Tyst hav

Havet mår inte bra, det är tydligt när man vistas nära det. Vi fiskar, seglar och badar i det som kallas Tjust skärgård, norr om Västervik. Sedan vi började fiska i mitten på 90-talet har det skett en markant minskning av förekomsten av fisk, som har fått mig att börja undra. Vad är det som sker?

För ett par år sedan skrevs det en del i media sjöfåglar som dog, de blev helt enkelt förlamade och svalt till sist ihjäl. Man fann att det berodde på en B-vitaminbrist, tiamin. Det är en skrämmande stor störning av miljön om så stora mängder fåglar påverkas av en av en omfattande vitaminbrist hos sin föda. Vad det beror på vet man så vitt jag vet ännu inte, men det finns flera teorier. Tiaminbrist började först att ses hos lax som dog i sjukdommen M74, där M står för miljö och 74 är året när man först upptäckte den. Det finns dem som har kopplat samman detta med att mängden död ved minskade kraftigt i älvarna strax före denna tidpunkt i och med att flottningen upphörde på våra älvar.

Det finns andra teorier som knyter an till förändringen av alger och att det skulle vara orsaken till bland annat förändrat klimat och utarmningen av av våra hav pga utfiskning av de större rovfiskarna. Det är tydligt att vi människor sågar av den gren vi sitter på genom framför allt vår storskaliga påverkan på vår miljö, inte sällan stött av skatter och subventioner. Det är inte alltid som det är regelrätt förstörelse, utan helt enkelt den massiva påverkan i sig som får oönskade effekter på ett sätt som vi inte kunde förutse. Men vad värre är så verkar vi inte kunna sluta ens när vi vet vad vårt handlande får för effekter.

Under tiden blir skärgården tyst. De få fåglar man ser har inga ungar.

Allmogebåtar från Rågödagen