låta folk fiska kräftor gratis på vårt fiskevatten. Hittills har vi hanterat dessa frågor med att skjuta dem på framtiden. Man vill ju gärna ha en uppfattning om vad man äger innan man lovar bort det på olika sätt.
Överraskningar så här långt:
Otroligt breda plankor dolde sig bakom spännpappen på väggarna i vårt sovrum. De bredaste var ca 50 centimeter breda och visade tydliga spår av att ha varit använda som golv tidigare.
Gamla elledningar som indikerar att de har el utan att ha matning. Stänger man av huvudströmmen så slutar de att indikera. Kan det uppstå induktiva strömmar i gamla utanpåliggande elledningar med metallhölje?
torsdag 27 september 2012
Framtidens jordbruk - del 4 - Hur ska vi bli fossilfria?
Detta är en del i en serie som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:
Alla inlägg i serien:
Forskningsfrågan om oljan/koldioxiden och handlar då främst om hur vi ska kunna ersätta den tjänst som idag fås från fossila bränslen via traktorn. Särskilt vad det gäller de småskaliga ekologiska lantbruken så är ju den fossildrivna traktorn det som skiljer från ett hållbart jordbruk.
I fråga om komposteringen av stallgödsel så kom man ju fram till att just själva hanteringen av gödsel var väldigt energikrävande. Gödsel är tungt och jobbigt att hantera. En idé för att minska på hanteringen var att helt enkelt flytta ut djuren till åkrarna via flyttbara stall. På så sätt så skulle gödseln produceras där den senare skulle förbrukas och därmed klippa bort flera led av hantering av gödseln. De flyttbara utegångsstallen man kom fram till, placerades på de fält som skulle plöjas nästkommande år. Om fältet skulle höstplöjas så kunde man släppa grisarna så att de fick tillgång till bädden efter stallperioden och på så sätt var bädden färdigpreparerad och färdigkomposterad och redo för sprdning lagom till plöjningen.
Teoretiska studier genomfördes också, som utgick från Ekebys storlek och produktion och sedan räknat på olika alternativ av bioenergi, biogas, rapsolja, RME, etanol, vedråvara som omvandlas mha Fisher-Tropsh eller som gengas eller äkta hästkrafter.
Man gjorde en modell på hur många människor som gården kunde försörja med olika växtföljder och sammansättningar av djur vilket påverkar vilka bioenergisystem som är möjliga.
Det man kom fram till var att alla system som krävde uppgradering av råvaran var för dyra för att genomföra småskaligt, de som inte krävde uppgradering konkurrerade i allmänhet med matproduktionen om livsmedelsråvaran. Att använda ved som fordonsbränsle ifrågasattes också pga dess alternativa användningsområden som värmeråvara och byggnadsvirke.
Man diskuterade verkningsgraden av olika biobränslen genom att beräkna dess "biomasseverkningsgrad" och verkningsgraden på energiomvandlaren (fordon eller häst). "Biomasseverkningsgraden" definierades som mängden arbete per producerad biomassa. När man räknar ihop de båda verkningsgraderna så kom man fram till följande siffror:
Slutklämmen om ett fossilfritt jordbruk är tänkvärd:
- Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
- Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
- Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
- Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
- Risken för frostskador har ökat
- Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.
Alla inlägg i serien:
- Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
- Uthålliga växtföljder
- Biologisk bekämpning
- Hur ska vi bli fossilfria?
Forskningsfrågan om oljan/koldioxiden och handlar då främst om hur vi ska kunna ersätta den tjänst som idag fås från fossila bränslen via traktorn. Särskilt vad det gäller de småskaliga ekologiska lantbruken så är ju den fossildrivna traktorn det som skiljer från ett hållbart jordbruk.
I fråga om komposteringen av stallgödsel så kom man ju fram till att just själva hanteringen av gödsel var väldigt energikrävande. Gödsel är tungt och jobbigt att hantera. En idé för att minska på hanteringen var att helt enkelt flytta ut djuren till åkrarna via flyttbara stall. På så sätt så skulle gödseln produceras där den senare skulle förbrukas och därmed klippa bort flera led av hantering av gödseln. De flyttbara utegångsstallen man kom fram till, placerades på de fält som skulle plöjas nästkommande år. Om fältet skulle höstplöjas så kunde man släppa grisarna så att de fick tillgång till bädden efter stallperioden och på så sätt var bädden färdigpreparerad och färdigkomposterad och redo för sprdning lagom till plöjningen.
Teoretiska studier genomfördes också, som utgick från Ekebys storlek och produktion och sedan räknat på olika alternativ av bioenergi, biogas, rapsolja, RME, etanol, vedråvara som omvandlas mha Fisher-Tropsh eller som gengas eller äkta hästkrafter.
Man gjorde en modell på hur många människor som gården kunde försörja med olika växtföljder och sammansättningar av djur vilket påverkar vilka bioenergisystem som är möjliga.
Det man kom fram till var att alla system som krävde uppgradering av råvaran var för dyra för att genomföra småskaligt, de som inte krävde uppgradering konkurrerade i allmänhet med matproduktionen om livsmedelsråvaran. Att använda ved som fordonsbränsle ifrågasattes också pga dess alternativa användningsområden som värmeråvara och byggnadsvirke.
Man diskuterade verkningsgraden av olika biobränslen genom att beräkna dess "biomasseverkningsgrad" och verkningsgraden på energiomvandlaren (fordon eller häst). "Biomasseverkningsgraden" definierades som mängden arbete per producerad biomassa. När man räknar ihop de båda verkningsgraderna så kom man fram till följande siffror:
- Biogas låg på mellan 6 och 16%
- Häst låg på ca 17%
- Gengasdriven traktor ca 17%
- Kallpressad rapsolja ca 40%
Enligt FAO behöver varje hektar jordbruksmark försörja 5 personer globalt sett, och vår gård skulle i så fall behöva försörja 58, vilket vi verkar kunna klara, åtminstone i teorin.En kompromiss är troligen det mest effektiva, där en mindre del av rapsen pressas till olja som får driva traktorn i de tyngsta momenten vilket gör att det kanske går att klara sig med bara en eller två hästar.
Slutklämmen om ett fossilfritt jordbruk är tänkvärd:
Troligen är det dock för lång tid framöver mer lönsamt att använda fossil diesel till traktorn istället för det fina, dyra livsmedlet rapsolja. Noteras bör att vi i studien inte tagit hänsyn till mängden arbetskraft som behövs i de olika scenarierna, något som med största sannolikhet ökar då hästen tas i bruk. Utifrån våra erfarenheter de tre år som vi drivit forskningsgården, uppskattar vi att arbetskraftbehovet ökar med 250 % om scenariot ovan, med häst och traktor, driven med rapsolja, skulle införas.Det får mig att tänka på Gunnar Lindstedts debattartikel från 2008: En miljon svenskar måste bli bönder för att undvika svält!
onsdag 26 september 2012
Framtidens jordbruk - del 3 - biologisk bekämpning
Detta är en del i en serie som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:
Alla inlägg i serien:
Plöjningsfri odling
För att prova hur plöjningsfritt klarade sig jämfört med plöjt när det gäller rotogräs så bereddes ena halvan av en provyta genom traditionell plöjning och harvning med tre överfarter medan den andra delen bereddes med tre överfarter med kultivator och sedan harvning med tre överfarter. Sedan såddes båda provytorna på samma gång. De ekologiska odlare som varit rådgivare till projektet avrådde från plöjningsfri odling och det visade sig att de fick rätt. Den torra sommaren och den relativt sena sådden förvärrade läget och täckningsgraden av ogräs var så mycket som 72 % varav 85% bestod av rotogräs. På den plöjda delen var det visserligen också relativt högt tryck med ogräs, 60% men bara 10% var rotogräs och nyttogrödan (lucern i det här fallet) klarade av att konkurrera så att skörden inte påverkades nämnvärt. Den oplöjda delen fick plöjas om.
Täckodling
Man provade täckodling av potatis i den parcell där det varit lin året innan, och använde så vitt jag förstår linhalmen som rullades ut direkt från rundbalarna vari det sedan planterades potatis. Även här fick man problem med rotogräsen, som tog sig upp rakt igenom halmen. Mot fröogräs fungerde dock täckningen bra. Ett problem med täckodling är att man inte kan använda redskap för ogräsrensning för att den drar med sig halmen också. Alltså måste rotgräsen handrensas. Det är en metod som fungerar mycket bra för trädgårdsland men för större ytor är det ohanterbart. En fördel är att om täckningen läggs på fuktig mark så bevaras fukten. Läggs den däremot på torr mark så kommer ev regn att ha svårt att tränga ner ända till jorden. Alltså, täckningen bevarar det som finns under, det gäller att där råder fördelaktiga betingelser redan från början. Detta stämmer helt med mina egna erfarenheter av potatis som odlats under halm.
Skadedjursbekämpning på kål
Kålodlingar har framför allt tre fiender, jordloppor, fjärilslarver och sniglar.För att motverka skador av dessa testades fyra metoder:
I kontrollytan orsakade jordlopporna en förlust på 80% av plantorna. Därefter tog fjärilslarverna resten. Det fanns inget kvar till sniglarna.
Vid samodling utan fiberduk var det inga problem med sniglar, medan det däremot var ett mindre problem med sniglar under duken. Fjärilslarverna bekämpades tillräckligt bra med både fiberduk och samodling, under förutsättning att samodlingen är tät, det ska helst vara som en heltäckande matta. Även tomat var en framgångsrik samodlingsgröda med kålen.
Här kan jag flika in mina egna erfarenheter, jag bekämpar jordloppor främst med att förodla och därmed sätta ut större plantor som tål ett visst angrepp. I år har jag oavsiktligt provat samodling, dels genom att ha satt tagetes glest i bland kålen men framför allt för att jag har lämnat odlingarna vind för våg iom överbelastning av annat att göra. Nu står min purpurkål så fin utan sniglar mitt ibland kirskål och mängder med pepparrot. Kanske inte det man har lust att samodla med dock...
Kompostering
Kompostförsöket rörde kompostering av stallgödsel för att se hur mycket ogräsfrö som var grobart efteråt, nedbrytningsgrad samt hur mycket näringsämnen som avgått. Komposteringen utfördes så att man lade stallgödseln i en limpa, tre meter lång och en och en halv meter bred. Fyra sådana limpor gjordes som täcktes på olika sätt, med halm, med tät presenning och med jord. Den fjärde limpan var kontroll och täcktes inte alls.
Det var minst ogräs kvar i de komposter som var täckta med presenning och halm, två frön per liter jord, något mer i den täckt med jord, troligtvis på att jordtäcket beväxtes med framför allt mållor vilkas frön oavsiktligen blandades in i komposten när jorden skulle avskiljas, ca 10 frö per liter jord, medan den otäckta komposten hade 32 grobara frö per liter jord kvar. Den ogräshämmande effekten av täckning antas bero på att temperaturen i komposten blir jämnare och därmed varmare även i det yttersta skiktet.
Näringförluster och nebrytningsgrad var i stort sett detsamma mellan de olika metoderna.
Som bifångst av kompostforskningen kom man också fram till att just hanteringen av gödseln är väldigt energikrävande och ett problem som inverkar på nästa forskningsfråga, fossilfri odling.
- Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
- Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
- Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
- Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
- Risken för frostskador har ökat
- Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.
Alla inlägg i serien:
- Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
- Uthålliga växtföljder
- Biologisk bekämpning
- Hur ska vi bli fossilfria?
Plöjningsfri odling
För att prova hur plöjningsfritt klarade sig jämfört med plöjt när det gäller rotogräs så bereddes ena halvan av en provyta genom traditionell plöjning och harvning med tre överfarter medan den andra delen bereddes med tre överfarter med kultivator och sedan harvning med tre överfarter. Sedan såddes båda provytorna på samma gång. De ekologiska odlare som varit rådgivare till projektet avrådde från plöjningsfri odling och det visade sig att de fick rätt. Den torra sommaren och den relativt sena sådden förvärrade läget och täckningsgraden av ogräs var så mycket som 72 % varav 85% bestod av rotogräs. På den plöjda delen var det visserligen också relativt högt tryck med ogräs, 60% men bara 10% var rotogräs och nyttogrödan (lucern i det här fallet) klarade av att konkurrera så att skörden inte påverkades nämnvärt. Den oplöjda delen fick plöjas om.
Täckodling
Man provade täckodling av potatis i den parcell där det varit lin året innan, och använde så vitt jag förstår linhalmen som rullades ut direkt från rundbalarna vari det sedan planterades potatis. Även här fick man problem med rotogräsen, som tog sig upp rakt igenom halmen. Mot fröogräs fungerde dock täckningen bra. Ett problem med täckodling är att man inte kan använda redskap för ogräsrensning för att den drar med sig halmen också. Alltså måste rotgräsen handrensas. Det är en metod som fungerar mycket bra för trädgårdsland men för större ytor är det ohanterbart. En fördel är att om täckningen läggs på fuktig mark så bevaras fukten. Läggs den däremot på torr mark så kommer ev regn att ha svårt att tränga ner ända till jorden. Alltså, täckningen bevarar det som finns under, det gäller att där råder fördelaktiga betingelser redan från början. Detta stämmer helt med mina egna erfarenheter av potatis som odlats under halm.
Skadedjursbekämpning på kål
Kålodlingar har framför allt tre fiender, jordloppor, fjärilslarver och sniglar.För att motverka skador av dessa testades fyra metoder:
- Pudring med aska efter regn (framför allt mot jordloppor)
- Samodling med tagetes och och ringblomma (mot fjärilslarver)
- Samodling med tagetes och täckning med fiberduk (mot fjärilslarver)
- Höstsådd och sedan samodling med sallad. (mot jordloppor och sniglar)
I kontrollytan orsakade jordlopporna en förlust på 80% av plantorna. Därefter tog fjärilslarverna resten. Det fanns inget kvar till sniglarna.
Vid samodling utan fiberduk var det inga problem med sniglar, medan det däremot var ett mindre problem med sniglar under duken. Fjärilslarverna bekämpades tillräckligt bra med både fiberduk och samodling, under förutsättning att samodlingen är tät, det ska helst vara som en heltäckande matta. Även tomat var en framgångsrik samodlingsgröda med kålen.
Här kan jag flika in mina egna erfarenheter, jag bekämpar jordloppor främst med att förodla och därmed sätta ut större plantor som tål ett visst angrepp. I år har jag oavsiktligt provat samodling, dels genom att ha satt tagetes glest i bland kålen men framför allt för att jag har lämnat odlingarna vind för våg iom överbelastning av annat att göra. Nu står min purpurkål så fin utan sniglar mitt ibland kirskål och mängder med pepparrot. Kanske inte det man har lust att samodla med dock...
Kompostering
Kompostförsöket rörde kompostering av stallgödsel för att se hur mycket ogräsfrö som var grobart efteråt, nedbrytningsgrad samt hur mycket näringsämnen som avgått. Komposteringen utfördes så att man lade stallgödseln i en limpa, tre meter lång och en och en halv meter bred. Fyra sådana limpor gjordes som täcktes på olika sätt, med halm, med tät presenning och med jord. Den fjärde limpan var kontroll och täcktes inte alls.
Det var minst ogräs kvar i de komposter som var täckta med presenning och halm, två frön per liter jord, något mer i den täckt med jord, troligtvis på att jordtäcket beväxtes med framför allt mållor vilkas frön oavsiktligen blandades in i komposten när jorden skulle avskiljas, ca 10 frö per liter jord, medan den otäckta komposten hade 32 grobara frö per liter jord kvar. Den ogräshämmande effekten av täckning antas bero på att temperaturen i komposten blir jämnare och därmed varmare även i det yttersta skiktet.
Näringförluster och nebrytningsgrad var i stort sett detsamma mellan de olika metoderna.
Som bifångst av kompostforskningen kom man också fram till att just hanteringen av gödseln är väldigt energikrävande och ett problem som inverkar på nästa forskningsfråga, fossilfri odling.
tisdag 25 september 2012
Framtidens jordbruk - del 2 - Uthålliga växtföljder
Detta är en del i en serie som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:
Alla inlägg i serien:
Åtta parceller togs upp för att kunna utvärdera varje led i växtföljden, varje år.
Samodling
Syftet med samodling är både att skapa högre skördar genom att odla foder och livsmedel samma växtsäsong, och att hindra oönskade växter att etablera sig (sk ogräs). T.ex. så visade sig en bottengröda av blodklöver (7-8 kilo utsäde per hektar) i havreåkern totalt utkonkurrera ogräset utan att påverka havren.
Om man på hösten sår senap så gror inget annat än målla på åkern våren efter. Det känns som om man kan behöva mer forskning på det här området, för det föreföll intressant men fragmentariskt, i alla fall för mig.
Nya frögrödor
Man provade olika nya frögrödor som är tänkta att klara framtidens förutsättningar bättre. Alla fungerade inte. Till exempel mognade aldrig Amaranth och Sesam. Det som kunde rekommenderas var solrosor, linser, bovete och trädgårdsmålla, de fungerade bra i Roslagen. Vissa sorter finns det efterfrågan på redan idag, men flaskhalsar i form av tröskförmåga (för solrosor) och skalning (för bovete). Gröna linser torde redan idag gå att sälja till t.ex. Saltå Kvarn. Fröet till trädgårdsmållan bör undersökas mer för att försäkra sig om att det är lämpligt som människofoder. En första undersökning visade på höga halter av önskade mineraler, högre än quinoa. Den var också bra på att själv tränga undan ogräset. Så var också bovete som visade en ogräsreduktion med 81% jämfört med en svartträdad kontrollyta.
Nya vallgrödor
Man testade två nya vallgrödor, gul lucern och getärt, som visade sig ha betydligt bättre etablering än t.ex. blå lucern när det rådde försommartorka. Dock återstår att se hur de klarar vintrarna. Jag kunde inte heller se något om näringsinnehåll och skördenivåer för dessa grödor.
Nya potatis-sorter
Man provade 15 olika potatissorter, framför allt med avseende på bladmögelresistens. Endast en sort, Kalmar röd, var helt resistent. Man tog drog upp 7 nya sorter från frukterna på Kalmar röd och fick fram ytterligare några bladmögelresistenta sorter. Dessa måste samtliga testas med avseende på t.ex. solanin.
Nya växtföljder
Åtta parceller togs upp för att kunna utvärdera varje led i växtföljden, varje år.
- Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
- Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
- Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
- Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
- Risken för frostskador har ökat
- Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.
Alla inlägg i serien:
- Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
- Uthålliga växtföljder
- Biologisk bekämpning
- Hur ska vi bli fossilfria?
Åtta parceller togs upp för att kunna utvärdera varje led i växtföljden, varje år.
Samodling
Syftet med samodling är både att skapa högre skördar genom att odla foder och livsmedel samma växtsäsong, och att hindra oönskade växter att etablera sig (sk ogräs). T.ex. så visade sig en bottengröda av blodklöver (7-8 kilo utsäde per hektar) i havreåkern totalt utkonkurrera ogräset utan att påverka havren.
Om man på hösten sår senap så gror inget annat än målla på åkern våren efter. Det känns som om man kan behöva mer forskning på det här området, för det föreföll intressant men fragmentariskt, i alla fall för mig.
Nya frögrödor
Man provade olika nya frögrödor som är tänkta att klara framtidens förutsättningar bättre. Alla fungerade inte. Till exempel mognade aldrig Amaranth och Sesam. Det som kunde rekommenderas var solrosor, linser, bovete och trädgårdsmålla, de fungerade bra i Roslagen. Vissa sorter finns det efterfrågan på redan idag, men flaskhalsar i form av tröskförmåga (för solrosor) och skalning (för bovete). Gröna linser torde redan idag gå att sälja till t.ex. Saltå Kvarn. Fröet till trädgårdsmållan bör undersökas mer för att försäkra sig om att det är lämpligt som människofoder. En första undersökning visade på höga halter av önskade mineraler, högre än quinoa. Den var också bra på att själv tränga undan ogräset. Så var också bovete som visade en ogräsreduktion med 81% jämfört med en svartträdad kontrollyta.
Nya vallgrödor
Man testade två nya vallgrödor, gul lucern och getärt, som visade sig ha betydligt bättre etablering än t.ex. blå lucern när det rådde försommartorka. Dock återstår att se hur de klarar vintrarna. Jag kunde inte heller se något om näringsinnehåll och skördenivåer för dessa grödor.
Nya potatis-sorter
Man provade 15 olika potatissorter, framför allt med avseende på bladmögelresistens. Endast en sort, Kalmar röd, var helt resistent. Man tog drog upp 7 nya sorter från frukterna på Kalmar röd och fick fram ytterligare några bladmögelresistenta sorter. Dessa måste samtliga testas med avseende på t.ex. solanin.
Nya växtföljder
Åtta parceller togs upp för att kunna utvärdera varje led i växtföljden, varje år.
Efter tre års experimenterande har vi kommit fram till följande växtföljder för gårdens 11,5 ha odlingsmark:
På markerna med mager, torkkänslig jord har vi följande växtföljd:
År 1. Lucernvall, ev. med getärt
År 2. Lucernvall, ev. med getärt
År 3. Vall som ovan som skördas en gång, plöjs samt sås med höstraps
År 4. Höstraps
År 5. Ärtor och havre till mognad
År 6. Bovete
År 7. Linser med insådd och eventuellt hirs med insådd
På markerna med fuktigare, lerhaltigare jord har vi följande växtföljd:
År 1. Klövervall
År 2. Klövervall
År 3. Vall som skördas en gång, plöjs och sås med höstvete
År 4. Höstvete
År 5. Potatis och rotfrukter
År 6. Lin
År 7. Ärtor och havre till foder samt insådd
På de organiska jordarna, ”mulljordarna” tillämpar vi en valldominerad växtföljd eftersom ängsmarkerna läcker mycket växthusgaser när den bearbetas (Rydberg, 2010):
År 1. Vall
År 2. Vall
År 3. Vall som skördas en gång, plöjs och sås med midsommarråg och fodervicker som betas under hösten
År 4. Midsommarråg med insådd
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
