Tankar om framtiden

När jag blev medveten om Peak Oil kostade oljan 88$ fatet på väg upp. Det var i oktober 2007. Jag hade stött på enstaka artiklar innan, men det hade liksom inte nått in. Men den här gången nådde det in. Priset på oljan steg dag för dag, passerade 100 vid nyår. Jag gick igenom det stadium som många som nyss blivit medvetna går igenom. Jag var övertygad om att vårt samhälle skulle krascha inom ett år. Jag köpte ris i 10-kilos påsar, solpaneler, diodlampor och utsäde i mängder. När jag åkte till mitt jobb i en science park såg jag framför mig hur det skulle växa potatis på alla gräsytor där ett år senare.

Oljan toppade på 147 dollar och sjönk sedan till nivåer som jag inte hade kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi. Jag läste ett citat som jag vill minnas tillskrevs Bill Gates som lät ungefär såhär: "Man överskattar ofta vad som kommer att hända inom ett par år och underskattar det som kommer att ske inom tio." Så sant så.

När jag idag funderar över vad jag tror att oljetoppen kommer att innebära för framtiden så ser det lite annorlunda ut. Idag tänker jag mig att krisen kommer att ta några år på sig innan den blir synlig för det stora flertalet. För mig är det tydligt att den redan har börjat, att det var oljepriset på 147 dollar per fat som var den tändande gnistan för finanskrisen, och att vi bara tillfälligt räddats från allvarlig bränslebrist av lågkonjukturen. Minns en artikel av Gunnar Lindstedt, "Konsumtion till döds" där han återger följande samtal:
På nyårsafton blev jag tillfrågad vad jag önskade mig inför det nya året? ”Jag hoppas att det snart blir lågkonjunktur”, sade jag och insåg att jag nu förstört nyårsstämningen.

Han fick vad han önskade, men ett år senare.

Jag tror alltså att lågkonjunkturen kommer att hålla oljekonsumtionen tillräckligt låg för att ingen allvarlig oljebrist ska märkas än på ett par år. Men varje gång som det verkar vara några allvarliga tecken på återhämtning så kommer oljepriset att stiga tillräckligt högt för att kyla ner ekonomin igen. Och så kommer det att pågå tills vi kommer framåt 2012 eller så. Det finns tecken som tyder på att det kommer att bli en större minskning i oljeproduktionen det året. Se till exempel här där det förutspås att det kommer att tillkomma betydligt mindre olja än tidigare år, kring 2012. Då kommer det att bli svårt att hålla produktionen uppe i och med att befintliga fält som faller i produktion, vilket är mer än hälften, måste ersättas med ny produktion.

När det väl blir oljebrist på riktigt kommer det få till följd att några blir utan. Först kommer de som är fattigast att drabbas. Sedan de som inte är lika fattiga. Det kan bli krig om oljetillgångar vilket ytterligare stör flödet. Det kommer troligen att bli matbrist eftersom matproduktionen till väldigt stor del är beroende av fossila bränslen för gödning, bekämpningsmedel och drivmedel. Med vårt nuvarande system som är uppbyggt kring "Just In Time" kan det bli kännbara brister både på mat och drivmedel när det sker störningar i flödet. Hur mycket mat har du hemma i skafferiet?

Jag har hört gamla nyhetsinslag från de tidigare oljekriserna, vilka krisåtgärder som togs till, bland annat ransonering på drivmedel, brännolja och fjärrvärme.

Men jag tror att de största problemen ändå kommer att härstamma från vårt ekonomiska system som är så uppbyggt kring tillväxt för att fungera. För att ekonomin ska kunna växa krävs det ökande utnyttjande av naturresurser och ökande befolkning. Att inte det kan fortgå för evigt begriper väl var och en. Men vad som händer när skiftet sker är inte lika tydligt. Jag tror att det kommer att leda till en lågkonjuktur utan annat än tillfälliga glimtar i molntäcket, en lågkonjunktur som bara blir värre och värre, med ständigt stigande arbetslöshet, minskande offentlig kassa och därmed sämre ersättningar i välfärdssystemen. Jag tror att det kommer att finnas hungriga människor i Sverige igen.