Kumlabäcken

I kanten av vår gård går en liten bäck vid namn Kumlabäcken. Just nu porlar den fridfullt fram mellan blommande (okänd lilja?) och knotiga alrötter.  På våren hotar den att svämma över sina breddar med grumligt brunt vatten. Förra sommaren höll den på att torka ut alldeles.

Nationaldag med skitjobb

Nationaldagen till ära ägnade vi oss åt att forsla ut vinterns ströbädd ur ladugården. Vi har en kompis som har en precis lagom stor maskin för ändamålet. Förra året lastade jag ut nästan halva ströbädden för hand och det gör jag inte om ifall jag kan undvika det. På en förmiddag hann vi både få ut ströbädden och tvätta ladugården med högtryckstvätten!

Vår gårdsplan lutar så att det knappt finns en plan yta, det vill till att handbromsen är bra när man ska lasta av i nerförsbacke.

Det är inte en decimeter till godo totalt för att den ska komma in genom dörrarna.

Inne i ladugården gäller det att planera arbetet, då det är trångt både med avstånd och takhöjd.

Efter dusch blev det grillning och fest!

Klöverdrag och bisvärmar

Nu blommar vitklövern i vallen närmast gårdscentrumet! Trots att fåren gått och betat så blommar det så att det ser vitt ut!  Tydligen var inte vitklövern högst på fårens meny. Men bina surrar över allt!

En dag för någon vecka sedan blev jag tillfrågad om det var min svärm som flugit förbi hemma hos en bekant, men alla mina elaka bin föreföll vara hemma när jag tittade in i samhället.

I söndags var det dags igen. Grannen på vår kulle ringde och berättade att det kommit en bisvärm nerifrån min kupa. Den satt så att jag kunde få dem att gå in i en tom kupa. Men även denna gång var det troligen en svärm från någon annan då mina bin hade färska nylagda ägg och inga drottningceller. 

De nya bina verkar mycket trevligare än mina ilskna, de släpper inte taget om mig förrän jag gått upp emot ett par hundra meter från kupan. Hade jag bara hittat drottningen skulle jag ge henne enkelt respass till de sällar jaktmarkerna och presenterat samhället för en ny härskare.  Men så länge det finns en som härskar i det fördolda är det nog dömt att misslyckas.

Det går fort!

Trots en bitvis kall vår så är det nu redan dags för första vallskörd häri kring. Vi gör det samma och slår vår lilla åker med slåtterbalken. Eftersom hömaskiner saknas så hässjar vi och tar löshö.  Som grundfoder kör vi ju med ensilage men det är alltid bra med en reserv om man blir stående med dåliga balar eller otjänligt väder.

På den lilla vallen utmed bäcken har gräset redan gått i blom trots att det bara är månadsskifte mellan maj och juni . Det står som ett moln av pollen kring gräset när slåtterbalken går fram. Jag håller mig en bit upp i lovart då jag passande nog är allergisk mot gräspollen,  min enda allergi. Att hässja det efter en stunds torkning går dock oväntat bra. Lägger på ett lager i taget för att låta solen komma åt.

Det blev ett ofrivilligt avbrott i slåttern på grund av att trästaken som driver knivarna gick av. Det är med avsikt som det är en trästake,  det ska vara en svag länk som kan gå sönder om man får in något hårt mellan knivarna, men i det här fallet tror jag mer på ålder. Praktiskt när man kan tillverka en reservdel hemma i snickarbon! 

Squash eller pumpa

Här står åtta papperskrukor och skrattar åt mig. Skrattar åt att jag inte märkte upp vad som var halloweenpumpa och vad som var vintersquash.  Men tydligt är att bara den ena sorten har grott.  Om det är vintersquash kommer jag att vara väl försedd med de fantastiska frukterna från Golden Hubbard.  Om det tvärt om är halloweenpumpa kommer jag att vara välförsedd med dessa monstruösa tingestar. Men då kommer jag att sakna Golden Hubbard. 

Varför då inte bara sätta fler frön av Golden Hubbard för att försäkra mig om att jag får åtminstone en sådan planta? Det gör jag nog, men saken är den att de blir så fantastiskt stora med långa rankor. Tidigare när jag har odlat den så har det blivit 5-10 meter långa rankor! Tänk då fem dylika! Mycket...

Falurött och skuggor

Det står ett körsbärsträd alldeles intill huset. På sommaren skyddar det mot värmen, nu ger det så vackra skuggor på husets faluröda panel.

Rekordtidig delning av bisamhälle

Jag hade ju sedan i höstas ett rekordstarkt samhälle som även efter rensningen fyllde tre lådor LågNormal. Jag fick tips om att dela samhället tidigt för att undvika svärmning, tidpunkten borde vara när lönnen blommade. Hos oss inföll det den 26 april. Dessa bin är inte heller så trevliga att umgås med, så jag gjorde processen kort och tog hälften av yngelrummet med mig hem medan andra hälften fick stå kvar där jag haft dem tidigare.

Extra plast inunder för att försöka freda dem
från myrorna. Verkar fungera tillräckligt bra.

Efter någon vecka skulle det visa sig att jag fått med mig den elaka drottningen hem medan de som stod kvar byggde viseceller. Jag har ännu inte haft tillfälle att kontrollera om de återigen kommit igång med äggläggningen med sin nya drottning, Jag får hoppas på det bästa.

Ikväll tittade jag igenom det samhälle jag har hemma. Det var fullt av ilskna bin. Två lådor LågNormal fullpackade med bin. Ilskna bin. 

Jag har aldrig varit med om dess like. Tur att jag kände mig säker i mina kläder för bina anföll direkt och i sådana mängde att hanskarna var helt täckta av anfallande bin. När jag hade tittat igenom samhället (hittade inte drottningen, inte mycket stiftade celler pga alltför starkt drag, extra låda måste på) så gick jag en omväg ner bakom ladugården för att skaka av mig bina. När jag kommer ner till våra postlådor så ser jag några som står och tittar på fåren, det är ett par grannar med barnbarn. Jag har då gått ca 100 meter från bisamhället och går inte närmare grannarna än 10-20 meter. Ändå blir de anfallna! Jag måste nog skaffa mig en ny och snällare drottning... Hur jag ska bära mig åt för att få tag på den gamla återstår att lösa.

Fårsläpp i körsbärsblom

Mitt i den skiraste  körsbärsblommen släpptes fåren ut på bete den 27 april. Tackorna hade då stått och suktat vid grinden jag satt upp i dörren till ladugården, i ett par veckor. Men hagen var inte klar förrän kvällen innan.

Hela kullen vi bor på är fylld av körsbärsträd! Jag tänker ofta på Astrid Lindgrens "Körsbärsdalen" med undantag för att vi inte bor i en dal då, utan en kulle.

När sonen öppnade dörren till ladugården hade vi förberett så att det var en gång mellan flyttbara staket ut till hagen, tackorna verkade veta precis var de skulle, trots att det var en ny hage som de aldrig varit i tidigare. Det var full fart som gällde!

Det var värre med några av lammen, fem stycken stod kvar ömkligt bräkande i ladugården. Deras mammor hördsammade inte deras rop, utan mumsade i sig färskt gräs för allt vad de orkade. Jag bar ut först två av lammen, sedan även dessa tre. Det syns tydligt att de är flockdjur, om allt annat är kaos runt omkring, så håll ihop!

Ett par minuter senare lägrade åter lugnet.

Lamningen 2014

Till skillnad från förra årets lamning så var årets mer välplanerad. Under hösten gjorde jag ett försök med brunstsynkronisering och begränsning av baggens tid med tackorna. På så vis visste jag när första lamning var möjlig och hur länge det fanns möjlighet.
Det var till och med så att jag hade hade hygglig koll på när tackorna hade brunstat och i vissa fall även bevittnat betäckningen. Två tackor had jag inte noterat någon brunst på, den ena av dem gick tom, Resultatet av försöket gav mersmak.

Resultat av årets lamning blev:
9 tackor av 10 betäckta
16 lamm, varav hälften baggar och hälften tackor
Endast ett dött foster (såg ut att ha varit död ett tag)
100% lammöverlevnad (räknas bland de som fötts levande)
7 tvillingpar, 1 enling och en där den andra tvillingen dött på tidigare stadie i livmodern (nämnt ovan)

Brunstsynkroniseringen gjorde så att 2/3-delar av tackorna födde första veckan, under vilken jag passade på att ha semester. Veckan efter körde jag bil till jobbet och övervakade via kamera om någon såg ut att lamma. Facit visade att inga lammade under arbetstid utan de gjorde det tidig morgon eller på kvällen.

Jag var på en kurs i lammöverlevnad i Svenska Djurhälsovårdens regi ett par veckor innan, vilket gav mig kunskap och självförtroende nog att kunna hjälpa till vid ett par lamningar. I de flesta fall tror jag att tackorna kanske skulle ha klarat av det själv men med större besvär, då många utav lammen inte låg med utsträckta framben i födslokanalen utan nosen kom ut samtidigt med framklövarna. I ett par fall var bara ena klöven framme vid nosen, den andra längre bak men inte bakåtslagen. Möjligen hade dessa födslar gått finfint utan mig, men nu var jag där så då hjälpte jag till.

Den enda tackan som bara burit ett ensamt foster tror jag däremot hade haft svårt att klara av det utan hjälp. Det var min äldsta tacka, 9 år, som jag fick med på köpet när jag köpte ett par djur från en genbank som skulle avvecklas. Hon fick inga kraftiga värkar och förlossningsarbetet fortskred inte som jag förväntade mig. Fosterblåsan kunde skymtas men kom inte ut på över en halvtimme när jag stod och tittade. Jag tog då hål på fosterblåsan och fick tag på frambenen och fick hjälpa till att dra ut ett ovanligt stort lamm för att vara Åsenfår, hela 3,7 kilo! När det kommit till skulderpartiet fick jag dra hårt för att få ut det, så hårt att jag han fundera på om jag skulle vara tvungen att avliva tackan... Jag vet att tackan inte fick något lamm förra året så möjligen var hon lite fet vilket gör födslokanalen trängre. Det är dock inte troligt att hon kommer att betäckas någon mer gång, med tanke på hennes ålder. Hon fick i alla fall ett stort och fint tacklamm som jag kommer att lägga på i min besättning.

Kallt i soluppgången

Vår redan?

Nu är det ett år sedan första lammet kom till världen på vår gård, Pontus, som jag trodde skulle frysa ihjäl natten han föddes. Det var mer än 10 minusgrader den natten och gott om snö kvar ute. Nu i natt har det varit varmare än 6 grader och fåren har tillbringat natten ute pga värmen. På dagarna i helgen har det varit ca 15 grader varmt. Snön är borta. Gräset har definitivt börjat växa, krokusar och snödroppar blommar för fullt, besökta av enstaka bin.

Det är så att jag funderar på att släppa ut fåren i hagen, men det blir svårt att tänka betesrotation då, för parasiternas skull, så det får nog vänta. Men vi passade ändå på att släppa ut Fisen en stund. Fisen är förra årets flasklamm som vi sparat som sällskap till avelsbaggen. Fisen är också bagge, men så mycket mindre att rangordningsstriderna borde vara uppgjorda på förhand. Fisen är dessutom i alla lägen alltid mest intresserad av att kela! Till och med utsläppt ur ladugårdens relativa mörker!

Han gick så bra i koppel, och kom när man lockade på honom, så jag tror att vi ska fortsätta träna honom på frigång. Han verkar inte heller sakna andra får på samma sätt, han är väl alltför präglad på människor sedan uppfödningen, trots att han bodde med fåren hela tiden med undantag från första veckan.