måndag 23 augusti 2010

Fuktigt i trädgårdslandet

Här är det fuktigt om dagarna med hög luftfuktighet, och ännu högre luftfuktighet om nätterna då det passerar 100% och daggen faller. Många dagar regnar det också. Eftersom jag bara är hos mitt trädgårdsland om helgerna så kan det bli svårt att med vad som ska göras, både med trädgårdslandet och huset i övrigt. Fönsterrenoveringen har gått i stå efter två fönster.

I trädgårdslandet frodas potatisbladmöglet och ogräset. Och squashen då förstås. Blue Hubbard-squasharna har vuxit till stora storlekar, de största är som en handboll ungefär. Jag har räknat till minst 10 frukter på den enda plantan. Jag får väl konstatera att den fick ideala växtbetingelser. Fruktsättningen på Yellow Straightneck verkar ha avtagit, ska dock följa Flutes förslag (i kommentarerna på förra inlägget) att lämna frukter och låta dem mogna fullt ut. Jag vill ju gärna vara självförsörjande på frö så det verkar som en god idé. Mina skördade frukter ligger just nu i skafferiet, vet inte hur länge de håller sig där, men eftersom de har tjockare skal än vanlig grön squash som man köper i affären så kanske det går bra, det är ju inte särskilt  kallt där så här års...

Potatisplantorna har vissnat betänkligt sedan förra helgen, från att ha börjat i Minerva-raderna (är det en potatissort eller har jag blandat ihop det med något på jobbet?) har det nu spridit sig till hela landet utom den Early Puritan som växer längst bort. Eftersom jag inte har så goda lagringsmöjligheter, jordkällaren är inte renoverad ännu och kylen är full, så kapar jag blasten och låter potatisen ligga i jorden. Om vi får hungersnöd i vinter får tiden utvisa. Det är det som kallas läropengar.

Läropengar är det också att odla kål, i alla fall om man inte har det under nät. Nästa år SKA jag ha väv över kål-odlingen hela sommaren, jag lovar! Som det nu är gör jag mitt för att bevara den biologiska mångfalden och föder upp diverse fjärilslarver på den. De hänger i klasar och skeletten på bladen står kala kvar. Den enda kål som kommer att bli något ätbart av är kålroten, såvida det inte väntar andra överraskningar under jorden.

Skärbönorna är min tröst, ger skörd vecka efter vecka utan att verka angripas av annat än lite snigelgnag på enstaka blad. Skärbönor är gott!

3 kommentarer:

  1. Kålrabbi är att rekommendera om man inte hinner plocka kålfjärilslarver.
    Annars är just detta med kålodling något man måste lära sig. Jag har lärt mig nu efter några års försök. Bland annat lärt mig att känna igen larvangrepp på ett tidigt stadium och hur och var man ska söka. Jag gör ändå bara sökningen knappt en gång i veckan.

    SvaraRadera
  2. Så är det säkert Flute. Själv har jag givit upp mina kålförsök och inser att det finns annat här i livet att odla.

    Men varför lägga färska grönsaker i skafferiet? i min sinnevärld så blir dom ganska så snabbt sämre då (med viss aundag tag givetvis). Tycker nog att man skall ta sig tiden att förädla i form av torkning, frysning, inläggning, saltning eller annat så att man inte förstör primörerna.

    SvaraRadera
  3. Ja, det är erfarenheten som skiljer nybörjaren från den mer erfarne. Eller som min salige svärfar brukade säga (när jag var nybörjare med att köra skogsmaskin):

    "Om en inte kan knepena så är en precis oduglig."

    Att ta hand om skörden är naturligtvis något som jag också tycker är viktigt, men just nu har jag inte tid helt enkelt. I morgon kommer mäklaren och vi ska ta första riktiga steget mot att sälja villan, äntligen!

    Kålrabbi måste jag prova!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...