tisdag 18 maj 2010

Lie för nybörjare

Jag har ett flertal liar som jag gillar i teorin, att röja gräs utan motorbuller och med ett fint snitt istället för att slita av dem med en trimmertråd. Dock har jag lite svårt att komma överens med dem i praktiken. Antingen har de en tendens att hugga rakt ner i marken, eller så skär de inte i hela svepet. De orv jag har känns för korta eller om det är jordslagningenläggningen av lien som inte är tillräcklig. Ja, jag är nybörjare och har inte fått någon vägledning i hur man gör, men jag är entusiastisk och ger inte upp.

Jag utökade nyligen min lie-samling med ytterligare en som jag hittade på Jula till det facila priset 99 kronor, tänkte att skaftet kunde vara bra till något av mina andra blad om tillhörande blad visade sig vara dåligt. Jag har läst någon stans att skaftet ska vara lika långt som en skidstav och det stämde på detta skaft för mig. Dessutom var handtagen flyttbara vilket ökar anpassningsmöjligheterna. Jag har sett i Skogma-katalogen att de säljer ett orv som ser lika dant ut men som är en decimeter kortare. Där är orvet dyrare än hela lien på Jula.

Hur funkade då Jula-lien? Mycket bra visade det sig! Nu förstår jag äntligen vad som menas med jordslagningläggningen av liebladet! När man håller lien i arbetsställning ska liebladet vara parallellt mot jorden. Jag svingade lien med entusiast och skapade mig stora mängder täckmaterial genom att låta Kirskålen falla för bladet. Det var en fröjd! Det måste för övrigt vara en av de få fördelarna med Kirskål, att de producerar stora mängder grönmassa som man man kan ha till sin täckodling! En av de många nackdelarna med Kirskål är dessvärre just dess täckförmåga, i stående skick, det döljs allehanda för lien oönskade saker under bladtaket som man man hittar med liebladet, stenar, jordkokor, plåtbitar och ståltråd... Så nästa punkt ska bli att åter skärpa upp bladet, hoppas att det går bra så att man kan använda lien mer än en gång. Det blir till att ta slipstenen i bruk, som just nu står och samlar damm i en bod.

8 kommentarer:

  1. Jordläggning kallas det väl, sa messerschmittern...
    Tack för tipset om Julas lie. Den var ju så billig att man kan kosta på sig en även om den inte var toppenkvalité.
    Återkom gärna med hur slipbarheten var...

    SvaraRadera
  2. Helt rätt flute, jordlägga heter det ju, ändrar i texten.

    Återkommer om slipningen!

    SvaraRadera
  3. Kirskål odlades och torkades förr, för att senare användas i grytor och gratänger. Linne´skriver att unga blad kokades tillsammans med andra grönsaker eller blev en egen stuvning liknande spenat. Jag har aldrig provat, men varför inte, det växer ju vilt runt knuten.
    /Farfar

    SvaraRadera
  4. Ja, man borde verkligen prova, nu när det ändå finns i sådant överflöd. Ännu har det dock inte blivit av.

    SvaraRadera
  5. Jag kan bara nämna att om ska du slipa en lie och få den vass, så måste du ha en vattenkyld slipsten. På ett riktigt lieblad är bara eggen härdad. Att slipa med en slipsten gör då att värme inte tillförs, utan eggen behåller sin hårdhet även efter slipningen.

    SvaraRadera
  6. Kirskål är i och för sig ätligt, men jag gillar inte smaken, så jag avstår gärna. Men det finns de som gillar det.

    SvaraRadera
  7. Kul att läsa om någon som slår med lie. Jag slog just den lilla gräsmattan utanför min lägenhet med lie. Själva "grundslipningen" av min lie gjorde jag med ett slipstift på en borrmaskin med regelbart varvtal, det blev mitt lågbudgetalternativ till en slipsten som jag inte har råd
    eller plats till...! OBS om man kör med för högt varvtal
    förstörs nog eggen.

    SvaraRadera
  8. Ja, det är nog lätt att förstöra härdningen om det blir för varmt. Om jag inte går på slipstenen så brukar jag skärpa den förhand med en sandsten. Det gäller att akta fingrarna...

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...