Majsen blommar!

Äntligen har majsen kommit så långt att den blommar, både hanblommor och honblommor! Det ser ut som om det kommer två honblommor, alltså blivande majskolvar, på de flesta plantor. Plantorna skiljer dock en hel del i utveckling så alla blommar inte samtidigt. Det gäller för övrigt hanblommorna och honblommorna också, de blommar lite i otakt på den egna plantan. Kanske är det ett överlevnadsdrag för att få större genetisk spridning.



En anna växt som är ny för mig att odla är Bondbönor. Jag har satt Imperial Green Longpod som jag liksom alla mina frön är beställt från Runåbergs fröer, alla frön grodde och är nu ca en meter höga och prunkar i blommor. Jag räknar till ca 30 blommor per planta och det ska bli upp till nio bönor per skida. Det bli skördeutbyte det!
Till nästa år ska jag dock skaffa mig några armeringsnät som hjälp i trädgården, både att sätta upp horisontellt över bondbönorna så att de får växa igenom och får på så sätt stöd när de blir långa och rangliga. Men framför allt för ärtornas skull. Att binda upp snören mellan trådar för att de ska klättra på verkar dömt till undergång. Om ärtorna mot förmodan hittar snörena så blir det ju till slut så tungt att pinnarna dras inåt och snörena slackar. Särskilt sockerärtorna, längst till vänster på bilden, visade sig vara höga och i behov av stöd.

Den stora omvälvningen

I oktober 2007 läste jag en debattartikel i en landsortstidning som jag följer sporadiskt, den fanns även publicerad i Aftonbladet, finns att läsa här: "Oljepriset kommer att chockhöjas"

Artikeln handlar om olja. Om att oljan är en ändlig resurs, vilket inte är någon överraskning. Om att någon stans passerar vi produktionstoppen och att det sker inom en handfull år. Då är visserligen ca hälften kvar, men efter som det är en resurs som hela vårt samhälle är byggt på så kommer det att få allvarliga konsekvenser.

Artikeln var den sista spiken i kistan, den som verkligen fick mig att ta till mig Peak Oil, tidigare artiklar var "Klimathotet överdrivet eftersom oljan inte räcker till", och en nedkortad version av följande rapport som återgavs i en branschtidning för skogsbruk: "Efter oljetoppen".

Tiden efter detta har blivit något helt annat för mig. Jag lever med insikten att det samhälle vi ser idag är en ohållbar chimär som snart kommer att kollapsa. Detta pga av samverkande faktorer av samhällsekonomi som bygger på evig tillväxt vilket i sin tur bygger på ständigt ökande energi och resurskonsumtion, och den rent faktiska oljebristen.

Försök att tänka dig en värld med bara hälften så mycket olja. Hur ser den ut?

"Det o-ligger potatisar..."

Idag har jag varit och inspekterat min halmtäckta potatisåker. Och jag säger som Findus (i "Kackel i grönsakslande") :

-Det o-ligger potatis i varenda hål!

Jag tog även ut skafferipotatisen, den med halvmeterlånga skott och krafsade ner i marken. Borta som synes!

Och precis som i Pettson och Findus-historien så är det grisar som jag skyller på, närmare bestämt vildsvin. Det känns lite hopplöst, vet inte riktigt hur jag ska gå vidare.

Hektiska dagar

Det har varit en hektisk helg. Idel utomhusarbete. Det som jag känner mig mest nöjd med är att vi har plöjt en åker och planterat potatis. Vi fick låna en traktor och plog av en granne, den var lite i största laget, men det gick undan!



Om du vet något om plöjning så ser du att vi är nybörjare, då vi har börjat åt fel håll och plöjer "bort" ifrån fåran, men då trädgårdslandet är mycket större än vi har utsäde till så gör det ingen ting. Över sättpotatisen lade vi ett tjockt lager med halm för att på så sätt kväva ogräset. Jag har testat metoden hemma i villaträdgården, och den biten fungerar bra. Däremot så får man dela potatisen med knäpparlarverna i varierande omfattning. Den här gången har jag satt tidig potatis för att se om den klarar sig bättre. Nästa år ska vi odla något annat på platsen då knäpparlarverna lär vara ännu mer aggressiva då.

Kalle på Hälla

Idag dog Kalle på Hälla, Karl Andersson, 105 år gammal. Han är mina barns farfarsfar. Vilket makalöst liv han har levt. Född 1903 med många syskon, köpte Hälla i början av 20-talet och flyttade in ogift med sin Karin. De gifte sig dock snart och fick fem barn. Det sista av dem, Leif, blev till under en bondpermis under andra världskriget då Kalle olovandes traskat hem en natt. Han var den hett efterlängtade ende sonen, som kom till föddes det året Kalle fyllde 43. Han lär ha yttrat: "-Den där lär en aldrig få nån nytte utav". Nåja, det fick han nog ändå. Han är också det enda av sina barn som dog före honom. Leif, som är mina barns farfar, min svärfar och före detta chef, dog nyss 60 år fyllda i lungsäckscancer. En förälder ska aldrig behöva överleva sina barn, vare sig föräldern är 102 eller inte. Det var det mest sorgliga med hela den begravningen, Att Kalle satt och grät över sitt yngsta barn...

För fyra år sedan sålde Kalle Hälla för 3,5 miljoner. Han hade själv betalat 2500 kronor. Det han då fick var det fattigaste man kunde tänka sig, ett litet torp vid havet, med en mark full med sten. Han bröt stenen för hand och rullade ner den i havet, så att de fick en bit odlingsbar mark.


Kalle var klar i huvudet till sin sista vecka, han var alltid med i det som hände i nuet, inte i det förgångna. När man hälsade på honom ville han mycket hellre prata om dagens oljepris eller var min sambo, sonsonen Calle just nu högg i skogen, än att prata om hur det var förr.

Jag hissnar inför den utveckling som Kalle sett under sin livstid. Från segelfartyg och häst till flygmaskiner och Internet. Jag undrar om han hunnit märka att det börjat gå utför igen. Att konstgödningen och besprutningen förstör våra åkrar och den billiga oljan människans förmåga att klara sig själv.

Man lär sig nog så småningom...

I lördags tvingade jag ut min sambo för att titta på hur fint majsen växte i varmbänken under sitt plasttält. Han är måttligt intresserad av mina trädgårdsövningar. Men han höll med om att det såg fint ut.

I går var alla stora majsplantor döda, en alltför kall natt i kombination med för långt från bladen till den varma marken gjorde att det tunna plasttäcket inte var tillräckligt. Så nu blir det till att så nytt.

Sensmoral: Så inte för tidigt om du inte kan skydda dem ordentligt från frost. Svår läxa när man är otålig.

Invånare i trädgården

I går kväll stötte jag på ett par av mina mer uppskattade men oftast osynliga invånare i vår trädgård, ett par igelkottar. De brukar vara så hyggliga att äta upp alla mördarsniglar som jag har huggit i två bitar med spaden. Alla är borta innan morgonen!

Men nu har inte sniglarna vaknat ännu, därför bjöd jag igelkottarna på lite kattmat. Den var också borta innan morgonen, så jag antar att den föll dem i smaken.

Första frilandssådden

I går sådde jag morötter och palsternacka på friland. Jag har två sorters morötter, London torg och Early Nantes. Det är svårt att så lagom djupt när det är halvsmält trädgårdskompost som är översta lagret. Det ska bli spännande att se om det kommer upp något.

I varmbänken sådde jag broccoli, vitkål och sallad. Salladen ska sedan avlösas av kålrot. Majsen växer och ser kraftig ut, till skillnad från de ranka liggande bladen som jag planterad ut för halvannan vecka sedan. Jag fick dock komplettera med några extra frön, eftersom förodlingen inomhus i kvartsliterskrukor tog sig dåligt samt att flera majsplantor gick av i samband med utplanteringen.

Jag planterad ut mina förodlade majsplantor i varmbänken ikväll. Det var inte lätt! De går av väldigt lätt! Rangliga är de också, de flesta ligger ner. Hoppas att de reser på sig. Jag fick fröså några till för att fylla upp för de avbrutna, ska bli spännande att se om de blir av en annan fason. För övrigt fanns det till min förvåning värme i varmbänken ikväll! Bättre sent än aldrig.

Jisses, tiden går!

Värmen i varmbänken ebbade tyvärr ut. Nu håller den samma temperatur som på utsidan, möjligtvis lite högre pga det lilla "växthuset" av byggplast jag byggt över. Förmodligen är det för lite kväve i förhållande till kolet i sågspånet. Jag har provat att vattna med varmt vatten men det vill sig inte ändå. Kvävet som fanns i sågspånet tog väl slut på en vecka där efter att jag lagt bädden på plats. Mänsklig tillförsel har hjälpt föga. Nästa år måste jag se till att få tag på halmblandad stallgödsel.
Nu pågår frösådden nere i pannrummet. I jorden just nu är majs (Painted Mountain), vitkål, broccoli, lök (både gul och röd), tomat och störskärböna. Det var nog lite i tidigaste laget för de sistnämda, men å andra sidan så grodde bara fyra av 20 frön, de övriga visade sig bestå av en klistrig gegga när jag undersökte närmare... Nu blir istället utmaningen att hålla dem fina ända till de klarar av utplantering.
Det är svårt att ge sig till tåls när man känner hur det bränner under fötterna. Jag känner att jag måste lära mig NU! Det är ju så fruktansvärt långa iterationscykler i odlingen...