onsdag 1 augusti 2012

En sommar med nybörjarmisstag

Här tänkte jag redovisa för de nybörjarmisstag jag har gjort så här långt och vad de har fått för följder.

Jag var för ivrig rent generellt samt hade dålig timing. Min plan var att göra en drottningavläggare som svärmförhindrande åtgärd. Jag var så orolig för svärmning att jag gjorde den redan i slutet på maj när jag troligen borde väntat ett par veckor till då huvuddraget var över. Istället blev det för få bin, både i drottningavläggaren och ursprungssamhället. Den dåliga sommaren gjorde ju också att det dröjde länge innan den nya drottningen var äggläggande, men det var ju inte så mycket mitt fel.

Drottningavläggaren flyttades ju ner till landet, där jag av oro för besprutning satte samhället inne i skogen. Dels var själva flytten några veckor sen, då det var en formidabel blomning av maskros på alla vallarna runt i socknen som jag missade, men å andra sidan, bor de inne i skogen så är det inte troligt att de flyger så långt (ett par kilometer). Nästa år ska jag vara noggrannare vid min placering av kuporna. En bigård ska bli hemma på gården, som är omgiven av vall men även av skogsdungar och hagar och en bigård ska stå på Hula gård som odlar ekologiskt och har mycket vall samt även en alle med lind. Något samhälle får eventuellt stå kvar i bigården i Åtvidabergs Biodlarförening, för det trevliga sällskapet och bra materialmöjligheterna.

Jag gjorde ytterligare en liten avläggare för att testa lite drottningodling. Den gjordes i hast och klarade inte av att dra upp en ny drottning. Senare flyttade jag drottningen från modersamhället dit, då den (Inga-Lill) hade ilskna bin, men jag hade inte hjärta att ha ihjäl henne. I modersamhället tillsattes istället en kläckfärdig cell från föreningens drottningodling, men här bet bina ihjäl den nya drottningen genom att öppna upp drottningcellen från sidan, och sedan drog de upp en ny drottning trots att jag försökt rensa bort vise-cellerna. Även hon drar upp elaka bin verkar det som, möjligen är jag lite snabb med omdömet här då hon inte rimligen har gett upphov till så många bin ännu. Vi får se.

Jag har varit dålig på att drivfodra för att bygga upp samhället, både vad det gäller bin och vax. Jag borde nog ha drivfodrat i våras när draget var så dåligt, detta inverkade också menligt på både bimängd och honungsskörd.

Återstår att se hur det går med varroan, jag har ganska högt varroatryck i mina samhällen pga förra ägarens bekämpningsmetoder. Jag har skurit ut drönarvax som besatt i sommar och det är mycket kvalster där. Frågan är om det räckere eller om de är i för dåligt skick innan jag gör höstbekämpningen.

Jag ympade inte honungen, det borde jag ha gjort. Nu verkar den kristalisera på ett rätt så trevligt sätt ändå, men det är bara tur!

Kontentan är att jag har framför allt två utmaningar, att bättre se till själva bina så att det får de stimulanser när de behöver för att vara produktiva till min andra utmaning, dragväxterna! Att bedöma vilka drag som kan vara aktuella och se till att ha de bästa förutsättningarna när det är dags.

4 kommentarer:

  1. Undrar vad "Drivfodra" betyder, har aldrig hört talas om det och tror inte att vår kursledare nämnt det. Men det går säkert att googla. Lycka till med bina i fortsättningen, nu kan ju allt bara bli bättre! ;-)
    //Monzan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Drivfodra innebär att man ger bina sockerlösning i sådant flöde att det ska få dem att känna att det är bra drag och ägna sig åt att bygga vax och lägga yngel trots att förutsättningarna egentligen inte finns i naturen just då.

      Radera
  2. Vad duktig du är med drottningar och fordringar, så långt har inte jag kommit fast jag nu haft dem i sju år visade det sig. Jag hittade nyligen några burkar från den första skörden.

    Jag vill dock berätta hur jag silar, silning var tidigare för mig en omständlig procedur:
    Först låter jag honungen rinna ur slungan ner i en spann med kran i botten. I denna spannen får det stå någon dag, rumsvarmt. Då flyter vax och skräp upp.
    Sedan ställer jag den på bordet och silar ner i en "ympspann". Då vaxet flyter upp på toppen och jag tappar underifrån blir silen inte tät så det går att sila hela spannen med grov och fin i lagom takt utan silrengöring och överrinningar. Smidigt tycker jag.

    Nästa mindre roliga moment jag funderar på är isättandet av vaxkakor i ramar. Vad tror du om att låta bina bygga vaxkakor själva, bara sätta en startlist högst upp? Så gör tydligen de som odlar biodynamiskt och det lär vara bra mot varroa mm.

    Och ja, hur tappar man över på burk på enklaste sätt? Utan kladd och klet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag upplevde inte silningen som något nålsöga, men det kanske kommer när jag har mer att slunga.

      När det gäller vaxning av ramar, så är jag faktiskt inne på att prova plastramar nästa gång jag köper nytt. Att de får bygga fritt som du beskriver, låter i mina öron som om det lätt går sönder när man slungar.

      Att tappa på burk utan kladd fick jag lära mig av en erfaren biodlare. Man sätter upp urtappningskärlet så att det står med kranen ca 5-10 cm över burkens kant. Alla burkar ska stå redo på ena sidan, lock och fyllda burkar hamnar på andra sidan. Man fyller burken till den nivå man anser är lagom, stänger kranen och väntar tills strålen går av av sig själv. Då är man redo att byta burk, under den sekund det tar innan det börjar droppa. Det är som så mycket annat, en fråga om timing! Men det är klart, fort går det inte...

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...