Skrovliga potatisar

Första mer rejäla skörden av potatis gjorde mig inte helt nöjd. Potatisarna som kom upp var visserligen tillräckligt många och hade acceptabel storlek, däremot såg de inte så roliga ut. Nästan alla var väldigt skrovliga, några av de största hade djupa sprickor. Frågan är vad det är för något. Jorden är gammal trädgårdskompost uppblandat med lerjord, ungefär 50-50. Sorten var Early Puritan, sattes i jorden sista veckan i april (Åtvidabergs kommun), bra med regn under i stort sett hela perioden. Varför är den så skrovlig?

Fantastiska bandvagnar!

Idag har vi klättrat på blöta berg och kört i våta dalar, eller i alla fall mossar. Varje gång jag kör bandvagnar blir jag sååå impad av deras framkomlighet. Där jag är säker på att de inte går upp, där kör de upp! Och där jag är säker på att de ska sjunka som en sten går de fram som om de hade luftkuddar under banden. Men om man anstränger sig så går det att köra fast, om så bara för övningens skull.

Udda inlägg i vardagen

Är i Falun på repkurs i bandvagnskörning. Jag har avtal med Svenska Kraftnät att rycka in som bandvagnsförare om det blir en stor storm av Gudrun-modell eller annan störning. När man har sådant avtal måste man åka på kurs också. Dessa kurser är ett av livets udda glädjeämnen, jag gillar att köra bandvagn! Man måste ju utmana sig själv också!

Trend med självhushållning

Aftonbladet uppmärksammar att det är trendigt med "självhushåll", inte för att jag tycker att det är självhushåll att åka ut till en bondgård med självplock. Men det är ändå bra tecken för ökad matsäkerhet, arbetskraften blir definitivt lokal, pengarna stannar lokalt istället för att följa med de gästarbetande bärplockarna hem.

Jag tycker att jag har sett att det är mer inne att odla mat i sina trädgårdar än det har varit på länge, det är ett ännu bättre steg mot självhushållning. Det stod i en debattartikel i Uppsala Nya Tidning för ett tag sedan att: "Halva folket kan leva på hemodlat" Beräkningar hade visat att 4 miljoner vuxna skulle kunna livnära sig på sina villaträdgårdar. I artikeln figurerar siffrorna 2500000 småhus och 300 000 hektar tomt sammanlagt. Det ger vid handen en genomsnittslig trädgårdsyta à 1200 kvm.

Jag rotar igenom SCB's "Bostad och byggnadstatistisk årsbok 2009" och hittar tabell 1.1.2 där man kan utläsa att det 2007 fanns just över 2 miljoner småhus i Sverige. Det ger istället en genomsnittslig tomtstorlek à 1500 kvm. Det låter mycket.

Men faktum kvarstår, artikelförfattaren hävdar att med en tomt på 1200 kvm så kan man försörja två vuxna med mat.

Ett studentprojekt på CUL (centrum för uthålligt lantbruk) kan man ta del av på "Vegan food on 800 sqm" hävdar dock att det krävs 800 kvm per vuxen med veganmat.

Intervjuv med Kalle på Hälla, del två

För er som inte vet vem Kalle på Hälla är, så är det min sambos farfar, född 1903, död 2009. Det har varit fantastiskt att känna en sådan människa, både för den fantastiska människa han var, men också för det perspektiv som så långt liv kan ge.

Det fanns gott om gårdfarihandlare förr. En tant hette Augusta och jag brukade hjälpa henne att bära hennes saker ute på Askö. Ibland kunde jag få en helt 2 krona. Hon kom från Stenbrovad och var sina stora paket på ryggen. Augusta sålde allt möjligt, mest kläder och tyger. Det kom även ryska "sågfilare". De hade med sig en ställning som de använde för slipning och filning. Tattargängen gick mest och tiggde. Man tog emot dem med blandade känslor.

Jag såg en hel del fattiga människor som for illa. Det fanns gott om backstugusittare. Pappa brukade gå till fattigstugan och titta till dem. Det var inte så rart de hade det och de klagade jämt när man kom dit. Sven och Anna hette några som bodde där. När Karin och jag flyttade till Hällen tog vi hand om två tanter i Sjösäter. I 13 år var den ena systern sängliggandes. De fick 28 kronor i kvartalet i pension och hade mycket svårt att klara sig. Under många år försökte vi hjälpa dom att få telefon och tillslut drog telefonbolaget ut en ledning.

De flesta kalas var kring skördetiden. Det tyckte vi var roligt som barn. Annars umgicks ju grannarna endel. Då bjöds det alltid på fika. När pappa fyllde 50 år var det stort kalas. Då fick han en käpp med silverkrycka. Käppen fick han användning av eftersom han blev över 80 år. På julen hade vi inte så mycket bjudningar medans julgransrystningar var det mera av. Ende vart int bjudna och då blev man lite snopen.

Jag minns Israelsson. Han var hjäplärare på olika skolor. Han hade sammanväxta bern och fick krypa fram. Han bodde på Horsö och dock 1914.

Till skolan var det en halvtimme att gå. På vintern använde vi skridskor och spark. Sparken kom på 10-talet och hade medar av trä. De gick fort men man kunde ju inte svänga. Vi hade också cyklar hemma. Ibland var de hela men ofta var de trasiga. Vi var ett 50-tal barn i kolan på Askö. Jag gick varannan dag och när sexan var slut fick jag gå i två månader fortsättningsskola. Min fröken hette Anna Lövgren och vi fick ofta känna på rottingen. När vi skulle svara fick vi stå vid bänken. På somrarna badade vi på frukostrasten pch på vintern åkte vi skridskor. Examen var högtidligt. Prästen Brilioth kom alltid till förhören. Han kunde rista om pojkarna om de hackade för mycket. Ibland var mina föräldrar med på examen. Jag tyckte inte skolan var så värst rolig.

Vi var 47 som konfirmerades. När vi läste åkte vi varje vecka med båt till Lilla Kalvö och gick resten av vägen. Jag fick min första kostym till konfirmationen. Efter konfirmationen ansågs man som vuxen. Då var det dags att arbeta mera.

Gengasaggregatet

Via blocket och tradera så har jag samlat litteratur och instruktionsböcker om gengas. Jag har även haft koll efter ett gengasaggregat.

Ett gengasaggregat är dock inget man skickar med postpaket, så det dröjde innan det dök upp något i min närhet som var värt att åka och hämta. Och det som dök upp var ett oanvänt aggregat utanför Vena. Täckt av ytrost förvisso, men så vitt jag kan bedöma är det komplett och som sagt aldrig använt.

Syftet med ett gengasaggregat för mig är att kunna montera det på min traktor och sedan kunna ta hand om ett mindre jordbruk, eller snarare en större köksträdgård, med hjälp av ved. Det inköpta gengasaggregatet visade sig vid närmare påseende vara mindre lämpat, då det för det första är ett aggregat avsett för kol, samt att det troligtvis är för stort för min traktor, vilket är värre än man kan tro. Ett för stort aggregat till motorn kan nämligen leda till att motorn sätts igen av tjära, vilket blir precis lika jobbigt som det låter...

Bild ovan visar typskylten på aggregatet.

Bild nedan visar ner genom påfyllningsluckan.

Om det är någon som har några bra tips hur jag konverterar det till ved och stryper ner det så att det passar min Grålle, så hör av er!

Potatisar i halm

Jag skrev tidigare om ovälkommet besök i mitt större potatisland. Först trodde jag att det var vildsvin, men senare berättade en granne för mig att de hade varit just i närheten och fångat in sina kött-kor som var på rymmen. Nu någon månad senare har blasten kommit upp ordentligt, så då ser man ju var potatisarna är!
Det är lite svårt att urskilja, men över allt där man ser halm så är det gröna som sticker upp potatisblast. Det växer högt gräs runt om kring som jag ska slå och lägga på ännu mer ovanpå potatisen för att kväva ogräset ännu bättre, nu sticker det upp lite kvickrot här och var. Vitsen med halmodling av potatis är ju bland annat att kväva ogräset så att jorden blir mer problemfri nästa år.

Det här trädgårdslandet ligger på en gård där vi bott förut och fortfarande sköter skogen samt har vår vedhantering på, men den ligger sex mil från där vi bor och det har blivit lite
sporadiskt med besöken på senaste tiden. Sättpotatisen räckte inte till hela landet (det var ändå 15 kilo sättpotatis) så jag satte endel Painted Mountain på de fåror som blivit över. Men iom att vi varit där sällan har majsen fått konkurrera med med för mycket ogräs, samt att jorden kanske var lite för mager. Därför ser majsen mer blygsam ut än den som jag odlar hemma. Men även om den bara var ett par tre decimeter hög så kunde hanblommor skymtas på endel plantor! Nästa år ska jag försöka få i majsfröna tidigare och täcka med duk eller något för att skydda den mot frost. Bättre med näring måste den ha också. Men den åkern jag ska ta i besittning nästa år har vuxit fritt med klöver i flera år, så den borde vara bättre status på!

Rester efter sniglarnas kalas

Igår när jag var ute på min snigelrunda så kunde jag konstatera att de har hittat en ny favoritmat, vitkål! På två plantor plockade jag ett tio-tal slemmiga spanska skogssniglar, som jag dekapiterade (dvs högg i två bitar med min spade) på en bräda. Som synes har de kalasat ostört emedan jag inte har varit hemma utan varit i Göteborg och gjort kafkaliknande upptäckter av den svenska sjukvården sedan min mamma ramlat och brutit axeln när hon var på besök hos mig.

Till nästa år måste jag komma på något bättre sätt att skydda känsliga grödor. Potatisen verkar vara populär, men den är inte särskilt känslig. Det är ju värre med bladgrönsaker som man själv vill äta, som vitkål alltså. De två andra landen jag har, varav de ena med ärtor och bondbönor och det andra med massor av lök, lite morötter, dill och jordärtskockor verkar klara sig bra. De kan inte vara så populära. Jag ser inte mycket sniglar där, och framför allt verkar de inte göra någon skada att tala om.

I övrigt växer det som bara den just nu. Vi har fått rikligt med regn de senaste veckorna, och det var inte direkt torrt innan dess. I den så kallade varmbänken odlar jag broccoli, vitkål och majs. De har ett tunt lager på ca 10 cm kompostjord ovanpå en halvmeter med obrunnen stallgödsel bestående av mestadels urinindränkt spån. Detta visade sig vara för kolrikt och troligen för lufttät för att skapa ordenligt värme, men jag antar att det ger bra gödsel för växterna.
Majskolvarna har börjat anas i sina höljen av blad. Jag försöker hjälpa till lite med pollineringen för de plantor som växer ytterst genom att skaka hanblommor över dem vid tjänligt väder. Ska bli spännande att se hur det har fungerat.

Bondbönorna jag fick (jag hade beställt en annan sort) visade sig vara högvuxna. De har lite svårt att hålla sig upprätta när det regnat kraftigt och blåst. Till nästa år ska jag försöka få tag på en mer lågvuxen sort också. Korsar de sig med varandra om man ska odla eget frö? Eller kan man odla varannan hög och varannan låg för att få stadga?

Intervjuv med Kalle på Hälla, del ett

Jag fick låna en avskrift av något som jag tror är en intervjuv där frågorna har utelämnats, där Kalle berättar om hur det var förr. Orsaken till att jag tror att det är en intervjuv är att han omöjligtvis skulle kunna ha skrivit detta själv, eller berättat det utan frågor, då han oftast inte dröjde sig kvar i det förgångna särskilt länge. Jag tycker i alla fall att det ger underbara perspektiv på vad som hänt under bara 100 år!

Anekdot: Han nämner en gård Hulöhamn som han bott på i början. För cirka 15 år sedan var jag, min sambo (Kalles sonson) och jag tror även Leif (Kalles son och min sambos far) och högg en liten slutavverkning på denna gård. Då berättade Kalle att han hade varit med och planterat potatis på denna plats när han var liten!

Karl Andersson

Jag är född 1903 i Rossdal. När jag var tre månader flyttade vi till Hulöhamn. 1914 flyttade vi till mammas föräldrarhem i Ytterby på Askö. Vår familj bestod av mina föräldrar och oss 11 syskon. Jag är nummer tre i syskonskaran.

Huset i Hulöhman hade rum och kök där nere och tre rum ovanpå. I Ytterby var huset ännu större. Vi livnärde oss på jordbruk och fiske. I Ytterby hade vi 10 kor och 2 oxar. Marken var på ca 40 tunnland. I Hulöhamn var det mindre. Vi sålde endel fisk, bl.a. strömming till Västervik och ål till Åhus.

Som barn gällde det att vara arbetsam, tyst och lyda sina föräldrar. Under skördetiden fick vi arbeta mycket. Ved och vatten fick vi pojkar hämta. Det var en bra bit till vattenkällan. Jag minns att vi var ju så många barn att vi fick stå och äta under måltiderna. Inga leksaker fick vi. Det fick vi tillverka själva. Vi höll oss mycket nere vid sjön som barn. Trilla vi i fick vi själva ta oss upp. På vintern åkte vi mycket skridskor och spark.

Jag gick i skolan på Askö. På morgnarna fick jag ofta gå upp vid 4 tiden och ta upp garn innan jag gick till skolan. Efter skolan fick vi skynda oss hem för arbete väntade. Vi slaktade en kviga och några får och grisar på hösten. Det saltades in. Vi åt mycket fisk. Strömming, ål, sik och abborre fick vi. Flundra tyckte jag mycket om. Den koktes och stektes. Brödet bakades i bakugnen. Limporna bevarades i en lår i visthusboden.

På kvällarna satt vi oftast uppe på kammaren och lagade nät och band nya. Vi var fem pojkar. Flickorna lagade kläder, stickade och vävde. Vi hade Västerviks Veckoblad som även jag läste som barn. En gång i veckan fick jag gå upp till Eskedal och hämta posten.

Vi grabbar sov två och två. Vedspisen i köket värmde upp muren uppe i vår kammare. Det var ordentligt kallt på morgnarna. I vårt hem hade vi tavlor, bonader och fotografier. Nordling från Loftahammar kom ofta ut till skärgården och fotograferade. På lördagarna minns jag att mamma tog in blommor för då var det helg och det skulle vara fint.

På hösten kom det alltid en skomakare som bodde hos oss. Han lagade gamla skor och så fick vi alla ett par nya. Vi fick inte röra skorna för han hade åkt. Det var en svår prövning. Det kunde dröja till julmorgonen innan han var klar. På somrarna gick vi alltid barfota. På vintrarna hade vi kängor. Jag minns att när vi skulle iväg på morgnarna var det ett evigt letande efter knäppkroken.

När vi var ute på sjön hade vi inta riktiga sjökläder. Och stövlarna fick vi ta av och tömma ibland. Men vi höll oss rätt varma med att ro och dra upp garnen.

På somrarna badade vi i sjön varje dag. Föräldrarna badade sällan. På vintrarna var det si och så med hygienen. Vi hade en vagn med en stor tunna som vi fyllde med vatten från källan. Så var det dags för bad i baljan i köket. Vi hade aldrig löss eller loppor hemma. Men det fick vi problem med på skutorna sedan. Jag minns att vi hade svårt att sova på nätterna då de bet hela tiden.

Vi hade flera båtar. Den första motorbåten fick vi på 20-talet. I roddbåten fanns det segel. Jag lärde mig tidigt att segla. När vi skulle till Skeppsgården seglade jag, om det fanns tillräckligt med vind. Säden malde vi i Storkvarn. Min första båt köpte jag när jag var 16 år, den ekan har jag kvar och använder fortfarande. (Denna eka har nu Loftahammars Båtklubb och använder om jag är rätt informerad.)

Kommunens svar på Peak Oil

I juni i år fick jag svaret på den motion jag lade i Åtvidabergs kommunfullmäktige förra augusti. Jag hade inte förväntat mig någon reaktion över huvud taget, jag såg det mest som ett alibi, jag som politiker hade i alla fall försökt att göra något. Svaret visade sig överträffa mina förväntningar. Det som går att läsa på internet är dessvärre tämligen sparsmakat, där står bara:

Kommunfullmäktiges handläggning
Kommunfullmäktige har vid sammanträde den 27 augusti 2008 beslutat
remittera motionen till kommunstyrelsen för beredning.

Planerings- och ekonomiutskottets handläggning
Planerings- och ekonomiutskottet har vid sammanträde i september
2008 beslutat överlämna motionen till kommunledningsförvaltningen för
handläggning.

Vid planerings- och ekonomiutskottets sammanträde i maj 2009 föreligger
av t f kommunchefen utarbetat förslag till motionssvar.
Planerings- och ekonomiutskottets förslag till kommunstyrelsen
Kommunfullmäktige beslutar avge svar på motionen angående följderna
av minskande oljetillgång i enlighet med föreliggande förslag till motionssvar.

Motionen får därmed anses besvarad.

Kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige
Kommunfullmäktige beslutar avge svar på motionen angående följderna
av minskande oljetillgång i enlighet med föreliggande förslag till motionssvar.

Motionen får därmed anses besvarad.

Kommunfullmäktiges beslut
Kommunfullmäktige bifaller kommunstyrelsens förslag.

Den som letar efter förslaget till motionssvar på nätet kommer inte att finna något, men jag som motionär fick handlingen hemsänd. Den går att hämta ut från Åtvidabergs kommun som en offentlig handling, den har diareinummer KS2008-144-370.

Där står:
Beredning
Avseende motionärens yrkande om att undersöka hur ett stigande världsmarknadspris på råolja kommer påverka Åtvidabergs ekonomi och dess invånare, kommer kommunen med stort intresse bevaka och följa utvecklingen på både det nationella och internationella planet. Kommunen har dock inte resurser för utreda en fråga med så stor komplexitet på egen hand.

Under 2009-2010 kommer Åtvidabergs kommun arbeta fram en ny Energiplan. I denna Energiplan kommer samtliga punkter motionären belyser i sin andra att-sats att tas i beaktande. I samband med framarbetandet av den nya energiplanen skall även den Klimatstrategiplan som beslutades i kommunfullmäktige 2004 utvärderas och revideras.

Kommunen kommer dessutom initiera en kontakt med Svensk biogas för att visa kommunens intresse av och uppmuntra till att Svensk biogas etablerar en tankstation i Åtvidabergs kommun

Kan man härmed säga att Åtvidabergs kommun är sveriges första kommun som anammat Peak Oil?