En praktikant per två anställda

Regeringen har tydligen inte fått det gensvar de hade hoppats på med sin arbetsmarknadspolitiska åtgärd "Lyftet" Nu vill man att statliga myndigheter tar ansvar, till exempel ska Skatteverket ta emot 6000 praktikanter. Man frågar sig hur meningsfull en sådan praktik blir när det motsvarar en praktikant per två anställda. De lär ju inte finnas så mycket okvalificerat jobb att sätta i händerna på praktikanterna, i bästa fall får de titta över axeln på de som jobbar, i sämsta fall kommer de att sitta i grupp i något undanskymt hörn och fördriva tiden istället.

Syftet med operationen? Ja inte kan det väl vara att frisera arbetslöshetssiffrorna inför valet? Alliansen slår sig ju för bröstet med att skapa "riktiga jobb".

Jag har ju mitt eget förslag på meningsfull arbetsmarknadsåtgärd, det är inte försent ännu att sjösätta den i år!

Även i SvD ,2 och Aftonbladet

Snöskottning och Peak Oil Revisited

Jag gör en återkoppling till Cornucopia?'s inlägg Snöskottning och Peak Oil men med lite annan vinkel. Utgångspunkten är följande bild:

 

Hjulgrävare med snöblad monterad

Cornucopia? skriver:
"Energin i liter diesel ger i dagens motorer, vid säg 35% verkningsgrad, åtminstone lika mycket arbete som åtminstone 15 timmars manuellt arbete, detta baserat på ett energiinnehåll om 10 kWh per liter diesel och 0.2 kWh i varaktig effekt för manuellt arbete, vilket ger 17.5 timmars manuellt arbete om dieselmotorn har ovan nämnda verkningsgrad."

Grävaren ovan skottar bort snövallar på busshållplatser och i korsningar för bättre framkomlighet. Uppskattningsvis drar den någonstans mellan 7 och 8 liter bränsle i timmen. Vid 10 liter så producerar den lika mycket arbete som en heltidsanställd som jobbar i en månad, vid 7,5 liter motsvarar det tre arbetsveckor. Mot de förutsättningarna är det två slutsatser som blir påtagliga:

1. Snöskottning medelst hjulgrävare är inte särskilt energieffektivt
2. Olja är hopplöst underprissatt i kombination med överdrivna skatter på arbete

Med tanke på dessa slutsatser är det kanhända inte så fel att försvaret skottar snö på Nässjö bangård även om jag anser att det borde ha skett med avlönad arbetskraft istället. De verkar ha varit väldigt energieffektiva, eftersom de redan har skottat rent i Nässjö.

Skam på torra land, värnpliktiga ska röja snö!

Nu går väl ändå skam på torra land, läser att värnpliktiga ska hjälpa till och röja snö åt Banverket. Det är ju knappast någon akut kris längre, den började med vintern i mitten av december. Varför kan inte SJ anställa tillfälligt som vilken arbetsgivare som helst? Man anar att det vore för dyrt...

Även på svt: Torstensson: Situationen är extrem
och SvD: Banverket tar hjälp av försvaret

Edit:
Wiseman's Wisdoms kommenterade i förväg denna önskan från Torstensson, och avfärdade den, inlägget har labeln "absurditeter". Det är i sanning absurt att det ändå kommer att ske...

Var gör man av all snö?

Grållen fick inte sina nyrenoverade delar ditsatta den här helgen heller, hade inte lust att skotta fram den också. Det börjar bli svårt med var man ska göra av snön!

Det gamla magasinet som vi disponerar tillsammans med fritidshuset börjar kännas belägrat.

För att inte tal om den snövall som var tvungen att forceras för att kunna lasta en släpkärra med ved.

Inte nog med att det var en kraftig vall, det hade blåst i bakom vallen, så det var i stort sett 1 meters snödjup ända in till veden.

På villagatan hemma har det blivit så smalt mellan snövallarna att det är mötesplats endast i korsningarna. Stadsbussarna har också problem att mötas på de mindre bussgatorna. För att inte tala om hur halt det är i alla korsningar!

Det kommer utan tvivel att bli blött när det smälter, därför har sambon varit och köpt en pump om vi skulle få översvämning i källaren. När de väl behövs kommer de ju att vara för sent, precis som Argus påpekar. I morgon åker han till Dalarna och hämtar hem våran snöskoter. Det vore väl synd om vi inte kan roa oss med den här nu när det för en gångs skull är tillräckligt med snö!

Snö, snö, mera snö!

När jag gick utanför dörren nu på morgonen hade det kommit ytterligare en decimeter snö, och snöfallet hade inte slutat ännu. Jag tycker att snön visar hur ömtåligt vårt samhälle är, det är många branscher som kommer att få det svårt framöver. Jag läser till exempel i ATL att "Snön knäcker skogsbruket" där de framför allt menar skogsetreprenörerna. Eftersom jag har min egen skogsmaskinist hemma, min sambo är skördarförare, har jag fått höra mycket om detta. Nere på smålandskusten där han kör hör det inte till vanligheterna att det är något längre sammanhängande snötäcke över huvud taget, än mindre över en halvmeter. Och det snöar mer. Som om inte det vore nog så ska det komma ytterligare snö till helgen. Det börjar gå rykten om att det bli stillestånd i skogen snart, det tar alldeles för mycket tid och extra jobb för att åstadkomma det som normalt inte hade varit några problem. Skörarna har svårt att ta sig fram i skogen, svårt att göra rätt trädval, svårt att göra låga stubbar, svårt att undvika att såga i sten mm. Skotarna har ännu större problem med framkomligheten och naturligtvis svårigheten att hitta allt virke. Hur det går för lastbilarna i skogen har jag inte hört något om, men de kan inte ha det lätt de heller. Det måste vara gott om fastkörningar.

Andra verksamheter som får problem med snön är bland annat bygg- och anläggning, kollektivtrafik, sophämtningen, hemtjänsten, kommunerna får ebb i kassan pga kraftigt ökade kostnader för snöröjning mm mm.

Som perspektiv på det hela, vi har två gästande ryssar från St Petersburg på jobbet. De berättar att de tycker att det är bra här i Sverige där man röjer bort snön i alla fall, i deras hemstad har borgmästaren gjort sig känd som snål och har dragit in anslaget för snöröjning! Tänk er en miljonstad utan snöröjning!

Deppig

Känner mig deppig ikväll. Tankar som maler runt i huvudet och saknar lösning. Önskar att jag hade kvar sådana kompisar som man hade i tonåren (och ett tag där efter) som man kunde älta vad som helst med, hur länge som helst utan känsla av att ha blottat sig. Men dem har jag flyttat ifrån för länge sedan, är tydligen dålig på att hålla kontakten. Det är svårt att skaffa nya nära kompisar. Så då skriver man i denna sköna nya tid ett inlägg på sin blogg, att läsas av kända och okända...  

Is there anybody out there?

Grålledoktor och AT-läkare

I fredags efter jobbet styrde jag kosan mot Värmland och Munkfors istället för hemåt. Nu var det dags för Grålle-kursen där. Eftersom Svenska Rallyt pågår i skogarna där samtidigt så fanns inga hotellrum att finna, men en vänlig granne till en av arrangörerna hyste in mig. Det var en mycket trevlig dam som också visade sig vara Bilkårist, vi hade mycket att prata om.

På lördagen innan kursen började tog hon mig på en rundtur i Munkfors och berättade om samhällets och brukets historia. Kul! Sådant uppskattar jag!

Grållekursen hölls i någons privata garage (modell större, tre portar) och fylldes med traktorer och entusiaster. Alla var väl inte egentligen intresserade av att renovera något till sin Grålle, utan kom för samvarons skull, synd att vi inte har mer träffar av det slaget nere i mina hemtrakter.
Jag hade med mig min fördelardosa inklusive axeln som driver den och min mycket smutsiga förgasare. Det var nästan så att jag skämdes, för alla andra hade tvättat av sina...

Grålledoktorn Ingvar stod för kunskapen vid förgasar-stationen. Han hjälpte till att anpassa spjäll-axeln och dess lager så att man fick bästa funktion med minsta jobb.
I mitten syns nyblivne Grålledoktorn Jan som gick under namnet "AT-läkaren" pga sin nya roll.

Efter 5 timmar hade jag hunnit renovera förgasaren, fördelaren och dessutom fått en genomgång av hur man ställer in tändningen, tomgången mm, samt hur jag ska laga mitt block som ju är sprucket och dessutom gått igenom hur hydrauliken fungerar. Samt fikat och käkat lunch. Det var effektiva timmar!
Värmland visade sin allra bästa sida på vägen hem, allt medan Lars Winnerbäck och jag sjöng på högsta volym.

Minskad artrikedom

Idag har SvD en artikel om hur det konventionella jordbruket utarmar artrikedomen. Detta är ju egentligen ingen överraskande slutsats. Kunde någon tro något annat? Med besprutningsmedel ser vi till att det på våra åkrar lever bara det som vi kan äta, direkt eller indirekt. Att sedan levnadsbetingelserna blir sämre för de generationer som kommer efter oss med mer svårbemästrade ogräs, växtsjukdomar, sjunkande mullhalter och eroderande jordar och inte minst överutnyttjande av alla ekosystemtjänster. Det är en följd av att vi är förmånga på jorden som kräver för stora resurser, både förnybara och ändliga. Jag kopplar ihop det med en skrivelse från EU som handlar om hur stor del människan utnyttjar av den totala produktionen i biosfären nämligen 24%.

How much of the biosphere’s productivity can we appropriate before planetary systems begin to break down? Austrian researchers have recently quantified and mapped the impacts of human land use and biomass harvest on the biosphere. The results suggest that humans consume approximately 24% of the organic matter contained in vegetation globally. This amount reduces energy available to other species, having a marked impact on biodiversity, flows of carbon, water and energy. Croplands and pastures now rival forests as the largest ecosystems on the planet, occupying 35 % of the ice-free land surface.

Det här med omställning med hänvisning till oljetoppen som jag och många andra håller på med är så mycket större än bara att mängden energi som människan kan förfoga över kommer att krympa framöver, även om det är ett problem som är illa nog. Det är många resurser som börjar nå kritiska nivåer så att oljetoppen kommer att tvinga oss att ta i tu med problemen med överbefolkning och västvärdens resursslöseri är ju bara en välsignelse i förklädnad. Frågan är ju mest hur obehagligt det kommer att bli.

Att tro att "marknaden" ska ordna fram ersättningar till olja, fosfor, dricksvatten och klimatproblemen är att stoppa huvudet i sanden och ägna sig åt kognitiv dissonans. Vi måste sätta igång genast att ställa om till ett mer miljövänligt samhälle utan rovdrift på naturen och utan att slösa så kopiöst med energi!

50 Hz, 230 V

I helgen körde vi ännu ett flyttlass till landet. Nu är det övernattningsbart om än lite mörkt fortfarande. Det är ju ett gammalt hus med gamla elinstallationer, i bästa fall sitter det sockerbitar där elledningarna till taklamporna mynnar ut. I lamporna som vi hade med oss sitter det en kontakt. Fram med skruvmejseln och skarva med en sladdstump istället för kontakten. När jag stod på tå för att skruva fast tåtarna i takets sockerbit så glömde jag mig och lät fingrarna röra vid metallen på skruvmejseln, och tjong, upptäckte jag att strömmen var på!!! Min första elstöt elstaket borträknat. Det kändes som när man råkar slå emot nerverna bak på armbågen (änkestöten) fast i handleden istället, och det vibrerade i 50 Hz! Eftersom jag stod på tå och sträckte mig så var det ju inte svårt att komma loss. Barnen satt på sängen bredvid och jag tror att de är avskräkta för lång tid framöver att pilla med el....

Jag besiktade övervåningens två rörspisar lite närmare och kunde konstatera att det inte bara var botten på ett skat/kaj-bo man såg i sotluckan på den öppna rörspisen, utan det fortsätter ner i själva rörspisens kanaler. Det känns som om det kan bli svårt att få bort... Men den är ju så snygg så det är värt ett försök.

Den andra rörspisen av mer traditionellt snitt hade inget synligt skatbo, och visade sig ha drag när jag ställde in en osande marschall, så jag gjorde upp en liten brasa. Det gick tydligen bra så jag lade på en normal brasa. Ett par timmar senare var hela spisen varm och go. Jag känner att den kommer att bli en favorit!

Idag, dagen efter, så killar det inne i handleden och är lite ömt. Undrar vad det blir för skador av en sådan (liten) stöt?

Isaac Asimov om Peak Oil

Jag har alltid gillat Science Fiction och då i synnerhet Isaac Asimov, det är ett arv jag har efter min far. En bra SF-historia handlar inte primärt om just framtiden utan nutiden men sett till vad den kan leda till.

Därför var det extra kul när jag fick läsa en essä som Asimov skrivit om en nära framtid utan olja The Nightmare Life Without Fuel. Han skrev den 1977 och avbildade en framtid bara 20 år framåt som redan hade drabbats, det är ju något man kan kritisera om man vill, tydligen var det en del i en beställningen av Time Magazine. Men jag tänker fokusera på innehållet.

Asimov säger själv om sin essä:
The following portrait, Asimov noted, "need not prove to be accurate. It is a picture of the worst, of waste continuing, of oil running out, of nothing in its place, of world population continuing to rise. But then, that could happen, couldn't it?"

Tyvärr är det alltför troligt, vi vet ju alla hur svårt det är för våra folkvalda att fatta impopulära beslut, även om motsatsen leder till att alla kommer att få det sämre. Man skulle nästan kunna säga att de är slöa...

Asimov föreställer sig en tid där människor trots allt bor i städerna i hög omfattning, även om de är annorlunda nu efter att bilarna slutat rulla, renare luft, cyklar och apostlahästar som dominerar persontransporterna och folk ute på gatan. Städerna används som källor till råmaterial för återanvändning.

Men allt är inte bra i framtidsbilden, det är överbefolkat på jorden, 5,5 miljarder (det måste ha varit ganska korrekt för 1997) men befolkningsökningen har avstannat pga svält, sjukdomar och barnadödlighet. I USA har fetmaproblemet vänts i det motsatta.

Energin är en bristvara som visar sig på alla nivåer, jordbruket prioretera före annan energianvändning, både för att föda nationen och för att exporteras i utbyte mot det lilla oljeflöde som fortfarande finns.

Coal is too difficult to dig up and transport to give us energy in the amounts we need, nuclear fission is judged to be too dangerous, the technical breakthrough toward nuclear fusion that we hoped for never took place, and solar batteries are too expensive to maintain...

En av framtidsbilderna i essän som jag inte håller med om är:

The rest of the world, of course, is not as lucky as we are.

Jag tro nog snarare att USA kommer att få det extra svårt, just för att deras samhälle är så uppbyggt kring bilen och transporter som har separerat samhället geografiskt i bostadsområden (suburbs), arbetsplatser och matproduktion, alla i gigantiska mått och ganska avlägsna från varandra. Alla är så ytterligt beroende av att Just In Time fungerar komplikationsfritt.

The suburbs were born with the auto, lived with the auto, and are dying with the auto.

Slutklämmen är i alla fall klockren:

Where will it end? It must end in a return to the days before 1800, to the days before the fossil fuels powered a vast machine industry and technology. It must end in subsistence farming and in a world population reduced by starvation, disease and violence to less than a billion.

And what can we do to prevent all this now?

Now? Almost nothing.

If we had started 20 years ago, that might have been another matter. If we had only started 50 years ago, it would have been easy.