Biodling - Intvintring och nybörjarmisstag

I våras hade jag endast ett bisamhälle, ett jättestort som fyllde tre lådor Låg-Normal. Detta delade jag i två tidigt i våras och fångade dessutom in en svärm. Nu har jag tre samhällen, inget av dem är lika stort, men jag har gott hopp om två av dem. Det tredje var det som jag bytte ut den drottning som regerade i det jättestora ursprungssamhället på mot en inköpt Buckfast-dam. Från att ha varit det ilsknaste samhället så är det nu utan konkurrens det snällaste samhället. Men tyvärr också det minsta, ca 5 ramar. Något gick fel under sensommaren. Jag försökte stödfodra de två samhällen som står hemma på gården med honung som blivit för grovt kristalliserad, men gjorde uppenbarligen för små hål i locket på burken jag ställde upp och ner på ramarna, merparten var kvar. Att det är så otroligt stor skillnad på de två samhällena får mig att undra om inte det ena dessutom råkat ut för röveri av det andra. Det stora misstaget här var att inte hålla bättre koll på dem. Jag borde ha upptäckt att stödfodringen inte fungerade och jag borde ha upptäckt att (om?) det förekom röveri.

Samtidigt som jag tillsatte foderlåda så satte jag även in två urslungade ramar med mycket pollen i till det lilla samhället och minskade ner flusteröppningen så att de ska ha lättare att försvara sig. Om de inte verkar börja lägga ägg i veckan som kommer där väderleksprognosen ändå säger ca 20 graders värme om dagarna, så måste jag nog fundera på att förena de två hemmavarande samhällena. Med tanke på att det samhälle vars drottning jag vill spara är så mycket mindre än det andra så törs jag inte hoppas på det bästa när jag förenar dem, utan måste hitta drottningen i det andra. Gör jag inte det så måste jag försöka övervintra det svaga samhället som det är. Möjligen kan man flytta ramar med kläckfärdiga larver och påsittande bin och hoppas att de ska kunna förstärka sitt nya samhälle.

Det tredje samhället, halva det samhälle jag delade i våras som fick dra upp en egen drottning, fick sitt vinterfoder för någon vecka sedan. De är tämligen talrika och mycket ilskna! Jag gick igenom samhället lite översiktligt, hade tyvärr inte rökpusten med mig. När jag kommit ner i yngelrummet och tittade så for de upp i stora moln med bin. Hittade ingen drottning, som vanligt, och såg inga nystiftade celler, men väl täckta celler och en inte obetydlig andel täckta drönarceller. Dessvärre lyckades ett bi komma åt mig och sticka mig, antingen genom kläderna eller genom att krypa in vid handsken, så jag ville inte förlänga processen i onödan. Om de är drottninglösa så  kommer de att få en snäll Buckfast-dam som ny härskarinna!

Vägen till Härnum

Överallt i landskapet finns spår av vägar och stigar som människor har nyttjat för sina transporter och kommunikationer. På vår mark finns en gammal brukningsväg som är fornminnesmärkt som sannolikt ledde djuren ut på bete och till åkrarna runt omkring. Den är drygt en meter bred och har nog aldrig varit avsedd för större kärror.

Det finns flera vägar som går över våra marker. Den gamla vägen till byns brunn är sedan länge borta sedan alla gårdar borrade egna brunnar. Den gamla vägen till Stockholm, Riks 15, förlorade sin betydelse när E22:an byggdes och skapade en barriär i landskapet och skiljer av hemmaskiftet från skogsskiftena.

Mellan byarna fanns det större vägar för hästforor, vägar som idag helt har mist sin betydelse. En sådan väg går mellan vår by Hässelstad och en grannby Härnum. På vår mark är den en skogsbilväg in till sockengränsen, där den mest liknar en bred stig för att sedan åter utvidgas till en grusväg när man kommer till närmar Härnum.

Denna väg till Härnum cyklade vi hela familjen i går kväll för att vara med på grillkväll i "puben" med grannarna på andra sidan skogen. Till vardags känns det långt till Härnum, bilvägen är mer än dubbelt så lång som den gamla vägen över skogen.

Efter en kvälls trevligt umgänge så cyklade vi hem i julikvällens sista ljus. Vägen gick knappt att urskilja och man fick känsla för hur det kunde varit förr, när det varken fanns gatubelysning eller pannlampor.

Flugangrepp på fåren

I går kväll när jag gick för att räkna in fåren upptäckte jag genast att något inte stämde. Där var ett lamm såg lite unket ut, blöt kring halsen och gulvita klumpar i ullen. Och det var ensamt.  Ett får går inte ensamt om det inte är något fel på det.

Jag fick tag på lammet och kunde se att han hade brutit ett horn. Från hornet och ner i nacken såg jag fluglarver. Och hörde dem! Det lät ungefär som när man lyssnar på en myrstig,  ljudet av mängder med små individer som vävs samman till ljudet av en massa, i det här fallet larver som kalasade på lammets skinn. Jag bar ut lammet till bilen för vidare transport hem till ladugården.  Ringde jourhavande veterinär under tiden och fick veta vad jag skulle göra. Klipp bort ullen, tvätta och rensa bort så mycket larver som möjligt och smeta in med Blaze.  Blaze är ett medel mot utvändiga parasiter som jag lyckligtvis hade en skvätt kvar av från förra året hemma.

Det var det äckligaste jag har gjort! De stora gulvita klumparna var nog nykläckta larver och de var lätta att klippa bort. Men i nacken och på halsen var det drösvis med larver och hur jag än borstade så fanns det fler! När lammet skakade på sig hamnade de också på mig. I och under det avbrutna hornet var det lite större larver så jag antar att det var där det började.

När jag inte kunde skrapa bort fler lade  jag på Blaze,  först med pipen som man normalt använder, men lammet ruskade på huvudet så det hamnade  lite var stans, bland annat in i det trasiga hornet. Sedan tog jag medel i handen istället och gned in de skadade partierna.

När jag kommit så långt ansåg jag mig ha gjort det  nödvändigaste, och åkte tillbaka till fårahagen.  Jag hade nämligen inte fått siffrorna att stämma vid mitt tidigare besök. Inte heller denna gång stämde siffrorna.  Ännu ett lamm var borta från gruppen. Jag gick zicksack fram och tillbaka, hagen är på ca ett hektar, men kunde inte hitta lammet. Tittade noga under slånbärssnår och örnbräken, räknade igen, nej det var ett får för lite. Men när jag gick bort från de andra fåren kunde jag höra att det var något längst in i hagen. Och jo, plötsligt var det saknade lammet framför mig. Det hade väl rört sig medan jag gick fram och tillbaka. Bar ut även detta lamm till bilen (pust, det var långt!) och tog hem det till ladugården. Där inne stod det första lammet, nu redan märkbart bättre då larverna till största delen såg döda ut.

Jag klippte och borstade det andra lammet, även det med brutna horn (det verkar som om de blivit könsmogna). Detta flugangrepp var inte fullt lika utbrett. Kanske hade det inte blött lika mycket när dess horn brutits. Här satt heller inget horn kvar och dinglade på trekvarten. Tvättade med jodopax och gned in honom med avlusningsmedlet. Återgick till att klippa färdigt lamm nummer ett. Sedan fick de nya rena boxar, hö och vatten,  båda synligt piggare.

Tittade till dem nu på morgonen. Inga levande larver hörs eller syns. De är piggare och äter och dricker. Hoppas att de återhämtar sig nu.

Drottningförsök

Ett bisamhälle är beroende av sin drottning,  endast hon kan lägga befruktade ägg och på så sätt hålla samhället vid liv. Saknas drottningen försöker arbetsbina i första hand att föda upp en ny ersättare genom att förse några larver i lämplig ålder kunglig omsorg. Finns inga larver i lämplig ålder så kan ett eller flera arbetsbin utveckla sina äggstockar och börja lägga ägg. Dessa ägg är dock obefruktade och det som föds här är endast drönare.  Samhället går sedan under men det finns i alla fall en chans att generna överlever.

I och med mitt delande av samhället för att hitta drottningen har jag med vett och vilja skapat två drottninglösa samhällen och ett med en drottning som jag inte vill ska föröka sig. För att råda bot på detta har jag gjort följande försök:

Samhället helt utan drottning har fått en ny köpedrottning tillsatt. Hon kom i en liten bur som jag hängde in mellan de  få kvarvarande ramarna med täckt yngel. Samtidigt började jag också fodra samhället med honung för att de skulle bli välvilligt inställda och också lite upptagna.

Skattlådorna och flygbina som bor där fick tillbaka sin drottning, men utan att de får direktkontakt med henne. Jag satte hennes lilla minisamhälle ovanpå skattlådorna med ett bitätt nät mellan. De har en egen utgång åt motsatt håll jämfört med dem i skattlådorna.  På detta sätt hoppas jag åstadkomma att de känner att de har en drottning och att därmed inga arbetsbin börjar lägga ägg, det kan nämligen bli svårt att få ett sådant samhälle att acceptera en ny drottning.

Planen är att om den nya drottningen kommer igång med äggläggningen så ska den gamla drottningen bort och den nya drottningens samhälle förenas med flygbina. Ska bli spännande att se hur det lyckas!

Äntligen!

Sedan mina ilskna bin anföll mina grannar har jag gjort vad jag kunnat för att hitta drottningen.  Trots att jag delade detta samhälle i april är det mycket bi-rikt och jag har inte kunnat hitta henne.

För att göra det lättare att hitta henne ställde jag yngelrummet åt sidan och hoppades att dragbina skulle flyga tillbaka till den ursprungliga platsen och därmed göra drottningen lättare att hitta. Tyvärr verkade de inte ha läst instruktionerna och dolda fortfarande drottningen i sina massor. Dock var ena lådan helt utan ägg och larver och fylld med en massa nektar så den satte jag tillbaka på de andra skattlådorna.  Kvar var en låda yngelrum som jag delade på två lådor och fyllde ut med tomma ramar.

Idag när jag gick igenom samhällena var den ena halvan av yngelrummett tämligen birikt och hade några nödceller uppdragna. Den andra halvan var det inte mycket  och där hittade jag henne! Drottningen!

Planen är att skaffa några nya drottningar med bättre lynne få flytta in, antingen som drottningceller eller färdiga köpte drottningar. Jag vet inte riktigt var jag skulle kunna få tag i parade buckfast-drottningar, så det lutar nog åt drottningceller från grannen.

Tips på var jag kan köpa buckfast-drottningar mottages med tacksamhet!

Som ytterligare lök på laxen gick jag igenom den nyligen infångade svärmen. De var nästan lika aggressiva de. Kakfasthet vet de inte vad det är! Där var massor med täckt yngel men också en fin drottning med  en halvstor larv i, mitt på en ram. Jag tänkte att det är dags för stilla byte. Ett par ramar  bort hittade jag även drottningen. Även denna skulle jag vilja ersätta, men törs inte riktigt ta livet av henne utan att ha ersättningen på gång. Måste hålla koll på den där drottningcellen också, om jag nu får tag i ny drottning på något sätt.

Finns det någon risk för svärm så här sent på säsongen? 

Kumlabäcken

I kanten av vår gård går en liten bäck vid namn Kumlabäcken. Just nu porlar den fridfullt fram mellan blommande (okänd lilja?) och knotiga alrötter.  På våren hotar den att svämma över sina breddar med grumligt brunt vatten. Förra sommaren höll den på att torka ut alldeles.

Nationaldag med skitjobb

Nationaldagen till ära ägnade vi oss åt att forsla ut vinterns ströbädd ur ladugården. Vi har en kompis som har en precis lagom stor maskin för ändamålet. Förra året lastade jag ut nästan halva ströbädden för hand och det gör jag inte om ifall jag kan undvika det. På en förmiddag hann vi både få ut ströbädden och tvätta ladugården med högtryckstvätten!

Vår gårdsplan lutar så att det knappt finns en plan yta, det vill till att handbromsen är bra när man ska lasta av i nerförsbacke.

Det är inte en decimeter till godo totalt för att den ska komma in genom dörrarna.

Inne i ladugården gäller det att planera arbetet, då det är trångt både med avstånd och takhöjd.

Efter dusch blev det grillning och fest!

Klöverdrag och bisvärmar

Nu blommar vitklövern i vallen närmast gårdscentrumet! Trots att fåren gått och betat så blommar det så att det ser vitt ut!  Tydligen var inte vitklövern högst på fårens meny. Men bina surrar över allt!

En dag för någon vecka sedan blev jag tillfrågad om det var min svärm som flugit förbi hemma hos en bekant, men alla mina elaka bin föreföll vara hemma när jag tittade in i samhället.

I söndags var det dags igen. Grannen på vår kulle ringde och berättade att det kommit en bisvärm nerifrån min kupa. Den satt så att jag kunde få dem att gå in i en tom kupa. Men även denna gång var det troligen en svärm från någon annan då mina bin hade färska nylagda ägg och inga drottningceller. 

De nya bina verkar mycket trevligare än mina ilskna, de släpper inte taget om mig förrän jag gått upp emot ett par hundra meter från kupan. Hade jag bara hittat drottningen skulle jag ge henne enkelt respass till de sällar jaktmarkerna och presenterat samhället för en ny härskare.  Men så länge det finns en som härskar i det fördolda är det nog dömt att misslyckas.

Det går fort!

Trots en bitvis kall vår så är det nu redan dags för första vallskörd häri kring. Vi gör det samma och slår vår lilla åker med slåtterbalken. Eftersom hömaskiner saknas så hässjar vi och tar löshö.  Som grundfoder kör vi ju med ensilage men det är alltid bra med en reserv om man blir stående med dåliga balar eller otjänligt väder.

På den lilla vallen utmed bäcken har gräset redan gått i blom trots att det bara är månadsskifte mellan maj och juni . Det står som ett moln av pollen kring gräset när slåtterbalken går fram. Jag håller mig en bit upp i lovart då jag passande nog är allergisk mot gräspollen,  min enda allergi. Att hässja det efter en stunds torkning går dock oväntat bra. Lägger på ett lager i taget för att låta solen komma åt.

Det blev ett ofrivilligt avbrott i slåttern på grund av att trästaken som driver knivarna gick av. Det är med avsikt som det är en trästake,  det ska vara en svag länk som kan gå sönder om man får in något hårt mellan knivarna, men i det här fallet tror jag mer på ålder. Praktiskt när man kan tillverka en reservdel hemma i snickarbon! 

Squash eller pumpa

Här står åtta papperskrukor och skrattar åt mig. Skrattar åt att jag inte märkte upp vad som var halloweenpumpa och vad som var vintersquash.  Men tydligt är att bara den ena sorten har grott.  Om det är vintersquash kommer jag att vara väl försedd med de fantastiska frukterna från Golden Hubbard.  Om det tvärt om är halloweenpumpa kommer jag att vara välförsedd med dessa monstruösa tingestar. Men då kommer jag att sakna Golden Hubbard. 

Varför då inte bara sätta fler frön av Golden Hubbard för att försäkra mig om att jag får åtminstone en sådan planta? Det gör jag nog, men saken är den att de blir så fantastiskt stora med långa rankor. Tidigare när jag har odlat den så har det blivit 5-10 meter långa rankor! Tänk då fem dylika! Mycket...