Småskaligheten är underskattad, vågar jag hävda. Detta samtidigt som de stora trenderna fortfarande går mot alltmer storskaliga system och lösningar. Men jag ska klargöra med några exempel vad jag menar.
Livsmedelsproduktion:
Flute hade ett inlägg om Irlands potatisproblem för ett par veckor sedan. Enligt artiklar han länkar till så är potatisproduktionen i detta land som vi kanske mer än alla förknippar med den livsnödvändiga potatisen koncentrerad till ett fåtal odlare med mycket stora arealer. Denna vinter har vädret gjort så att stora delar av sista skörden inte gått att ta upp och därmed är ca 20 % av potatisen borta. Hade istället potatisodlingen varit småskalig och spridd över landet så hade troligen inte vädret fått lika stort utslag.
Energiproduktion:
När det var som kallast i nyårshelgen och elpriset skenade så visade det sig att de omhuldade kärnkraftverken stod stilla i stor omfattning, och helt enkelt på grund av sin storlek innebar de ett betydande effektbortfall då när vi behövde det som bäst.
Ett annat exempel från energiproduktionens värld är från The Oil Drum som har ett inlägg om utvinningen av oljesand. Där håller man tydligen på att gå ifrån ovanstående typ av maskin, vad den nu kan heta på svenska. På engelska heter den i alla fall "bucket wheel excavator". Problemet med den är det samma som med alla storskaliga lösningar: fungerar den så fungerar hela produktionen, men är den trasig så sker ingen produktion alls! Om man har många mindre maskiner så är man inte alls lika utsatt när någon går sönder, eller behöver underhåll, eftersom den utgör en mindre procent av totalen.
Sedan är jag väl inte dummare än att jag inser att det finns stora rationaliseringsvinster att göra med stora system och lösningar. Men om man inte samtidigt balanserar upp dem med småskaliga lösningar så sätter man sig i en onödigt sårbar situation. Det är något som kommer att bli ännu viktigare i framtiden när inte oljan kommer att smörja våra ekonomiska system och dess tillväxtparadigm.
Dessutom betyder småskaliga lösningar med många olika huvudmän också en mångfald av olika lösningar vilket i sig är en fördel. Ju fler olika lösningar det finns desto större är chansen att någon av dem var rätt, eller åtminstone bättre anpassad för framtiden. Detta har synts inom skogsbruket där statens riktlinjer sedan lång tid tillbaka har inneburit mycket negativt för den biologiska mångfalden och även blandningen av trädslag eftersom inte alla småbönder har följt statens pekpinne. Tack vare detta har det funnits björk trots hormoslyr-vansinnet och även så pass värdefulla biotoper att man nu vill göra naturreservat av dem... Om nu staten kan förväntas sköta dem bättre än lantbrukarna som vårdat dem trots överhetens dekret. Men det är en annan diskussion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar