måndag 27 augusti 2012

Får i verkligheten

I går gjorde jag ett besök i får-verkligheten genom att besöka kompisen som jag ska köpa Åsenfåren av. Dagens övning var att skilja slakt och livdjur åt. Kompisen har Åsenfår och Gotlandsfår med viss inblandning av Texel, om jag förstått det rätt.
Först skulle de tas in från hagen. Ulrika trodde att det skulle behövas en hink med havre, eftersom de nyligen släppts på detta bete som var frodig vall-återväxt. Frågan är om det inte hade gått lika bra utan, för när hon började ropa på fåren så kom de springande under ljudligt bräkande, ja inte Åsenfåren då, som oftast är tysta. När fåren kom närmare så sprang Ulrika i förväg med hinken, och fåren sprang efter.



När det gäller Åsenfåren, så är de som sparas till liv de som jag ska ha. Jag valde en bagge med lovande horn och lagom skygg. Det är ett av årets lamm, därav är inte hornen så stora ännu. Jag gillade också att han var fläckig, möjligen är det inte fler än jag som anser att det är snyggt...



Skiljningen var en ganska bökig historia där fåren trängdes ihop i en allt mindre fålla för att ett och ett kontrolleras mot protokollet och sedan slussas vidare till rätt grupp. Fåren själva var inte alltid alldeles övertygade om att de skulle gå dit vi ville, särskilt inte eftersom det innebar att skilja dem från den grupp de gick i och skicka in dem till en ny grupp. Åsenfåren är små, de känns närmast som dvärgar jämfört med de stora Texel-blandningarna! Det känns som om man måste ha andra metoder om man har sådana bestar! Åsenfåren var behändiga och kunde lätt lyftas över grindarna om man inte hade tålamod att få dem genom rätt öppning. När vi var klara var vi svettiga och fårdoftande!

Idag har jag träningsvärk!

7 kommentarer:

  1. Bra att tackorna är vana att följa en röd hink med havre, då är ett problem redan löst. Trevligt också med får i lätthanterlig storlek, även om det innebär att man får ett lågt avräkningspris om man skickar dem till ett slakteri. Men baggen du valde, ska du använda den för betäckning nästa år? Jag antar att du vill att dina tackor ska betäckas av en bagge från en annan besättning detta år?

    SvaraRadera
  2. Det där är en granlaga fråga. Som vi tänkte när vi bestämde vilka djur som skulle med, så var det hälften äldre tackor, som inte var släkt med baggen, och hälften årslamm, som är syskon med baggen. Tanken var då att endast betäcka de äldre tackorna. Eftersom vi är nya fårägare (snart) så känns det som om det räcker om hälften lammar...

    Men sedan har jag tänkt lite till, om jag inte vill att de andra ska betäckas, så måste jag ju ha dem åtskilda från baggen. Hela tiden? Antingen måste jag då dela upp gruppen i en halva som går med baggen och en utan, och fortsätter gå så hela tiden, eller så gör jag bara två grupper medan baggen gör sitt jobb, och tar sedan undan baggen och släpper ihop tackorna.
    Eller så låter jag baggen gå med alla tackorna och låter de lamm som blir inavlade gå till slakt.

    Ja, det är frågan hur man ska göra!

    SvaraRadera
  3. Då förstår jag hur det var tänkt.
    Rådgivning: Till att börja med, håll baggen avskild tills den egentliga brunstperioden börjar. Man vill ju inte ha en tacka som plötsligt lammar mitt i vintern.

    Sedan, skilj av ungtackorna och placera dem i en särskild fålla en bit från flocken med gammeltackorna och baggen. När tackorna börjar brunsta blir baggen så stressad att han inte tar sig tid att äta tillräckligt, och det kan betyda att en del tackor inte blir betäckta på första brunsten, om gruppen är för stor för ett bagglamm som inte vuxit färdigt. Även om baggen sedan återhämtar sig, så betyder det att man kan få lamningstiden utsträckt till två månader eller mer, vilket inte är så bra.

    När man sedan är säker på att brunstperioden är över för ungtackorna så kan man låta alla tackorna gå tillsammans, medan baggen får gå till slakt. Om man är lite mer sentimentalt lagd (ungbaggar kan bli oerhört tillgivna) så får han gå kvar i flocken och betäcka de då urgamla tackorna till hösten igen, samtidigt som en ny ungbagge får ta hand om de yngre hondjuren.

    Detta är hur jag skulle lagt upp det om jag vore i er sits. Men det finns säkert fåruppfödare med modernare kunskap och erfarenhet än min, som kan komma med invändningar och föreslå andra upplägg. Det är ju faktiskt 25 år sen jag sålde min lilla fårflock.


    SvaraRadera
  4. På grund av ett "ombrytningsfel" blev tredje stycket ovan lite rörigt. Jag menade så här:

    När man sedan är säker på att alla gammeltackorna är betäckta, så får baggen gå till slakt. Om man är lite mer sentimentalt lagd (ungbaggar kan bli oerhört tillgivna) så får han gå kvar i flocken. Så snart man är säker på att ungtackornas brunstperiod är över kan alla djuren gå tillsammans. Baggen kan t.ex. bytas mot en annan bagge nästa höst.

    SvaraRadera
  5. Jag är lite osäker på om Åsenfåren bara har en brunstperiod, men onekligen är det ju lättast om man slaktar baggen efter fullgjort värv. Frågan är om man är för sentimental...

    SvaraRadera
  6. Åsenfår har en perfekt storlek, bra val.

    Jag tycker personligen att får skall vara så små att man kan hantera dem själv, lyfta dem över staket, inte knäcka ryggen när man hänger upp slaktkroppen inför flåning etc.

    SvaraRadera
  7. Ja, inget ont som inte har något gott med sig!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...