Ekoby i Östergötland

Jag satte in en annons i senaste numret av tidningen Åter där jag efterlyser andra intresserade av att bilda någon forma av ekoby i södra Östergötland. Så här lyder den:

Ekoby/gård i Östergötland
Med inspiration från Änggärdets Ekoenhet i Sörmland (se http://ekoenhet.ning.com) försöker jag nu dra igång något liknande i Östergötland. Så du/ni som kan vara intresserade av att gå ihop för att köpa en gård tillsammans för att sikta på lokal försörjning och hållbarhet, hör av er! Kolla in på http://ylven.blogspot.com för att se vad jag är för en filur! Eller ring 070--6019808

Min förhoppning är att hitta några andra som vill vara med så att vi kan köpa en lite större gård, i alla fall mer än 10 hektar, som kan möjliggöra för oss att ställa om och bli mer självförsörjande. Jag drömmer om en gård med några bostadshus, där vi kan bo som i en by med eget ansvar men samarbete för nytta och glädje. Varför jag vill gå ihop handlar mest om att väldigt små fastigheter brukar vara oproportionerligt dyra jämfört med lite större gårdar.

Sen andra sådd

Nu har orken och tiden till slut hunnit i fatt och jag har slutskördat den tidiga potatisen, tidiga morötter samt märg- och spritärtor. Ärtorna har givit lika delar mat och utsäde till nästa år. Potatisen var ju så skrovlig att jag inte tror att den lämpar sig för min jord, får nog leta efter en annan sort till nästa år.

I potatislandet försöker jag med en andra sådd. Där sattes bl.a. sådant som jag inte fick plats med tidigare, rödbetor och spenat samt mera sallad, mer tidiga morötter och ett par plantor med kålrot. Ska bli spännande att se om det blir något med detta. Jag är medveten om att det blev lite väl sent, men semestern och en sommarförkylning mitt i värsta augustihettan satte krokben för mina planer.

Intervjuv med Kalle på Hälla del 3

Här är del tre av intervjun med Kalle på Hälla. De tidigare återfinns här och här.

Jag var inte så mycket för att gå på dansbanorna för där var så många som drack sprit. När vi skulle gå på bio så fick vi åka till Västervik. Jag var en hel del på baptisternas möten. Det var på ett skördekalas jag träffade Karin för första gången. Hon var en grann flicka och fem år yngre än jag.

När första världskriget bröt ut ringde alla kyrkklockor i Sverige. Alla män i skärgården blev inkallade men de kom hem rätt snart. Vi hade det bra under kriget medan i städerna hade de det svårt med mat. 1918 bröt Spanska Sjukan ut. I Ytterby var det inga som dog men i resten av landet var det många.

Under andra världskriget blev jag inkallad några veckor ibland. Jag hade då eget skepp och fick köra mycket ved. Det fanns både ryska och tyska båtar ute på sjön. Många svenska skepp blev sänkta påväg till Tyskland med malm. Under kriget var jag med om en otäck explosion. En dunk med surrugatbränsle i Västervik exploderade och jag fick mycket svåra brännskador. Det tog ett år innan jag var återställd.

Min pappa var med om den sista världsomseglingen på 1880-talet. Han var då 18 år när han reste och de var borta i 7 år. Segelfartyget han åkte med tog 3 veckor för att runda Kap Horn. Han fick se hela världen och de var bl.a. i Kina.

Tröskan var bra när den fick motor. Vi köpte en 1910. De gick dåligt i början. Bränslet var väl inte heller det bästa. 1914 såg jag för första gången ett flyg. Jag såg också en tysk zeppelinare. Den gick sakta och tyst. Vi var rädda att den skulle bomba så att vi vågade inte gå ut. 1915 kom den första bilen till Loftahammar. Hästarna var i början rädda för bilarna. Bror min var en av de första som hade bil. När han kom med T-forden minns jag att jag övertalade honom att åka på isen till Skeppsgården. Vi åkte till Hallinder och jag köpte bete.

Jag gick till sjöss i ung ålder. Det var på kustfarten i olika skutor. Den första skutan hette Maria. Det hände mycket olyckor med skutorna. de kom ofta för nära land och gick på grund. Under stormen 1921 förolyckades ett 10-tal skutor häromkring. På 30-talet köpte jag min första skuta, den hette Juno och kostade 7000 kronor. Den var motordriven och kunde lasta 80 ton. Vi lastade allt möjligt och gick mest mellan Blekinge och Stockholm. Jag hade 1-2 anställda men ibland var bara Karin med. Juno hade jag länge. Jag har den faktiskt delvis fortfarande då kajutan står på land utanför mitt hus.

Karin och jag gifte oss 1928 och fick 5 barn. Jag köpte huset på Hälla när vi gifte oss och här bor jag fortfarande. (Kalle flyttade in på Edgården hösten 2005, min anmärkning) Jag har arbetat som skeppare i hela mitt liv. Hag var ute hela veckor och månader på sommarhalvåret. På vintrarna låg jag ofta ute och fiskade. 3 skepp har jag haft. En hette Sjölivet och den sista Trafik. Jag gick i land när jag gick i pension. Så jag var nog den siste skepparen häromkring.
Det var tryggare förr. En visste vad som behövdes och gick åt. Jag tycker i stort att det var bättre förr. Fast allt tungt arbete är ju borta och det är ju bra.

Hemma igen efter halvannan vecka

Vi har varit på husvagnssemester i halvannan vecka (inklusive en helg med bandvagnskurs) och kom hem igår. Först möttes vi av blommande solrosor och det gör en ju på gott humör!
Sedan gick jag för att se till mitt trädgårdsland, bara för att konstatera att där hade sniglarna haft roligt... Nästa år måste jag odla kålen under nät eller något, för så här går ju inte att ha det!
Några skidor med bondbönor skördades som tillbehör till maten, underbart!

Skrovliga potatisar

Första mer rejäla skörden av potatis gjorde mig inte helt nöjd. Potatisarna som kom upp var visserligen tillräckligt många och hade acceptabel storlek, däremot såg de inte så roliga ut. Nästan alla var väldigt skrovliga, några av de största hade djupa sprickor. Frågan är vad det är för något. Jorden är gammal trädgårdskompost uppblandat med lerjord, ungefär 50-50. Sorten var Early Puritan, sattes i jorden sista veckan i april (Åtvidabergs kommun), bra med regn under i stort sett hela perioden. Varför är den så skrovlig?

Fantastiska bandvagnar!

Idag har vi klättrat på blöta berg och kört i våta dalar, eller i alla fall mossar. Varje gång jag kör bandvagnar blir jag sååå impad av deras framkomlighet. Där jag är säker på att de inte går upp, där kör de upp! Och där jag är säker på att de ska sjunka som en sten går de fram som om de hade luftkuddar under banden. Men om man anstränger sig så går det att köra fast, om så bara för övningens skull.

Udda inlägg i vardagen

Är i Falun på repkurs i bandvagnskörning. Jag har avtal med Svenska Kraftnät att rycka in som bandvagnsförare om det blir en stor storm av Gudrun-modell eller annan störning. När man har sådant avtal måste man åka på kurs också. Dessa kurser är ett av livets udda glädjeämnen, jag gillar att köra bandvagn! Man måste ju utmana sig själv också!

Trend med självhushållning

Aftonbladet uppmärksammar att det är trendigt med "självhushåll", inte för att jag tycker att det är självhushåll att åka ut till en bondgård med självplock. Men det är ändå bra tecken för ökad matsäkerhet, arbetskraften blir definitivt lokal, pengarna stannar lokalt istället för att följa med de gästarbetande bärplockarna hem.

Jag tycker att jag har sett att det är mer inne att odla mat i sina trädgårdar än det har varit på länge, det är ett ännu bättre steg mot självhushållning. Det stod i en debattartikel i Uppsala Nya Tidning för ett tag sedan att: "Halva folket kan leva på hemodlat" Beräkningar hade visat att 4 miljoner vuxna skulle kunna livnära sig på sina villaträdgårdar. I artikeln figurerar siffrorna 2500000 småhus och 300 000 hektar tomt sammanlagt. Det ger vid handen en genomsnittslig trädgårdsyta à 1200 kvm.

Jag rotar igenom SCB's "Bostad och byggnadstatistisk årsbok 2009" och hittar tabell 1.1.2 där man kan utläsa att det 2007 fanns just över 2 miljoner småhus i Sverige. Det ger istället en genomsnittslig tomtstorlek à 1500 kvm. Det låter mycket.

Men faktum kvarstår, artikelförfattaren hävdar att med en tomt på 1200 kvm så kan man försörja två vuxna med mat.

Ett studentprojekt på CUL (centrum för uthålligt lantbruk) kan man ta del av på "Vegan food on 800 sqm" hävdar dock att det krävs 800 kvm per vuxen med veganmat.

Intervjuv med Kalle på Hälla, del två

För er som inte vet vem Kalle på Hälla är, så är det min sambos farfar, född 1903, död 2009. Det har varit fantastiskt att känna en sådan människa, både för den fantastiska människa han var, men också för det perspektiv som så långt liv kan ge.

Det fanns gott om gårdfarihandlare förr. En tant hette Augusta och jag brukade hjälpa henne att bära hennes saker ute på Askö. Ibland kunde jag få en helt 2 krona. Hon kom från Stenbrovad och var sina stora paket på ryggen. Augusta sålde allt möjligt, mest kläder och tyger. Det kom även ryska "sågfilare". De hade med sig en ställning som de använde för slipning och filning. Tattargängen gick mest och tiggde. Man tog emot dem med blandade känslor.

Jag såg en hel del fattiga människor som for illa. Det fanns gott om backstugusittare. Pappa brukade gå till fattigstugan och titta till dem. Det var inte så rart de hade det och de klagade jämt när man kom dit. Sven och Anna hette några som bodde där. När Karin och jag flyttade till Hällen tog vi hand om två tanter i Sjösäter. I 13 år var den ena systern sängliggandes. De fick 28 kronor i kvartalet i pension och hade mycket svårt att klara sig. Under många år försökte vi hjälpa dom att få telefon och tillslut drog telefonbolaget ut en ledning.

De flesta kalas var kring skördetiden. Det tyckte vi var roligt som barn. Annars umgicks ju grannarna endel. Då bjöds det alltid på fika. När pappa fyllde 50 år var det stort kalas. Då fick han en käpp med silverkrycka. Käppen fick han användning av eftersom han blev över 80 år. På julen hade vi inte så mycket bjudningar medans julgransrystningar var det mera av. Ende vart int bjudna och då blev man lite snopen.

Jag minns Israelsson. Han var hjäplärare på olika skolor. Han hade sammanväxta bern och fick krypa fram. Han bodde på Horsö och dock 1914.

Till skolan var det en halvtimme att gå. På vintern använde vi skridskor och spark. Sparken kom på 10-talet och hade medar av trä. De gick fort men man kunde ju inte svänga. Vi hade också cyklar hemma. Ibland var de hela men ofta var de trasiga. Vi var ett 50-tal barn i kolan på Askö. Jag gick varannan dag och när sexan var slut fick jag gå i två månader fortsättningsskola. Min fröken hette Anna Lövgren och vi fick ofta känna på rottingen. När vi skulle svara fick vi stå vid bänken. På somrarna badade vi på frukostrasten pch på vintern åkte vi skridskor. Examen var högtidligt. Prästen Brilioth kom alltid till förhören. Han kunde rista om pojkarna om de hackade för mycket. Ibland var mina föräldrar med på examen. Jag tyckte inte skolan var så värst rolig.

Vi var 47 som konfirmerades. När vi läste åkte vi varje vecka med båt till Lilla Kalvö och gick resten av vägen. Jag fick min första kostym till konfirmationen. Efter konfirmationen ansågs man som vuxen. Då var det dags att arbeta mera.

Gengasaggregatet

Via blocket och tradera så har jag samlat litteratur och instruktionsböcker om gengas. Jag har även haft koll efter ett gengasaggregat.

Ett gengasaggregat är dock inget man skickar med postpaket, så det dröjde innan det dök upp något i min närhet som var värt att åka och hämta. Och det som dök upp var ett oanvänt aggregat utanför Vena. Täckt av ytrost förvisso, men så vitt jag kan bedöma är det komplett och som sagt aldrig använt.

Syftet med ett gengasaggregat för mig är att kunna montera det på min traktor och sedan kunna ta hand om ett mindre jordbruk, eller snarare en större köksträdgård, med hjälp av ved. Det inköpta gengasaggregatet visade sig vid närmare påseende vara mindre lämpat, då det för det första är ett aggregat avsett för kol, samt att det troligtvis är för stort för min traktor, vilket är värre än man kan tro. Ett för stort aggregat till motorn kan nämligen leda till att motorn sätts igen av tjära, vilket blir precis lika jobbigt som det låter...

Bild ovan visar typskylten på aggregatet.

Bild nedan visar ner genom påfyllningsluckan.

Om det är någon som har några bra tips hur jag konverterar det till ved och stryper ner det så att det passar min Grålle, så hör av er!