I går kväll stötte jag på ett par av mina mer uppskattade men oftast osynliga invånare i vår trädgård, ett par igelkottar. De brukar vara så hyggliga att äta upp alla mördarsniglar som jag har huggit i två bitar med spaden. Alla är borta innan morgonen!
Men nu har inte sniglarna vaknat ännu, därför bjöd jag igelkottarna på lite kattmat. Den var också borta innan morgonen, så jag antar att den föll dem i smaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar