Kognitiv dissonans

De flesta av oss känner att något är fel.
Att det inte kan vara rätt när alla politiker pratar om klimatförändringarna och hur allvarliga de riskerar att bli men att ändå inget görs. Att alla talar om att vi måste minska utsläppen av koldioxid men att vi ändå fortsätter att köra bil, flyga och äta kött i onödiga mängder och exotisk frukt från hela världen.
Vi förstår ju att det är fel när vår livsstil skulle kräva flera jordklots uthålliga produktion för att uppehålla, men vi har ju bara ett!
Vi känner väl alla att det är fel när vi köper elektronik som är så billig så att vi inte förstår hur det är möjligt att både producera och frakta grejerna från andra sidan jorden och ändå görs det vinst på det priset! Skänker vi det den allra minsta eftertanke så vet vi ju att det beror på rovdrift av både människor och miljö, men ändå fortsätter vi att konsumera!
Om vi tänker efter så förstår vi ju att det inte kan leva hur många människor som helst på denna jord, kan inte finnas bilar till alla, alla kan inte ha hushållsnära tjänster och vara civilingenjörer, men ändå hävdas det att ekonomisk tillväxt för evigt är inte bara möjligt utan också ett krav för att vi ska kunna värna miljön!?

Varför är det så här då? Att vi vet att det är fel, men att vi ändå fortsätter? Jag tror att svaret kan beskrivas med begreppet kognitiv dissonans. Wikipedia beskriver begreppet såhär:
"kognitiv dissonans uppstår då olika kognitioner (tankar), står i konflikt mot varandra, exempelvis då vi agerar på ett sätt som inte stämmer överens med våra värderingar, eller då vi tvingas välja mellan två lika goda eller dåliga alternativ"

Man kan hantera kognitiv dissonans på främst två sätt:

1. antingen genom att ändra sina åsikter, uppfattningar och beteenden
2. eller genom att rättfärdiga sina åsikter, uppfattningar och beteenden

Eftersom det för det mesta är jobbigare att ändra sina beteenden och ta konsekvenserna av det man vet, så väljer flertalet att skjuta problemen och de motstridiga signalerna ifrån sig för att kunna fortsätta att leva sina bekväma liv utan att behöva tänka på vad det leder till i förlängningen.

Hur gör du?

Ny chans för min Grålle

Min Grålle lider ju av diverse ålderskrämpor där bl.a. förgasare och föredelardosa har problem. Därför blev jag väldigt glad när jag i Grålle-klubbens tidning hittade en kurs i renovering av just dessa. Jag anmälde mig på stört! En liten nackdel är dock att det är i värmland i mitten av februari, det känns lite i längsta laget att åka dit och tillbaka över dagen, åtminstone om det är vinterväglag. Men som det känns nu så är det väl troligt. Någon som har ett bra tips på övernattning nära Munkfors?

Nu väntar jag bara på lite mindre kyla så att jag kan skruva bort nämda delar på min Grålle så jag kan ta dem med mig till kursen. Det lockar inte att hålla på med 10 grader kallt järn, jag vet hur det är, man börjar med handskarna på, men snart åker de av för att man blir för fumlig... Kallt järn är så väldigt.... kallt!

Vad tror försvarsmakten om Peak Oil?

Med anledning av Cornucopias och Wiseman's Wisdoms inlägg om Sveriges försvar och Peak Oil passar jag på med en stickreplik. Hittade för några år sedan ett inlägg i Unt, "Dags att agera mot stundande oljekris" signerad av Bo Pellnäs. Inlägget är datera redan augusti 2004 vilket visar stor framsynthet av skribenten.

Artikeln är full av underbara liknelser, den här illustrerar verkligen vad det är frågan om:

"Upplyst till fest, som en gång Titanic, stävar västvärlden med full fart mot oljekrisens förrädiska isberg, som väntar strax bortom horisonten. Ombord i salongerna ljuder fortfarande konsumtionssamhällets förföriska valser och vi svävar fortfarande bekymmerslöst runt till deras toner."

Bo Pellnäs har fattat vad det handlar om. Det är inte att kunna köra våra bilar för att storhandla som är det stora problemet, utan:

"Prismekanismen kommer hårdhänt att reglera förhållandet mellan tillgång och efterfrågan. Men effekten på västvärldens ekonomi kommer att bli kännbar, för att inte säga allvarlig, eftersom omställningen till andra energikällor då måste ske i en krissituation och i stor hast."

Han gör också en säkerhetspolitisk analys och konstaterar:

"Säkerhetspolitiskt har USA dragit erforderliga slutsatser. Ockupationen av Irak följde logiskt av behovet att militärt stärka den amerikanska närvaron i Mellanöstern. Den i dagarna aviserade urdragningen av amerikanska förband från Europa och Asien har länge varit förutsägbar och understryker den ökade vikt USA tillmäter Mellanöstern.

Man kan notera att det tycks vara politiskt lättare i USA att motivera militära aktioner för att säkra tillgången på olja än åtgärder för att minska oljeförbrukningen. Sparåtgärder är förstås inget som valstrateger förordar vare sig i USA eller i Europa. Inte heller i Sverige."

Den store fredsfursten Obama kan nog få det svårt att leva upp till den bild han har skapat åt sig när energin tryter på hemmaplan. Då kommer ropen att höjas för att helt enkelt "ta" en oljeproducent. Kommer han att kunna stå emot då? Det går säkert att måla upp det tilltänkta målet som ett terroristhot.

Vad det gäller den politiska situationen i Sverige för att kunna förebygga följderna av Peak Oil gör Bo Pellnäs följande iakttagelse:

"Man skall förstås inte utesluta att en allvarlig energikris faktiskt kan bli det som förmår bryta nuvarande blockbildning i svensk politik, men det är tyvärr sannolikt att våra folkvalda inte förmår att agera förrän krisen blir fullt utvecklad. Det borde dock rimligen finnas tillräcklig samsyn inom och mellan partierna om ekonomin och samhällsutvecklingen i stort för att medge ett tidigt beslut i samförstånd."

Jag tror inte att det bara är exportlands problematiken som kommer att begränsa oljetillgången på den öppna marknaden, utan inte minst säkerhetspolitiska överväganden hos exportländerna. Man kommer av lätt insedda skäl att hellre vilja exportera till ett land som har stor militärmakt och inflytelserika allierade än till ett litet alliansfritt och obetydligt land som Sverige.

Vi måste kunna klara oss på eget bevåg. Besparingspotentialen är enorm, fotosyntesens tillskott är ovanligt stort per kapita och älvarna ger oss el. Vi har alla förutsättningar att klara oss bra, bara vi släpper tillväxt- och konsumtionsförbannelsen och börjar se till våra reella behov.

Bo Pellnäs avslutar med ord som är värda att ta med sig:

"På bryggan har styrmannen redan information om de oroande vatten som väntar föröver. Det är hög tid att kaptenen lämnar danssalongerna, tar befälet och lägger om kursen.

Vi färdas visserligen i det vackraste välfärdsfartyg som någonsin korsat oceanerna. Men skrovet är tunt, förfärande tunt och alls inte byggt för att tåla hårdare törnar.

Den kris som står för dörren blir global. Att helt skydda sig blir omöjligt. Men mycket kan göras av egen kraft för att förbättra vårt läge. Låt oss göra det. Nu. I morgon är det för sent.

Bo Pellnäs

Överste av första graden"

Ernst Kleins dåliga miljöråd

Ernst Klein varnar i Corren den 19 december för dåliga miljöråd. Hans första måltavla är kärnkraftsmotståndet vilket jag inte hade tänkt ta upp idag. Men sedan sågar han råden att äta mindre kött och importerade grönsaker. Själv tycker jag att Ernst Klein visar exempel på gammaldags enögdhet. Han vägrar helt enkelt att ta in hela bilden, varesig det är medvetet eller omedvetet så klingar det falskt!

"Nu kommer allt högljuddare krav på att vi ska sluta äta kött, dricka mjölk och äta ost. Korna är fruktansvärda utsläppare av växthusgaser och det går åt enorma mängder vatten för att producera den mat de ger oss. Men hur skulle det svenska landskapet se ut om vi inte hade kor som betade där eller åt av gräset eller andra foderväxter som bönderna odlar? Vill vi verkligen att det svenska landskapet helt och hållet ska förvandlas till granplantager?"

I dagens läge innebär köttindustrin i sverige att mat till dem odlas på prima åkermark samt proteintillskott importeras i första hand som soja från Brasilien. Detta är dubbelt negativt. Sojan odlas på skövlad regnskogsmark, med mycket bekämpningsmedel och under tveksamma arbetsvillkor, samt att den svenska odlingen uppenbarligen tar jordbruksproduktion från matproduktionen, vare sig man vill att den ska mätta de hungriga eller ge utrymme för mer ekologisk odling. De gamla betesmarkerna som användes förr är sedan länge igenvuxna eller förvandlade till de förhatliga granplanteringarna. Vill man värna svenskt öppet landskap så ska man köpa naturbeteskött i första hand.

"På många håll i världen innebär köttproduktionen svåra påfrestningar på landskap och naturresurser förutom att själva produktionsmetoderna innebär alltför stora bidrag till utsläppen av växthusgaser."

"Men det som är goda råd i stora delar av världen är inte nödvändigtvis lika goda råd i Sverige. Vi behöver våra kor som landskapsvårdare och kan därför med gott samvete fortsätta att äta kött och dricka mjölk. Kraven på närproducerad mat är inte heller alltid realistiska eller rimliga. För många fattiga länder har möjligheten att exportera frukt och grönsaker till Europa inneburit de första stegen mot ekonomisk utveckling."

Som argumenterats ovan så medför inte svenska kor särskilt mycket landskapsvård, därtill är fodret alltför magert. Moderna mjölkkor är fullfjädrade produktionsmaskiner som kräver högvärdigt bränsle och då duger inte magra betesmarker. Att tro något annat är landsbygdsromatik av omodernt snitt som inte motsvaras av verkligheten.

"Och i ett kallt och mörkt land som Sverige skulle vintermånadernas utbud av frukt och grönt bli närmast obefintligt. Jag är så gammal att jag minns hur det var förr i tiden innan importen växt till de väldiga mängder som gäller i dag. Jag minns hur min mamma i mitten på sommaren beställde årets första tomater från NK-livs. I de vanliga handelsträdgårdarna dröjde det fortfarande mer än en månad innan tomaterna mognat och sedan var säsongen slut nästan innan den börjat."

Och slutligen verkar Ernst Klein tycka att det är någon sorts mänsklig rättighet att vi här uppe i norr lägger så oproportionerligt mycket energi på mat, så att vi kan äta färska grönsaker från hela världen året om. Den tomatodling han minns från sin ungdom är passerad sedan länge och modern växthusodling kan producera grönsaker betydligt större del av året utan att för den sakens skull bli miljövärstingar. Det är inte rimligt att vi importerar stora mängder ömtåliga grönsaker där stora delar inte ens äts utan slängs dessförinnan...

Min ståndpunkt är att vi bör äta mindre kött för att minska vårt ekologiska fotavtryck på jorden. Dessutom bör vi välja kött från mindre intensiv uppfödning, som verkligen kan hålla landskapet öppet och samtidigt främja kvaliteten på djurens liv.

Det svåra i att föra ut Peak Oil till allmänheten

Läste idag en insiktsfull insändare i tidningen ATL som är en branschtidning för lantbruket. Insändarskribenten måste ta sig igenom flera lager av okunnighet för att komma fram till sin huvudpunkt, nämligen:
"Vi står kanske inför vår största utmaning någonsin och jordbruket har huvudrollen!"

Och de förklaringsnivåer som man måste igenom är åtminstone:
"Vår civilisation förutsätter tillväxt. Tillväxt kräver billig energi. Oljan har del i nästan allt det vi dagligen rör oss med, till exempel transporter, emballage och kemprodukter. Och mat. Som bonde är jag stolt över att kunna odla mat. Men jag kan lika gärna säga att jag gör mat av olja! Utan tillgång på olja skulle jag endast producera en bråkdel av det jag gör idag."

Därefter kommenterar insändarskribenten IEA's rapport World Energy Outlook 2008 där man för första gången gjorde en studie av de 800 största oljefälten och kom fram till att läget var allvarligare än man tidigare insett. Poängen att man hittar mindre olja än vad som förbrukas varje år förs också fram. Fatih Birols utspel i the Independent tas upp, skribentens ord om detta är:
"Minskningstakten (av oljeproduktionen, min anm.) är högre och oljeindustrin förmår inte att parera - vi har inte olja så att det räcker till en hög-konjunktur, och världens regeringar verkar inte förstå hur allvarligt läget är."

Skribenten påpekar att många bedömmare anger tidpunkt för oljetoppen till juli 2008. Att vi för tillfället verkar befinna oss på en platå i oljeproduktionen men att den kan förväntas börja minska om några år.

Om alternativen till olja säger skribenten så här:
"Oljan är som en gudagåva till mänskligheten. 150 miljoner års koncentrerad solenergi. Att använda som vi vill. Oljan är oöverträffad vad gäller energiinnehåll och energinetto. Därför är det så svårt att hitta alternativ"

Och för att kontra motargumentet som man ofta får höra, nämligen "jag har hört sedan xx-talet att oljan ska ta slut inom yy år, men det produceras ju mer än någonsin" förklarar skribenten att:
"Oljetoppen handlar inte om att oljan tar slut. Peak Oil handlar om de konsekvenser som en otillräcklig oljeförsörjning innebär. Klarar våra finansiella system en negativ tillväxt? Vad händer med global handel? Klarar jordbruket att förse alla med mat?"

Vilket alltså leder till skribentens slutkläm:
"Vi står kanske inför vår största utmaning någonsin och jordbruket har huvudrollen!"

De förklaringssteg man oftas måste igenom för en person som aldrig tänkt i dessa sammanhang är alltså:

• Vårt samhällssystems beroende av tillväxt.
  
• Tillväxtens beroende av billiga och alltmer flödande resurser, energi, råvaror och människor
• Att oljan är ändlig är oftast ett ganska enkelt steg, de flesta är ju medvetna om det... Någon gång kommer alltså toppen att infalla. När den infaller/har infallit går ju bara att konstatera i efterhand, men argumentet att vi hittar mycket mindre än vi förbrukar och har så gjort i många år brukar vara någorlunda framgångsrikt.
  
• Hur svårt det är för alternativa energikällor, i tillräcklig mängd och acceptabelt pris är ofta det som är svårast att få någon att förstå. Att det finns tekniker som verkar lovande är det ingen som ifrågasätter, men de ska få tillräckligt flöde och lågt pris samt inte förstöra miljön på kuppen. Särskilt biobränslen är något som många sätter hopp till, men som kanske har de tydligaste begränsningarna. Många nöjer sig med att konstatera att "när oljan blir dyr så kommer alternativen att bli lönsamma" utan att inse att vår tillgängliga energi kommer att minska och energinettot på alternativet sämre än för oljan. Denna oförmåga att se begränsningarna och planera för dem anser jag är den springande punkten i hur vårt samhälle hanterar oljetoppens konsekvenser.
• Slutligen kommer man då till vad man ska göra åt saken. Det som i alla fall jag skulle vilja ha ägnat hela samtalet om. Har kan förvisso åsikterna skilja sig åt, men jag anser att de främst ska hantera våra basala behov, mat och värme. Transport är den sista men inte oviktiga punkten att hantera. Eller som det brukar heta i debattsamanhang: Bilen, biffen och bostaden. De råkar vara de stora energikonsumenterna i vårt liv, och det är maten som är den största.

Har man kommit så här långt kan man ju anträda den kretiva diskussionen om vad vi ska göra. Det är något jag tidigare diskuterat här på bloggen, till exempel i inlägget "Åtgärder inför Peak Oil". Jag kommer i framtida upplägg att ta upp den mer personliga approachen.

Hur står det till med konjunkturen?

Många pratar om att konjunkturen är påväg att vända uppåt. I det aktuella nyhetsflödet kan man läsa att arbetslösheten minskar, handeln justerar upp sina prognoser och riksbanken höjer inte räntan trots att de bedömmer att konjunkturen förbättras och inflationen stiger. Jag undrar hur stabil den prognosen är egentligen. I SvD kan man läsa att företagens skulder hos Kronofogden ökar lavinartat. Man anar att det kommer att ge fler arbetslösa med en viss eftersläpning. Och när världskonjunkturen signalerar vändning så kommer oljepriset att öka igen i takt med att förbrukningen ökar.

Hur går det då med konjunkturen?

Om Transition-rörelsen i SvD

Idag har Svd en artikel om Transition-rörelsen, ska bli intressant att se hur den mottas i dessa klimatmötesfokuserade dagar.

"Transitionrörelsen medverkar i den alternativa konferensen Klimaforum09 som pågår samtidigt med klimatkonferensen i Köpenhamn. Den har sitt ursprung och centrum i sydvästra England och har på kort tid spridits till hundratals orter runt om i världen. Kanske beror intresset på att man är försiktig med undergångsscenarier och hellre trycker på att alla kan göra någonting när samhället nu måste genomgå en omställning – transition – för att minska resursslöseriet.

Omställningen handlar om ökad självförsörjning. Fler måste göra som Michelle Obama som lät anlägga en täppa i Vita husets trädgård och därmed anknöt till initiativet från en tidigare presidenthustru; under andra världskriget uppmuntrade Eleanor Roosevelt till så kallade victory gardens. De kom att stå för nära hälften av USA:s och Englands grönsaksproduktion. På det viset blev samhället bättre på att klara krisen."

"– Politiker är så fast i dogmen om ständig tillväxt att besluten alltid framstår som motsägelsefulla. Det kan gälla Labourregeringen i England som säger sig satsa på miljöomställning och samtidigt tar beslut om att bygga en ny startbana på Heathrow, ­eller i Sverige, där ni fortsätter att bygga motorvägar som om inget hade hänt, säger Ben Brangwyn."


"Är inte allt detta enbart idéer som välbärgad vit medelklass har tid att ägna sig åt?

Den indiska klimatforskaren och miljödebattören Vandana Shiva, som träffat Transitionrörelsen under alternativkonferensen i Köpenhamn, tillbakavisar bestämt den åsikten.

– Ni måste minska exploatering av de fattiga länderna. I dag används vårt vatten till att odla grönsaker som flygs till norr. Samtidigt räcker inte vattnet till för våra bönder. Om ni blir mer självförsörjande på sådant som är möjligt att odla i norr och därmed minskar ert ekologiska fotavtryck innebär det verklig solidaritet med oss, säger hon."

En mycket bra artikel, läs den!

"Biobränslet kan räcka till jordens hela energibehov"

I en artikel i fredagens ATL med rubriken "Biobränsle till allas energibehov" hävdas det att:

"Om 40 år kan vi producera två gånger mer biobränsle än jordens hela energibehov idag, enligt forskare på SLU som gjort en sammanställning av forskningsläget"

"2007 förbrukade jorden omkring 470 Exajoule (Exajoule (EJ) är en energienhet, se faktaruta) energi per år. Men jorden skulle kunna producera över 1 500 EJ av biomassa till 2050, om vi planterar skog på avskogade områden. Det visar en studie från SLU som organisationen World Bioenergy Association (WBA) har beställt inför klimatmötet i Köpenhamn."

"Användningen av bioenergi har under 40 år ökat i små steg från cirka 25 EJ till ungefär 50 EJ i dag."

"För att vi ska kunna öka uttaget till 1 500 EJ behöver vi plantera skog på mycket stora områden som i dag är avskogade.
- Det är framför allt savanner och andra stora gräsområden i Sydamerika, Afrika och Asien som kan användas. I till exempel Kina finns mycket stora områden som tidigare varit skog."

För det första verkar siffrorna för världens energiproduktion betydligt större än jag hittar på andra ställen. Wikipedia hävdar till exempel att bioenergi endast bidrar med 0,2%
och eftersom jag kan min procenträkning så får jag det till 0,94 EJ istället för 50.

Efter att ha läst artikeln är jag bara full med frågor:

• Har de räknat på rå energi eller har de räknat med EROEI för att omvandla biobränslet till för oss användbara energibärare?
  
• Har de uppskattat ifall andra nödvändiga resurser finns i tillräcklig mängd, ex vatten, konstgödning, mm?
• Har de funderat över den biologiska undanträngningseffekt som skulle bli följden av att intensivodla på idag icke utnyttjade marker?
  
• Sist men inte minst saknar jag referenser till denna "golden bullet"
  

Dessutom används ju fossila kolväten till så mycket annat än energi. Fossilgas t.ex. är ju en avgörande komponent i konstgödsel av N-typ (kväve).

Jag undrar hur forskarna har kommit runt detta enkla påpekande av Flute:

"Grundproblemet vad gäller biobränslen är att man inte kan få ut mer energi än vad som produceras av växternas fotosyntes. Detta gör att det inte finns någon fysisk möjlighet att ersätta mer än några procent av vår oljeförbrukning med biobränslen."

Efter lite eget surfande hittar jag dock ursprungsrapporten, nu ska jag läsa den och se om den besvarar mina frågor.

Kritik mot Politometern

Jag anmälde min blogg till politometern efter att ha fått tipset hos Cornucopia? men det hade jag inte mycket för. Trots att det har gått nästan en vecka så har min blogg ännu inte indexerats. Men om jag försöker anmäla den igen så får man meddelandet att den redan är anmäld. Jag provade att söka efter diverse vanligt förekommande sökord på min blogg men kammar noll. Listar alla Mp-bloggar men där är jag inte med. Listar alla bloggar, sorterar alfabetiskt, men så fort jag bläddrar till nästa sida (y är ju rätt långt bak i alfabetet) så har sorteringen raskt ändrats till antal blogginlägg istället... Det verkar inte som om det har testats ordentligt! ;-)

Och dessutom hittar jag inga kontaktuppgifter! Att skriva på upphovskvinnans blogg lockar föga...

Ingen gård den här gången heller

Jaha, det vart ingen gård den här gången heller. Tvärt emot vad mäklaren försäkrade så blev det ingen ytterligare budgivning efter att startbuden hade lagts. Säljarna valde att godta den budgivare som hade lagt det högsta inledande budet. Vi hade lagt det näst högsta budet. Surt.