Halvvägs till första lamningen

Baggen kom till fåren och oss den 20 oktober, vilket gör att vi nu är lite över halvvägs till att lamningarna kan börja. Enligt lamningskalendern är första tänkbara datum 11 mars. Jag har inte skannat tackorna så jag har ingen aning om läget, det kommer att bli övverraskningar hela vägen. Vi vet har sett endel klöver i ensilaget också, vet inte var gränsen för rödklöver ligger, innan det blir problem med beteckningar och ev framfall och kastningar. Dock är det andra får som äter samma ensilage vilket borde borga för att det är en acceptabel nivå. Jag har börjat fundera på allt som måste förberedas innan lamningen, ännu så länge som en osorterad lista i mitt bakhuvud. Här är vad jag tänker:

• Det finns en avskiljande vägg i fårboxen som jag tänkte ta bort och ersätta med tre bås. De kommer att ha tillgång till foderbordet på ena sidan och möjlighet att sätta för en grind i andra änden så att en tacka kan få vara i fred om det verkar finnas orsak till det. Det skulle i så fall bli tre lamningsboxar vilket verkar vara väl tilltaget för 9 tackor och 2 tacklamm. Mina erfarenheter så här långt är annars att fåren blir oerhört stressade om man sätter en vägg mellan ett (eller två) djur och de övriga, möjligen är det en annan situation i samband med lamning.
• Det börjar dra i hop sig till klippning, i alla fall om man ska följa regeln 4-6 veckor före lamning. Det känns hårt, eftersom det är mitt i vintern, kallaste perioden har ju inte ens passerat. Det får nog bli lokal klippning kring juver och vulva om en månad eller så.
• Selen ska de ju ha, måste skaffa.
• Måste bygga grindar, både för att kunna hantera dem i samband med klippning och lamning.
• Snart dags för lite mer havre, måste täta foderbordet så att inte kornen rinner ut.
• Måste se till att skaffa lite lammnäring och annat bra att ha inför lamningen. Förslag mottages gärna.

Känner jag mig själv rätt så är risken snarare att jag lägger mig i för mycket än för lite när det väl är dags, och att jag gör det för tidigt, så det gäller att sitta på händerna och försöka låta tackorna vara i fred tills det att de verkligen behöver hjälp. Det blir nog svårt...

En bra sak så här i dessa tider av Schmallenberg-rapportering i media, med så pass sen lamning så fanns det väl i alla fall inga svidknott efter betäckningen, därmed är risken för lamm skadade av viruset betydligt mindre än för dem som lammar nu.

Thailand - eller att leva som man lär

På senaste tiden har det varit endel politiker som varit i Thailand. Först ut var Annie Lööf (c), som avbröt sin semester för att komma hem och ta de partimedlemmar som arbetat fram idéprogrammet i örat, de har tänkt fel!

Idag kunde man läsa att ordföranden för försvarsutredningen, Cecilia Widegren (m) valt att åka semester i Thailand hellre än att delta på årets största mingelträff i försvarsfrågor. Man kan ana att hon gör det för att undvika kritik, men jag ser framför allt signalerna som dessa ledande partiföreträdare sänder ut, nämligen att de skiter i att ta sitt personliga ansvar för våra höga koldioxidutsläpp per kapita i väst.

Genom att flyga till Thailand har dessa två höga politiker i ett slag ökat sina personliga utsläpp med ca 50%! Jag undrar hur de får det att stämma med partiernas klimatprogram?
c: "Klimatutsläppen måste minska här och nu"
m: "Sverige ska vara ett föregångsland för god miljö och hållbar utveckling", "Vårt mål är ett Sverige utan klimatutsläpp 2050."

Jag tror på personligt ansvar och att leva som man lär. Självklart är inte alla människor perfekta och alla kan inte göra allting, men de mest flagranta missarna måste man som ledande politiker undvika om man vill behålla sin trovärdighet! Att åka på solsemester till Thailand hör inte till det som är ok för en politiker vars parti vill hålla klimatpolitiken högt! Moderaterna gillar ju visserligen att slå sig för bröstet och skryta med hur lite koldioxid per person vi producerar jämfört med dem som producerar mer, men våra ca 5,1 ton per kapita är långt mindre än det enda ton som anses vara den hållbara nivån!

Kattbesök hos fåren

Vi har två katter. En gammal katt, Lisa, som fyller 17 år i mars. Hon har flyttat med oss fem gånger, oräknat när hon flyttade hem till oss. Hon gillar inte snö och kyla och vill helst vara inne på vintern. Ladugården och fåren verkar vara det läskigaste som finns enligt Lisa. Sedan har vi katten Smulan som flyttade hem till oss på julafton, från grannen 700 meter bort. Hon är ett halvår gammal och är mycket lek och bus i.

Igår hade vi med Smulan till ladugården för första gången. Förhoppningen var att hon skulle få syn på någon av de möss som brukar frekventera foderbordet. Men inga sådana syntes när vi kom in genom dörren, Smulan krängde sig ur min famn och pep iväg som en pil. Hon fick se sig omkring medan jag ordnade med ensilage till fåren. Det märks att hon är nyfiken, hon går och kikar genom springorna i staketet.

Lagom brett mellan spjälorna för en rätt liten katt!

 Eftersom hon inte hade gått för egen maskin ner till ladugården tänkte jag ta med henne in igen, men när jag tagit ut henne och stängt dörren ville hon in igen. Enklaste vägen var då genom fårens öppna dörrar. Att det var får där verkade inte bekomma henne särskilt.

Smulan vänder när baggen blir för närgången.

Inte förrän de nyfikna fåren kom för nära, då vände hon om. Men det gick ju att komma in i ladugården via en saknad ruta också, så snart var hon inne igen. Hon skulle absolut in i fårboxen igen. Fåren verkade tycka att hon var mycket spännande, men när de kom för nära hoppade Smulan ut igen.

Det verkar lovand, vi har nog fått oss en ny jägare i ladugården!

Livsfarligt äppleträd

Vi har fåren gående i en hage med fri tillgång till ladugården, eller om det var tvärt om, och de verkar trivas bra med det. Jag slänger in ett par grenar åt dem då och då som de gnager av barken på. Tallgrenar verkar vara mest populärt. Det är inte barren de äter, utan bara barken. Det ser rätt så märkligt ut där de ligger, alldeles gröna och fina men utan bark.

I hagen finns ett gammalt äppleträd också. Jag hade inte tänkt att såga ner det, därför bevakade jag trädet ganska noga i början för att se om de började käka upp barken på den, men inte mer än på de smågrenar som de kan nå vilket jag tycker är en acceptabel nivå.

Vissa individer är dock mer envetna än andra och då särskilt vår bagge. Han är den enda individen som reser sig mot saker och ting. Det kan vara mot foderbordets spjälor för att nå stråna som hänger ut längst upp, eller mot staketet inne i ladugården för att bli kliad. Eller mot äppleträdet för nå smakliga kvistar. Det höll på att sluta med en olycka!

Jag hade just varit ute och gett fåren mat när grannen kommer och ringer på. De hade varit på promenad och när de gick förbi hagen så såg de att baggen låg så konstigt vid äppleträdet. Vid närmare anblick hade han klättrat mot trädet, fastnat med benet i sprickan och ramlat runt. Han låg upp och ner hängandes i sitt ben som satt fast i sprickan. När jag kom ut så hängde han som en död, men lyfte på huvudet när han hörde oss. Tack vare att han är så liten, född i år, så var det inga större problem att lyfta upp honom och få loss benet ur sprickan, men när vi släppte honom så hoppade han iväg på tre ben, in i ladugården där de andra var. Vi stängde in alla fåren för att han skulle få så mycket lugn som möjligt och inte stressas av att de andra gick i från honom. Vid kvällsmatningen visade han sig dock vara ungefär som vanligt, sprang och stångade de andra, hoppade/skuttade och sparkade bakut i luften och klättrade på staketet för att bli kelade! Då hände det igen! Han fick in ena benet mellan två av de tre SJ-pallar som vi har haft som stomme i avbalkningen i ladugården när han skulle gå ner. Den här gången blev han inte hängandes upp och ner, utan drog i sitt ben så mycket han förmådde. Lyckligtvis så stod jag ju precis bredvid och kunde lyfta upp honom och få loss benet direkt. Den här gången haltade han inte efteråt.

Hammaren och spik fick komma fram och numera är både sprickan i äppleträdet och mellanrummet mellan pallarna förspikade så att inte dylika olyckor ska kunna hända igen.

Tur att man har grannar som råkar gå förbi ibland. Annars vet jag inte hur länge baggen hade blivit hängandes vid äppleträdet. Som jag har förstått det kan får dö om de blir liggandes på rygg förlänge.

Vinter!

Jag fascineras av denna vinter, som i mina trakter började de allra sista dagarna i november. Nu har vi haft vinter på riktigt i tre veckor, vilket är mer än vad vi kan räkna med totalt under en "vanlig" vinter. Och det innan jul! Men vad är egentligen en vanlig vinter? Här brukar det sällan komma någon snö som ligger kvar innan jul, kanske inte förrän i februari brukar den kunna ligga någon eller några veckor. Men under de senaste åren har vi ju fått vänja oss vid den ena snövintern efter den andra, kallt och snö redan före nyår. Det har nu gått så långt att det är en icke-diskussion att det är vinter och snö, nu är fokus på snöröjning med mera! Frågan är om detta är det nya normala, med snö under långa perioder även här i södra Sverige. Det känns som mest troligt att dessa snörika vintrar är en följd av den mänskligt påverkade växthuseffekten. Man kan ofta höra folk skämta om att växthuseffekt är bra för att man vill ha varmare i Sverige, men det verkar inte omöjligt att det kan bli precis tvärt om.

I ett förutseende blogginlägg på smhi skriver Mattias Lind redan den 27 november (ett par dagar innan snöandet började) att:

Däremot kan jag konstatera att det är kallare luft på väg till hela landet och de tryck- och cirkulationsförhållanden som väntas dominera väderbilden den närmaste tiden liknar på flera sätt de som gav oss de riktigt kalla vintermånaderna 2009 och 2010.

Han fortsätter med genomgångar av mönster av lågtryck och högtryck och vad det brukar ge för följder och kommer sedan med den här uppskattningen av förutsättningarna för vinterväder:

I prognoserna är det nämligen ordentlig högtrycksdominans på Atlanten, hela vägen upp mot Spetsbergen och vidare mot Arktis.  Lågtryck utvecklas i veckan över kontinenten och dessa rör sig sedan nästan rakt norrut och passerar öster om Skandinavien. Det ger oss kalla ost eller nordostvindar och den nederbörd som faller blir efterhand snö även i Götaland och Svealand. Denna struktur syns tydligt i prognoskartorna nedan och innebär att vi alltså går mot riktigt kallt vinterväder och eventuellt kan det bli besvärligt med snö och blåst längs ostkusten de närmaste dagarna. De kalla förhållandena ser sedan ut att bestå ett bra tag framöver. 

Det visade sig ju vara en tämligen exakt gissning! Vi hade mycket snö, blåst och kallt under ett par veckor efter att han skrev detta.

För oss är detta vinterväder till extra besvär, då vi inte har flyttat klart ännu. Mycket står ute under snön, grepen sitter fast i trädgårdslandet bland jordärtskockorna. Det är ju så jobbigt att flytta när man drar in snö hela tiden, och släpper ut värme så fort man öppnar dörren. För att inte tala om vår backe upp till gården.Det är dags att köra hem ensilage i helgen och det får nog bli snökedjor på bilen för att inte riskera obehagliga överraskningar.

När man avviker från morgonrutinen

Jag bestämde mig igår för att ta lite sovmorgon och ta ett senare tåg till Linköping. Det skiljer bara tre kvart mellan mitt vanliga morgontåg och nästa. Tåg och tåg förresten, på sistone har det varit mycket ersättningsbuss då tågen har varit skadade, växellådshaveri, krock med en flock vildsvin mm.

Glad i hågen åker jag hemifrån en kvart innan tågets avgång och tänker att jag är i ovanligt god tid. Men det är ju bra för väglaget var inte det bästa. Men när jag svänger in mot stationen så döm om min förvåning om jag inte möter bussen, som 4 minuter före avgångstiden redan är påväg därifrån! Jag blinkar åt den med helljuset och har hopp om att komma med, jag måste bara parkera bilen först. Kör in på första bästa parkering, men när jag vänder mig om är bussen borta!
Arg som ett bi startar jag bilen igen (efter en stunds eftertryckligt svärande) för att följa efter den till nästa station, Åtvidaberg, tre mil bort. Jag går igenom utskällningar i huvudet, de har ju trots allt tvingat mig att köra 6 mil (ska ju hem med) helt i onödan.

Men när jag kommer fram till nästa station så står det till min stora förvåning ingen buss där! Tittar på tidtabellen på anslutningar åt andra hållet, och tvingas inse att det var ersättningsbussen till Västervik jag hade mött, dess avresetid var 5 minuter före min planerade resa. Just då hör jag tåget...

Så kan det gå när man avviker från morgonrutinerna!

Problem med smältvatten på tak

När den första snön kom så upptäckte vi ganska snart att huset hade en svag punkt. Det visade sig att snön på taket utanför en snedgarderob smälte i betydligt snabbare takt än på övriga taket. En närmare undersökning visade att denna snedgarderob var den enda som saknade isolering i någon form. På undersidan av takbrädorna (jmf med råspont, dock av betydligt grövre kvalitet) var det uppspikat lite av vad man hittat, tretex, asfaboard, masonit och kartong. Alltihop med ett tunt lager av Västervikstidningen under och aldrig mer än ett lager.
Följden av denna dåliga isolering var att snön omsattes i smältvatten som rann ner i hängrännan där det frös till is. När hängrännan var full så spred sig isen, både genom istappar och genom att det trängde in under takpannorna och pga en snickarmiss även in under takfoten. Takuthänget är inklätt med brädor med den avslutande brädan som ska avsluta under takets tätningsskikt, som i vårt fall består av stickespån, har dragits upp för långt och hejdar istället vattnet från att lämna stickespånet. I det här fallet rinner det in mot husväggen istället.

Här syns att den vita brädan möter stickespånet som ett T vilket
tvingar in eventuellt vatten innanför takfotsinklädnaden.

Nu har det varit nästan en vecka med mindre kyla och på sistone till och med ett par dagar med plusgrader så nu har nästan all is smält bort. Nu är det läge att värmeisolera vinden för att slippa framtida problem.

Lägg märket till istapparna som kommer från insidan.
Varefter det blev mer is växte den närmare fasaden på ovansidan av takfotsinklädnaden.

Jag valde frigolit som mitt isoleringsmaterial, för att det inte ska ta till sig fukt och för att det ska vara lätt att demontera skivorna och inspektera hur träet ser ut bakom. Jag sågade helt enkelt till skivorna med greppassning så att jag bara behövde trycka upp dem mellan takstolarna och de hängde kvar av sig själva. Nu ser det riktigt stiligt ut och idag kom minusgraderna och snön tillbaka så nu får vi snart se hur det fungerar!

Egentligen ska det ju vara en luftspalt mellan takbrädorna och isoleringen som också ska fortsätta upp på vinden, men eftersom det inte är något tätt material uppåt utan endast stickespån så räknar jag med att takbrädorna kan torka ändå om det kommer in vatten. Dessutom finns det ingen luftspalt förbi den inredda delen av övervåningen. Skulle vi göra om och ta bort stickespånet och ersätta det med takpapp så får jag se till att åstadkomma luftspalten.


Garderoben, som är en av de minsta vi har, var ursprungligen tom. Nu har den däremot fyllts med nedriven tretex mm och frigolit, allt från de små kulor som blir "spånet" när man sågar, till de spillbitar som blivit kvar. Städningen får dock vänta tills sängen utanför är borta vilket i sin tur väntar på att sovrummet ska bli färdigt. Katten på råttan och råttan på repet...

Baggen vill inte vara ensam

Jag har under ett tag upplevt vår bagge som ett problem. Först för att han stångade de tre tacklammen så snart han fick syn på dem. Det har han slutat med, men nu springer han runt och stångar vem som helst som han kommer åt. Jag tycker det verkar jobbigt att ha honom med de andra och bestämde mig för att flytta honom till egen box. Han är ganska kelig, så att fånga in honom var inte så svårt, det kräver dock att man står utanför boxen, för är man inne i den, så är det bara ett fåtal kelgrisar som kommer fram. Är man på utsidan verkar fler tycka att man är mindre läskig.
Jag hade förberett med material för att avbalka en naturlig del av det gemensamma utrymmet som jag föste in  honom i och stängde till. För att vara så liten är han stark och smidig! Även baggen är ett av årets lamm men med en rejäl påse med kulor i!
Medan jag höll på att stänga till öppningen så inser han att han är avskiljd från de andra, vilket han inte gillar. Inför mina förbluffade ögon tar han sats och hoppar, mot den högsta väggen i boxen, ca 1,30 och kommer sånär över! Han hänger och balanserar mitt uppe på väggen några sekunder innan han glider tillbaka. Han försökte en gång till med samma resultat. Det blev raskt till att höja väggarna runt om i boxen under baggens desperata hoppande och lågmälda bräkande. Bräkandet var i själva verket så lågmält att jag undrar om det är något fel på hans stämband, eller om de bara är otränade.

När jag kände mig säker på att han inte skulle ta sig ut så lämnade jag dem över natten. På morgonen var han i alla fall fortfarande kvar i boxen och kanske något lugnare. Men när jag lät tackorna gå ut i rasthagen så blev han ännu mer orolig och stressad. Han sprang omkring och försökte hoppa mot alla väggar, nu även mot den med fönster. Det är träribbor framför fönstret upp till en höjd av ca 1,40, men det började kännas farlig nära att han skulle få igenom ett ben genom glaset med katastrofala följder. Han började flämta med uppspärrade näsborrar och det hela blev tillslut ohållbart. Jag kunde inte ha honom kvar i boxen utan att riskera att han gjorde sig själv allvarligt illa, så jag släppte ut honom till de andra. Han blev påtagligt lättad och med ens helt lugn. Återstår att se om det fått någon effekt på stångandet. Om inte så är det bara slakt som gäller. Han kommer i så fall att slaktas hemma, dock är jag beroende av att få hjälp av någon som slaktat förut som kan visa mig hur det går till.

Det är alltså den vägg som jag filmar över som han nästan lyckades hoppa över.

Musjägare

I ladugården hos fåren finns det möss. Jag vet inte om de är fler än innan vi flyttade in, vi ger ju i huvudsak  bara ensilage till dem som foder, havre endast undantagsvis. Men icke desto mindre, jag ser dagligen möss när jag besöker fåren. Oftast när jag kommer in är det en eller två på foderbordet. Igår var det en i tunna där vi brukar lägga upp ensilage för servering på morgonen. Den här kom inte upp.


Jag har lite svårt för att ha ihjäl dem med händerna, så jag tänkte hälla ut den utomhus och slå ihjäl den med en skyffel, men jag var alltför långsam och musen sprang in i ladugården igen ...

Vi har musjägare också, men inte helt utan egenheter. Den ena heter Lisa och är en snart 17 år gammal katt. Hon har flyttat med oss 5 gånger och ganska luttrad, men hon gillar inte vinter och andra katter. Hon vägrar att gå ut nu när det är vitt och kallt. Möss inomhus fångar hon däremot gärna, en lämnades på vardagsrumsmattan till barnens beskådande.

Sedan har vi en namnlös halvvild katt. Säljaren av gården tog bort sin tama katt, men den som var halvvild fick av okänd anledning vara kvar. För oss är han inte halvvild, han är helvild. Vi har inte sett mer än ögonen glimma i mörkret och reflekterandes en  pannlampa, och spår i snön. Just denna vildkatt lämnar oss en hel del huvudbry. Vår katt gillar ju som sagt inte andra katter, så att ha honom ikring är ju inte självklart. Samtidigt är jag djurvän och vill inte att vildkatten ska fara illa utan tvärt om hjälpa honom så gott jag kan. Om han bara gjorde ladugården till sitt område vore ju allt frid och fröjd, men just där verkar han inte vara! Funderar på hur man kan göra det bra för honom utan att mata mössen ännu mer, och då med med kattmat.

Betingade reflexen fungerar!

Det är väl ingen större överraskning, men likaväl tillfredställande, att denna kända metod fungerar, även på mina får! Efter mina första katastrofala erfarenheter av bortsprungna får så fick jag idén att prägla fåren på en koskälla/bjällra. Inte som ska hänga om halsen på någon individ, utan som ska brukas som inkallelse istället för havrehink som ju inte hörs så långt. Problem nummer ett var ju att få tag i en koskälla, alla mina beställningar på fårgrejor hade redan gått iväg innan jag fick den här idén. Men jag lät ordet gå runt i Gamleby och vips dök det upp en via en granne till svärmor som jobbar på en av byns alla loppisar. Det är en souvenir från Öland med en målad bild på, och kanske inte att betrakta som en riktig koskälla, men den gör sitt jobb!

Jag började introducera den när det skulle bjudas på havre. Vi har bara havre som godis för dem, de är välnärda nog på ensilaget. Till att börja med kom ju fåren springande med havre i tankarna så fort de såg någon med en hink, men eftersom vi inte har rinnande vatten i ladugården så kommer vi ju ofta med vatten i hinkar. Men ibland var det havre, och då pinglade vi för fullt med koskällan. Vi pinglade även när de åt. Nu har jag provat att börja pingla med den utan att de ser vare sig mig eller havrehinken. Då springer de in i ladugården! Senaste gången bräkte de till och med! Eftersom de närapå aldrig bräker (gången innan var för flera veckor sedan när jag hade skiljt av två av tre tacklamm som då bräkte hjärtskärande) så blir jag glad att höra det! Fåren var inne i ladugården och väntade ivrigt när jag väl dök upp med havrehinken!

Nu återstår bara att testa det i de verkligt krävande situationerna, vid förflyttning och när de har rymt. Det sistnämnda hoppas jag dröjer, men gör mig inga förhoppningar att det ska utebli helt. Men än så länge har de varit snälla och hållit sig innanför det låga fårnätet som dessutom har så dåliga knutar att de lätt skulle kunna töja upp maskorna och krypa ut. Det ska bli spännande att se hur det fungerar med el-staket så småningom.