Inlägg i tillväxtdebatten

Det har de senaste veckorna börjat gry en viss debatt om tillväxt, tänkte här argumentera på ett semi-matematiskt sätt varför evig tillväxt inte är möjlig i en begränsad värld. Flute gör som vanligt ett bra inlägg, men jag vill ändå göra mitt lilla tillägg till debatten.

Jag börjar med att låna en definition av tillväxt från Makrofjantens inlägg om varför enligt hans mening evig tillväxt är möjlig:

För att inse det problematiska med denna utsaga kan vi först definiera vad tillväxt är. Med tillväxt brukar menas procentuell förändring av BNP (ett lands samlade produktion, bruttonationalprodukt). BNP i sin tur bestäms av hur många timmar landets människor arbetar multiplicerat med hur mycket värde som skapas per arbetad timme (det senare kallas produktivitet).

BNP = arbetade timmar * produktivitet.

Den definitionen är det inget fel på, det är resten av argumentationen som brister. För att kunna bevisa om evig tillväxt är möjlig, måste vi ju definiera tidsbegreppet också.

        Evig betyder i oändlig tid, alltså tills universum inte finns längre.

Redan där borde man ju inse att evig tillväxt inte är möjlig, eftersom människan med all sannolikhet inte kommer att finnas ända tills tiden tar slut. Men om vi begränsar tiden till bara jordens livslängd så får vi lite mer att diskutera.

Vi som hävdar att evig tillväxt inte är möjlig brukar ju ofta stödja oss på att vi inte har oändligt med resurser på jorden, allt är ändligt, mängden råvaror, mängden mark och antalet människor. Ja, faktiskt är mängden människor begränsad, för om man tänker sig ända tills tidens död att människorna skulle föröka sig enligt devisen "Föröka er och uppfyll jorden" så skulle vi till slut göra just den, alltså fylla jorden totalt, hela ytan täckt av människor. Eftersom var och en förstår hur orimligt det vore så kanske vi kan slå fast det som en allmänt accepterad begränsning.

Mängden resurser då? Tillväxtförespråkare brukar hävda att vi ska uppnå perfekt återvinning, vilket är omöjlig, men vi kan ändå anta att det fungerar, för resonemanget. Om vi antar att energin är oändlig, vilket den inte heller är, men vi kan anta det för resonemanget, så skulle evig tillväxt med begränsad antal människor och begränsad mängd råvaror förutsätta att energiomsättningen skulle öka, eftersom återvinningen skulle vara tvungen att gå fortare och fortare för att tillväxten skulle fortgå. Ökad mängd energi på en begränsad värld är inget framgångsrecept, det måste innebära en temperaturökning, vilket skulle ha död på mänskligheten och troligen större delen av allt annat liv här på jorden med.

Det som jag menar är bristen i resonemanget hos dem som hävdar att evig tillväxt är möjlig, är att de begränsar systemet utan att beskriva begränsningarna. Antingen menar man bara för att tillväxt är möjlig nu när vi har mer resurser än vi gör av med, så kommer det alltid att vara så. Eller så menar man, som Makrofjanten, att bara för att tillväxt är möjlig i någon sektor så måste det gälla generellt, och därför är evig tillväxt möjligt. Så är ju inte fallet. Jag har en kollega som jag brukar diskutera tillväxt med som brukar argumentera att värdet av det vi producerar kommer att öka, och därför kommer evig tillväxt att vara möjlig, men värdet kan omöjligt öka utan att energiinsatsen ökar, och det är ju faktiskt omöjligt att den kan öka för evigt.

Alltså, evig tillväxt är inte möjlig, eftersom mängden människor på jorden inte kan växa oändligt, mängden råvaror är begränsad och det inte går att öka energianvändningen i det oändliga.

End of discussion, så är det!

Så om vi vill fortsätta leva i charaden med tillväxt så ska vi ändå veta att det är en parentes som en dag tar slut. Frågan är ju vilken jord vi lämnar efter oss till våra ättlingar då?

Tar du lån, skyll dig själv!

I Sveriges Radios program Plånboken hörde jag en debatt mellan regerings utredare Jan Erbom (Fp) och justitieminister Beatrice Ask angående den uppdaterade versionen av skuldsaneringslagen. Programmet kan avlyssnas här.

Det var en väldigt belysande debatt som klargjorde med all önskvärd tydlighet att det som prioriteras är att vi ska kunna ta lån, för konsumtion, studier utan goda framtidsutsikter, bostäder och annat, utan att långivarna ska behöva fundera alltför mycket över låntagarens återbetalningsförmåga. Låntagaren får skylla sig själv om man hamnar i klistret.

Det finns ca 400 000 överskuldsatta i Sverige. Av dessa uppskattas ca 100 000 vara kvalificerade för skuldsanering. Ca 8000 personer om året ansöker om skuldsanering.
För att kvalificera (kvalificerad insolvens) till skuldsanering ska man inte förväntas betala sina skulder inom överskådlig tid. Efter en dom i HD så har det fastställts till 15 år. 15 år på existensminimum alltså.

Andemeningen av diskussionen mellan Justitieministern och utredaren visade tydligt att riskviljan att ta lån för att på så sätt hålla uppe tillväxten prioriteras framför de 400 000 överkuldsattas havererade liv. Långivarna kan fortsätta att låna ut till folk som inte har råd med det. De får skylla sig själva, helt enkelt. De har ju alltid möjligheten att ansöka om skuldsanering....

Nedan följer min utskrift av de mest belysande delarna av debatten, för den som inte orkar lyssna på programmet själv.
****************************
PL
"Med på telefon här har jag Justitieminster Beatrice Ask. Varför har du valt att inte ändra på det här viktiga uttrycket inom överskådlig tid i lagförslaget, Beatrice Ask?"

BA
"Ja först ska man ju säga det att vi gör ju en del lättnader som är viktiga men vi har valt att inte ändra i den delen. Det är ju hela tiden en balans mellan den skuldsatte och de som har rätt till pengarna och risken om man går för långt när det gäller skuldsaneringen är ju att det blir svårare för folk att få lån, att vi får en kostnadsövervältring på andra låntagare för att bankerna kommer ju att kompensera. Det är ju en avvägning och vi har försökt lyssna in remissinstansernas synpunkter på den utredning som kom och då tycker jag det är rimligt"

PG
"Okej, och med oss här i plånboken så har jag också den som står bakom regeringens utredning, Jan Ertsborn, Folkpartistisk riksdagsledamot, och du har å andra sidan varit tydlig med att det borde ha stått "inom de närmsta åren" istället, varför då?

JE
"Ja, utgångspunkten är ju att vi har i Sverige de strängaste reglerna gentemot överskuldsatta i Sverige inom hela OECD-området. Många länder går väldigt långt i att ge företagare som misslyckas chanser att komma till baka för så var mitt uppdrag formulerat av regeringen, jag skulle lägga fram förslag hur en företagare som hade misslyckats skulle kunna komma tillbaka och starta nya företag."

PL
"Och det skulle då den här formuleringen inom de närmaste åren kunna hjälpa till med"?

JE
"Ja, vi gjorde ju då en liten undersökning hur det ser ut i andra länder och så konstaterade vi att bland annat Danmark och Finland har just det begreppet "de närmaste åren" och då fastnade vi mycket snabbt i hela utredningen med undantag för dem som hade partsintressen för att lämna (lägga fram, mitt förtydligande /Y) det här förslaget."

(Programledaren förtydligar lagförslaget för nytillkomna lyssnare om skuldernas ålder, längden på skuldsaneringen och skuldernas storlek.)

BA
"Redan idag så beräknar man att ungefär 100 000 personer skulle kunna komma ifråga för skuldsanering om de sökte. Att i det läget säga att man måste ändra på villkoren när vi vet att de ekonomiska konsekvenserna kan bli väldigt stora för människor får svårare att få lån över huvud taget men också därför att samhällskostnaderna ökar, det tycker jag är att gå för långt och det är den här bredare avvägningen som vi har gjort. Det stora i det förslag som regeringen gemensamt har lagt fram är ju faktiskt att också företagare har en möjlighet att få skuldsanering, att man kan komma igång snabbare, det blir ju mer generöst och då tycker jag att det saknades i utredningen ska man ju också säga en samlad finansiell och samhällsekonomisk bedömning av vad förslaget skulle innebära och det är ju det vi har haft att arbeta med och jag menar att vi har gjort en balanserad bedömning."

JE
"Företagare som gått i konkurs eller avvecklat sin rörelse har kunnat få skuldsanering allt sedan lagens tillkomst på 90-talet, nyheten nu är att man ska ge en liten grupp företagare möjlighet att få skuldsanering och kunna bibehålla och driva sin verksamhet om den är av "enkel beskaffenhet" och det här är alltså en väldigt liten grupp. Sedan har vi gjort och sett från olika håll de här bedömningar om detta påverkar kreditlivet och Tillväxtanalys har ju gjort en sådan genomgång och konstaterat att det kommer inte att påverka kreditgivningen i allmänhet men det kan däremot påverka för just de som är skuldsatta."

PL
"Bankföreningen och inkassobolagen är de instanser som varit emot att ändra det här tidsbegreppet  "inom de närmsta åren", tror inte du att det då kan precis som Beatrice Ask säger finnas risk att man  finnas risk att man inte får låna pengar från bankerna om de är rädda för att inte få pengarna tillbaka?"

JE
"När det gäller bankföreningen och bankerna så tror jag inte alls på det argumentet av den enkla anledningen att de flesta bankerna, storbankerna i Sverige de säljer sina dåliga fordringar efter ett antal år för ca 10-20% av kapitalbeloppet och så tar de sin förlust mot sin resultaträkning så att det här fenomenet finns ju redan. Det är ju i nästa led, alltså finansbolag och inkassobolag som ligger och tjänar pengar på det om som skulle drabbas om det blir mindre betalningar."

BA
"Jag måste ju ändå påpeka att det är ganska tunga remissinstanser som har tyckt att utredningens förslag var dåligt underbyggt och alltför långtgående. Dit hör ju också Riksbanken, Finansinspektionen, Tillväxtanalys, Centrala Studiemedelsnämnden osv så det är ju inte bara Bankföreningen, och det beror ju på att man måste göra en avvägning både när det gäller riskbenägenheten att ta lån, när det gäller de skuldsattas situation och de som faktiskt har rätt att få betalt för det man har sålt eller lånat ut."

Färdigflyttad (nästan i alla fall...)

Det har varit tyst här ett tag igen och det beror på att vi har flyttat. Vi tog fram det stora skohornet och klämde in oss i en trea på ca 72 kvm. Från att tidigare residerat i en villa på ändå blygsamma 95 kvm men med en lika stor källare så blev det mycket saker som inte fick plats. Jag och sambon är samlartyper båda två, inte så att vi har samlingar av konstiga saker, men att vi inte vill slänga något som fungerar eller som kan vara bra att ha senare... Mycket sådant var det.

Men nu är alla saker flyttade, de flesta är sorterade en gång till och vi kör överflödet till fritidshuset där det väntar på att vi ska hitta en egen gård. Sedan tänker jag aldrig flytta mer!

Observation 1: Väldigt mycket mat fanns det i skåpen, både torrvaror och konserver. Vi har datumsorterat allt och börjar ta av det som snart (eller nyss) passerar bäst före.

Observation 2: Väldigt väldigt väldigt mycket grejor. Vi har beslutat om inofficiellt köpstop

Fundering: Vad gör ni andra småbarnsföräldrar med avlagda barnkläder, spjälsängar och dylika tillbehör, som är fullt funktionsdugliga men inte de allra vackraste? Jag har lite svår att släppa att det kan vara betydligt snålare med överflödet om bara några år, därför känns det inte bra att slänga sakerna. Sälja känns svårt i och med att folk helst vill ha nytt. 

En av tio konsumtionsbelånar huset - per år!

I dagens DN kunde man läsa en artikel med den lugnande (?) rubriken "Få tar extra bolån för konsumtion".Nu kan man ju tycka att det är en oroande eller lugnande siffra. Jag tänkte att det är ändå en ganska stor andel av bolåntagarna. Läser man längre ner i artikeln så står det dock:

Över 90 procent uppger att de inte lånat till ”annan konsumtion” med bostaden som säkerhet under det senaste året.

Det gäller alltså bara senaste året! Därmed drar jag slutsatsen att det är en betydande andel av bolåntagarna som under den senaste tio-års perioden har höjt sina bolån för konsumtion, konsumtion som de inte får tillbaka den dag de ska sälja huset och betala lånen och reavinstskatten. Det finns därmed en stor grupp som riskerar att bli "bolånetorskar" inom en inte alltför avlägsen framtid. Alltifrån de på bostadsmarknaden nyss inträdda, som det 22-åriga par som köpt vårat hus för att flytta ihop i, till pensionärsparet som har lånat upp till marknadsvärdet för att slösa resor på sig själva, barn- och barnbarn och därmed inte har råd att flytta till ett mer passande boende.


Intressant är också att man är villigare att låna för konsumtion ju högre lön man har. Det är som att man tror att man är osårbar bara för att man idag har bra lön.

Intresset av att utnyttja bostadens värde ökar i takt med stigande inkomster framgår det av undersökningen. Av de med årsinkomster på högst 200.000 kronor har bara 1 procent lånat på bostaden under 2010, motsvarande siffra för personer med inkomster över 300.000 kronor är 7 procent. Andelen stiger märkbart när de får frågan ”om de kan ta lån till annat än bostaden med bostaden som säkerhet” i framtiden. Av dem med årsinkomster över 500.000 kronor uppger 16 procent att de kan tänka sig att ta ett sådant lån under det närmaste året.

Men en trafikolycka (eller skulle jag kanske säga "en serie olyckliga beslut") , arbetslöshet eller separation riskerar att kullkasta hela kalkylen. Då kan man stå inför situationen att man måste sälja vid en ogynnsam tidpunkt med resultatet att man har lån för livet kvar. Inte riktigt så det var tänkt när man åkte till Thailand för pengarna...

En serie fatala beslut

En kall dag i januari 1994 försvann två barn från en flyktingförläggning i Valdemarsvik. Det var redan mörkt när de av okänd anledning gick ut i skogen. Ett stort sökpådrag drogs igång men omständigheterna försvårades pga mörker och kyla.

Denna händelse har påverkat mig mycket, jag arbetade då i området och körde skotare mindre än en kilometer ifrån den plats där barnen sedan hittades, troligen hade de frusit ihjäl.Jag minns morgonen efter, innan jag visste något, när jag åkte till jobbet såg jag flera polisbilar som åkte långsamt på småvägarna runt Valdemarsvik. Det var en sådan där dag när det var nästan omöjligt att starta maskinerna, vattnet frös i bränslefiltren, oljan var så kall att den inte gick tillbaka i returledningarna utan pös ut i packningarna istället. Värmen räckte inte till från motorn för att värma hytten, det var bara iskall luft i fläktarna. Det var inte en dag att ge sig ut utan att vara förberedd. Barn kan man aldrig anklaga, där borde istället eftersöket kommit igång tidigare och bedrivits mer systematiskt för att hitta dem i tid.

Av vuxna människor kan man dock förvänta sig mer. Jag blir därför både bestört och bedrövad när jag läser om den ihjälfrusna prästen Kerstin Segerberg och hennes fem dagar långa väntan på en hjälp som aldrig kom. Det var dåligt väder då hon försvann, vägarna var dåligt plogade och det var kallt. Dessa omständigheter påkallar ett flertal försiktighetsåtgärder:

• Hon borde ha klargjort för dem hon skulle till att om hon inte hade anlänt före ett visst klockslag och inte hade hörts av innan dess så borde man kontakta räddningstjänsten
• Hon borde ha varit klädd för att kunna bege sig efter hjälp.
• Hon borde ha varit utrustad med ficklampa.

Detta är vad hon borde ha gjort i förväg. När hon sedan väl var ute och körde borde hon ha vetat bättre än att:

• Köra in på en okänd väg som inte var plogad
• Sitta kvar i bilen när hon inser att hon har kört fel, ingen vet var hon är och det snöar ymningt. Då är det bättre att bege sig ifrån bilen snarast innan spåren snöar över eller yr igen. Eftersom vägen var oplogad borde hon ha förstått att den inte var frekvent använd.

Vi vet återigen facit, precis som med flyktingbarnen letade eftersöket bara några hundra meter bort, man kan inte lita på att bli funnen helt enkelt. Särskilt inte i tid. Det är en djupt tragisk händelse att sitta i bilen och vänta på att frysa ihjäl.

Survivalism, ett sätt att tänka

Det är inte så länge som jag har känt till begreppet survivalism, jag stötte på en länk till Blott Sverige svenska preppers har (gick tidigare under namne "Att leva efter 2012") i ett blogginlägg hos Livet efter oljan så sent som i mars 2010. Först tyckte jag att det verkade konspiratoriskt, men jag läste lite till och insåg att att de nog var folk som jag. För när jag blev medveten om Peak Oil när oljepriset gick över 100 dollar per fat för första gången så låg jag och funderade nätterna igenom på vad jag måste skaffa mig för att kunna klara familjens överlevnad. Det var allt från naturligtvis mat av lagringsbart slag, till mediciner, vapen och ammunition till att kunna producera sitt eget bränsle. Och vad är det om inte survivalism? Jag började inte känna mig lugn förrän vi hade skaffat vårt eget BOL (Bug Out Location), ett fritidshus med möjligheter till odling, för hur mycket man än kan lagra ris och dylikt, så är de endast reserver, snart måste man börja klara sig själv.

Jag har också insett att jag delar en vardagsegenskap med andra survivalister, nämligen att ha ett väl utvecklat risktänkande. Det betyder till exempel att jag i min vanliga jobbet-ryggsäck, eller EDC om man så vill, har diverse nyttiga prylar. Det är en ganska rymlig väska, där jag har bland annat en liten första hjälpen väska, ett eldstål, ett antal plastpåsar, diverse enklare mediciner (värktabletter och magsyredämpare), ett mulitverktyg från Biltema, två ficklampor varav den ena är på min nyckelknippa och några säkerhetsnålar. Dessutom har jag ju det vanliga, som papper och pennor, den här datorn som jag sitter med på bussen och skriver på just nu, plånbok osv.
Men risktänkandet visar sig också när jag går på stan, jag har koll uppåt för eventuella istappar eller snöras från taken, Eller när jag åker bil så här års, i min bil finns obligatoriskt både snöskyffel och snökedjor. De sistnämnda har jag haft nytta av många gånger denna vinter, men så kör jag lite utanför allfartsvägarna också. När vi åker med familjen har vi alltid varma kläder och nödproviant med oss.

Jag är övertygad om att människan är skapad i minst två formar, de som är risktänkande och de som inte är det. Det sägs ju att lyckan står den djärve bi, och det gör den nog i många fall. Men naturen har råd att slösa med risktagare, eftersom det finns de som tar det säkra före det osäkra och klarar sig om inte det djärva språnget leder till fast mark. I normalfallet lönar det sig nog att ta risker, ibland extremt mycket, men för evolutionens skull är det en förutsättning att inte alla springer åt samma håll och ställer sig i vägen för faran.

Det må så vara att jag inte kan all teori kring survivalism, men räknar mig ändå till gänget!

Ojdå, nu gick visst belysningen sönder här på bussen, det är nog dags att ta fram ficklampan!

Spår av hjort

I samhället där jag bor går det omkring hjortar nu på vintern, de är tämligen oskygga och går inte undan förrän man kommer inom 10-15 meters avstånd. Och de går ganska sakta. Men hur har den här hjorten gått för att lämna sådana spår efter sig?

 Min första tanke när jag såg dem var att något barn hade gått och ritat i snön, men sedan såg jag att "punkterna" var spår efter hjortklövar. Är det månne en hjort som har svårt att hålla ihop benen? Även om de går och länsar alla fågelbord de kan hitta så känns det inte troligt att de är i bästa skick. Jag har sett minst en grupp med dovhjortsbockar dra omkring där en individ var på efterkälken och inte fick tillträde till samma godsaker som de andra. Föga överraskande var det han med de minsta hornen. Hornen använder de för övrigt för att länsa fågelbord. Det fångar fågelbord av den hängande typen mellan hornen och ruskar till ordentligt så att fröna faller och kan ätas från marken istället. Nöden är uppfinningarnas moder, även för hjortar tydligen.

Undrar vad de har förväntat sig för godsaker när de ruskade till om en lysande utegran dock. Detta trassel låg och väntade på vår garageuppfart en dag när vi kom hem. Har fungerat som huvudprydnad för en ståtlig hjortkrona under okänd tid.

EU förhindrar effektivt kretslopp av näringsämnen

I många olika sammanhang har man kunnat läsa om Hultabygdens kretsloppsförening och deras motor i form av Hulta Norrgårds ägare Börje och Helén Johansson. Bekant för den här bloggens läsare är kanske "Svart jord" av Gunnar Lindsted, om inte så kan man börja med recensionen som Livet efter oljan har gjort.  I mitt inlägg om återkoppling figurerar de också som deltagare i forskningsprojektet om Klimatsmart lantbruk.


Det som började med en utredning om växtnäringsbalansen som gjordes 1994 kom att sluta med att byns alla avlopp tas om hand lokalt och bidrar med all näring som behövs i Hulta Norrgårds verksamhet. Alla hushåll har fått urinseparerande avlopp för att ytterligare förenkla hanteringen. Här har man alltså slutit kretsloppet och pga den snabba återkopplingen så förstår byns invånare det viktiga i att hålla sitt avlopp rent så att det går att använda, till skillnad från städernas slam som är så förorenat att det är högst tveksamt om det är lämpligt att sprida på vår åkermark.

Men nu är det alltså slut med det eftersom EU har gjort det omöjligt att i ekologiskt lantbruk ta tillvara näringsämnen från mänsklig gödsel. I ATL idag kan man läsa en artikel om det hela.

 Men 2010 kom nya Kravregler som sätter stopp för deras verksamhet. Bakgrunden är en förändrad formulering i EU:s förordning för ekologisk produktion 2009. Föreningen får däremot två års dispens för att avveckla verksamheten vilket innebär att 2012 blir det slutgiltiga stoppet.
- Det känns tröstlöst, alla säger att vi gör rätt, men så får vi inte göra det längre, säger Börje Johansson.

Det allra mest löjeväckande i hela historien är att orsaken till dessa regler anses vara:

Den främsta orsaken som angavs var att det skulle vara avskräckande för konsumenter.
- Vi definierade det som äckeleffekten. Man ville inte att ens goda ekologiska morötter skulle vara odlade i någon annans avföring, tillägger han.

 Här anges alltså inga hälsoskäl, bara grumlig psykologi. Frågan är väl närmast om det är skicklig lobbying från växtnäringsföretagen som lyckats sätta käppar i hjulet för framgångsrik ekologisk odling. Vem vet?. Det är i alla fall beklämmande när myndigheterna fortsätter att driva samhället bort i från det som vi måste komma till, nämligen fungerande kretslopp. Utan dem är vi rökta.

Livstecken

Just nu är det mycket... Mycket på jobbet, mycket hemma med den förestående flytten och mycket i huvudet. Det kommer inte ut något vettigt att skriva på bloggen, det är bättre att tankarna får vegetera ett tag till...

Mål för 2011

Så var det dags att sätta upp mål för det kommande året. Ska försöka sätta dem lite rimligare än förra. Eller det kanske inte går, för man kan ju inte rimligen ta höjd för oväntad sjukdom i sådana här planer. Det blir ju rimligen "force majeur" när något sådant sker. Jag tyckte att uppdelningen från förra året var bra, så jag behåller den.

Odling

1. Prova på att odla kokbönor
2. Anlägga en varmbänk
3. Odla kål under duk
4. Förodla minst 5 olika grödor

Personliga mål

1. Spara mer än en tredjedel av min disponibla inkomst
2. Fullborda min jägarexamen med uppskjutning för högvilt
3. Plocka lingon och svamp så det räcker för hela vintern
4. Genomföra minst en kurs av utvecklande karaktär.
5. Bara äta godis/snacks en dag i veckan.
6. Börja träna minst en gång i veckan (minst 45 minuter pulshöjande)

Fysiska- och tekniska mål

1. Köra med slåtterbalken (implicerar en fungerande traktor)
2. Köpa en gård
3. Köpa plog och potatisorder
4. Bygga en kompost
5. Bygga ett enkelt växthus (ev över varmbänken)

Se där, 15 mål att sträva mot! All form av peppning välkomnas!
Naturligtvis blir det svårare att uppfylla vissa mål om andra lyckas. Så till exempel tror jag att alla andra mål blir lidande om vi lyckas köpa en gård. Då blir det både stora investeringar och mycket arbete vilket kommer att inverka menligt på det andra. Men å andra sidan är det nog mitt högst prioriterad mål, även om det inte nödvändigtvis innebär att det ska göras först av alla.