I drove all night...

I söndags lyckades vi både få godkänt från högsta ledningen att ta en hyrbil, samt även hitta en som faktiskt gick att hyra över gränsen. Trots att det pratas mycket om dessa hyrbilar i media är det betydligt vanligare att hyrbilsföretagen inte vill släppa iväg sina bilar på långresa genom Europa.
Vi startade vår resa vid 14-tiden på söndagen och lämnade in bilen igen i Linköping 25 timmar senare, med ca 220 mil på mätaren. Av dessa mil stod jag som förare för ca 180 av dem. Jag hoppas att jag aldrig behöver göra en liknande resa igen. Stort tack till ressällskapet som höll mig vaken och alert under nattens långa timmar.

Jag tänkte här dela med mig av mina intryck från resan.

I Frankrike var vägarna fantastiskt fina, bra beläggning och inte alltför tät trafik. Fransmännen är enligt min erfarenhet också väldigt vänliga i trafiken, släpper till exempel gärna in en trafikant som vill byta fil. Vissa vägar var behäftade med vägtullar i ett tekniskt lågintensivt system. Det var helt enkelt tullstationer där trafiken silades genom ett galler av betalhytter där man oftast betalade kontant, priset varierade kring en handfull Euro.

Mest anmärkningsvärd kändes vägtullen som verkade vara behäftad med bron över Seine, "Pont  de Normandie", som jag förstod det var bron både byggd och driftad av privata företag. Således inte en fallossymbol över en politiker utan kanske istället en företagsledare? Det skulle förvåna mig om det inte finns en man som associeras som brons upphovsman...

I Calais-regionen verkade det vara gott om koloniträdgårdar, både som på bilden, nyanlagda och även uppvuxna. Såsom transitresenär på vägen kan man ju inte säga något om organisationen av dessa, men ändå kanske intressant som trend. Trädgårdsstorleken verkade vara ganska stor, kanske ett par hundra kvadratmeter och stugorna var inte som våra små sommarställen utan mer av förvaringsskjulskaraktär.

När vi kom in i Belgien blev vägbeläggningen sämre, landet platt, brunt och fullt med jordbruksbyggnader i olika staderier av sönderfall. Det var inte ovanligt att se Belgian Blue i hagen utanför. Här började det dock skymma så några resebilder gick inte att åstadkomma. Trafiken tätnade och vägklimatet hårdnade. Höll man sig inte undan när det kom någon bakifrån och ville köra om så var det helljus i backspegeln mm.

I Holland var det natt, fina tomma vägar som inte fanns med på GPS'ens kartor. De var avfartsfria dessutom, så hade man kommit fel så kom man rejält fel... Synd dock att det var på natten, jag tycker Holland är fascinerande läskigt i sin andropogenitet, alltså land skapat av människan ur havet.

I Tyskland blev vägarna åter sämre, allra sämst var de långsamma filerna, men där var det fullt med lastbilar, så vi slappa att köra där. Det var verkligen fantastiskt mycket lastbilar så här på natten, antar att de väljer att köra då för att slippa så mycket övrig trafik.

GPS'en ledde oss inte över färjan vid Rödby-Puttgarten som jag hade förväntat, och det gjorde nog vår resa åtskilliga mil längre än den hade behövt vara. Så kan det vara om man inte har en vettig karta att kolla av de föreslagna rutterna mot. När vi kom till Danmark hade solen gått upp och även andra vägtrafikanter vaknat. Här blev trafiken påtagligt tät, i varje bil satt det dock som vanligt oftast bara en.

I Sverige hade vägarna blivit nära på tomma. 2+1 vägen främjar som vanligt ingen lugn körning utan där är det aningen lastbilshastighet eller omkörning som gäller. Jag undrar hur bränsleeffektiva dessa vägar är jämfört med en annan väg med samma genomsnittshastighet.

Väl i Linköping vid avlämninsstället för hyrbilen, så hör vi just hur hyrbilsfirman nekar några långväga resenärer att ta en bil över gränsen, jag hörde hur de pratade på franska sins emellan, så jag kände mig manad att ge dem den glada nyheten, att deras returbiljett just hade anlänt!