I år känns det märkligt vemodigt att ta hand om trädgården inför vintern. Jag känner mig nämligen övertygad om att jag inte kommer att vara den som odlar i den till sommaren. Ändå kan jag inte låta bli att fortsätta arbetet att öka mullhalten genom att mata odlingsbäddarna med löv, odlingsrester och lite sand som blev över från ett annat projekt. Vem som än fortsätter att odla kommer att ha ett bättre utgångsläge än jag hade när jag började odla här, med en gräsmatta anlagd på lera.
I kanten syns jordärtskockorna fortfarande till största delen gröna. Jag kommer inte att äta något av årets tillväxt utan kommer att använda som utsäde i nästa års utökade odling.
Orsaken till att jag troligen inte kommer att odla i denna trädgård mer är att jag hoppas att vi kan sälja huset till våren. Förhoppningsvis hittar vi en gård som vi kan göra till vår egen, om det dröjer med den drömmens uppfyllelse så har jag i alla fall en åker som jag disponerar tills vidare
och kan odla nästa säsong.
Mitt i vemodet så lyses dagen upp av en sen blomma som dyker upp när jag räfsar ihop löven!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar