ylven
Let me show you the world in my eyes
onsdag 9 december 2020
Kort inhopp i klimatfrågan
torsdag 12 november 2020
Återuppståndelsen
söndag 10 januari 2016
Gård till salu
Utsikten från gården, ner över "Kumlera" |
Gården på höjden |
Precis där kullen är som högst ligger huset under körsbärsträden. |
Livet har nya spännande utvecklingsmöjligheter framöver, men det är inte läge ännu att beskriva dem närmare i detalj.
måndag 30 november 2015
Bra ensilage
Nyss insläppta på återväxten. Här ett avsnitt som inte slagits pga mjuk mark |
onsdag 30 september 2015
Jägarexamen!
Jag var orimligt trött efter att kvällskursen var slut om kvällen, det tog ett par veckor innan jag insåg att jag var gravid, första barnet hade låtit sig bli till fortare än jag kunde föreställa mig att det skulle gå. Beräknad förlossning var i oktober så graviditeten hindrade ju inte egentligen. Men när vi kommit så långt som till att börja skjuta så hade magen växt betydligt. Sist i serien av skyttet låg högviltsprovet, den grövsta klassen av kalibrar. Där fegade jag ur då jag var osäker på hur mycket barnet i magen påverkades.
Hur det nu kom sig så blev det aldrig av att göra resten av skyttet. Jag hade inga i min närhet som kunde hjälpa mig, eller snarare som visste hur eller kände för att hjälpa mig. Därmed blev högviltet inte avklarat.
Men en serie händelser i samband med mina nya livsomställning iom separationen gjorde att jag kunde ta upp det hela igen. Två vänner som peppade mig att skjuta med deras bössor och en som visste en bra skyttebana att göra prov på. När jag fick tipset om skyttebanan så ringde jag direkt och bokade en tid för träning/uppskjutning.
Kvällen innan övade jag svingen hemma med ett luftgevär och en egenhändigt tillskuren skjutkäpp. Det gällde att få en lagom svängande rörelse för att knäppa tänkta älgar i flykten.
Väl på skjutbanan blev jag mottagen av en vänlig äldre herre som instruerade mig. Jag fick torrklicka på den lånade bössan så pass att jag kände mig bekväm både med att ladda om och var avtrycket var. Sedan började jag med fyra stillastående. Därefter gick vi på löpen. Åt vänster och åt höger. Det fungerade bra med skjutkäppen som jag hade stående mellan fötterna och lutade framåt. Skjuter tre serier på löpande och så meddelar uppskjutningsledaren att jag har klarat provet! Jag hade till och med skjutit ganska mycket bättre än jag hade behövt för att klara mig! Så nu är det klart! Nu ska här skaffas bössor och börjas jagas!
Äntligen!
torsdag 6 augusti 2015
Fårklippning
Om de inte blir klippta före lamningen så måste det istället ske efter vilket är vad jag har praktiserat hittills. I år hörde jag ryktesvägen att min fårklippare var skadad och därför klippte jag dem själv. Jag har ännu inte blivit sams med klippmaskiner utan klipper dem för hand med gammaldags fårsax.
Nytt för i år var en enkel klippstol. Bäst hade det naturligtvis varit med en sådan där man hissar upp fåret, men det var över min förmåga att konstruera för i år. Den här gör iallafall jobbet betydligt lättare. Tackan står stilla och det räcker med att jag står på knä för att jag ska kunna klippa under magen.
Här är min äldsta tacka på klippning, 10 år gamla Trollet. Efter klippningen blev det en helt annan tacka!
måndag 27 juli 2015
Ensam på gården
En sak som jag har gjort själv är att klippa fåren. Låt vara att det var lite sent, men med årets väder har de inte farit illa. Fördelen med att klippa själv är att man får en nära kontakt med även de mindre tama djuren. Jag upptäckte till exempel att jag har en trolig tvekönt tacka.
Äntligen blev också en enkel klippstol gjord så att jag fick upp dem på bättre arbetshöjd. Det är andra gången jag klipper hela gänget och med tanke på den ringa erfarenheten (nu ca 25 får klippta) så tycker jag att det går ganska bra när det tar ca 30 min.
måndag 1 juni 2015
Tidig vallskörd
I år har vi satsat på att ta en tidig egen vallskörd för att få foder som är spätt och inte hål på balarna med mögligt innehåll som resultat. Det är klart att fåglar kan hacka hål på våra balar också, men tanken är att jag ska hålla koll och laga dem om så sker. Nu är balarna dessutom täckta med en extra presenning för att så inte ska ske innan balarna syrat till sig.
Ett försök att låta en kompis slå gräset med sin slåtterkross gick på pumpen då gräset bara böjde sig och inte blev klippt. Det blev till att ta fram slåtterbalken istället. Det tog sitt lilla tag.... Sedan skulle allt gräs strängas ihop i lagom stora strängar, där blev det ännu en sen kväll i traktorn.
För balning och inplastning hyrde vi in tjänsten från en maskinstation. Det kom en stor traktor med en jättepress! Trots de blev det inga spår i ett mjukare område.
tisdag 14 april 2015
Schmallenberg igen?
Årets lamning fick ett helt annat utfall än förra årets, trots samma bagge och samma tackor.
Det började med en tacka som kastade sina tvillingar ca 6 veckor före lamningen. Hon blev ganska dålig men klarade sig med hjälp av en antibiotika-kur. Detta var min äldsta tacka, så jag trodde att det hade med ålder att göra, hon är 10 år. Åldern gör det också osannolikt att det skulle bero på toxoplasmos.
Första tacka som lammade var traditiosenligt Black. Hon fick tvillingar varav den ena var ok men den andra hade krokig rygg som dessutom inte verkade avslutad korrekt. Förlamad bak. Avlivning.
Sedan kom den enda problemfria tvillinglamningen. Dagen efter var det en där jag var tvungen att gå in och fiska fram ett huvud som låg bakåtslaget. När lammet kom ut så märker jag att ryggraden är som ett S och alla knälederna är stela. Lammet kunde heller inte andas utan dog direkt efter födseln. Just detta lamm var ju så uppenbart Schmallenberg-skadat. Tyvärr gjorde påskhelgen att jag inte kunde skicka på obduktion.
Efter detta kom ytterligare ett som var kraftigt missbildat och ett som var dött sedan länge i magen.
Slående är också hur få tvillingfödslar det var och många tackor som inte var dräktiga.
En annan fårägare berättade att hon gjort immunitetsundetrsökningar på sina tackor och kunde konstatera att flera tackor som visat immunitet ena året inte gjorde det nästa. Veterinären kunde också berätta om bekräftade Schmallenberg-utbrott i andra besättningar som lammat lika sent som mina. Det verkar alltså som om det här med Schmallenberg-viruset är något vi får dras med, och inte bara för ungtackor, särskilt under varma höstar när knotten kan leva länge.
tisdag 16 december 2014
Problemet med köpt foder
Vi köper allt foder som våra får äter. Det var från början ett beslut för att vi inte hade varken maskiner eller mark att producera foder på då vår mark var utarrenderad.
Nu är läget inte riktigt samma då vi har återtagit endel åkrar och även skaffat traktor, men vi är ännu inte framme vid att producera foder själva i någon större omfattning.
Därför är vi hänvisade till att köpa vilket är förenat med risker. Vissa år finns det helt enkelt inte mycket foder att tillgå på öppna marknaden, ofta är det bara svårt att få tag på bra foder. Får i allmänhet och Åsenfår i synnerhet vill ha spätt gräs och inte tjocka timotejstjälkar.
I år har vi i väntan på svalare väder fått tag på hö på storbal från en ny leverantör som var trevligt att hantera och fåren tycker om. Nu till det svalare vädret kom det en leverans av ensilage från samma leverantör som vi hade förra vintern, men vilken skillnad! Inte nog med att det var förvuxet med mycket oätligt grovt i, det var dessutom hål i varenda bal! Just nu är jag så led på mögligt grovt ensilage att jag helst inte vill se balarna som ligger där... Hoppas att det finns hö så att det räcker...
Min tanke med egen foderproduktion är att vi ska kunna skörda före alla andra, vi har ju inte alla maskiner som behövs utan måste hyra in. På så sätt ska det inte vara för grovt. Vi kan då också bestämma hur många lager plast vi ska ha och om vi ska skydda balarna ytterligare mot fåglar.
På tid och längd hoppas jag också att vi kan så vallfröblandningar som har en bättre sammansättning än de som är avsedda för nöt och häst. Men det är ytterligare några år bort.
Lite löshö ligger på logen hemma, löshö från en slåtter.