Kalle på Hälla

Idag dog Kalle på Hälla, Karl Andersson, 105 år gammal. Han är mina barns farfarsfar. Vilket makalöst liv han har levt. Född 1903 med många syskon, köpte Hälla i början av 20-talet och flyttade in ogift med sin Karin. De gifte sig dock snart och fick fem barn. Det sista av dem, Leif, blev till under en bondpermis under andra världskriget då Kalle olovandes traskat hem en natt. Han var den hett efterlängtade ende sonen, som kom till föddes det året Kalle fyllde 43. Han lär ha yttrat: "-Den där lär en aldrig få nån nytte utav". Nåja, det fick han nog ändå. Han är också det enda av sina barn som dog före honom. Leif, som är mina barns farfar, min svärfar och före detta chef, dog nyss 60 år fyllda i lungsäckscancer. En förälder ska aldrig behöva överleva sina barn, vare sig föräldern är 102 eller inte. Det var det mest sorgliga med hela den begravningen, Att Kalle satt och grät över sitt yngsta barn...

För fyra år sedan sålde Kalle Hälla för 3,5 miljoner. Han hade själv betalat 2500 kronor. Det han då fick var det fattigaste man kunde tänka sig, ett litet torp vid havet, med en mark full med sten. Han bröt stenen för hand och rullade ner den i havet, så att de fick en bit odlingsbar mark.


Kalle var klar i huvudet till sin sista vecka, han var alltid med i det som hände i nuet, inte i det förgångna. När man hälsade på honom ville han mycket hellre prata om dagens oljepris eller var min sambo, sonsonen Calle just nu högg i skogen, än att prata om hur det var förr.

Jag hissnar inför den utveckling som Kalle sett under sin livstid. Från segelfartyg och häst till flygmaskiner och Internet. Jag undrar om han hunnit märka att det börjat gå utför igen. Att konstgödningen och besprutningen förstör våra åkrar och den billiga oljan människans förmåga att klara sig själv.

Man lär sig nog så småningom...

I lördags tvingade jag ut min sambo för att titta på hur fint majsen växte i varmbänken under sitt plasttält. Han är måttligt intresserad av mina trädgårdsövningar. Men han höll med om att det såg fint ut.

I går var alla stora majsplantor döda, en alltför kall natt i kombination med för långt från bladen till den varma marken gjorde att det tunna plasttäcket inte var tillräckligt. Så nu blir det till att så nytt.

Sensmoral: Så inte för tidigt om du inte kan skydda dem ordentligt från frost. Svår läxa när man är otålig.

Invånare i trädgården

I går kväll stötte jag på ett par av mina mer uppskattade men oftast osynliga invånare i vår trädgård, ett par igelkottar. De brukar vara så hyggliga att äta upp alla mördarsniglar som jag har huggit i två bitar med spaden. Alla är borta innan morgonen!

Men nu har inte sniglarna vaknat ännu, därför bjöd jag igelkottarna på lite kattmat. Den var också borta innan morgonen, så jag antar att den föll dem i smaken.

Första frilandssådden

I går sådde jag morötter och palsternacka på friland. Jag har två sorters morötter, London torg och Early Nantes. Det är svårt att så lagom djupt när det är halvsmält trädgårdskompost som är översta lagret. Det ska bli spännande att se om det kommer upp något.

I varmbänken sådde jag broccoli, vitkål och sallad. Salladen ska sedan avlösas av kålrot. Majsen växer och ser kraftig ut, till skillnad från de ranka liggande bladen som jag planterad ut för halvannan vecka sedan. Jag fick dock komplettera med några extra frön, eftersom förodlingen inomhus i kvartsliterskrukor tog sig dåligt samt att flera majsplantor gick av i samband med utplanteringen.

Jag planterad ut mina förodlade majsplantor i varmbänken ikväll. Det var inte lätt! De går av väldigt lätt! Rangliga är de också, de flesta ligger ner. Hoppas att de reser på sig. Jag fick fröså några till för att fylla upp för de avbrutna, ska bli spännande att se om de blir av en annan fason. För övrigt fanns det till min förvåning värme i varmbänken ikväll! Bättre sent än aldrig.

Jisses, tiden går!

Värmen i varmbänken ebbade tyvärr ut. Nu håller den samma temperatur som på utsidan, möjligtvis lite högre pga det lilla "växthuset" av byggplast jag byggt över. Förmodligen är det för lite kväve i förhållande till kolet i sågspånet. Jag har provat att vattna med varmt vatten men det vill sig inte ändå. Kvävet som fanns i sågspånet tog väl slut på en vecka där efter att jag lagt bädden på plats. Mänsklig tillförsel har hjälpt föga. Nästa år måste jag se till att få tag på halmblandad stallgödsel.
Nu pågår frösådden nere i pannrummet. I jorden just nu är majs (Painted Mountain), vitkål, broccoli, lök (både gul och röd), tomat och störskärböna. Det var nog lite i tidigaste laget för de sistnämda, men å andra sidan så grodde bara fyra av 20 frön, de övriga visade sig bestå av en klistrig gegga när jag undersökte närmare... Nu blir istället utmaningen att hålla dem fina ända till de klarar av utplantering.
Det är svårt att ge sig till tåls när man känner hur det bränner under fötterna. Jag känner att jag måste lära mig NU! Det är ju så fruktansvärt långa iterationscykler i odlingen...

Avgörande vänding

Under nittiotals-krisen jobbade jag som skotarförare, dvs körde en skogsmaskin med vilken jag transporterade ut virket ur skogen med och travade vid bilväg. Jag hann att höra på mycket radio under de åren. Några program har bitit sig fast i minnet. Bland annat ett avsnitt av "Tendens" som handlade om sätt att hantera krisen. Där var någon coach som lade ut texten fint, hon sade: "Ordet kris betyder avgörande vändning". Det tycker jag är huvudet på spiken.

Idag står världen inför en stor kris. Och då är det inte främst "finanskrisen" jag tänker på. Människan har sedan hon reste sig på bakbenen och gick expanderat ut över hela planeten. Mänskligheten kanske aldrig hade blivit fler än vi var vid förra sekelskiftet om det inte var för att vi fann en till synes outsinlig källa till energi. Denna energi har gett oss möjlighet att klara av att ordna brödfödan utan att slita i sitt anletes svett, både pga att de fossila bränslena driver våra maskiner men också för att det moderna jordbruket fått tillgång till både konstgödning och bekämpningsmedel pga fossila kolväten. Det är här vändpunkten ligger. För nu ökar inte oljeutvinningen längre, nu är hälften borta, de mest lättåtkomliga fälten är tömda. Från och med nu så ökar kostnaden för att utvinna oljan, samtidigt som tillgången minskar. Att detta kommer att få allvarliga följder för hela vårt ekonomiska system är oundvikligt även om det ännu så länge är osynligt i det allmänna medvetandet.

Varmbänk

I går kom råmaterialet äntligen kommit på plats, en hel släpkärra (50 cm djupt) med hästgödsel och väl indränkt sågspån ligger i sin ram i min trädgård. Jag kunde redan känna att det tagit värme här och var. Innan kvällen vattnade jag varmt och täckte med halm. I morse på väg till bussen sprang jag ut och kollade med kameran i högsta hugg, det här är vad jag såg:



Som synes var det en rejält kall natt, men varmbänken gjorde ändå skäl för sitt namn. Nu väntar jag på att tjälen ska släppa så att jag kan få loss den kompostjord som jag ska lägga över gödseln för att så i. Och så ska jag bygga ett litet miniväxthus av byggplast över.

Planen är att prova att odla majs (Painted Mountain) och diverse kålsorter. Jag har inte odlat majs förut, och inte lyckats med kål så det ska bli spännande att se om det här är ett framgångsrecept. Jag är otålig.

Första inlägget

Jaha. Så har jag också skapat mig en blogg. Har tänkt att fylla den med med mina tankar och erfarenheter. Både som en sporadisk dagbok och anteckningsbok över mina förberedelser. Det återstår att se om det kan intressera någon annan.

Vem du än är, välkommen att läsa och kommentera!