En av tio konsumtionsbelånar huset - per år!

I dagens DN kunde man läsa en artikel med den lugnande (?) rubriken "Få tar extra bolån för konsumtion".Nu kan man ju tycka att det är en oroande eller lugnande siffra. Jag tänkte att det är ändå en ganska stor andel av bolåntagarna. Läser man längre ner i artikeln så står det dock:

Över 90 procent uppger att de inte lånat till ”annan konsumtion” med bostaden som säkerhet under det senaste året.

Det gäller alltså bara senaste året! Därmed drar jag slutsatsen att det är en betydande andel av bolåntagarna som under den senaste tio-års perioden har höjt sina bolån för konsumtion, konsumtion som de inte får tillbaka den dag de ska sälja huset och betala lånen och reavinstskatten. Det finns därmed en stor grupp som riskerar att bli "bolånetorskar" inom en inte alltför avlägsen framtid. Alltifrån de på bostadsmarknaden nyss inträdda, som det 22-åriga par som köpt vårat hus för att flytta ihop i, till pensionärsparet som har lånat upp till marknadsvärdet för att slösa resor på sig själva, barn- och barnbarn och därmed inte har råd att flytta till ett mer passande boende.


Intressant är också att man är villigare att låna för konsumtion ju högre lön man har. Det är som att man tror att man är osårbar bara för att man idag har bra lön.

Intresset av att utnyttja bostadens värde ökar i takt med stigande inkomster framgår det av undersökningen. Av de med årsinkomster på högst 200.000 kronor har bara 1 procent lånat på bostaden under 2010, motsvarande siffra för personer med inkomster över 300.000 kronor är 7 procent. Andelen stiger märkbart när de får frågan ”om de kan ta lån till annat än bostaden med bostaden som säkerhet” i framtiden. Av dem med årsinkomster över 500.000 kronor uppger 16 procent att de kan tänka sig att ta ett sådant lån under det närmaste året.

Men en trafikolycka (eller skulle jag kanske säga "en serie olyckliga beslut") , arbetslöshet eller separation riskerar att kullkasta hela kalkylen. Då kan man stå inför situationen att man måste sälja vid en ogynnsam tidpunkt med resultatet att man har lån för livet kvar. Inte riktigt så det var tänkt när man åkte till Thailand för pengarna...

En serie fatala beslut

En kall dag i januari 1994 försvann två barn från en flyktingförläggning i Valdemarsvik. Det var redan mörkt när de av okänd anledning gick ut i skogen. Ett stort sökpådrag drogs igång men omständigheterna försvårades pga mörker och kyla.

Denna händelse har påverkat mig mycket, jag arbetade då i området och körde skotare mindre än en kilometer ifrån den plats där barnen sedan hittades, troligen hade de frusit ihjäl.Jag minns morgonen efter, innan jag visste något, när jag åkte till jobbet såg jag flera polisbilar som åkte långsamt på småvägarna runt Valdemarsvik. Det var en sådan där dag när det var nästan omöjligt att starta maskinerna, vattnet frös i bränslefiltren, oljan var så kall att den inte gick tillbaka i returledningarna utan pös ut i packningarna istället. Värmen räckte inte till från motorn för att värma hytten, det var bara iskall luft i fläktarna. Det var inte en dag att ge sig ut utan att vara förberedd. Barn kan man aldrig anklaga, där borde istället eftersöket kommit igång tidigare och bedrivits mer systematiskt för att hitta dem i tid.

Av vuxna människor kan man dock förvänta sig mer. Jag blir därför både bestört och bedrövad när jag läser om den ihjälfrusna prästen Kerstin Segerberg och hennes fem dagar långa väntan på en hjälp som aldrig kom. Det var dåligt väder då hon försvann, vägarna var dåligt plogade och det var kallt. Dessa omständigheter påkallar ett flertal försiktighetsåtgärder:

• Hon borde ha klargjort för dem hon skulle till att om hon inte hade anlänt före ett visst klockslag och inte hade hörts av innan dess så borde man kontakta räddningstjänsten
• Hon borde ha varit klädd för att kunna bege sig efter hjälp.
• Hon borde ha varit utrustad med ficklampa.

Detta är vad hon borde ha gjort i förväg. När hon sedan väl var ute och körde borde hon ha vetat bättre än att:

• Köra in på en okänd väg som inte var plogad
• Sitta kvar i bilen när hon inser att hon har kört fel, ingen vet var hon är och det snöar ymningt. Då är det bättre att bege sig ifrån bilen snarast innan spåren snöar över eller yr igen. Eftersom vägen var oplogad borde hon ha förstått att den inte var frekvent använd.

Vi vet återigen facit, precis som med flyktingbarnen letade eftersöket bara några hundra meter bort, man kan inte lita på att bli funnen helt enkelt. Särskilt inte i tid. Det är en djupt tragisk händelse att sitta i bilen och vänta på att frysa ihjäl.

Survivalism, ett sätt att tänka

Det är inte så länge som jag har känt till begreppet survivalism, jag stötte på en länk till Blott Sverige svenska preppers har (gick tidigare under namne "Att leva efter 2012") i ett blogginlägg hos Livet efter oljan så sent som i mars 2010. Först tyckte jag att det verkade konspiratoriskt, men jag läste lite till och insåg att att de nog var folk som jag. För när jag blev medveten om Peak Oil när oljepriset gick över 100 dollar per fat för första gången så låg jag och funderade nätterna igenom på vad jag måste skaffa mig för att kunna klara familjens överlevnad. Det var allt från naturligtvis mat av lagringsbart slag, till mediciner, vapen och ammunition till att kunna producera sitt eget bränsle. Och vad är det om inte survivalism? Jag började inte känna mig lugn förrän vi hade skaffat vårt eget BOL (Bug Out Location), ett fritidshus med möjligheter till odling, för hur mycket man än kan lagra ris och dylikt, så är de endast reserver, snart måste man börja klara sig själv.

Jag har också insett att jag delar en vardagsegenskap med andra survivalister, nämligen att ha ett väl utvecklat risktänkande. Det betyder till exempel att jag i min vanliga jobbet-ryggsäck, eller EDC om man så vill, har diverse nyttiga prylar. Det är en ganska rymlig väska, där jag har bland annat en liten första hjälpen väska, ett eldstål, ett antal plastpåsar, diverse enklare mediciner (värktabletter och magsyredämpare), ett mulitverktyg från Biltema, två ficklampor varav den ena är på min nyckelknippa och några säkerhetsnålar. Dessutom har jag ju det vanliga, som papper och pennor, den här datorn som jag sitter med på bussen och skriver på just nu, plånbok osv.
Men risktänkandet visar sig också när jag går på stan, jag har koll uppåt för eventuella istappar eller snöras från taken, Eller när jag åker bil så här års, i min bil finns obligatoriskt både snöskyffel och snökedjor. De sistnämnda har jag haft nytta av många gånger denna vinter, men så kör jag lite utanför allfartsvägarna också. När vi åker med familjen har vi alltid varma kläder och nödproviant med oss.

Jag är övertygad om att människan är skapad i minst två formar, de som är risktänkande och de som inte är det. Det sägs ju att lyckan står den djärve bi, och det gör den nog i många fall. Men naturen har råd att slösa med risktagare, eftersom det finns de som tar det säkra före det osäkra och klarar sig om inte det djärva språnget leder till fast mark. I normalfallet lönar det sig nog att ta risker, ibland extremt mycket, men för evolutionens skull är det en förutsättning att inte alla springer åt samma håll och ställer sig i vägen för faran.

Det må så vara att jag inte kan all teori kring survivalism, men räknar mig ändå till gänget!

Ojdå, nu gick visst belysningen sönder här på bussen, det är nog dags att ta fram ficklampan!

Spår av hjort

I samhället där jag bor går det omkring hjortar nu på vintern, de är tämligen oskygga och går inte undan förrän man kommer inom 10-15 meters avstånd. Och de går ganska sakta. Men hur har den här hjorten gått för att lämna sådana spår efter sig?

 Min första tanke när jag såg dem var att något barn hade gått och ritat i snön, men sedan såg jag att "punkterna" var spår efter hjortklövar. Är det månne en hjort som har svårt att hålla ihop benen? Även om de går och länsar alla fågelbord de kan hitta så känns det inte troligt att de är i bästa skick. Jag har sett minst en grupp med dovhjortsbockar dra omkring där en individ var på efterkälken och inte fick tillträde till samma godsaker som de andra. Föga överraskande var det han med de minsta hornen. Hornen använder de för övrigt för att länsa fågelbord. Det fångar fågelbord av den hängande typen mellan hornen och ruskar till ordentligt så att fröna faller och kan ätas från marken istället. Nöden är uppfinningarnas moder, även för hjortar tydligen.

Undrar vad de har förväntat sig för godsaker när de ruskade till om en lysande utegran dock. Detta trassel låg och väntade på vår garageuppfart en dag när vi kom hem. Har fungerat som huvudprydnad för en ståtlig hjortkrona under okänd tid.

EU förhindrar effektivt kretslopp av näringsämnen

I många olika sammanhang har man kunnat läsa om Hultabygdens kretsloppsförening och deras motor i form av Hulta Norrgårds ägare Börje och Helén Johansson. Bekant för den här bloggens läsare är kanske "Svart jord" av Gunnar Lindsted, om inte så kan man börja med recensionen som Livet efter oljan har gjort.  I mitt inlägg om återkoppling figurerar de också som deltagare i forskningsprojektet om Klimatsmart lantbruk.


Det som började med en utredning om växtnäringsbalansen som gjordes 1994 kom att sluta med att byns alla avlopp tas om hand lokalt och bidrar med all näring som behövs i Hulta Norrgårds verksamhet. Alla hushåll har fått urinseparerande avlopp för att ytterligare förenkla hanteringen. Här har man alltså slutit kretsloppet och pga den snabba återkopplingen så förstår byns invånare det viktiga i att hålla sitt avlopp rent så att det går att använda, till skillnad från städernas slam som är så förorenat att det är högst tveksamt om det är lämpligt att sprida på vår åkermark.

Men nu är det alltså slut med det eftersom EU har gjort det omöjligt att i ekologiskt lantbruk ta tillvara näringsämnen från mänsklig gödsel. I ATL idag kan man läsa en artikel om det hela.

 Men 2010 kom nya Kravregler som sätter stopp för deras verksamhet. Bakgrunden är en förändrad formulering i EU:s förordning för ekologisk produktion 2009. Föreningen får däremot två års dispens för att avveckla verksamheten vilket innebär att 2012 blir det slutgiltiga stoppet.
- Det känns tröstlöst, alla säger att vi gör rätt, men så får vi inte göra det längre, säger Börje Johansson.

Det allra mest löjeväckande i hela historien är att orsaken till dessa regler anses vara:

Den främsta orsaken som angavs var att det skulle vara avskräckande för konsumenter.
- Vi definierade det som äckeleffekten. Man ville inte att ens goda ekologiska morötter skulle vara odlade i någon annans avföring, tillägger han.

 Här anges alltså inga hälsoskäl, bara grumlig psykologi. Frågan är väl närmast om det är skicklig lobbying från växtnäringsföretagen som lyckats sätta käppar i hjulet för framgångsrik ekologisk odling. Vem vet?. Det är i alla fall beklämmande när myndigheterna fortsätter att driva samhället bort i från det som vi måste komma till, nämligen fungerande kretslopp. Utan dem är vi rökta.

Livstecken

Just nu är det mycket... Mycket på jobbet, mycket hemma med den förestående flytten och mycket i huvudet. Det kommer inte ut något vettigt att skriva på bloggen, det är bättre att tankarna får vegetera ett tag till...

Mål för 2011

Så var det dags att sätta upp mål för det kommande året. Ska försöka sätta dem lite rimligare än förra. Eller det kanske inte går, för man kan ju inte rimligen ta höjd för oväntad sjukdom i sådana här planer. Det blir ju rimligen "force majeur" när något sådant sker. Jag tyckte att uppdelningen från förra året var bra, så jag behåller den.

Odling

1. Prova på att odla kokbönor
2. Anlägga en varmbänk
3. Odla kål under duk
4. Förodla minst 5 olika grödor

Personliga mål

1. Spara mer än en tredjedel av min disponibla inkomst
2. Fullborda min jägarexamen med uppskjutning för högvilt
3. Plocka lingon och svamp så det räcker för hela vintern
4. Genomföra minst en kurs av utvecklande karaktär.
5. Bara äta godis/snacks en dag i veckan.
6. Börja träna minst en gång i veckan (minst 45 minuter pulshöjande)

Fysiska- och tekniska mål

1. Köra med slåtterbalken (implicerar en fungerande traktor)
2. Köpa en gård
3. Köpa plog och potatisorder
4. Bygga en kompost
5. Bygga ett enkelt växthus (ev över varmbänken)

Se där, 15 mål att sträva mot! All form av peppning välkomnas!
Naturligtvis blir det svårare att uppfylla vissa mål om andra lyckas. Så till exempel tror jag att alla andra mål blir lidande om vi lyckas köpa en gård. Då blir det både stora investeringar och mycket arbete vilket kommer att inverka menligt på det andra. Men å andra sidan är det nog mitt högst prioriterad mål, även om det inte nödvändigtvis innebär att det ska göras först av alla.

Uppföljning: 2010 års mål

Då var det dags att summera hur det gick med alla högt ställda förväntningar på vad som skulle hinnas med under året. Jag har aldrig gjort så här förut, att formulera och skriva ner mål i början på året för att sedan följa upp, så jag får hoppas att jag blir bättre med 2011 års mål.

2010 år mål med uppföljning i kursiv text:

Odlingsmål:

1. Odla mer än 100 kvm trädgårdsodling. Potatisodling därutöver.
Nja, odlade 100 kvm inklusive potatis, men med jordärtskockor därutöver
2. Börja med biodling, minst två kupor.
Nej. Inte påbörjat alls
3. Odla kryddor, åtminstone gräslök, persilja, dill och oregano.
Nja, igen. Det blev ingen oregano
4. Ordna vinterlagring av rotfrukter på något ordnat sätt, helst i jordkällare.
Ja, men med okänt status för närvarande. Jag törs inte öppna dörren för snö och kylas skull. Därför vet jag inte om källaren klarat av att hålla plusgrader. Men förr eller senare tar den övriga potatisen slut, och då måste jag öppna och titta till "Schrödingers katt"...
5. Plocka svamp.
Nej, det blev inget med det pga trasigt (men numera återställt) knä.

Fysisk/tekniska mål.

1. Fixa Grållen så att den går alternativt skaffa annan traktor.
Njää. Tyvärr. Har gjort mycket med Grållen, men det visade sig vara mer att göra än jag trott från början.
2. Skaffa slåtterbalk, potatisorder, plog och harv till traktorn.
Klart till hälften, slåtterbal och harv införskaffat.
3. Bygga eller renovera en eldstad, helst av rörspis-typ
Nej
4. Skaffa batterier och omformare till min solcellsanläggning.
Nej
5. Bygga en torkanläggning för torkning av bl.a. svamp.
Nej
6. Bygga växt-belysning av högeffekts LED.
Nej

Personliga mål.

1. Påbörja min utbildning mot bandvagnsinstruktör.
Nej, pga byte av jobb var det inte möjligt med den frånvaron
2. Gå ner i vikt minst 5 kilo jämfört med invägningen på årets första dag.
Nej. Vad kan jag säga? Inte blev det bättre av ett trasigt knä.
3. Göra uppskjutning för högvilt på min jägarexamen (som uppsköts (haha) pga graviditet).
Nej
4. Öka mina besparingar med 50 % jämfört med tillgodohavandet vid årsskiftet, såvida det inte har blivit köp av gård.
Ja
5. Sälja villan.
Ja

Summa summarum: Det blev tre solklara Ja, fyra påbörjade men inte klara och 9 nej. Den största orsaken till detta resultat är som jag ser det, underskattande av storleksordningen på två av de lyckade projekten, odling av 100 kvm samt försäljning av villan. Dessa har tagit enormt mycket mer tid än beräknat. Dessutom tog det tid att "flytta in" i fritidshuset, tid som jag öht inte hade tänkt på.

Lärdom av detta? Sätt lite lägre mål nästa år. Var noggrannare med del-uppföljningar. Försök göra bättre uppskattningar av projektens storlek. Är det någon som tror på det?

Resiliens - robusthet

Jag har en sedan länge närd  aversion mot import av engelska ord och begrepp som utan större eftertanke inlemmas i det svenska språket. Orsaken till att jag inte gillar det är för att det är ett tecken på vår dåliga språkkunskap mer än något annat. De allra flesta ord som tas in med argumentet att det inte finns något svenskt begrepp som motsvarar den engelska har i själva verket en mycket bra svensk motsvarighet. Anledningen till att det inte är tydligt för var och en är för att man helt enkelt inte förstår vad det engelska ordet egentligen betyder. Man tror att det har en annan, smalare betydelse, lite luddigt formulerat av den miljö där man lärt känna det. Mitt favoritexempel är proxy. Är det någon som tycker att det är lite luddigt och svårt att förstå vad en sådan är, så är det helt enkelt en ställföreträdare. Till exempel en proxyserver är en ställföreträdande server. Även server skulle man ju kunna anstränga sig för att finna en bra översättning av, men här sviker mina språkkunskaper.

Något som seglat upp de senaste åren på denna himmel är användningen av ordet resiliens. Var och en som inte är insatt i detta fackuttryck måste få det förklarat för sig för att förstå vad det handlar om. Om man istället hade bemödat sig att söka i minnets skrymslen efter den utmärkta översättningen robusthet så hade betydligt fler kunnat vara med i debatten utan att först få en lång förklaring.

Som illustration för hur bra termen robusthet fungerar tänker jag ta två publikationer producerade av svenska myndigheter, den ena "Robusthet i den fysiska miljön" är en metodstudie gjord av Länsstyrelsen i Västra Götaland tillsammans med Alingsås och Stenungsunds kommuner där syftet har varit att inventera, analysera och värdera kommunernas hela risk- och sårbarhet. Den andra "Resiliens och hållbar utveckling" är i själva verket en sammanfattning av en rapport med namnet "Resilience and Sustainable Development" som båda gjorts för Miljövårdsberedningens skull. Miljövårdsberedningen var (är?) regeringens råd i miljöfrågor. Rapportens engelskspråkiga ursprung illustrerar bara ytterligare den dåliga översättningen.

"Robusthet i den fysiska miljön" handlar om de störningar man kan vänta sig och hantera inom det som  kommun och länsstyrelse kan påverka. Därför får den en delvis annan täckning (höll på att skriva "scope") än den som producerats till miljövårdsberedningen, men ändå är definitionerna förvillande lika. Se bara, överst den för kommun och länsstyrelse, underst den för miljövårdsberedningen.

För att samhället ska bli robust, d.v.s. mindre sårbart och mer uthålligt mot inre och yttre störningar, bör samhällsplaneringen utgå från ett helhetsperspektiv och riskhänsyn tas tidigt i planeringsprocessen. Detta projekt utgår från tre robusthetsringar; ekologisk robusthet, social robusthet och teknisk robusthet.

Ekologisk robusthet innebär varsam användning av naturresurser och förutsätter att ekologiska kretslopp inte rubbas. Grunden för en bra samhällsplanering är ett fungerande samspel mellan den byggda miljön, staden, grannskapet och den omgivande naturen.

Social robusthet innefattar relationer mellan individer, kollektiva regelsystem och ansvarsfördelning inom olika områden. Förutsättningen för att hela samhället ska kunna fungera är gemensamma regelsystem, välfungerande organisation, bra service och bra boende. Demokratisk delaktighet i beslut är också en viktig förutsättnig för ett robust samhälle.

Ekologisk resiliens är förmågan hos ett ekosystem att möta
förändringar och störningar – t.ex. stormar, bränder och
föroreningar – utan att övergå till ett annat tillstånd. Ekologisk
resiliens möjliggör återuppbyggnad och förnyelse efter en
störning.
Begreppet resiliens kan också användas för sociala system.
Social resiliens beskriver samhällets förmåga att hantera
förändring och vidareutvecklas utan att minska välfärden
eller valfriheten och flexibiliteten inför framtiden. Sociala och
ekologiska system är dynamiska, de påverkar varandra och är
ömsesidigt beroende.

 Alltså, vi har inget behov av det direktimporterade ordet "resiliens", vi har ett eget ord som beskriver samma sak. Att snöa in på smala begrepp som måste förklaras för utomstående verkar bara utestängande och hämmar spridningen av en viktig diskussion. För vi vill ju alla öka robustheten i vårt samhälle, i vår värld!

Forskning om oljefritt jordbruk

Ofta tänker man att något borde undersökas närmare, bara för att upptäcka att någon redan har gjort det. Eller åtminstone redan håller på. Så och med seriös forskning om ett jordbruk som klarar sig med minimalt med insatsvaror och med minimala utsläpp av växthusgaservilket på samma gång gör det klimatanpassat och oljetopps-robust. Jag väljer det svenska ordet robust som en bra svensk översättning av det annars populära direktöversatt "resiliens", som har samma innebörd.

I Roslagen, strax norr om Norrtälje ligger Ekeby forskningsgård där man forskar på hur man kan bedriva ett jordbruk som klarar IPCC's utsläppsmål. Om utsläppen ska fördelas lika globalt sett så innebär det utsläpp kring ca 1 ton koldioxidekvivalenter per person. För oss svenskar innebär det en minskning med ca 90 %.

Forskningen tar avstamp i de klimatförändringar som väntas med ojämnare nederbörd som framför allt kommer till större del om vintern, längre växtsäsong och fler ogräs och insekter. Man väljer också att göra det ekologiskt, både för miljöns skull, men för att det är ändliga resurser och fossilbränsleberoende. För att driva lantbruket har man därför valt häst som dragare.

Forkningen på gården är av handfast art, att prova vilka grödor som får önskat resultat vad det gäller samodlingsvinster, minskad urlakning, minskat behov av jordbearbetning och förbättring av jordens näringsstatus och mullhalt.

Konstgödsel ersätter vi med:

• Växtföljder med växter som ökar vittringen, fixerar kväve och ökar kolhalten/mullhalten.
• Minimering av växtnäringsläckaget genom växtföljder som minimerar plöjningsbehovet och som håller marken ständigt bevuxen.
• Täta kretslopp, där så mycket som möjligt av näringen återförs till marken, till exempel genom komposterade skörderester, stallgödsel och hushållskompost. Försök har inletts för att utvärdera olika komposteringsmetoder av stallgödsel vad gäller näringsläckage och växthusgasemissioner. Genom installation av urinseparerande toalett kan även humanurinen återföras till åkern. Vad gäller återföring av slaktavfall, har samtal inletts med berörda myndigheter för att försöka finna metoder som är säkra ur smittskyddssynpunkt.
• Tillförsel av lokala jordförbättringsmedel såsom stenmjöl, tång och aska.

Bekämpningmedel mot ogräs, skadegörare och sjukdomar ersätter vi med:

• Samodling av olika växter som hämmar ogräset och som skyddar varandra mot skadegörare och sjukdomar. Genom att samodla livsmedels- och fodergrödor på samma åker kan vi dessutom öka livsmedelsproduktionen per ytenhet.
• Växtföljder som minskar ogrästryck och risken för, så kallade, växtföljdssjukdomar.
• Jordbearbetningsmetoder som gynnar förekomst av mykorrhiza, det vill säga, ett samarbete mellan en naturligt förekommande svamp i marken och den odlade växten. Genom detta samarbete får växten lättillgänglig näring och skydd mot svampsjukdomar.
• Användning av odlingsväv för att täcka känsliga grödor som skydd mot flygande skadeinsekter.
• Gynnande av olika vilda skadedjursbekämpare genom att anlägga dammar, sätta upp fågelholkar, plantera och lämna växter i åkerkanterna som ger dem skydd och näring osv.
• Använda husdjurens ekosystemtjänster, till exempel höns som snigel- och parasitsanerare.
• Motverka torkstress hos växterna genom marktäckning och insamling av regnvatten i cisterner och dammar.

 Den intresserade läsaren rekommenderas att ta del av årsrapporten från det första verksamhetsåret 2009 för att ta del av detaljerna. Det är intressant läsning!