Detta är en del i en serie som handlar om forskningsprojektet Ekeby forskningsgård, som syftar till att försöka komma fram till hur ett jordbruk kan bedrivas enligt IPCC:s och FAO:s scenarier för 2030 vilket ger följande kriterier:
- Endast släpper ut motsvarande 1 ton koldioxid per person och år
- Produktionen av livsmedel på gården ökat med 50 %
- Fler insektsarter med hög reproduktionsförmåga, som tidigare begränsats av vintertemperaturen, har etablerat sig.
- Ogräs som är anpassade till att växa i det begränsade ljus som råder under höst, vinter och vår har blivit ett problem i odlingarna
- Risken för frostskador har ökat
- Vi har längre torkperioder på somrarna med sänkta grundvattennivåer och bevattningsförbud ur sjöar och vattendrag som följd. Vintrarna är mildare och blötare än idag med ökad risk för läckage av näring. Vi har därför behövt utveckla metoder för att hushålla med både näring och vatten.
Jag har läst
Slutrapport - Framtidens jordbruk
Alla inlägg i serien:
- Ekeby forskningsgård - Framtidens jordbruk
- Uthålliga växtföljder
- Biologisk bekämpning
- Hur ska vi bli fossilfria?
För att klara jordbruket utan moderna bekämpningsmedel så måste det till nya metoder för att hantera ogräs och insektsproblem.Här har man provat olika metoder för att adressera olika delar av problemen. Metoder som ofta förespråkas är plöjninsfritt och täckodling, vilket gjorde att de var självklara testobjekt.
Plöjningsfri odling
För att prova hur plöjningsfritt klarade sig jämfört med plöjt när det gäller rotogräs så bereddes ena halvan av en provyta genom traditionell plöjning och harvning med tre överfarter medan den andra delen bereddes med tre överfarter med kultivator och sedan harvning med tre överfarter. Sedan såddes båda provytorna på samma gång. De ekologiska odlare som varit rådgivare till projektet avrådde från plöjningsfri odling och det visade sig att de fick rätt. Den torra sommaren och den relativt sena sådden förvärrade läget och täckningsgraden av ogräs var så mycket som 72 % varav 85% bestod av rotogräs. På den plöjda delen var det visserligen också relativt högt tryck med ogräs, 60% men bara 10% var rotogräs och nyttogrödan (lucern i det här fallet) klarade av att konkurrera så att skörden inte påverkades nämnvärt. Den oplöjda delen fick plöjas om.
Täckodling
Man provade täckodling av potatis i den parcell där det varit lin året innan, och använde så vitt jag förstår linhalmen som rullades ut direkt från rundbalarna vari det sedan planterades potatis. Även här fick man problem med rotogräsen, som tog sig upp rakt igenom halmen. Mot fröogräs fungerde dock täckningen bra. Ett problem med täckodling är att man inte kan använda redskap för ogräsrensning för att den drar med sig halmen också. Alltså måste rotgräsen handrensas. Det är en metod som fungerar mycket bra för trädgårdsland men för större ytor är det ohanterbart. En fördel är att om täckningen läggs på fuktig mark så bevaras fukten. Läggs den däremot på torr mark så kommer ev regn att ha svårt att tränga ner ända till jorden. Alltså, täckningen bevarar det som finns under, det gäller att där råder fördelaktiga betingelser redan från början. Detta stämmer helt med mina egna erfarenheter av potatis som odlats under halm.
Skadedjursbekämpning på kål
Kålodlingar har framför allt tre fiender, jordloppor, fjärilslarver och sniglar.För att motverka skador av dessa testades fyra metoder:
- Pudring med aska efter regn (framför allt mot jordloppor)
- Samodling med tagetes och och ringblomma (mot fjärilslarver)
- Samodling med tagetes och täckning med fiberduk (mot fjärilslarver)
- Höstsådd och sedan samodling med sallad. (mot jordloppor och sniglar)
Dessa kombinerades så att de som vårsåddes alla pudrades med aska innan samodlingsväxterna kom upp. På kontrollytan gjordes ingen åtgärd alls. Resultatet varierade lite mellan åren.Torra år blir problemen med jordloppor mycket stora.
I kontrollytan orsakade jordlopporna en förlust på 80% av plantorna. Därefter tog fjärilslarverna resten. Det fanns inget kvar till sniglarna.
Vid samodling utan fiberduk var det inga problem med sniglar, medan det däremot var ett mindre problem med sniglar under duken. Fjärilslarverna bekämpades tillräckligt bra med både fiberduk och samodling, under förutsättning att samodlingen är tät, det ska helst vara som en heltäckande matta. Även tomat var en framgångsrik samodlingsgröda med kålen.
Här kan jag flika in mina egna erfarenheter, jag bekämpar jordloppor främst med att förodla och därmed sätta ut större plantor som tål ett visst angrepp. I år har jag oavsiktligt provat samodling, dels genom att ha satt tagetes glest i bland kålen men framför allt för att jag har lämnat odlingarna vind för våg iom överbelastning av annat att göra. Nu står min purpurkål så fin utan sniglar mitt ibland kirskål och mängder med pepparrot. Kanske inte det man har lust att samodla med dock...
Kompostering
Kompostförsöket rörde kompostering av stallgödsel för att se hur mycket ogräsfrö som var grobart efteråt, nedbrytningsgrad samt hur mycket näringsämnen som avgått. Komposteringen utfördes så att man lade stallgödseln i en limpa, tre meter lång och en och en halv meter bred. Fyra sådana limpor gjordes som täcktes på olika sätt, med halm, med tät presenning och med jord. Den fjärde limpan var kontroll och täcktes inte alls.
Det var minst ogräs kvar i de komposter som var täckta med presenning och halm, två frön per liter jord, något mer i den täckt med jord, troligtvis på att jordtäcket beväxtes med framför allt mållor vilkas frön oavsiktligen blandades in i komposten när jorden skulle avskiljas, ca 10 frö per liter jord, medan den otäckta komposten hade 32 grobara frö per liter jord kvar. Den ogräshämmande effekten av täckning antas bero på att temperaturen i komposten blir jämnare och därmed varmare även i det yttersta skiktet.
Näringförluster och nebrytningsgrad var i stort sett detsamma mellan de olika metoderna.
Som bifångst av kompostforskningen kom man också fram till att just hanteringen av gödseln är väldigt energikrävande och ett problem som inverkar på nästa forskningsfråga, fossilfri odling.
