Livstecken

Just nu är det mycket... Mycket på jobbet, mycket hemma med den förestående flytten och mycket i huvudet. Det kommer inte ut något vettigt att skriva på bloggen, det är bättre att tankarna får vegetera ett tag till...

Mål för 2011

Så var det dags att sätta upp mål för det kommande året. Ska försöka sätta dem lite rimligare än förra. Eller det kanske inte går, för man kan ju inte rimligen ta höjd för oväntad sjukdom i sådana här planer. Det blir ju rimligen "force majeur" när något sådant sker. Jag tyckte att uppdelningen från förra året var bra, så jag behåller den.

Odling

1. Prova på att odla kokbönor
2. Anlägga en varmbänk
3. Odla kål under duk
4. Förodla minst 5 olika grödor

Personliga mål

1. Spara mer än en tredjedel av min disponibla inkomst
2. Fullborda min jägarexamen med uppskjutning för högvilt
3. Plocka lingon och svamp så det räcker för hela vintern
4. Genomföra minst en kurs av utvecklande karaktär.
5. Bara äta godis/snacks en dag i veckan.
6. Börja träna minst en gång i veckan (minst 45 minuter pulshöjande)

Fysiska- och tekniska mål

1. Köra med slåtterbalken (implicerar en fungerande traktor)
2. Köpa en gård
3. Köpa plog och potatisorder
4. Bygga en kompost
5. Bygga ett enkelt växthus (ev över varmbänken)

Se där, 15 mål att sträva mot! All form av peppning välkomnas!
Naturligtvis blir det svårare att uppfylla vissa mål om andra lyckas. Så till exempel tror jag att alla andra mål blir lidande om vi lyckas köpa en gård. Då blir det både stora investeringar och mycket arbete vilket kommer att inverka menligt på det andra. Men å andra sidan är det nog mitt högst prioriterad mål, även om det inte nödvändigtvis innebär att det ska göras först av alla.

Uppföljning: 2010 års mål

Då var det dags att summera hur det gick med alla högt ställda förväntningar på vad som skulle hinnas med under året. Jag har aldrig gjort så här förut, att formulera och skriva ner mål i början på året för att sedan följa upp, så jag får hoppas att jag blir bättre med 2011 års mål.

2010 år mål med uppföljning i kursiv text:

Odlingsmål:

1. Odla mer än 100 kvm trädgårdsodling. Potatisodling därutöver.
Nja, odlade 100 kvm inklusive potatis, men med jordärtskockor därutöver
2. Börja med biodling, minst två kupor.
Nej. Inte påbörjat alls
3. Odla kryddor, åtminstone gräslök, persilja, dill och oregano.
Nja, igen. Det blev ingen oregano
4. Ordna vinterlagring av rotfrukter på något ordnat sätt, helst i jordkällare.
Ja, men med okänt status för närvarande. Jag törs inte öppna dörren för snö och kylas skull. Därför vet jag inte om källaren klarat av att hålla plusgrader. Men förr eller senare tar den övriga potatisen slut, och då måste jag öppna och titta till "Schrödingers katt"...
5. Plocka svamp.
Nej, det blev inget med det pga trasigt (men numera återställt) knä.

Fysisk/tekniska mål.

1. Fixa Grållen så att den går alternativt skaffa annan traktor.
Njää. Tyvärr. Har gjort mycket med Grållen, men det visade sig vara mer att göra än jag trott från början.
2. Skaffa slåtterbalk, potatisorder, plog och harv till traktorn.
Klart till hälften, slåtterbal och harv införskaffat.
3. Bygga eller renovera en eldstad, helst av rörspis-typ
Nej
4. Skaffa batterier och omformare till min solcellsanläggning.
Nej
5. Bygga en torkanläggning för torkning av bl.a. svamp.
Nej
6. Bygga växt-belysning av högeffekts LED.
Nej

Personliga mål.

1. Påbörja min utbildning mot bandvagnsinstruktör.
Nej, pga byte av jobb var det inte möjligt med den frånvaron
2. Gå ner i vikt minst 5 kilo jämfört med invägningen på årets första dag.
Nej. Vad kan jag säga? Inte blev det bättre av ett trasigt knä.
3. Göra uppskjutning för högvilt på min jägarexamen (som uppsköts (haha) pga graviditet).
Nej
4. Öka mina besparingar med 50 % jämfört med tillgodohavandet vid årsskiftet, såvida det inte har blivit köp av gård.
Ja
5. Sälja villan.
Ja

Summa summarum: Det blev tre solklara Ja, fyra påbörjade men inte klara och 9 nej. Den största orsaken till detta resultat är som jag ser det, underskattande av storleksordningen på två av de lyckade projekten, odling av 100 kvm samt försäljning av villan. Dessa har tagit enormt mycket mer tid än beräknat. Dessutom tog det tid att "flytta in" i fritidshuset, tid som jag öht inte hade tänkt på.

Lärdom av detta? Sätt lite lägre mål nästa år. Var noggrannare med del-uppföljningar. Försök göra bättre uppskattningar av projektens storlek. Är det någon som tror på det?

Resiliens - robusthet

Jag har en sedan länge närd  aversion mot import av engelska ord och begrepp som utan större eftertanke inlemmas i det svenska språket. Orsaken till att jag inte gillar det är för att det är ett tecken på vår dåliga språkkunskap mer än något annat. De allra flesta ord som tas in med argumentet att det inte finns något svenskt begrepp som motsvarar den engelska har i själva verket en mycket bra svensk motsvarighet. Anledningen till att det inte är tydligt för var och en är för att man helt enkelt inte förstår vad det engelska ordet egentligen betyder. Man tror att det har en annan, smalare betydelse, lite luddigt formulerat av den miljö där man lärt känna det. Mitt favoritexempel är proxy. Är det någon som tycker att det är lite luddigt och svårt att förstå vad en sådan är, så är det helt enkelt en ställföreträdare. Till exempel en proxyserver är en ställföreträdande server. Även server skulle man ju kunna anstränga sig för att finna en bra översättning av, men här sviker mina språkkunskaper.

Något som seglat upp de senaste åren på denna himmel är användningen av ordet resiliens. Var och en som inte är insatt i detta fackuttryck måste få det förklarat för sig för att förstå vad det handlar om. Om man istället hade bemödat sig att söka i minnets skrymslen efter den utmärkta översättningen robusthet så hade betydligt fler kunnat vara med i debatten utan att först få en lång förklaring.

Som illustration för hur bra termen robusthet fungerar tänker jag ta två publikationer producerade av svenska myndigheter, den ena "Robusthet i den fysiska miljön" är en metodstudie gjord av Länsstyrelsen i Västra Götaland tillsammans med Alingsås och Stenungsunds kommuner där syftet har varit att inventera, analysera och värdera kommunernas hela risk- och sårbarhet. Den andra "Resiliens och hållbar utveckling" är i själva verket en sammanfattning av en rapport med namnet "Resilience and Sustainable Development" som båda gjorts för Miljövårdsberedningens skull. Miljövårdsberedningen var (är?) regeringens råd i miljöfrågor. Rapportens engelskspråkiga ursprung illustrerar bara ytterligare den dåliga översättningen.

"Robusthet i den fysiska miljön" handlar om de störningar man kan vänta sig och hantera inom det som  kommun och länsstyrelse kan påverka. Därför får den en delvis annan täckning (höll på att skriva "scope") än den som producerats till miljövårdsberedningen, men ändå är definitionerna förvillande lika. Se bara, överst den för kommun och länsstyrelse, underst den för miljövårdsberedningen.

För att samhället ska bli robust, d.v.s. mindre sårbart och mer uthålligt mot inre och yttre störningar, bör samhällsplaneringen utgå från ett helhetsperspektiv och riskhänsyn tas tidigt i planeringsprocessen. Detta projekt utgår från tre robusthetsringar; ekologisk robusthet, social robusthet och teknisk robusthet.

Ekologisk robusthet innebär varsam användning av naturresurser och förutsätter att ekologiska kretslopp inte rubbas. Grunden för en bra samhällsplanering är ett fungerande samspel mellan den byggda miljön, staden, grannskapet och den omgivande naturen.

Social robusthet innefattar relationer mellan individer, kollektiva regelsystem och ansvarsfördelning inom olika områden. Förutsättningen för att hela samhället ska kunna fungera är gemensamma regelsystem, välfungerande organisation, bra service och bra boende. Demokratisk delaktighet i beslut är också en viktig förutsättnig för ett robust samhälle.

Ekologisk resiliens är förmågan hos ett ekosystem att möta
förändringar och störningar – t.ex. stormar, bränder och
föroreningar – utan att övergå till ett annat tillstånd. Ekologisk
resiliens möjliggör återuppbyggnad och förnyelse efter en
störning.
Begreppet resiliens kan också användas för sociala system.
Social resiliens beskriver samhällets förmåga att hantera
förändring och vidareutvecklas utan att minska välfärden
eller valfriheten och flexibiliteten inför framtiden. Sociala och
ekologiska system är dynamiska, de påverkar varandra och är
ömsesidigt beroende.

 Alltså, vi har inget behov av det direktimporterade ordet "resiliens", vi har ett eget ord som beskriver samma sak. Att snöa in på smala begrepp som måste förklaras för utomstående verkar bara utestängande och hämmar spridningen av en viktig diskussion. För vi vill ju alla öka robustheten i vårt samhälle, i vår värld!

Forskning om oljefritt jordbruk

Ofta tänker man att något borde undersökas närmare, bara för att upptäcka att någon redan har gjort det. Eller åtminstone redan håller på. Så och med seriös forskning om ett jordbruk som klarar sig med minimalt med insatsvaror och med minimala utsläpp av växthusgaservilket på samma gång gör det klimatanpassat och oljetopps-robust. Jag väljer det svenska ordet robust som en bra svensk översättning av det annars populära direktöversatt "resiliens", som har samma innebörd.

I Roslagen, strax norr om Norrtälje ligger Ekeby forskningsgård där man forskar på hur man kan bedriva ett jordbruk som klarar IPCC's utsläppsmål. Om utsläppen ska fördelas lika globalt sett så innebär det utsläpp kring ca 1 ton koldioxidekvivalenter per person. För oss svenskar innebär det en minskning med ca 90 %.

Forskningen tar avstamp i de klimatförändringar som väntas med ojämnare nederbörd som framför allt kommer till större del om vintern, längre växtsäsong och fler ogräs och insekter. Man väljer också att göra det ekologiskt, både för miljöns skull, men för att det är ändliga resurser och fossilbränsleberoende. För att driva lantbruket har man därför valt häst som dragare.

Forkningen på gården är av handfast art, att prova vilka grödor som får önskat resultat vad det gäller samodlingsvinster, minskad urlakning, minskat behov av jordbearbetning och förbättring av jordens näringsstatus och mullhalt.

Konstgödsel ersätter vi med:

• Växtföljder med växter som ökar vittringen, fixerar kväve och ökar kolhalten/mullhalten.
• Minimering av växtnäringsläckaget genom växtföljder som minimerar plöjningsbehovet och som håller marken ständigt bevuxen.
• Täta kretslopp, där så mycket som möjligt av näringen återförs till marken, till exempel genom komposterade skörderester, stallgödsel och hushållskompost. Försök har inletts för att utvärdera olika komposteringsmetoder av stallgödsel vad gäller näringsläckage och växthusgasemissioner. Genom installation av urinseparerande toalett kan även humanurinen återföras till åkern. Vad gäller återföring av slaktavfall, har samtal inletts med berörda myndigheter för att försöka finna metoder som är säkra ur smittskyddssynpunkt.
• Tillförsel av lokala jordförbättringsmedel såsom stenmjöl, tång och aska.

Bekämpningmedel mot ogräs, skadegörare och sjukdomar ersätter vi med:

• Samodling av olika växter som hämmar ogräset och som skyddar varandra mot skadegörare och sjukdomar. Genom att samodla livsmedels- och fodergrödor på samma åker kan vi dessutom öka livsmedelsproduktionen per ytenhet.
• Växtföljder som minskar ogrästryck och risken för, så kallade, växtföljdssjukdomar.
• Jordbearbetningsmetoder som gynnar förekomst av mykorrhiza, det vill säga, ett samarbete mellan en naturligt förekommande svamp i marken och den odlade växten. Genom detta samarbete får växten lättillgänglig näring och skydd mot svampsjukdomar.
• Användning av odlingsväv för att täcka känsliga grödor som skydd mot flygande skadeinsekter.
• Gynnande av olika vilda skadedjursbekämpare genom att anlägga dammar, sätta upp fågelholkar, plantera och lämna växter i åkerkanterna som ger dem skydd och näring osv.
• Använda husdjurens ekosystemtjänster, till exempel höns som snigel- och parasitsanerare.
• Motverka torkstress hos växterna genom marktäckning och insamling av regnvatten i cisterner och dammar.

 Den intresserade läsaren rekommenderas att ta del av årsrapporten från det första verksamhetsåret 2009 för att ta del av detaljerna. Det är intressant läsning!

Hård vinter för de vilda djuren

Efter min skogstur för att leta julgran har jag reflekterat över de vilda djurens svårigheter att hitta foder. Jag såg väldigt lite djurspår vilket väl i och för sig kan bero på att det hade snöat drygt en decimeter under natten, men kanske också på att viltbeståndet var hårt åtgånget efter förra vintern. Denna vinter lär inte göra det bättre, då den ju började en hel månad tidigare.
I villakvarteren går rådjur och hjortar omkring och äter vad de kan finna, allt från fågelmat till knoppar i trädgårdarna. På Statens Veterinärmedicinska Anstalt kan man läsa att upp till 40% av rådjursstammen kan gå under under en kall och snörik vinter. Med två svåra år så nära inpå varandra kan det inte bli mycket kvar. Det är illustrerande hur beroende vi levande varelser ändå är av mat, och det som skiljer oss från djuren i det här fallet är förmågan att lagra och transportera för att till viss mån utjämna toppar och dalar. Men får vi missväxt i större områden så lär det drabba även oss, för ännu kan vi inte äta pengar!

En månad med snö - julgranshämtning

För oss här i nordöstra götaland har det nu gått en månad sedan första snön kom, och den har inte släppt sitt grepp en en dag sedan dess. Eftersom vi inte har någon tjäle så sjunker den dock ihop underifrån ganska mycket och vi har nu bara ca 50 cm. Så här års förra året var det dock endast någon decimeter, vilket ter sig närmas overkligt just nu. Jag undrar om det inte var bra med förra vintern som en uppvärmning så att vi klarar denna.

I helgen hämtades granen (granarna) på traditionsenligt vis från skogen där vi hyr fritidshuset. Och ja, vi har markägarens tillstånd. Till skillnad från en vanlig grön vinter när vi tar bilen in på skogsvägen, går omkring och letar en bra stund innan vi hugger en gran, så gick den här granhämtningen till på ett annat sätt.

Skotern på skogsbilvägen på granjakt.

Det går till med snöskoter. Jag undrar om det är enda gången eller bara första gången? Och till skillnad från en vanlig vinter när man går omkring och letar efter den perfekta granen så blev det ett helt annat angreppsätt här. Jag stannade vid ett par ställen, gick max 25 meter från skotern, ruskade av snön från ev julgranspretendenter, skottade fri grenarna som var under snön och sedan eventuellt hugga den med yxa där själva yxhuggen skedde i en djup snögrop där den inrasande snön hela tiden dolde det man höll på med... Nåja, gran blev det, flera stycken faktiskt, för det var svårt att avgöra om de höll måttet i och med att grenarna varit nertyngda av snön så länge att de kvarstod i sitt nedböjda tillstånd även efter att jag skakat av snön. Jag tänker att de kanske reser på sig när de får tina i garaget. Granarna klarar sig ju ändå relativt bra, det var värre med många tallar i skogen som helt enkel hade knäckts av snötyngden. De har tydligen också vant sig vid lättare vintrar, eller snarare även de klena har överlevt.

Återkoppling förbättrar

Jag ska göra en Spaning, inspirerad av radioprogrammet Spanarna i P1. Min spaning ska handla om återkoppling, eller feedback som man säger på alla englifierade arbetsplatser i Sverige. Jag ska börja med min egen arbetsplats.

Spaning 1
Jag jobbar som testare av programvara. På mitt jobb fanns ingen testavdelning tidigare. När man utvecklade någon ny grunkogrej så testad utvecklaren själv att den funkade. Men när en utvecklare själv testar sin egen kod brukar denne inte hitta så mycket fel, dels för att han oftast bara testar att det *funkar*, alltså inte letar efter om något annat har gått sönder. Dels därför att han vet för mycket om de underliggande funktionerna och mer eller mindre omedvetet går runt problemområdena isf att testa dem. Någon slags mer övergripande test gjordes innan mjukvaran skulle levereras och i bästa fall får då utvecklaren återkoppling på sitt arbete. Det kan vara flera månader senare och han har redan glömt vad han höll på med. I värsta fall kommer ingen återkoppling förrän kunden har driftssatt systemet och vanliga människor börjar använda det. I värsta fall har utvecklaren slutat vid det laget.
För att bli en bättre utvecklare behöver han få återkoppling på om han har tänkt fel, gjort för mycket begränsningar, missat någon väsentlig del mm.
Därför har vi nu en testavdelning, som snabbar upp återkopplingsloopen  till i bästa fall enstaka dagar, men sällan mer än någon vecka. På så sätt har utvecklaren fortfarande problemställningen och sina ändringar kvar färskt i minnet och kan snabbt rätta felen samt dra lärdom därav.

Spaning 2
Jag såg på TV här om kvällen, något som inte sker alldeles ofta, det var ett naturprogram med Martin Emtenäs (fint efternamn, Emte betyder svan). Han var ute och fotograferade natur med någon känd naturfotograf. Denne yttrade en kommentar som var precis på pricken. Dessvärre minns jag den inte ordagrant men andemeningen var att nu för tiden när alla har digitalkameror så är det mycket lättare att bli en bättre fotograf, eftersom man direkt kan se hur bilden blev och ta en ny om man inte var nöjd. Se där, återkoppling! Snabb sådan, till skillnad från gamla tiders film som åtminstone tog timmar att framkalla efter fototillfället. Och vem minns då hur vi resonerade när man valde bländare och slutartid? Och varje försök kostade dessutom extra pengar.

Spaning 3
Denna spaning skiljer sig från de andra genom att den är ett exempel på dålig återkoppling och vad samhället ofta gör för att lösa dessa problem. Låt oss ta ett exempel från matproduktionen. Djurrättsalliansen visade på missförhållanden i den storskaliga djurhållningen, här är det grisarna jag tänker på. Storskaligheten och bristen på återkoppling gör att vi konsumenter inte kan påverka så värst mycket hur grisen vi äter har levt sitt liv. Men efter griskrisen blir det ännu värre för nu kontrar samhället med högre krav och certifiering för grishållarna vilket kommer att göra att småskalig uppfödning kommer att få ännu svårare att klara sig när det i själva verket är storskaligheten som är problemet. Med de nya certifieringarna kommer samhället att få en falsk återkoppling till grisnäringen, om man inte sköter sig enligt certifiering så drabbar det ens ekonomiska villkor, men det var ju den ekonomiska stordriften som skapade problemen från början! Dessutom kommer ju denna falska återkoppling att slå ut flera av de grisuppfödare som har en sådan uppfödning som vi konsumenter faktiskt vill ha, där inte ekonomin står i centrum.

Se där, där är min spaning, att snabba återkopplingscykler förbättrar, och långsamma eller helt saknade signaler gör att incitament och innehåll till förbättring saknas.Ser man sig omkring så inser man att dylik återkoppling saknas lite var stans. Att vad vi häller ner i avloppet skapar algbloming, att vår konsumtion skapar miljöproblem på andra ställen på jorden, att köra våra bilar på etanol skapar svält osv.

I rapporten Klimatsmart lantbruk, stor- eller småskaligt finns ett intressant resonerande kring återkopplingsmekanismer:

Intensifiering, specialisering, långa avstånd, koncentration och likriktning är trender som minskar möjligheten att skapa korta och effektiva återkopplingar i livsmedelssystemet. De försvårar möjligheten att föra signaler om negativa ekologiska och sociala effekter av en viss typ av produktion till dem som fattar viktiga beslut.
I samband med introduktionen av handelsgödsel till jordbruket försvann en viktig snabb, rättriktad och kännbar återkoppling från lantbruket. Utan handelsgödsel skulle skördarna bli låga och jordarna på sikt bli utarmade – om inte kretsloppen slöts ordentligt och näringsämnena användes effektivt. Så länge det är möjligt att köpa handelsgödsel saknas denna återkoppling vilket leder till bristande incitament att minimera förluster av näringsämnen.
Bristen på rättriktade och snabba återkopplingar är också den globaliserade ekonomins kanske största akilleshäl. Det märks inte på köttet eller mjölken i affären att de har bidragit till regnskogsavverkning genom att fodret som djuret har ätit består av soja som odlats på före detta regnskogsmark. Orsakskedjorna är så långa och utbredda i tid och rum att informationen inte når den som skulle kunna fatta ett annat köpbeslut. Här saknas effektiva återkopplingar och det är en viktig förklaring till att överutnyttjande och miljöförstöring fortgår oförtrutet.
Det är inte så att återkopplingar helt saknas. Däremot är de felriktade i både tid och rum. De som drabbas både snabbt och kännbart är ursprungsbefolkningar, vilda växter och djur som har små möjligheter att agera. På längre sikt påverkas också klimatet av avskogningen men denna återkoppling är tidsfördröjd och också utspädd av andra källor till klimatförändring, vilket gör att signalerna även i detta fall inte når fram till dem som skulle kunna fatta ett annorlunda beslut. Det är skalan som är alldeles för stor för att negativa effekter ska upptäckas och åtgärdas i tid.
Bristen på snabba, kännbara och rättriktade återkopplingar är också förklaringen till att oacceptabla arbetsvillkor kan fortgå. Konsumenten märker inte av att lantarbetare förgiftats då de sprutat den frukt och de grönsaker som vi äter eller att de trots hårt arbete inte kan förtjäna ett drägligt uppehälle. Det är bland annat mot denna bakgrund som efterfrågan ökar på certifiering, inte minst av importerade produkter. Certifieringen är tänkt att fylla behovet av återkoppling tillbaka till konsumenten.

 Alltså, om vi ställer om vårt samhälle och framför allt livsmedelssystem till mindre cykler och närmare produktion så leder det till effektivare användning av resurser och bättre miljö som vi alla vinner på.

Syprojekt snölås

Jag har för ovanlighetens skull gått igång på att sy. Materialet som inspirerar är sk vindpoplin med gummerad baksida. Första projektet och det som drog igång det hela var projektet snölås. Snölås för den som inte känner till det är inte bara det som sitter längst ner i barnens overaller, utan kan också vara som en damask som man sätter på utanpå känga och byxa för att inte få in snö där emellan. De är väldigt bra att ha när man pulsar i snö och det var mina egna erfarenheter av det som väckte tanken.

Den modell som jag har gjort är synnerligen enkel, en fyrkant tyg som binds ihop med kardborre, sluts upptill kring benet med ett lagom hårt sittande gummiband och nertill sluter det tätt mot skon via ett justerbart band under skon. Enklaste modell, lätt att sy och därmed färdig (att inte färdigställa projekt är tyvärr alltför vanligt för mig). Idag ska den hårdtestas av sambon som jut nu snitslar gallringar och pulsar i två decimeter snö hela dagen. Ska bli spännande att se vad utfallet blir!

Ny projekt som står på väntelistan är:

• Överdragsbyxor, något som jag använder flitigt, som min mamma har sytt åt mig, men jag antar att jag är en stor flicka nu...
• Byxhosor, som lösa byxben man hänger i bältet, särskilt bra om det är för varmt för hela överdragsbyxor så det lämnar rumpan och grenen bar för ventilation
• Poncho. Det ska bli regnponcho av detta fantastiska lätta material. Förhoppningsvis något som alltid kommer att följa med i ryggsäcken men som verkligen kan komma till nytta i en ev svår situation.

Gör-det-själv-sida

Nu i dessa tider av djup snö så bestämde jag mig för att sy mig ett par snölås för att slippa få upp snö mellan överdragsbyxorna och kängorna. Ett besök på tygaffären gav mig ca 2 kvadratmeter "vindpoplin" med gummerad baksida till det facila priset av 30 kronor, hade jag vetat att det var så billigt innan jag klippte till min bit så hade jag tagit mer, utan tvekan. Jag kan tänka mig många användningsområden för det.

En snabb sökning via google gav mig också en perfekt träff när det gällde mönster till snölås, men som bifångst fanns det också mängder av tips på att sy allt från kepsar och mössor till ultralätta enmans-tält. Där fanns också andra intressanta tips som t.ex. hur man gör ett lättviktskök. Kolla in Gör-Det-Själv-avdelningen på denna sida! Alldeles särskilt gäller det alla med böjelser åt friluftsliv och/eller survivalism!