Cykelstaden Rennes i Frankrike

Jag kom till Rennes i Bretagne å arbetets vägnar utan att vara särskilt påläst om staden. Redan under första promenaden på stan kunde jag ändå inte låta bli att lägga märke till systemet med hyrcyklar vars cykelparkeringar verkade finnas över allt.

Systemet började byggas upp redan 1998. Cyklarna har särskilda cykelparkeringar runt om i staden som synes nedan på kartan. Jag räknade till ca 80 parkeringar runt om i en stad på drygt 400 000 invånare. För att hyra cykel så kan man antingen använda sitt kreditkort eller om jag förstod rätt ett förbetalt abonnemangskort. När man kommer fram dit man ska så lämnar man cykeln i en parkering där, så att man bara hyr cykeln under den tid som själva cykelturen tar.

Till min glädje upptäckte jag att det var cyklar med kardan som kraftöverföring istället för kedja! Det må vara lite sämre verkningsgrad på det när man jämför med ny kedja och drev, men som hyrcyklar så lär de inte vara nya så värst länge. Då håller kardanen bättre som är inkapslad och skyddad.

I staden var det också väl uppmärkt med cykelfiler. På större gator ut i ytterområdena fanns det förutom vanliga cykelvägar även ett särskilt system med två helt avskiljda filer åt varje håll, en för bilar och en för buss/taxi/cykel. Vid varje rondell skulle de samsas i en fil och då var det kollektivtrafikfilen som hade företräde.

Även Stockholm har sin variant. Här kan man läsa mer allmänt om de olika cykelprogrammen som växer upp runt om i världen.

Över huvud taget är Rennes en påtagligt ren stad. Det var förvånansvärt lite fåglar, inga flockar med kajor eller måsar som plockade ur papperskorgar och rev sönder påsar som ibland stack fram ur soptunnorna. Det är inte utan att man undrade vad som var orsaken till det, för precis som för Linköping var det nära till landet och det luktade gödsel när den vinden låg på.
Det var också ovanligt lite klotter och kollektivtrafiken var väl utbyggd, fräsch och billig. En biljett från centrum ut till det ytterområde där kontoret fanns kostade 1,20 Euro. Inne i staden var det ibland riktigt trångt för bussarna att komma fram, men det gick smidigt ändå. Staden har också en tunnelbanelinje. Flera var på planeringsstadiet.

Istället för traktorn framför harven

Eftersom jag ännu inte har fått ordning på min traktor så får man ta till annan kraft när trädgårdslandet ska vårbrukas, vad är det man säger? Själv är bäste dräng!

Jag har också äntligen förstått varför veden ska vara färdig till påsk och det har inget med torktiden att göra. Det är för att man ska vara färdig med veden när det är dags för vårbruk! Så självklart men så osynligt så länge man bara ägnar sig åt den ena av de båda sysslorna. Vi har eldat med ved i alla år och återupprepat detta mantra, att man ska vara klar med veden till påsk, men aldrig har vi lyckats! Tvärt om brukar vi ofta ägna semestern åt denna syssla, och den är inte ett dugg mer njutbar då med värmen och allt annat som man hellre skulle vilja göra. Denna helg höll sambon på med veden och jag med trädgårdslandet och det kändes motigt. Vi har ju ingen husmor som håller oss båda med mat...

När helgen var slut hade jag i alla fall fått i de tidiga fröna i jorden, bland annat bondbönor, ärtor, morötter och spenat. Nästa helg blir det dags för potatisen som ligger på solning och får fina gröna skott tills dess.

I drove all night...

I söndags lyckades vi både få godkänt från högsta ledningen att ta en hyrbil, samt även hitta en som faktiskt gick att hyra över gränsen. Trots att det pratas mycket om dessa hyrbilar i media är det betydligt vanligare att hyrbilsföretagen inte vill släppa iväg sina bilar på långresa genom Europa.
Vi startade vår resa vid 14-tiden på söndagen och lämnade in bilen igen i Linköping 25 timmar senare, med ca 220 mil på mätaren. Av dessa mil stod jag som förare för ca 180 av dem. Jag hoppas att jag aldrig behöver göra en liknande resa igen. Stort tack till ressällskapet som höll mig vaken och alert under nattens långa timmar.

Jag tänkte här dela med mig av mina intryck från resan.

I Frankrike var vägarna fantastiskt fina, bra beläggning och inte alltför tät trafik. Fransmännen är enligt min erfarenhet också väldigt vänliga i trafiken, släpper till exempel gärna in en trafikant som vill byta fil. Vissa vägar var behäftade med vägtullar i ett tekniskt lågintensivt system. Det var helt enkelt tullstationer där trafiken silades genom ett galler av betalhytter där man oftast betalade kontant, priset varierade kring en handfull Euro.

Mest anmärkningsvärd kändes vägtullen som verkade vara behäftad med bron över Seine, "Pont  de Normandie", som jag förstod det var bron både byggd och driftad av privata företag. Således inte en fallossymbol över en politiker utan kanske istället en företagsledare? Det skulle förvåna mig om det inte finns en man som associeras som brons upphovsman...

I Calais-regionen verkade det vara gott om koloniträdgårdar, både som på bilden, nyanlagda och även uppvuxna. Såsom transitresenär på vägen kan man ju inte säga något om organisationen av dessa, men ändå kanske intressant som trend. Trädgårdsstorleken verkade vara ganska stor, kanske ett par hundra kvadratmeter och stugorna var inte som våra små sommarställen utan mer av förvaringsskjulskaraktär.

När vi kom in i Belgien blev vägbeläggningen sämre, landet platt, brunt och fullt med jordbruksbyggnader i olika staderier av sönderfall. Det var inte ovanligt att se Belgian Blue i hagen utanför. Här började det dock skymma så några resebilder gick inte att åstadkomma. Trafiken tätnade och vägklimatet hårdnade. Höll man sig inte undan när det kom någon bakifrån och ville köra om så var det helljus i backspegeln mm.

I Holland var det natt, fina tomma vägar som inte fanns med på GPS'ens kartor. De var avfartsfria dessutom, så hade man kommit fel så kom man rejält fel... Synd dock att det var på natten, jag tycker Holland är fascinerande läskigt i sin andropogenitet, alltså land skapat av människan ur havet.

I Tyskland blev vägarna åter sämre, allra sämst var de långsamma filerna, men där var det fullt med lastbilar, så vi slappa att köra där. Det var verkligen fantastiskt mycket lastbilar så här på natten, antar att de väljer att köra då för att slippa så mycket övrig trafik.

GPS'en ledde oss inte över färjan vid Rödby-Puttgarten som jag hade förväntat, och det gjorde nog vår resa åtskilliga mil längre än den hade behövt vara. Så kan det vara om man inte har en vettig karta att kolla av de föreslagna rutterna mot. När vi kom till Danmark hade solen gått upp och även andra vägtrafikanter vaknat. Här blev trafiken påtagligt tät, i varje bil satt det dock som vanligt oftast bara en.

I Sverige hade vägarna blivit nära på tomma. 2+1 vägen främjar som vanligt ingen lugn körning utan där är det aningen lastbilshastighet eller omkörning som gäller. Jag undrar hur bränsleeffektiva dessa vägar är jämfört med en annan väg med samma genomsnittshastighet.

Väl i Linköping vid avlämninsstället för hyrbilen, så hör vi just hur hyrbilsfirman nekar några långväga resenärer att ta en bil över gränsen, jag hörde hur de pratade på franska sins emellan, så jag kände mig manad att ge dem den glada nyheten, att deras returbiljett just hade anlänt!

Mellandag i Bretagne och Normandie

I väntan på ev flyg på söndagen användes lördagen för att uppleva Bretagne och Normandie. Men hyrbil styrdes kosan mot Mont Saint Michel. På vägen besökte vi en äkta väderkvarn där de faktiskt malde idag, mest för turister. Fantastiskt sätt att utnyttja lokala råvaror och kraftkällor för att kunna framställa livets nödtorft.

Mont Saint Michel var en fantastisk upplevelse av obändlig byggkraft som man bara kan ana mödan som krävts. Och detta utan oljeslavar, här var det snarare fråga om religiösa slavar, dvs att bygga till gud.

Som några läsare så vänligt påpekat blir det ingen flygresa på söndag heller. Undersöker lite andra alternativ i väntan på att vinden ska vända. Skulle hemresan dröja så finns det ju verkligen värre ställen att vara strandad på. Här är det vår, körbärsträd och maskrosor blommar och folk planterar i sina trädgårdar. Det verkar vara betydligt vanligare här att folk faktiskt odlar något av betydande mängd i sin trädgård. Dessutom är åkrarna mycket mindre, ofta med rader av hamlade träd som avskiljare. Man anar att det gör den biologiska mångfalden större.

Jag längtar hem till min familj och mitt eget trädgårdsland!

Ny resa bokad, men kommer den att gå?

I stället för att sitta på flyget hem så sitter jag nu på jobbet igen. Vi har lyckats få kontakt med vårt resebolag och bokat om våra hemresebiljetter till söndag eftermiddag. Den stora frågan är ju egentligen om flygplanen kommer att följa tidtabellen då, eller om de ens kommer att flyga över huvud taget.

Det har över huvud taget varit svårt att få information, websiterna ger inte så mycket, de flesta hänvisar till flygbolagens telefoner vilka är omöjliga att komma fram på. Endast sent i går kunde vi få bekräftelse på det vi egentligen redan visste, att vi inte skulle kunna flyga idag. Flygbolagen är försiktiga med att verkligen flagga flyg som inställda, även om sannolikheten för att de ska avgå som planerat är försvinnande liten.

Ännu så länge planerar vi fortfarande att åka med flyg hem, det mest beroende på att alla tåg är fullbokadelångt fram över. Jag känner inte att jag sitter så pass i sjön att jag vill acceptera korridorplats och långa väntetider. Men är vulkanen lika aktiv ännu på söndag och vindarna blåser åt samma håll som nu så får jag väl prioritera om. Min bästa plan då är att försöka hitta någon lastbil som är påväg mot Sverige. Om du som läsare känner till någon, så hör gärna av dig!

Strandad i Frankrike pga vulkanutbrott

Jag är i frankrike och jobbar den här veckan, hemresan var planerad för i morgon fredag, men just nu ser det mörkt ut för molnet med vulkanisk aska förväntas sprida sig över skandinavien. Eftermiddagsflygen mellan Linköping och Amsterdam är inställda redan idag och om inte vinden vänder så har jag svårt att se att det ska gå att flyga i morgon. Anar att det inte kommer att bli helt lätt att få plats på tåget heller...

En annan innebörd av "golvdrag"

Jag har ju tidigare klagat över vedspisen som saknar drag och dessutom verkar läcka som ett såll. Nåväl, den må vara i behov av renovering, men det var inte enda orsaken till att draget i den saknades.

När vädret är fuktigt är draget extra svårt att få igång på vedspisen, och senast det var sådant väder så fick ordet "golvdrag" en annan innebörd. Det visade sig nämligen att röken gick ut i bjälklaget ovanför köket och sipprade ut som en Lützen-dimma över golvet i barnens sovrum. När vi fått stopp på elden och vädrat ut röken kunde man nämligen se som ljusa solfjädrar på golvet där skorstenen helt enkelt tog luft. Det verkar alltså vara någon form av hål i skorstenen i mellanbjälklaget, inte riktigt vad vi hade på vår önskelista. Ingen mer eldning i köksspisen på länge med andra ord.

Partiöverskridande enfråge-nätverk

I går slog ett annat enfråge-nätverk av partiöverskridande karaktär ner som en bomb i mediasverige, nämligen om vård om omsorg ska fortsätta den utveckling som har varit de senaste åren så kommer det att behöva skattas 13 kronor till per intjänad 100-lapp om 25 år. Inlägget var för övrigt ett exempel i hur orimligt det blir med exponentiell tillväxt, i artikeln exemplifierad med den procent som de reala kostnaderna antas få öka med per år. Ränta på ränta, dvs exponentiell tillväxt, får ju den fina effekten att kurvan, om man ritar ut den i kronor och ören, kommer att stiga brantare och brantare för att till sist gå rakt upp mot himlen. Det skulle väl motsvaras av att alla intjänade pengar går i extra skatt för vård och omsorg.

Nåja, det var inte för sakfrågan jag tog upp artikeln ovan, utan för vilka avsändarna var, på vilka premisser de samarbetade och hur det har tagits emot i mediasverige. Det är medlemmar från alla riksdagspartier som har undertecknat, de har haft de gemensamt att de vill lyfta fram frågan och reaktionerna har inte låtit vänta på sig!

Det är så jag föreställer mig att Peak Oil-nätverket skulle kunna arbeta. Genom att ha deltagande från alla partier får frågan en allmängiltighet och kan inte sopas under mattan som särintressen. Man kommer i stället att bli tvungen  att bemöta argumenten, och det är ju vad vi vill. Men ännu är många partier inte representerade, så ni som känner någon som kan vara aktuell, snälla prata med dem eller skicka mig namn och kontaktuppgifter så ska jag försöka få med dem.

Bryta ny mark - bokstavligen!

Så är årets odlingssäsong påbörjad. Vi tog fram kanonen för att skjuta mygg igen, dvs åkte till grannen och fick låna en traktor med vidhängande plog. Det blivande trädgårdslandet var 6 * 16 meter stort. Jag törs inte gissa hur lång tid det skulle tagit att handgräva, men att plöja det med traktor tog mindre än 10 minuter. I år började vi dessutom på rätt sida landet...

Det kommer nog inte att bli helt enkelt att hävda detta trädgårdsland då det är tämligen mycket rotogräs. Där växer både kvickrot, kirskål och något som liknar pepparrot. Närmast traktorn i bild är det mest "pepparrot" och kirskål, så där får det bli potatis under tjockt halmtäcke. Hitom potatisavdelningen blir det bönor och ärtor, som också kommer att få en hel del marktäckning. Närmast kameran kommer squash, majs, kål, och diverse rotfrukter att odlas. Det är väl här som det kommer att bli mest manuell ogräsrensning antar jag. I en bod har jag hittat en gammal och mycket funktionell hjulhacka som kommer att nyttjas så långt det går.

I förra årets potatisland har jag satt jordärtskockor. Jag törs knappt tänka på hur mycket skörd det kan bli där, jag satte ca 50 plantor. Dessa drygt 50 knölar jag använde till utsäde var halva skörden från en planta från förra årets odling. Vi kommer att digna under jordärtskockor! Men jag kan tänka mig värre öden ;-)

Det andra livet

Det känns som om jag lever två liv just nu, ett på jobbet och ett på landet. På helgerna har vi dessutom både TV- och Internet-fritt, vilket ytterligare förstärker känslan av en annan verklighet. Nu i påskhelgen blev det extra mycket gjort, det mesta som förberedelse inför sommarens odlingar, men även en del annat.

Ett skärmtak som hade rasat under snömassorna i vintras röjde vi undan nu. Det låg tjocka lager med löv från vårdträdet över allt, och under det visade det sig finnas en hel del fynd av mer eller mindre önskad karaktär. De positiva överraskningarna var bland annat en bykgryta av koppar och hjul till en lådbil medan de negativa var bland annat avgassystem till både bil och moped, ett trasigt akvarium och allmänt skräp. Jag kan inte fatta att folk slänger sådant ute som uppenbarligen inte kommer att förmultna... När jag röjde mig ner bakom magasinet hittade jag en riktigt stor överraskning i form av en jordkällare till, en med två rum! Och skicket var nog lika bra som den andra jag har hittat, under den andra änden av samma magasin.

Det fanns till och med gammal rödlök kvar, dock av tveksam kvalitet. Lök ska väl inte förvaras i jordkällare över huvud taget?

Jordkällaren behöver bara en ny ytterdörr samt möjligen inredning av något slag. Misstänker att det kan bli svårt att få behålla något från råttornas framfart. Det går ju liksom inte att göra det tätt. Magasinet självt behöver sig en översyn av taket. Tur att man inte är höjdrädd.