ylven

Därför är Peak Oil dåliga nyheter

2012-01-24T06:07:00.001+01:00

När man diskuterar olja med någon som ännu inte tagit in begreppet "peak oil" eller "oljetoppen" så får man oftast höra argumentet att "Men vi har ju hälften kvar!" och att det därför inte skulle vara något problem, det är ju inte som om oljan tar slut i morgon dag, bara lite mindre...

Jag låter min katt illustrera varför "hälften kvar" inte är så betryggande.

Glaset är halvtomt!

Som synes har hon ganska svårt att nå vattnet, trots att det faktiskt är mer än halva glaset kvar. På samma sätt är det med vår utvinning av oljan, och alla andra naturresurser också för den delen. Vi har börjat med det lättaste först, de största tillgångarna som är lättast att utvinna. Kvar är nu mindre tillgångar som är mer utspridda eller svårtillgängliga. Så inte nog med att hälften redan är borta, den hälften som är kvar är mycket svårare att utvinna, men vi är fortfarande lika många som vill använda det!

Spårsnö

2012-01-23T06:11:00.000+01:00

När jag gick en promenad in på skogen på skogsbilsvägen var det fin spårsnö. Jag är ingen erfaren jägare men likväl van vi att gå med näsan i backen och försöka tolka spåren. Här är vad jag såg.

Först ut är rådjur. Ett avtryck av min sko i storlek 40 får tjäna som referens.

Något större spår, kan vara dovhjort alternativt endast ett större djur. Märklig gångart.

Rådjursväxel. Här har hela gänget gått över vägen.

Räven har varit ute och letat mat också. Burken är i samma storlek som försvarets hudsalva.

I mina ögon ser det här ut som att räven travar. Kommentera gärna om jag inte har rätt.

Fortfarande rävspår, men vad är detta för gångart? Galopp?

Nu över till gnagarna.

En skogsmus. Många steg per meter blir det. Missade storleksreferens, men spåren är ca 2 cm breda och ca en decimeter mellan hoppen.

Haren har också varit ute och skuttat i sakta lunk.

Till sist, en ekorre, eller tallebjörn som en kompis till oss brukar säga.

Vinter i bigården

2012-01-20T06:07:00.000+01:00

Det här är min första vinter som biodlare. Jag köpte två bisamhällen i höstas som då redan var invintrade och varroabehandlade. Enligt böckerna så är det inte så mycket att göra nu förrän det blir vår. Jag var dock och tittade till samhällena för att få en uppfattning om hur det står till.

Här står ca hälften av samhällena på biodlarföreningens bigård. Mina två står längst bort, de vita med två lådor Låg Normal. Förra gången jag var och tittade så var det 7-8 grader varmt och jag såg bara enstaka döda bin. Jag kunde genom flustret se underdelen av vinterklotet där det var bin som kröp omkring ganska fritt. Den här gången var det ca 5 minusgrader.

Klotet syns inte längre och det har börjat dyka upp döda bin i lite större mängd. Jag tror dock att det är i normala mängder för det liknande ut hos de andra kuporna. Egentligen borde jag musskydda kuporna på något sätt, men jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Flusterspringan är liksom lite svårhanterlig och smal. När jag tittar runt på de andra kuporna så finns det både de som har musstopp i form av olika galler och de som har betydligt större öppning än jag.

Jag ska göra en beställning av kupmaterial för fler kupor, så då får jag väl försöka beställa mussäkert galler med.

Skorstensbekymmer

2012-01-05T06:45:00.000+01:00

Sotaren var på brandskyddskontroll för ett tag sedan. Det var då som vi fick tummen ur att försöka göra något åt våra eldningsbekymmer. En rörspis på ovanvåningen och den lilla täljstenskaminen på bottenvåningen fick godkänt, men den öppna rörspisen och vedspisen fick eldningsförbud. Båda primärt beroende på kajbon, men vedspisen har, har vi ju upptäckt tidigare, har något hål på rökkanalen, förmodligen i bjälklaget då det ryker ut genom golvet(!) i barnens rum ovanför köket .

Skorstenspipan sedd uppifrån.

Vi har som målsättning att försöka själva först, så även här. Om vi åtminstone kunde komma åt kajbot vore ju mycket värt. Men när vi försökte uppifrån så är det stumt, möjligen är det kajbot som man når, uppskattningsvis ungefär i nämnda bjälklag. Nerifrån var det svårare att komma åt. Det vi tror är sotluckan till vedspisen är inklämd längst ner i ett skåp till vänster om vedspisen, därigenom kan vi inte nå något kajbo. Vedspisen står i vägen för vidare undersökningar. Men den läckte ju också som ett såll, så vi bestämde oss för att ta bort den och på så sätt komma intill själva pipan.

Det ser ut som om man murade upp en liten vägg bakom vedspisen samtidigt som man ställde dit den, primärt för att få fast stosen till skorstenen på exakt rätt ställe.

Här nerifrån når vi inget kajbo med de verktyg vi har.

Hammar Gamleby står det stämplat i stenen.

En bifångst av denna undersökning var att vi kikade in i imkanalen till köket. Hittade en fin ursprungsstämpel i teglet. Förr var det inte många mil mellan tegelbruken, detta låg ca en mil bort. Eftersom skorstenen på toppen har fyra pipor och det finns fyra eldstäder och en imkanal var vi lite nyfikna på vilken pipa imkanalen gick ut i, och det visade sig vara samma som vardagsrummets lilla täljstenskamin. Nåja, det försäkrar om bra drag då vi eldar flitigt i den samt att den ger rätt varma rökgaser.

Fortsättning följer...

Byta fönsterglas

2012-01-04T17:00:00.000+01:00

Just när fönsterna var målade, tvättade och klara att sätta upp, så råkade sonen välta ett av dem så att innerrutan gick sönder. Jag beställde ett nytt glas hos den lokala glashandlaren. Fick frågan om det var 3 eller 4 millimeter tjockt glas. Det är nog 2 sade jag. Glasmästaren trodde att det därmed var ett gammalt buckligt glas, men det var det inte alls. Det verkar ha funnits ett mellanläge när produktionsmetoden var lika dan som idag med absolut plana glas, men ändå tunnare än vad som görs idag. Varför?

När jag så skulle sätta i glaset så visade det sig vara 5 centimeter för långt, då var jag glad att jag hade fått ta över ett glasskärarverktyg, vad nu sådana kan heta, från min far.
Jag lägger först i en tunn sträng med kitt i falsen innan jag lägger i glaset. När glaset är på plats så trycker jag till det runt om så att kittet sluter tätt ordentligt.

Därefter är det dags att spika fast rutan. Jag har ingen fönsterhammare men det går rätt så bra ändå. Slutligen är det dags för den yttre kittfalsen. Eftersom det var den inre rutan och kittet därmed inte är utsatt för varken nederbörd eller fåglar så satte jag upp fönstret direkt efter avslutad kittning, målning får bli till våren. Det började kännas kallt med en skiva i fönsterhålet!

Det var en gång ett kajbo

2012-01-03T06:30:00.001+01:00

När vi började flytta in i fritidshuset och undersökte eldstäderna så upptäckte vi att ena rörspisen hade ett kajbo. Man såg underdelen av i övre sotluckan. Hur långt upp det gick var ju inte lätt att säga, mer än att rörspisen var på övervåningen.

För ett tag sedan tog vi tag i detta projekt, att få rörspisen eldbar igen. Eftersom skorstenen är högt över marken och man såg kajbot nerifrån så började vi med att i övre luckan krafsa ut så mycket som vi kunde med en krokig järnbit som vi hade till hands. Vi fick väl ut en hink eller så. Kajbon verkar vara byggda av bark av företrädesvis syren, samt lera i stora mängder, både löst och som klumpar som jag fick göra sönder innan de gick att få ut genom luckan. När inte vår krokiga järnbit räckte något längre (drygt en halvmeter in) så tvingade vi upp oss på taket och försökte att slå ner boet uppifrån.

Ovanpå syns bara fyra pipor trots att det finns åtminstone fem kanaler längre ner.
Utan att ha mätt piporna så ser de ut att vara 3/4 sten i kvadrat.

Man kunde se underifrån att det vibrerade, men det var inte mer. Efter lite letande bland "bra-och-ha"-grejorna så hittade vi järntråd av sådan sort som brukar spänna upp Gunnebo-staket med. Och se, den var precis lagom böjlig för att komma förbi kröken nerifrån, men också styv nog att kunna dra ner bomaterial med. När vi hade fått ett tillräckligt hål så kopplade vi sotarlinan i en krejs och drog den fram och tillbaka, men det blev ändå en hörna kvar med bomaterial. Men efter lite envist krafsande med järntråden så fick jag tillslut ner ännu en hink bomaterial. Kajbon luktar inte gott! Och då var det ändå inga döda kajor i det!

En bild upp i den vänstra sotluckan. Det ser ut
att vara två kanaler, men det kan ju vara ett stag bara.

Så här långt kommet var det dags att börja sota själva rörspisen. Detta är ju som synes en öppen rörspis, och jag hade förväntat mig att den skulle vara en "tre-rörs", men efter att ha öppnat sotluckan på dess vänstra sida och grävt ut så mycket sot som gick så kunde jag konstatera att det inte var någon kanal under själva eldstaden. Efter lite knackande på stenarna i eldstaden kunde jag konstatera att det var en lös sotsten på dess högra sida. Och där inne var det mera kajbo. Hur materialet har kommit dit begriper jag inte riktigt eftersom spjället var stängt, men det kanske inte alltid har varit så.

Sotstenen borttagen i eldstaden, med skräp från kajor bakom.

Nu väntar i första hand spisen på att få nytt lerbruk i eldstaden, både för att sätta tillbaka sotstenen och för att skydda stenarna från eldens hetta, sedan ska det provtryckas för att få eldas i igen. Jag hoppas dock på en fortsättning av projektet som ska göra om den öpppna rörspisen till en sluten spis med glasluckor, men det är ännu i framtiden.

Utsikt från skorstenen, Under ledningarna skymtar mitt trädgårdsland.

Naiva professorer

2011-12-12T05:56:00.001+01:00

Herrarna Björn-Ola Linnér och Steven Rayner breder ut sig i ett inlägg SvD, "Förnyat Kyotoavtal är fel väg att gå" där de menar att miljövänlig energi kommer att flöda och populasen överge de fossila, om vi bara slänger pengar på problemet. Och fort kommer det att gå också! Kyotoavtalet må ha varit tämligen tandlöst, eller verksamt, jag har faktiskt ingen större insikt i det, däremot så vet jag att;

Sverige bör gå i bräschen för att EU i stället prioriterar ett avtal om investeringar i innovation och spridning av koldioxidsnål energiteknik.

definitivt inte kommer att lösa några problem med ökande koldioxidutsläpp. Det finns flera fel i resonemanget:

Euroländerna är i ekonomisk kris, de kommer inte frivilligt att dra på sig extra utgifter.
Tiden: avtalet skulle enligt förslag presenteras om ett år, därefter ska pengar ösas in, idéer utforskas och tillslut metoder utvecklas för att producera miljövänlig energi. Till det ska dessa byggas. Allt detta tar tid! Omställningen, oavsett vilken form den tar är gigantisk!
Det finns helt enkelt inte de mängderna miljövänlig energi att utvinna, för att ersätta de fossila bränslena, särskilt inte i form av lätthanterliga och energitäta former.
Hela diskussionen grundar sig på en feltanke, att man kan ha kakan samtidigt som man äter upp den! Vi ska ha vårt högenergisamhälle och evig tillväx, allt blir bra bara vi inte förstör klimatet...

Men det är värre än så, för enligt alla mänskliga erfarenheter så kommer inte mera energieffektiva metoder att innebära att vi använder mindre energi, snarare mer faktiskt! Det kallas Jevons Paradox. Läs gärna det väldigt grundliga inlägget på Energibloggen om Jevons Paradox.

Det problem som professorerna hoppas lösa, är att om det finns billigare miljövänliga bränslen, så kommer vi frivilligt att överge de fossila. Verkligheten säger oss att vi kommer istället att använda de fossila och de miljövänliga! Kommer det att innebära några fördelar för miljön?

Nej, det är dags att vi biter i det sura äpplet och inser att högenergisamhället har nått vägs ände, tillsammans med tillväxtsamhället. Nu väntar andra tider! Om inte annat för att vi kommer att tvingas att sluta använda fossila bränslen pga kommande brist.

Energifällan

2011-10-28T06:12:00.000+02:00

Läste ett intressant blogginlägg: http://physics.ucsd.edu/do-the-math/2011/10/the-energy-trap/ som satte strålkastarljuset på något jag bara sett i ögonvrån fram till nu.

Många som man försöker prata med om tillväxtparadigmet i allmänhet och oljetoppen i synnerhet brukar nöja sig med att säga att när oljan blir dyr så kommer vi att börjar använda andra bränslen.Marknaden kommer att ordna andra bränslen för oss för att de blir lönsamma när oljan blir dyr.

Det finns en stor brist i ett sådant resonemang, det är att när oljeproduktionen på allvar börjar få problem att hålla jämna steg med oljekonsumtionen så kommer det att svida desto mer när man behöver avstå ytterligare, inte bara kapital utan också energi för att bygga denna nya infrastruktur för de bränslen som ska träda in.

I ljuset av detta blir det extra viktigt att har relationen mellan den investerade energin i förhållande till hur mycket energi man får tillbaka på olika typer av energiinverseringar, alltså EROEI i åtanke. För att bygga en biogasanläggning, solcell eller passivhus så krävs det energi. Och den energin måste vi investera innan vi får nytta av investeringen!

Här är ett räkneexempel för att visa på problemets vidd.

Låt säga att vårt land förbrukar 100 enheter av fossil energi i dagsläget. Om vi antar att oljeflödet minskar (decline) med 2% per år när oljetoppen har passerats på riktigt, så innebär det att vi varje år måste bygga ersättande energi motsvarande dessa 2% per år för att inte mängden energi i samhället ska minska.

Om vi då tänker oss att bygga en energikälla som:

har en EROEI på 10:1
kräver i stort sett hela energiinvesteringen i förväg (vindkraft, kärnkraft eller vattenkraft till exempel
har en livslängd på ca 40 år
så innebär det att vi måste sätta in 4 års totala energiproduktion som investering för att över huvud taget kunna få ut någon energi, dvs 4 enheter. Men vi behövde inte bara en utan två enheter ny energi och måste därmed investera 8 för att få detta. Så av de 100 enheter vi har från början så är bara 92 kvar för normal användning eftersom 8 måste användas för att investera oss bort från det fossila.Dvs om vi lutar oss tillbaka och gör ingenting så kommer vi bara att ha två procent sjunkande fossilkonsumtion, medan om vi investerar i ny ersättande produktion så blir det effektivt 8% sjunkande fossilkonsumtion per år!

Detta är energifällan! Den ursprungliga bloggposten innehåller mer exempel och diskussion, läs den!

Nya inkomstkällor i liten skala

2011-10-20T06:09:00.001+02:00

I väntan på att vi faktiskt köper en gård så har jag så smått bygga upp inkomstkällor till den. Som bas har jag då i första hand lantstället som vi hyr.

Något jag har drömt om sedan det började dyka upp lunchrestauranger som köpte in direkt från odlare och uppfödare är att själv bli en av dessa leverantörer. Glädjen var därför stor den dag jag via ett forum på alternativ.nu fick kontakt med just en sådan restaurangägare. Denna höst kan jag naturligtvis inte leverera särskilt mycket iom att jag inte hade planerat odlingarna för detta, men till våren blir det förhoppningsvis utvidgning. Det som är särskilt bra i det här upplägget är att jag slipper laga till maten, något som jag varken brinner för eller är särskilt bra på, men ändå får avsättning för min skörd.
För att inte denna odling ska bli ytterligare en minuspost både för resor, oljeförbrukning och klimatet, så har jag som mål att inte åka extra, vare sig till lantstället eller till stan där restaurangen ligger. Jag sitter till exempel i detta nu på bussen som vanligt påväg till jobbet, men med mig har jag 5 kilo vardera röd- och gulbetor. När mängderna blir större måste jag naturligtvis ordna transporterna på något annat sätt.

En annan inkomstkälla är biodling. Jag började ju i somras med att gå med i Biodlarföreningen i Åtvidaberg. Där får jag hjälp och handledning med att lära mig grunderna samt tillgång till ovärderliga kontakter. Jag har nu köpt mina två första bisamhällen och även extra kupmaterial för att kunna utöka samhällena nästa säsong. Ännu så länge står de hos biodlarföreningen, men kommer så småningom naturligtvis att flyttas till egen gård eller fritidsstället. En annan fördel med min biodlarförening är att man inte måste göra de dyrare investeringarna själv utan kan använda föreningens slunga till exempel.

Kort sommar för kokbönor

2011-10-11T07:06:00.001+02:00

Förra året hann en del av störskärbönorna bli färdiga torkade bönor pga mitt trasiga knä, därför tänkte jag att det kunde vara idé med kokbönor i år, som ändå inte ska skördas förrän de är torra. Resultatet är dock inte någon succé. Jag satte bönorna i rätt tid, när jorden blivit varm, ändå hade vissa sorter svårt att gro. Av 10 planerade plantor Stella (två utsädesbönor per plats) var det bara två som kom upp. Skörden per planta var docka mycket bra. Äkta Tranbär och Rödhakeägg klarade sig bättre, med ca 75% lyckad uppkomst per frö.

Stella som ska eftertorkas under tak.

Störbönor är fantastiska i sin växtkraft, de verkar bara begränsas av hur höga stöd man sätter upp. Tyvärr blir de också ett betydande vindfång vilket fick till följd att den stödet för de Rödhakeäggen har fällts till marken, med följd att plantorna vid två av benen drogs upp ur marken. Frågan är hur det påverkar bönornas mognad. För de är inte mogna ännu!

Tungt lastat bönstöd som vält för Rödhakeäggen.

Särskilt de Äkta Tranbären ser väldigt omogna ut, saknar nästan helt sin röda färg. De är väldigt stora, undrar om de krymper mycket under torkningen? Så frågan är hur man gör med dessa bönor, ska man låta dem sitta kvar ute tills de har torkat tillräckligt och hoppas att inte frosten tar dem innan, eller ska man rycka upp även dessa plantor och fortsätta torkningen inomhus? Blir de ordentligt mogna då?

De Äkta Tranbären är inte röda ännu.

Potatiskörden fortsätter

2011-10-07T06:11:00.000+02:00

I år blev det mycket potatis, då är det ett angenämt problem att det tar tid att ta upp den. Lyckligtvis måste inte allt göras på samma dag. Nu är lite drygt hälften av potatisen upptagen. Min potatisskörd går till som så att jag kombinerar höstgrävning och ogräsrensning med själva potatisupptagningen vilket gör att det tar lite tid.

Potatisarna kastar jag i backen som så lämpligt fått hjul via ett gammalt underrede till en barnvagn. Dessa backar är stommen i min potatishantering, där de används både vid upptagning, tvätt och vinterlagring. För efter upptagningen kör jag iväg dem till regnvattentunnan så att jag kan tvätta bort leran från dem. Oftast räcker det att några gånger hälla i vatten så att det täcker potatisarna, vicka backen ordentligt från sida till sida, samt hälla av hastigt för att de ska bli nästan helt rena. Därefter lägger jag in dem i jordkällaren. Nu är den gamla soppåsehållaren definitivt full med potatis, så jag provar med att stapla in dylika backar utan ytterligare skydd mot gnagare än ett rejält lock som sticker ut ordenligt över kanterna, ca en decimeter åt var håll. Återstår att se om detta är tillräckligt, men jag hoppas det.

Dåligt år för squash

2011-09-22T06:10:00.000+02:00

I år satsade jag stort på squash, en planta sommarsquash, (Lebanese White) Bush och hela tre plantor med vintersquash (Golden Hubbard, Kroshka och Buttercup) Jag hade till och med skämt bort plantorna med att hämta brunnen hästgödsel att göda dem med. Men resultat uteblev.

Fr vänster, Kroshka, Golden Hubbard, Buttercup
och Lebanese White Bush

Total skörd:
Tre Lebanes White Bush
Två Buttercup
Två Kroshka
En (liten) Golden Hubbard

Förra året fick jag uppemot 10 från min då enda och ogödslade Golden Hubbard-planta. Sommarsquashen som förra året hette Yellow Straightneck gav fantastiska mängder från likaledes ogödslade två plantor. Den stora skillnaden med i år var att jag satte plantorna utanför trädgårdslandet, på gräsmarken, med förhoppningen att de skulle kväva gräset och ge mig utvidgningsmöjligheter till nästa år. Nu verkar det ha blivit tvärt om, squashbladen har nätt och jämt stuckit upp ur gräset. Honblommorna har inte alls stuckit upp. Jag har handpollinerat endel, kanske är det bara de som har satt frukt? Förra året var marken där jag satte plantorna nyplöjd, så plantorna slapp konkurrera om ljuset, åtminstone fram till sensommaren innan kvickroten tagit ny fart.Möjligen planterade jag också senare i år, samt att bladen verkar ha drabbats av bladmögel och vissnat.

Nästa år ska jag:
-Plantera tidigare, under miniväxthus
-Inte låta dem konkurrera med gräs

Och hoppas att de ger en större skörd då!

Bättre sent än aldrig

2011-09-19T07:31:00.000+02:00

Just nu håller jag på att uppfylla ett av förra årets mål, nämligen att börja med biodling och skaffa mig minst två samhällen. Via Biodlarföreningen i Åtvidaberg fick jag kontakt med en medlem som skulle sälja sina bin pga allergi. Det var två samhällen, den ena var "svagt" och det andra hade ilskna bin. Som nybörjare lade jag in ett anbud på det svaga samhället och skulle på kuppen få kupmaterial som var nytt för året. Igår var det meningen att jag skulle hämtat mitt samhälle, men vid kontrollen av bitillsyningsmannen (som var en kvinna) visade det sig sakna drottning och var därmed dödsdömt. Bina fick därför flytta in till det andra samhället, som en annan medlem i min biodlarförening skulle köpa. Så med mig hem fick jag en i princip komplett utrustning för biodling, saknas endast bin. Men jag har en chans till redan på tisdag då en annan medlem i biodlarförening vill minska på antalet kupor.Där ska jag få köpa två starka bisamhällen med snälla bin. Så nästa säsong drar det igång med honungsproduktion!

"När du får oväntat besök"
Vad bjuder bina en gästande groda på?
Eller är det bina själva som står på matsedeln?

Gårdagens köp:
Benstativ till kupa
Botten
Två frigolitlådor, Låg-Normal
Fyra skattlådor i trä Låg-Normal
Ett spärrgaller
En bitömmarbotten
Ett isolerat tak med plåt på
44 ramar
En rökpust
En kupkniv
En biborste
**************
Summa 800 kr

Potatisodling - för den snåle?

2011-09-14T06:09:00.000+02:00

I helgen började jag att gräva upp min potatis. Jag har väntat några veckor sedan blasten definitivt vissnade, har läst det någon stans att det skulle vara bra att vänta, kanske för att bladmögelsporerna redan skulle göra sin skada så att man inte fick in potatisar som skulle ruttna i jordkällaren? I alla fall verkade det nästan så när jag började ta upp mina Highland Burgundy Red, en inte obetydlig del var ruttna. De flesta var också mer eller mindre kraftigt skorviga. Men skörden var ändå stor. Det var inte ovanligt med 40 potatisar per planta. För den snåle kan ju tipset att dela sättpotatisen i två (eller fler) bitar och förodla dem inne vara intressant. De plantorna hade ännu fler potatisar, dessutom var det ju dubbel utdelning per sättpotatis. Jag har förresten även sett potatisskal gro, så är det riktigt eländigt kan man ju både äta potatisen och ha den kvar som utsäde... Men då vill det nog till att man förodlar i tid.

Highland Burgundy Red potatisar från en och samma planta.

När Highland Burgundy Red var färdigupptagen, tvättad och lagd i sin plastback för vidare transport till gnagarsäker vinterförvaring gick jag vidare till nästa sort, Orla, som liksom Highland Burgundy Red är skotska potatisar med utsäde levererat av Larsviken, så väntade en glad överraskning. Orla skulle enligt etiketten på utsädespåsen vara extra tålig mot bladmögel och var tillsammans med sin landsman en av de sista vars blast dukade under, men den stora glädjen väntade under jord. Här var det stora fina potatisar, utan röta och utan skorv. Drygt 10 potatisar i 200-gramsklassen under varje planta. Den totala skörden blev ungefär dubbelt så stor som Highland Red Burgundy, och det trots att en tredjedel av plantorna redan ätits upp tidigare i sommar. Om potatisen även står sig bra under vinterförvaringen så ska jag definitivt odla mer av den nästa år!

Skörden då? Det blev ca 20 kilo Highland Burgundy Red och 30 kilo Orla, båda av en liten utsädespåse, är det två eller tre kilo i dem?

Kvar att skörda i landet är fortfarande Maria, Fakse och Asterix, undrar vilka överraskningar som väntar mig där?

Sviterna efter en brusten blindtarm

2011-09-07T07:20:00.000+02:00

Den brustna blindtarmen satt inte på mig, utan på min son som fyller nio nästa månad. Fort gick det, från att ha varit synbarligt frisk på söndagen men kommenterade att han kände sig bubblig i magen, till en brusten blindtarm när han blev opererad vid 22-tiden på måndagen. Jag visste inte att det kunde gå så fort, eller att förstadierna kunde passera så obemärkta. Efter operationen låg sonen och en förälder inskrivna på sjukhuset med intravenös antibiotika som han kräktes mycket av. Inte kul för någon att kräkas efter en bukoperation, inte kul för en förälder att inte kunna hjälpa sitt barn.

Sedan i fredags är han dock hemma, men fortfarande med antibiotika, dock i sväljbar form. Vi får väcka honom en gång per natt för att han ska kunna få doserna jämt utspridda över dygnet, han har två sorter som ska ges med olika intervall.

Som den stressade nutidsmänniska man är så rasar hela planeringen av vardagen ihop vid en sådan här händelse. Bisamhällen har inte blivit inköpta, grönsaker inte skördade, taket inte omlagt och fönstren inte färdigmålade. Dessutom har vi inte provseglat vår nya segeljolle ännu. För att inte tala om att jag inte har orkat tänka på bloggen. Så nu gäller det att hinna ikapp med allting.

Tyst hav

2011-08-26T07:35:00.000+02:00

Havet mår inte bra, det är tydligt när man vistas nära det. Vi fiskar, seglar och badar i det som kallas Tjust skärgård, norr om Västervik. Sedan vi började fiska i mitten på 90-talet har det skett en markant minskning av förekomsten av fisk, som har fått mig att börja undra. Vad är det som sker?

För ett par år sedan skrevs det en del i media sjöfåglar som dog, de blev helt enkelt förlamade och svalt till sist ihjäl. Man fann att det berodde på en B-vitaminbrist, tiamin. Det är en skrämmande stor störning av miljön om så stora mängder fåglar påverkas av en av en omfattande vitaminbrist hos sin föda. Vad det beror på vet man så vitt jag vet ännu inte, men det finns flera teorier. Tiaminbrist började först att ses hos lax som dog i sjukdommen M74, där M står för miljö och 74 är året när man först upptäckte den. Det finns dem som har kopplat samman detta med att mängden död ved minskade kraftigt i älvarna strax före denna tidpunkt i och med att flottningen upphörde på våra älvar.

Det finns andra teorier som knyter an till förändringen av alger och att det skulle vara orsaken till bland annat förändrat klimat och utarmningen av av våra hav pga utfiskning av de större rovfiskarna. Det är tydligt att vi människor sågar av den gren vi sitter på genom framför allt vår storskaliga påverkan på vår miljö, inte sällan stött av skatter och subventioner. Det är inte alltid som det är regelrätt förstörelse, utan helt enkelt den massiva påverkan i sig som får oönskade effekter på ett sätt som vi inte kunde förutse. Men vad värre är så verkar vi inte kunna sluta ens när vi vet vad vårt handlande får för effekter.

Under tiden blir skärgården tyst. De få fåglar man ser har inga ungar.


Allmogebåtar från Rågödagen

Bloggens bakgrund

2011-08-23T22:49:00.000+02:00

För den som är nyfiken har jag just lagt till en sida om bloggens bakgrund. Klipper in innehållet här så att även "gamla" läsare kan få den till del.

*****************************************************************

En dag vaknade jag upp. Såg världen omkring mig med nya ögon. Och då såg den helt annorlunda ut. Strax efter det började jag skriva på den här bloggen. Här ska jag förklara vad jag såg.

Alla vet vi att oljan är en ändlig resurs. Man börjar utvinningen, flödet ökar till den dag man nått toppen, varefter produktionen kommer att minska. Oljetoppen är alltså den tidpunkt när oljeproduktionen är som allra störst. Många fakta talar för att den globala sammanlagda oljetoppen utspelar sig precis nu. Produktionen av råolja har varit konstant de senaste åren. De små ökningar som har redovisats är i själva verket andra sorters olja som man numera räknar in i oljeproduktionen, bland annat olja från bioenergi. Varför kan inte produktionen stiga igen då? Jo, för att man varje år hittar mindre och mindre olja. De fynd som utropas som stora i media är visserligen en bra affär för inblandade parter men är bara små fält jämfört med de stora gigantfält som håller på att tömmas nu. Det som just i skrivande stund figurerat i media skulle i själva verket räcka till max två veckor av världens oljetörst.

Och vad kommer att hända när oljetoppen passeras och produktionen sjunker? Det mest tydliga är att priset kommer att stiga. Sedan 2005 har priset stigit utan att produktionen har ökat ytterligare. Detta är första steget. Redan har de stigande priserna varit delorsak till finanskrisen 2008. Men hur kommer det att bli den dag som produktionen börjar sjunka på allvar? Räcker det med högre pris för oljan då? Eller kommer det att bli krig? Och då är risken ännu större för att det ska bli störningar i oljetillförseln. Det är svårt att tänka oss idag vad oljebrist skulle innebära för vårt samhälle, då vi som är födda på 70-talet eller senare knappast minns oljekriserna på 70-talet eller bristerna under 2:a världskriget. Det var illa då, men nu är det ännu värre. Att kunna ta oss till jobbet är det minsta problemet, att få tag på mat kommer att vara det största. Det var därför jag började odla våren 2008. För att minska risken att tvingas se mina barn gå hungriga.

Men vad händer om det inte blir en oljekris? Utan bara ökande knapphet och därmed högre priser. Jo har de inte hänt förr så kommer världen att gå in i en permanent recession. Detta eftersom energi och framför allt olja är en bärande ingrediens i ekonomisk tillväxt. Recession innebär ökande arbetslöshet, deflation och minskande offentlig aktivitet pga minskande skatteintäkter. Många kommer att bli arbetslösa och bland annat inte kunna betala för sina högt belånade villor.

Om du vill veta mer om oljetoppen så läs på länkarna nedan.

Svenska:
Energikris: Problemet
Flute tankar: Energi och råvaror
Globala Energisystem, instution vid Uppsala universitet med flera publicerade artiklar om Peak Oil

Engelska:
Energybulletin - Primer

Bondbönor

2011-08-23T21:21:00.000+02:00

Bondbönor är en av mina favoriter i trädgårdslandet, i alla fall i år. Förra året råkade jag ju ut för sjukdom på dem, jag tror att det var bladmögel, som gjorde att alla plantorna dog och de bönskidor som ändå hade bildats förstördes på samma gång. Sorten förra året var också en annan, nämligen Super Aquadulce.

Bladmögel på bondböna karaktäriseras
av att de yngsta bladen far illa först

Inga bönor att skörda...

Men i år är det annorlunda, "this time is different"...

Jag satte tre rader, drygt fyra meter långa, alldeles för tätt, ca 15 cm mellan fröna och tre decimeter mellan raderna, med två år gamla egenodlade frön av sorten Imperial Green Longpod. Jag hade låtit fröna ligga i vatten över natten innan jag satte dem. Det var endast en handfull frön som inte grodde.

Tät plantering, alla tog sig.

Jag täckte mellan plantorna med avslagen kirskål i ett 5-10 centimeters tjockt lager när plantorna var ca 15 centimeter höga för att hålla undan ogräs, hålla jorden fuktig och långsiktigt öka mullhalten. När plantorna hade växt sig metern höga så var allt täckmaterial borta, neddraget av maskar. Tack vare den täta planteringen var det för mörkt för att det skulle bli något nämnvärt med ogräs trots detta.

Nästan inget täckmaterial kvar,
inte mycket ogräs heller!

För några veckor sedan började man se tecken på att plantorna tappade bladen, dessa skördade jag först. Varje frö för hade oftast gett upphov till ett par tre stänglar och med en handfull eller mer bönskidor per stängel och mellan 5 och 7 frön per bönskida så blev det en betydande återbäring per satt frö.

I helgen skördade jag matbönorna, har endast sparat de finaste plantorna för att låta fröna mogna för att få bästa utsäde till nästa år, ca en femtedel av plantorna. Det finns med andra ord utrymme för att utöka odlingen även då.

Bönor som får mogna till utsäde.

När jag skördar så har jag både torkat bönor med skinn på av de bönskidor som börjat svartna, samt förvällt och fryst in av de som ännu var gröna. På grund av den stora mängden har jag inte orkat dra skinnet av alla utan endast gjort det på dem där skinnet ändå var trasigt. Resten får jag väl skala när de ska användas, om jag vill det då.

Dem i grytan ska förvällas, i den genomskinliga
hinken torkas, lila hinken är tomma bönskidor
och plastbacken den ospritade delen av skörden.

Det enda som saknas nu är bra recept på bondbönor. Har du några får du gärna dela med dig!

Kampanj för Peak Oil-tidning

2011-08-23T06:05:00.000+02:00

Det finns specialtidningar för alla smaker, i vårt hem har det passerat bland annat sådana för traktorer, skogsbranschen, byggnadsvård och odling. Men det finns bara en tidning som behandlar Peak Oil, de ekonomiska problemen som vår värld står inför nu och dessutom klimatproblematiken, och den tidningen är förstås tidningen Effekt. Jag har ju till och med själv förekommit i den, när en journalist och fotograf kom ut till mig på landet i rykande snökanon. I nästa nummer ska man till exempel syna teknofixarna.

Jag har som kanske någon har sett en liten annons uppe i högra hörnet, klicka på den så kommer ni till ett formulär där ni kan fylla i era uppgifter för att få ett provexemplar. Eftersom jag själv brukar köpa tidningen i lösnummer (för att den ska finnas i tidningsaffären) ska jag lyxa till det och få den i postlådan den här gången nu!

Köparens marknad

2011-08-22T17:51:00.000+02:00

Vi hjälper en kompis att som vill köpa båt och har i och med detta fått upp ögonen för marknad där botten verkar ha gått ur. Flera av säljarna har självmant sagt att marknaden har frusit ihop totalt och att det är omöjligt att sälja en segelbåtar, åtminstone i den klassen vi tittar. Ett exempel var en segelbåt som förra sommaren köptes för 330 000 och som nu inte går att sälja med prislappen 250 000. Ägaren ligger döende i cancer och det är ett av barnen som försöker sälja båten. Flera av båtarna är annonserade för ca 2/3 av det pris som hade ansetts normalt för något år sedan men blir ändå inte sålda. Att köpa ny större båt utan att ha sålt sin gamla är något man drar sig för nu när det är så svårt att sälja, enligt en säljare som gjort just detta. Det var tydligen flera bryggkompisar som drabbats av detta.

Cornucopia gjorde ett inlägg om antalet blocketannonser i vissa grupper, däribland båtar. Han resonerade att antalet både kunde gå upp och ner. Jag tar härmed över stafettpinnen och redovisar samma siffror ungefär ett kvartal senare:

Båtar: 23593 varav 13693 privata och 9900 från företag
Hästar och ridsport: 10093 varav 8529 privata 1564 och från företag
Bilar: 131262 varav 53032 privata och 78230 från företag

Så, vad är slutsatserna av detta?

Lantbruksauktion!

2011-08-21T23:02:00.000+02:00

Idag har jag tillbringat hela dagen på en lantbruksauktion, något jag sett fram emot hela sommaren. Gården där det hela utspelade sig var bara fem kilometer från vårt fritidshus, så det passade mycket bra. Det var också fint väder och en massa bekanta människor, förutom alla intressanta grejor man kunde lägga vantarna på. Gården däremot var inget för oss, så det gjorde inget att den redan var såld.

Auktionsutroparen var väldigt duktig på att få auktionen framåt och det ödslades inte mycket tid på att vänta på folk som velade. Många utrop blev inte heller sålda, vad som händer med dem sedan vet jag inte, det passerade en del intressant i det facket också.

Några fynd blev det för egen del också. Bland de nyttiga återfinns blåa tunnor (rödfärg) med lock för 60 kr. Den ena visade sig dessutom innehålla kräftmjärdar... Ett knippe trädgårdsredskap med bland annat potatishacka, handdragen potatiskup, handdragen plog, korp, högaffel, barkspadar, rensjärn mm för160 kr. Det största fyndet var nog ändå en potatisorder i fint skick från det närbelägna Överrums bruk för endast 60 kr som jag är särskilt nöjd med.

Denna hjulhacka av lite modernare snitt ingick i ett större utrop där jag helt enkelt köpte den av den nye ägaren som inte egentligen ville ha den, 50 kr.

På nöjessidan köpte jag en segeljolle av äldre snitt i fin lackad plywood, liknande optimist men större och med spetsig stäv, komplett och i fint skick för 290 kr. Passade ypperligt då familjen återupptagit seglingen med barnen men finner att just optimisten är liiiite trång numera. Jag köpte också en liten pigtittare som min dotter ville ha, för relativt dyra 160 kr.

Sambon i optimisten, ser lite trångt och tungt ut.

Slutsats, en trevlig och givande dag, men jag kommer nog att gräma mig länge för den där tvåskäriga plogen någon fick för 200 kronor...

Perspektiv

2011-08-08T12:05:00.001+02:00

Ibland kan det vara svårt med perspektiv, som till exempel när man ska sätta fastighetspriser i relation till om de är dyra, billiga, rimliga, köpvärda osv. Då kan det vara bra att spara lite hållpunkter under åren som går.

Vi var nyligen och tittade på en gård ca 2 mil från Linköping, 17 hektar stor som vi kunde tänka oss. Vi lade ett som vi tyckte rimligt bud på 2 miljoner, men det verkar som om säljaren får någon/några 100-tusenlappar mer.

Som jämförelse kan man då se på den här gården, tyvärr har jag inte sparat vilket datum jag klippte ur den ur tidningen, men det borde ca 10 år sedan, möjligtvis något mindre.

Vad ska man säga? Är det rimligt att en väldigt likartad gård kostar mer än dubbelt så mycket ca tio år senare? Som ytterligare perspektiv så låg räntan då på cirka 5 till 8 procent beroende på bindningstid. Det skiljer sig ju inte så rasande mycket från dagens läge. Och tycker man att det är dyra räntor så beror det bara på att man saknar perspektiv, och inte minns dem som gällde på 80-talet och början på 90-talet. Nu vet jag ju för övrigt inte vad gården ovan såldes för, men gården ovan, som vi lagt ett bud på har som jämförelse utgångspriset 2.5. Säljarna hade nog förväntat sig att få betydligt mer dock.

Fyra sorters squash

2011-08-06T12:05:00.000+02:00

I år planterade jag fem sorters squash/pumpa men en av dem blev det inget av med, det var nakenfröpumpa med frö köpta på ICA. De övriga fick var sin hög med halvförmultnad hästgödsel och en bit kartong som skydd för ogräs till att börja med. Jag placerade allt detta utanför det egentliga trädgårdslandet då jag minns från förra året hur långt "Triffiden" aka Golden Hubbard skickade ut sina revor. Numera är det inte ogräset i gödselhögen som är problemet utan det höga gräset/nässlorna/kirskålen som revorna växer fram igenom som är bekymret, hanblommorna sticker upp men honblommorna är ju tunga med sina stora fruktanlag och ligger på marken, under all växtlighet, de verkar ha svårt att bli pollinerade. När jag har tillfälle så handpollinerar jag, men det är ju inte varje dag, hela dagen som honblommorna finns tillgängliga. Hanblommor finns det gott om dock.

Golden Hubbard har jag satt med egna frö från förra årets odling


Golden Hubbard gömmer sig i gräset

Förhoppningsvis en befruktad
honblomma på Golden Hubbard

Kroshka satte jag även förra året, men inga av de uppkomna plantorna överlevde. Årets plantor kommer från två år gamla frön, som alla grodde.


Kroshka har bildat tre frukter hittills, varav en befruktad på egen hand och två handpollinerade.

Lebanaese White Bush är min enda sommarsquash

En (förvuxen?) Lebanese White Bush och en
(omogen?) Buttercup. Buttercup-frukten råkade
lossna när jag försökte lyfta fram rankan
ur det höga gräset.

Buttercup bytte jag till mig frön till från Nisse i Torpet.

Buttercup som slingrar sig bort
i det höga gräset.

Krypa - gå, och sedan?

2011-08-05T06:07:00.000+02:00

Jag började ju som total novis med att följa med en handledare hos min lokala biodlarförening för ett par veckor sedan. Första gången vi träffades så räknade vi fyllda honungsramar och letade efter drottning som vi inte hittade, (och blev bistuckna), andra gången var väl ungefär samma med skillnaden att vi inte blev stuckna och att vi hittade drottningen.

Tredje gången avancerade vi en smula. Vi började med drottningodling! Eller nåja, det är nog för sent på säsongen för att det ska bli så bra, men vi började så att säga öva på momenten. Först letade vi fram en ram som hade gott om små larver. Sedan skulle vi flytta över 10 larver från de celler där drottningen hade lagt dem, till konstgjorda och betydligt större celler. "Larva om" tror jag den etablerade termen var. Det är nämligen cellens storlek som avgör om det blir en drottning eller ett arbetsbi. Det var väldigt pilligt och svårt att få upp larverna utan att mosa varesig larv eller vaxkakan allt för mycket. Efter att alla konstgjorda drottningceller hade fått en ny innevånare så sattes både ramen vi plockat larverna från och ramen med de konstgjorda cellerna på tillbaka i kupan. På lördag ska resultatet kontrolleras, då bör cellerna vara täckta.

Framgångar och misslyckanden

2011-08-03T07:10:00.000+02:00

Eftersom jag bjuder lika frikostigt på mina framgångar som misslyckanden, ska jag här berätta om de som uppfyller mina tankar just nu.

Framgångar är mindre betungande, bondbönorna växer så att det knakar. På den här stängeln var det 46 stora ätbara bönor, några till var stora men de verkade ha angripits av någon svamp så de såg inte aptitliga ut. Stängeln är inte vald för att den var särskilt rikgivande utan för att den lutade ut. 1-46 känns som en acceptabel förökning.

Dessa oönskade gäster har hittats i trädgårdslandet. Och det är mitt eget fel. Med huvudet under armen tog jag emot ett lass med kompost från ett näraliggande samhälle. Då går det naturligtvis så här. Barnen får hittelön. Jag ska prova nematoder. Någon som vet hur de slår mot inhemska sniglar? Mental notering, gör aldrig det igen, särskilt inte på den gård vi köper (någon gång?) såvida det inte redan finns mördarsniglar där.

Mina spritärtor, Felthams First, har blivit styvmoderligt behandlade. De fick inga klätterstöd, eller ja, jag planterade solrosor i raden, men de hade inget försprång framför ärtorna och har först nu blivit något att klättra på, och nu klättrar inte ärtorna längre, som synes. Jag har skördat endel och tänkte att resten skulle bli utsäde, men då är det ju bra om de inte hamnar på jorden redan i år. Undrar om kontakten med jorden fått skidorna att öppna sig i förtid? Alla skidor är inte förlorade som tur är.

Något konstigt händer med majsens hanblommor, det utvecklas majskolvar ur dem, utan täckblad. Hur kan det gå till?

Ännu är potatisen grön, vissa mer än andra. Maria blir det inte nästa år, och Fakse bara om jag hittar certifierat utsäde.

Desperata fastighetsmäklare?

2011-07-22T16:03:00.000+02:00

På reklamtavlor utmed min väg genom staden syns reklam för "Gratis rådgivning" hos en av stadens mäklarbyråer. Vaddå rådgivning, undrar jag. Frågorna som tas som exempel på tavlorna klassar ju knappast in i den kategorin. Och vaddå gratis? Det brukar väl säljsamtal vara?

"Vad menas med öppen budgivning"

"Hur vet man att det är attraktivt att bo"

Förgående mäklare var lite lik David Jonstad ;-)

Energisnål shopping

2011-07-21T06:28:00.000+02:00

På min väg från bussen till arbetsplatsen passerar jag Linköpings två största torg. På morgonen är folk i full färd med att packa upp sina marknadsstånd där. Jag brukar fascineras av det stora jobb som utförs varje dag, med att sätta ihop marknadsstånden och fylla dem med varor. Stånd som sedan måste packas ihop varje kväll.

Nu tänkte jag dock belysa en annan dimension av detta, nämligen dess energiförbrukning. Jag vågar påstå att just dessa marknadsstånd är en av de mest energisnåla typerna av shopping man kan tänka sig. En inte oväsentlig del av energiförbrukningen för vår mat ligger i transporten hem från stormarknaden. Alla åker dit i bil, handlar ett antal kassar, dock ytterst sällan så att man fyller upp bilens lastkapacitet, utan de flesta går tämligen halvtomma hem igen.
Marknadshandel å andra sidan, där kommer varorna till kunderna. Inga av de kunder som handlar på torgen i Linköping kommer dit med bil för att handla, folk går dit. Varorna kommer till kunderna som transporterar hem dem till fots, cykel eller buss. Dessutom kräver ju marknadshandel inte så stor energiförbrukning i sin infrastruktur. De har ingen luftkonditionering och ingen värme på vintern med stora luftslussar som generöst släpper ut värmen.

Över huvud taget är det mer energisnålt att ha affärerna där folk är istället för att tvinga folk att förflytta sig till affärerna, alltså köpladorna som sprider ut sig utanför städerna. Inte sällan är dessa köplador dessutom utspridda på ett sådant sätt att man inte går emellan dem, utan måste ta bilen från en till en annan. Alltså hellre Lucullus på Stora Torget i Linköping än Ica Maxi i Tornby.

Ytterligare en variant av energisnål shopping är hemkörning. Lanthandeln i samhället där jag bor har subventionerad hemkörning till hushåll som ligger mer än två kilometer från affären. Tänk vilken miljövinst! Istället för alla halvfulla transporter så går det fulla transportbilar på kortas möjligast väg mellan alla kunder. Körsträckan blir bara en bråkdel jämfört med om alla skulle åka till affären själva!

Dramatisk början på vägen mot biodling

2011-07-19T20:57:00.000+02:00

Förra året hade jag som mål att börja med biodling, minst två kupor stod det på min lista. Så blev det inte, men skam den som ger sig.
I år såg jag anslaget om "Honungens dag" hos Åtvids biodlarförening innan den avlöpte, så jag gjorde slag i saken och besökte dem. Så snart jag klev ur bilen blev jag väl omhändertagen av en medlem som undrade hur de kunde hjälpa mig. När jag sa att jag ville börja med biodling blev jag om möjligt ändå bättre omhändertagen! Jag fick guidad tur av föreningens domäner samt lite och läsa och uppmanades att komma på tisdagar mellan 17 och 19 för att introduceras i verksamheten av en fadder.

Fridfulla bin på väg in i kupan med last.
Detta var vid "Honungens Dag", inte dagens besök...

Sagt och gjort, i eftermiddags dök jag upp med mina barn i släptåg. Det fanns väl ett tiotal medlemmar där, samt en annan familj med nybörjare på sitt första besök. Man höll redan på och tittade i en kupa. På med skyddskläder för mig och sonen. Dottern (som är yngre) fick följa med fikapatrullen istället.

Kupan var tydligen i trängsta laget, det var fullt nästan över allt. Det var också åska och dito regn i luften vilket tydligen gör de små gynnarna lättirriterade. Det var onekligen lite läskigt att stå så nära och känna dem surra kring huvudet. Jag hittade till och med en rackare på insidan av min huva, men lyckades dock få ut den utan att den stack. Annars tror att det bara var sonen som inte blev stucken, samt de som hade heltäckande skyddsoveraller som de inte öppnade förrän de kommit inomhus, utan bin i sällskap. Själv fick jag bara ett stick, rakt igenom jeansen. En man som tog av sig skyddskläderna för tidigt fick sig ett tiotal stick runtom i huvudet, samt på magen där tröjan inte riktigt räckte till.

Men nu är jag fast besluten, bin ska det bli! Det känns rätt så enkelt att börja i en bigård hos den lokala biodlarföreningen. Då behöver jag varken skaffa alla saker som man annars behöver, samt att jag får hjälp och stöd. Mina första egna kupor antar jag att jag kommer att skaffa till våren, det blir bra det!

Årets mål, Q2-rapport

2011-07-19T07:31:00.000+02:00

För den som är intresserad så följer här en kvartalsuppföljning nr två, (första kvartalsuppföljningen hittas här) av årets mål med lite reflektioner. Förra årets mål blev ju inte så värst uppfyllda, så jag har den här gången satt en mer uppnåbar nivå på målen.

Odling

Prova på att odla kokbönor

Kokbönor växer i mina land. Stella har grott dåligt, bara 2 av 10 plantor har kommit upp, troligen blev jorden (har styv lera) blivit för hårdpackad. Äkta Tranbär och Rödhakeägg slingrar sig uppåt med någon decimeter om dagen. De två kokbön-sorterna som jag samodlar med majsen har inte heller grott så bra, kanske för tidigt satta. Dessutom har de det nog för trångt eftersom flera busk-plantor övergått till att bli klättrande, se inlägg om det här.

Anlägga en varmbänk

Det blev ingen varmbänk i år, allför upptagen med att gräva om mitt ogräsland. Nu är det ju ingen större vits längre.

Odla kål under duk

Gardinerna från IKEA har legat på tills nu, då de inte längre räcker ner till jorden pga stora plantor. Måste göra mindre land för kålen nästa år, eller ta flera gardiner, se här om gardinerna.

Förodla minst 5 olika grödor

Jag klarat av det här målet med råge! I år har jag varit duktig på att förodla. Till och med potatis har vuxit i krukor.

Personliga mål

Spara mer än en tredjedel av min disponibla inkomst

Jag ser detta mål som att det ska vara genomfört i genomsnitt när året är slut. Början på året var det lite si och så iom att flytten haft endel kostnader, så har sparandet bara blivit hälften så stort som det borde, men jag har resten av året på mig att fixa till det. Ligger dock fortfarande under målet, men skatteåterbäringen kommer att fixa till det.

Fullborda min jägarexamen med uppskjutning för högvilt

Inte påbörjad ännu

Plocka lingon och svamp så det räcker för hela vintern

Inte heller påbörjad ännu ;-)

Genomföra minst en kurs av utvecklande karaktär.

Inte påbörjad ännu den heller, såvida man inte räknar träffen med Peak Oil-debattörer i Skebokvarn...

Bara äta godis/snacks en dag i veckan.

Detta är min största bedrift så här långt, att kunna säga ja, så här långt. Läsare som känner mig IRL vet att jag titulerar mig som periodare på socker. Jag har därför alltid tänkt att det är allt eller inget-strategin som gäller, men misslyckats alla gånger tidigare. Tydligen verkar driften av att fortfarande känna sig lyckad överväga jämfört med den svängningen i blodsockret som en godisdag innebär

Börja träna minst en gång i veckan (minst 45 minuter pulshöjande)

Denna punkt har jag helt ärligt glömt bort. Kanske ska omformulera så att det gäller i genomsnitt, dvs om jag tränar två gånger i veckan resten av året så borde det gå.

Fysiska- och tekniska mål

Köra med slåtterbalken (implicerar en fungerande traktor)

Inte ännu.

Köpa en gård

Inte ännu, men vi letar.

Köpa plog och potatisårder

Inte ännu.

Bygga en kompost

Inte ännu.

Bygga ett enkelt växthus (ev över varmbänken)

Inte ännu, melonplantorna saknar det.

Jag får nog lägga på ett kol om jag ska gå iland med det här, men så är ju mål till för att sporra till förbättring!

Sjunkande priser på fastigheter

2011-07-18T18:58:00.000+02:00

Vår långtidsplan är att köpa en mindre gård, ca 15 hektar med 1/3 inägor och resten skog, till ett hyfsat pris. Länge har vi uteslutit gårdar som har legat på normalt pendlingsavstånd från Linköping, dvs mindre än en halvtimmes bilresa, på grund av att hästgårdsköparna budar upp dessa fastigheter till fantasinivåer. Inte ens de som ligger på upp till en timmes avstånd har hållit sig någorlunda rimliga i pris. Men för ett tag sedan gick jag igenom alla gårdar till salu i Östergötland och hittade till min förvåning en gård som jag minns att jag tänkte att "den var ju fin men den kommer att bli hutlöst dyr" när jag såg den första gången. Nu ligger den fortfarande kvar efter 95 dagar på Hemnet.

Vi var och tittade på den för ett par veckor sedan. Den ligger på bra avstånd från stan, har grannar inom lekavstånd för barnen och hade tillräckligt bra hus. Nackdelar var att andelen skog, var lite liten samt att fastigheten var uppdelad på tre skiften, varav ett av skiftena innehöll en rad avstyckade sommarstugor som stängde in skogen på ett mindre fördelaktigt sätt.

När fastigheten kom ut på Hemnet så hade det blivit budgivning och priset hade stigit ca 10% över utgångsbudet. Redan det priset tyckte jag var relativt billigt för att vara så pass stadsnära. Men innan köparen hade skrivit under så hade han fått kalla fötter och drog sig ur. Alla de andra som deltagit i budgivningen hade också lika kalla fötter och det blev inget avslut.

Efter vår titt lade vi ett bud som låg 20% under utgångsbudet. Säljarna jublade av naturliga skäl inte, men de avvisade inte budet. Men efter någon vecka till meddelade mäklaren att det kommit bud på fastigheten i delar, en hästgård och marken för sig,. till ett bud som låg ca 150 000 över vårt bud. Vi har valt att inte höja budet. Fastigheten ligger dock fortfarande kvar på Hemnet, så ännu är det inte avgjort. Jag skulle inte bli förvånad om mäklaren ringer igen. Men jag är inte säker på att inte vi också har fått kalla fötter då. Det är mycket som händer just nu i världsekonomin.

Man borde ligga lågt ett par år och låta priserna sjunka ett tag, men en trea är lite för karaktärsdanande med två barn i skolåldern. Jag är dessutom av en otålig natur. Det är en dragkamp mellan motstridiga viljor, vi får se vem som vinner.

Skördetid

2011-07-17T18:20:00.000+02:00

Skörd är min sämsta gren. Det borde vara belöningen för all möda, men den har jag redan fått genom att se hur det växer. Ibland kan den ena välsignelsen vara den andres förbannelse. För visst var det en välsignelse att se sockerärtorna växa. Men nu har de växt mig över huvudet, både bokstavligen och bildligen.

Den närmar sig 2 meters höjd... (Engelsk Sabel)

Det är en veritabel djungel, tre rader sockerärtor. Att ens tänka tanken på att skörda alla mogna ärtskidor finns bara inte. Jag skördar det jag kan förmå mig, samt använder det till mellanmål när jag är i trädgårdslandet och tröstar mig med att det som mognar ut ändå kan fungera som torkade gula ärtor, och dessutom till utsäde.

Ärtjungeln

Nästa år har jag tänkt att jag ska odla en rad med sockerärtor på halvannan meter höga stöd flankerade av var sin rad med låga ärtor med stöden jag gav sockerärtorna i år, som bara var drygt en halvmeter höga. På så sätt blir det mindre sockerärtor som dessutom går att komma åt.

Något som har lyckats bra i år är kålrot och grönkål som är röd. Den lystrar till namnet "Baltisk Röd". Förra året vann fjärilslarverna, men i år verkar min täckning med gardinen Jill ha fungerat bra, även om den inte räcker ner till marken runt om och jag dagligen släppt ut vita fjärilar som fladdrat runt under den. För att inte förlora skörden på upploppet så valde jag att skörda endel redan nu som jag har förvällt och fryst in. En bärkasse med kål-blad blev ca 500 gram färdigt i fryspåsar, det enda som jag fick rensa bort var mittnerven som är för kraftig för att verka smaklig.

Baltisk Röd

När man är i trädgårdslandet har man alltid sällskap av ett antal djur, katten Lisa följer oftast med vart man än går. I luften härskar svalorna och gör vad de kan för att minska mängden insekter. I ena hörnet på trädgårdslandet står det en stolpe med gammaldags oisolerade luftledningar för el, vars ledningar förgrenas åt fem håll. Förträfflig utsiktsplats tycker svalorna.

Svalor på el-ledningarna. Bönornas klätterstöd till höger.

Lisa mitt ibland blommande majs och bönor.

Utöver dessa trevliga djur har man ju också sällskap av diverse flugor, sniglar, fjärilar (som lägger ägg?), knäpparelarver mm som man vill se röken av. Dessutom såg jag en stor svart orm slingra sig in under kartongen som täcker marken under squash-plantorna. Jag hann inte se om det var en huggorm eller snok, hoppas att jag slipper få reda på det på ett smärtsamt sätt...

Bönan som inte vet sin plats!

2011-07-12T08:32:00.001+02:00

I år experimenterar jag med att samodla majs och bönor. Dessutom odlar jag tre sorters majs och tre sorters bönor tillsammans. Jag har en kvadrat där den yttersta raden innehåller två olika sorters sockermajs samt brytbönor, varannan planta majs och varannan bönor. Innanför denna yttersta rad odlas kokbönor och mjölmajs (Painted Mountain). Tanken med denna plantering är att jag lätt ska kunna nå de bönor och majskolvar som ska skördas kontinuerligt, medan de som ska mogna ut kan stå kvar i mitten ända till hösten. Kokbönorna är båda av busksort. Men det är här något har gått fel, för åtminstone en planta har glömt bort detta faktum och klättrar vilt! Möjligen har jag planterat för tätt.


Hanblomma på Painted Mountain omslingrad		av förment buskböna

Träffa likasinnade

2011-07-11T08:28:00.000+02:00

Ibland känner man sig ensam i sin övertygelse att det samhälle vi ser omkring oss är en chimär. Visserligen hittar man lättare meningsfränder via nätet nu för tiden, se t.ex. min blogg-lista, men det är inte samma sak som att träffas i verkligheten. För två år sedan var jag på kurs i Skebokvarn i Änggärdets regi och träffade där bland annat Daniel Pargman. Vi började prata om att man borde dra ihop någon träff bland Peak Oil-folk. Nåja, det tog två år, men för en vecka sedan gick den i alla fall av stapeln. Även denna gång i Skebokvarn men denna gång på vandrarhemmet.

Deltagare var:
Martin Saar, ordförande för ASPO Sverige m.m.
Begreppsbloggen
Björn Forsberg ("Tillväxtens sista dagar")
Cornucopia?
David Jonstad
Daniel Pargman
Flute-tankar
Magnus Redin
Stellan Tengrot
Jag själv, ylven

Den första förutsättningen för den här träffen var att just få möjlighet att träffa och bekanta sig med andra med samma grundsyn att oljetoppen innebär problem. Därför kunde vi lämna just denna punkt bakom oss, istället som så ofta när man diskuterar med folk som ännu inte har förstått, hela tiden fastna i att bevisa att oljetoppen just innebär problem. Vilka problem och vilka följder som kommer därav var vi inte helt samstämmiga om och det var också här de flesta diskussionerna utspelade sig. Och som vi diskuterade! Från frukost till sena natten! Faktum är att just detta har gjort mig så överfull med intryck att jag inte orkat vidröra det förrän nu.

Rast, och fortfarande ivrigt diskuterande. David Jonstad, Björn Forsberg och Daniel Pargman.

Utöver allt diskuterande hann vi också med ett besök på Änggärdet där David Jonstad berättade om vad som pågår, naturligtvis diskuterade vi även där...

Vad är det för fel på min potatis?

2011-07-06T11:11:00.001+02:00

Av de olika potatissorter jag odlar i år, är det en som kommer i form av matpotatis inköpt på ICA, detta för att jag inte hittat utsäde till den på annat sätt. Sorten heter Fakse, och hos Stubbetorp kan man läsa detta om sorten:

Fakse

Ursprung: Danmark

Tidighet: sen

Planta: medelhög, ganska snabb utveckling
Blommor: normalt antal, vit
Knölform: rundoval, mycket grunda ögon, gul skalfärg, gul köttfärg
Avkastning: hög, stort antal likformade knölar
Knölkvalitet: fast
Bladmögelresistens: Ja
Virus: A - mycket god resistens, Yn - ganska god resistens, X - ganska god resistens, bladrullsjuka - mycket god resistens
Nematod: resistent A (Ro1)
Potatiskräfta: immun
Vanlig skorv: god motståndskraft
Torka: god motståndskraft
Jordtyp: bäst lämpad för sand/lättlera
Lagring: mycket god
Allmänt: En utmärkt sort för hushållet som kokt potatis samt för storkök.. Fakse ger en stor skörd i storleken 40- 60 mm .

Trots dessa goda vitsord är det här den enda potatis som inte ser frisk ut i mitt trädgårdsland. Ända sedan den var nyplanterad har enstaka plantor sett ut så här:

Det som händer i nästa steg är detta:

Den ruttnar av i markytan och dör. Potatisarna under en sådan planta är väldigt fula, med djupa klyftor i, medan under en frisk planta av samma sort ser de ut som vanliga färskpotatis. Kan det vara bladmögel redan eller är det någon sorts virus?

Edit: Efter kommentar nedan är problemet troligen identifierat som stjälkbakterios.

Demokratins problem

2011-07-01T13:55:00.000+02:00

Demokratins kärntanke är alltigenom sympatisk, att beslut som fattas inte ska gå emot vad flertalet vill. Men fullt så enkelt är det ju inte, särskilt inte när de politiska besluten fattas längre och längre från dem det berör. På kommunal nivå är det ju ofta gripbara frågor och politiker vars ansikte man åtminstone kan känna igen i den lokala mataffären. Men redan på landstingsnivå blir det mer av det ansiktslösa styrandet, för att inte tala om riks- och EU-nivå. Man blir ju också som röstande mindre och mindre värd ju fler det är som är röstberättigade på den nivån.

På Wikipedia hittar vi idag följande definition av demokrati:

Demokrati är ett statsvetenskapligt begrepp som syftar på några besläktade former av styrelseskick där makten i (oftast) en stat utgår från dess medborgare via allmänna och fria val, oftast av förtroendevalda representanter till dess parlament.

och lite längre ner:

Som politisk filosofi bygger demokrati på att alla medborgare har en serie fri- och rättigheter, de demokratiska fri- och rättigheterna. Det finns flera varianter av demokrati, med olika nivå på representativitet och frihet för medborgarna, till exempel direktdemokrati och representativ demokrati.

Att det finns problem med demokratin är också väl känt, återigen enligt Wikipedia:

Återkommande kritiska poänger är majoritetsförtryck, att medborgarna inte har tid att sätta sig in i alla frågor, och att de politiska partierna ägnar mer tid åt röstfiske än åt att styra. Intressekonfliktsfrågan är också vanlig.

Exempel på majoritetsförtryck skulle kunna vara när 52,3 procent av de röstande i folkomröstningen 1994 valde att säga ja till den politiska maktens förslag att låta Sverige bli medlem i EU. Så här stod det på röstsedlarna:

Riksdagen har beslutat att det ska hållas en folkomröstning om svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU). Omröstningen gäller om Sverige skall bli medlem i EU enligt det avtal som förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater.

Anser du att Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet mellan Sverige och EU:s medlemsstater?

Det illustrerar ju i och för sig ett av de andra kärnproblemen med demokrati, nämligen att man som röstande bör veta vad man röstar om, vad det innebär och får för konsekvenser. Vem kan egentligen säga att man vet det om en dylik fråga?

Det finns ännu ett problem med demokrati, som hänger ihop med problemet med röstfiske, eller dess omvända problem, att det är nära på omöjligt att få gehör för en impopulär men nödvändig åtgärd. Det är att avstå fördelar idag för att kunna bygga ett bättre samhälle i morgon. Demokrati som politiskt styrelseskick är sällan proaktivt, nästan alltid reaktivt.
I den tappning av demokrati som vi lever under i större delen av västvärlden så upplever man också att den politiska klassen har andra intressen än dem som har valt dem. För att övertyga väljarna om det nödvändiga i den egna politiken används hela maktens informationsmöjlighet i en kommunikation som blir tämligen enkelriktad och förenklad, vilket återigen illustrerar problemet med den informerade väljaren.

Ett exempel på hur fel det kan bli med den representativa demokratin kan man nu skåda i demokratins hemland Grekland. Maktens män propagerade för att det var bra för Grekland att gå med i EMU. Varför har vi ingen aning om. Men svaret har vi. Folket blev helt enkelt felinformerade, förda bakom ljuset, helt enkelt lurade. Precis som resten av EMU-länderna blev av samma herrar, dock med en annan avsikt. Resultatet blir nu att folkets tillgångar i form av infrastruktur kommer att säljas till högstbjudande för att bankernas skulder ska kunna betalas, eller åtminstone räntorna på dem.

Ändå är det vanliga greker som får bära konsekvenserna av att deras folkvalda politiker nu kapitulerar under EU:s fullständigt kompromisslösa vapenskrammel. Bankerna viker inte en tum från sina krav, samtidigt som landet under kniven tvingas arrangera århundradets största loppis. Vägar, flygplatser, järnvägar, gas, el och vatten – kärnan i Grekisk infrastruktur – ska tvångsförsäljas. Priserna kommer självklart att bli allt annat än förmånliga för ägarna, det grekiska folket.

Det känns som helt orimliga krav för det grekiska folket. Man undrar vad etablissemanget som lurade både dem och de andra EMU-länderna får ta för personliga konsekvenser för sina gärningar? Förmodligen kommer det inte att kännas lika mycket som för den vanlige greken.

För att demokrati ska kunna fungera riktigt bra bör besluten inte fattas längre från medborgarna än att man som röstande kan få en reell påverkan på beslutet. Man har också som röstande en skyldighet att informera sig om det som ska beslutas.

Samtidigt är det vissa frågor som bäst löses på högre nivå, till exempel om miljöskydd. Dock har det ju visat sig att makten korrumperar, man vill bestämma om allt mer och man gärna vill lägga sig i på för låg nivå, dvs sådant som bäst löses lokalt.

Detta är demokratins problem, men hur löser man det?

För sent?

2011-06-29T13:39:00.002+02:00

Kanske är det lite sent, men är det månne ett par palsternackor som tittar upp?

Gör en mental notering att färdigställa landen för morötter, palsternacka, lök, persiljerot och betor så att de kan sås redan på hösten eller åtminstone först av allt på våren. Får hoppas att inte några oförutsedda käppar hamnar i hjulet i år.

Annars är det ganska lugnt i trädgårdslandet just nu, det växer, jag skördar de tidiga primörerna, ogräset verkar vara knäckt av mitt idoga rensande tidigare. För övrigt är det så blött i landet nu så att det inte funkar att rensa med redskap. Det är rentav så blött att när jag drar upp ett stånd med potatis, plockar upp alla potatisarna så sätter jag sedan ner plantan igen och den växer vidare! Undrar om det blir dubbel skörd?

Återplanterad potatisplanta av sorten Maria.

Nu när det är uppehåll i regnandet sedan ett par dagar så har jag tagit tag i en gammal surdeg, att renovera fönster. Förra året hann jag bara med fyra fönster, i år satsar jag hårdare! Det är ~~fyra sex~~ fönster hittills som jag har skrapat, oljat och kittat sedan igår. Efter kittningen ska det gå 5 dygn innan de kan målas, så jag hoppas att det inte blir nya regnoväder innan dess.


Nyss nedplockat fönster från nord-ost sidan av huset.

Samma fönster skrapat, oljat och kittat.

Premiär för röd potatis

2011-06-24T08:03:00.000+02:00

Den senaste tiden har regnet öst ner över trädgårdslandet, över 90 mm har det kommit. Ingen torka råder längre, grönsakerna växer så att det knakar. Risken är väl att det är för blött, när jag tog upp mina första potatisar för i år, inklusive ett stånd av "Highland Burgundy Red " så var det stående vatten i botten av hålet. På sedvanligt bondevis (även om jag inte är det ännu) så får jag därför gnälla lite på vädret, nyss var det för torrt, men inget mer regn nu, tack!

Highland Burgundy Red tillsammans med Maria i grytan. Den röda färgen bleknade till svagt rosa efter kokning.

Prunkande trädgårdsland. Ägaren av gården bryr sig som synes inte särskilt mycket om sina byggnader utan låter taken förfalla på flera av dem. Någon förfulande halm på mina trädgårdsland vill han dock inte veta av. Sila mygg någon?

I kanten som vindskydd, en häck med solrosor. Lite sent planterade dock, flera veckor efter bondbönorna till vänster i bild.

Nästa år ska jag nog inte odla så mycket sockerärtor... Och ska ha högre stöd som är bättre stöttat!

Långsamt maler politikens kvarnar - lag om samhällsviktiga elanvändare

2011-06-20T22:31:00.001+02:00

I den hög av lagar som träder i kraft i samband med halvårsskiftet finns en ändring av ellagen (1997:857). Proposition 2010/11:56 - "Prioritering av samhällsviktiga elanvändare" är ett av få beslut som faktiskt är proaktivt när det gäller Peak Oils effekter.

Beslutet i sig är dock ett bevis för hur svårt det är att ställa om samhället till att bli mer robust inför framtidens svårigheter. För att idag ha en förändrad ellag har det tagit mer än sju år av politikens kvarnar malande.

2004 redovisade Energimyndigheten ett uppdrag från dåvarande Socialdemokratiska regeringen att belysa frågan om att kunna styra knappa eltillgångar till prioriterade elanvändare utifrån ett tekniskt och juridiskt perspektiv.
I november 2007 presenterade Energimyndigheten i en rapport (Prioritering av elanvändning vid elbrist) ett ytterligare uppdrag från regeringen att i samverkan med Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) och andra berörda myndigheter fortsätta arbetet med att skapa möjligheter för att i fredstid kunna styra knappa eltillgångar till prioriterade elanvändare.
Rapporten remissbehandlades.
I 2008 och 2009 års regleringsbrev gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att förbereda och genomföra regionala försök och andra förberedande åtgärder i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting, Svensk Energi, Svenska kraftnät, Krisberedskapsmyndigheten (numera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) och andra berörda myndigheter och aktörer, så att en första landsomfattande planeringsomgång för prioritering av elanvändare vid elbrist skulle kunna genomföras under 2011.
Uppdraget redovisades i november 2009 i rapporten Styrel: Prioritering av elanvändare vid elbrist – Slutrapport från Energimyndighetens Styrel-projekt åren 2008–2009. I rapporten föreslogs en planeringsprocess i nio olika punkter.
Även den rapporten har remissbehandlats. Energimyndigheten, Svenska kraftnät, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Försvarsmakten har under hand beretts möjlighet att lämna synpunkter på det lagförslag som lämnats till Lagrådet. Myndigheternas svar har bifogats ärendet.
Lagrådet har avstyrkt det förslag om att ändra 8 kap. 2 § andra stycket ellagen (1997:857) som innebär att man tar bort dels en bestämmelse som slår fast en s.k. rättviseprincip, dels en bestämmelse om vikten av att beakta koncessionshavares åtaganden när det gäller leveranssäkerhet. Lagrådet har dessutom haft synpunkter på ärendets beredning.
Regeringen ansåg efter visst förtydligande att lagrådet inte var avgörande. Beslut fattades den 27 april 2011.

Så här lång tid kan det alltså ta från ett förlag till ett beslut om en ny lag, som i det här fallet handlar om att kunna prioritera samhällsviktig verksamhet istället för att ha en förment rättvis rullande blackout i händelse av elbrist i fredstid. Man kan ju undra hur länge motsvarande beslut om prioritering av samhällsviktig verksamhet vad det gäller konsumtion av drivmedel kommer att ta?

Jordloppor!

2011-06-10T07:01:00.002+02:00

Varje år ska man lära sig något nytt. Förra året hade jag väl så fullt upp med ogräsrensning vilket tack och lov är betydligt mindre betungande i år, att jag inte lade märke till varför inte många kålplantor nådde över 5 cm. Ett av svaren är i alla fall jordloppor! I år har jag kunnat se de små rackarna där de sitter på bladen och suger. De blad som ändå har kommit upp är helt perforerade. De flesta har dukat under redan på hjärtbladsstadiet. Jag hade ju också förodlat endel kål i plantkassetter för skogsplantor (starpot) och de plantorna som överlevde en kort period med torka där, står sig bättre. Vad värre är att jag inte kom ihåg vilka som var vilka. Man tänker när man sätter dem att det är ju självklart, men minnet är kort... Permanent märkning är ett måste om jag ska kunna ha någon större ordning i trädgårdslandet! Jag kör med glasspinnar med en permanent penna på. För att ytterligare spä på det komiska så sådde jag en ny omgång med olika kålfrön förra helgen. Tror ni att jag märkte ut vilka som var vilka där?

Andra lärdommar så här långt är att blötläggningen av bönor och ärtor fungerade väldigt bra på min mark.Det är nära 100% uppkomst trots att det är eget utsäde som inte skördats enligt regelboken. Jag har inte hängt några plantor uppochner på eftertorkning, bara plockat de skidor som är torra. I förgrunden syns bönlandet med kokbönor, i bakgrunden från vänster bondbönor, sockerärtor och spritärtor. Längst bort ligger komposterad hästgödsel i högar med kartong på. I ett hål i kartongen växer squash under ett miniväxthus av godislådor. De är precis just utplanterade, ska bli spännande att se hur de tar sig!

Jag har också sått eget utsäde av palsternacka, vilket är ett under i och med att jag har katastrofalt dålig uppkomst på palsternackor redan i första läget. Problemet är att jag inte vet hur de ser ut som hjärtblad. Därmed har jag nog rensat bort många eventuella lyckade uppkomster.

Potatisen växer stor och hög och de tidiga sorterna har redan börjat sätta blomknoppar. Jag satte förodlade två plantor av Highland Red Burgundy (den potatisen som jag delade för att se hur de såg ut på insidan började visa tecken på skrumpning tidigt, därav denna behandling) som sedan planterades ut under miniväxthus i första hälften av april. De borde vara ätbara till midsommar. För övrigt har det kommit upp mycket potatis som ogräs i den delen av landet som var potatisland då. Jag som tycker att jag var så noga med att plocka upp! Någon vidare tjäle fick vi inte heller, som tog död på eftersläntarna.

Ännu en gård som inte blev

2011-06-08T07:44:00.001+02:00

Nu har det passerat ännu en gård som inte blev. Det var första gången som hela familjen tyckt att den gården kändes rätt.Till skillnad mot många renoveringsobjekt vi har tittat på så var det här färdigrenoverat och dessutom gjort på ett sätt som passade oss. Modern vedpanna i källaren och ett hönshus som bara väntade på innevånare... Vi skulle inte behöva göra någonting med gården innan vi kunde flytta in. Men även här blev det ett rationaliseringsförvärv där en grannmarkägare bjöd över oss. De fick 19 hektar varav 14 skog (ca 2000 skogskubik), 1 väg och resten bete för 2350 000. Detta i absoluta glesbygden mellan Gamleby och Horn.

Från köksfönstret ut över trädgårdslandet (utan ogräs och sniglar!).

Det känns att marknaden viker nu. En fastighet som vi tittade på förra hösten är fortfarande inte såld. Mäklaren ringer oss och undrar om vi är intresserade av att lägga ett bud. Men det var några minus för många för det priset fortfarande. Dessutom fanns det minst en till intressent så det är väl inte så troligt att priset skulle stanna där. Nu ligger det i alla fall på 2100 000 för 27 hektar varav hälften skog (ca 1500 skogskubik) och hälften inägomark. Det stora problemet där var ett hus med renoverings och moderniseringsbehov som dessutom ligger för låglänt för att man ska känna sig framtidssäker. Jag förstår ärligt inte varför de valde att bygga gårdscentrum där de gjorde och inte i betesmarken mellan skog och åker istället. En viss skillnad i pris som synes, men för att få det beboligt går det åt minst en halv miljon till.

Bäst är om vi kan ha is i magen och vänta ett par år, men det är svårt att inte leta och hoppas!

Kåltäckning och klätterstöd

2011-05-19T12:19:00.000+02:00

Förra året (och det dessförinnan) hade jag stora problem med larver på min kål. I år har jag därför tänkt hålla den täckt hela odlingssäsongen. Som täckmaterial har jag valt en gardin "Lill" från IKEA som till det facila priset av 35 kronor ger mig två stycken "insektsnät" med måtten 250*280 cm. Paketet var på sedvanligt IKEA-manér platt.

Jag har till en början lagt ut gardinerna dubbelvikt, jag räknar med att bredden på dem går åt när kålen börjar växa.

Jag hade förra året problem med att merparten av ärtorna inte kom upp, medan de som ändå kom upp, vill klättra och inget jag satte upp orkade med tyngden. Därför gjorde jag enligt konstens alla regler i år och blötte upp ärtorna i ett helt dygn innan plantering. Det verkar ha gjort susen för det har varit i det närmaste 100% grobarhet på dem, trots att utsädet är mitt eget från 2009. För att de skulle ha något att klättra på så slog jag på stort och köpte armeringsnät för dem att klättra på. Det gäller framför allt sockerärtorna då de är av en hög sort. Inte var det billigt, men de kommer ju att gå att återanvända många gånger!

Annorlunda plantering av majs

2011-05-16T17:38:00.000+02:00

I år har jag provat en ny variant av majsplantering. Det började med att jag har sparat familjens tomrullar under året. Detta för att använda dem som förodlingskrukor. Nästa steg var att ta fram planteringsröret för sk täckrotsplantor, alltså skogsplantor med som växt i trånga kassetter. Toarullarna visade sig passa alldeles lagom vad beträffande tjockleken, men de var lite längre än jordklumpen normalt brukar vara på en skogsplanta. Därför var man tvungen att vara extra noggrann med att trampa ner röret ordentligt innan man öppnade det. Sedan var det bara att släppa ner plantan och ta upp röret och trycka till jorden. Allt utan att böja på ryggen!

Fördelar:

Man behöver inte plantera om jordklumpen
Det är varsamt mot själva stjälken som är ömtålig
Det är skonsamt för ryggen

Nackdelar:

Man bör inte låta dem stå för länge i toarullen, för då löses pappret upp
Återstår att se hur resultatet blev. Plantan hade ofta en ganska lång rot som stack ut. Kanske lämpligare för andra sorter?

Vid samma tillfälle satte jag också frön till sockermajs (Golden Bantam och Doubble Standard) som jag planterade runt om det förodlade beståndet av Painted Mountain. Tänkte prova att klippa av hanblommorna på sockermajsen för att inte riskera blandning av generna till Painted Mountain som jag kommer att använda utsäde av till nästa år. I mellan majsplantorna har jag planterat buskbönor i samodling i år. Inne i kvadraten är det kokbönor för att jag inte ska behöva skörda kontinuerligt, i det yttersta varvet blev det i stället brytbönor av sorten Maxi.

Jag hade ju också provat att sätta solrosfrön i en plantkassett för senare utplantering. Det visade sig inte fungera så bra då stjälken är alltför ömtålig för att dra upp plantan med. Även rötterna var ömtåliga så det fungerade inte klockrent att trycka upp plantorna underifrån heller, det spelade väl in att det var ett sorts galler i botten som gjorde det mindre effektivt att anpassa en pinne efter hålet.

Nästan färdig...

2011-05-10T06:45:00.000+02:00

Efter en helg följd av en studiedag från barnomsorgen som tillbringats i trädgårdslandet så börjar jag nu se målsnöret, och därmed starten på nästa lopp.

Från att utkämpa kriget mot ogräset med bulldozermetoder (grep, spade och kratta) till utnötningskriget (mestadels med pendeljärn och handplockning) där jag under resten av sommaren måste se till att de miljontals bitar av ogräsrötter som fortfarande är kvar i jorden inte får fäste på nytt. För visst finns det rötter kvar, de flesta är dock ett par decimeter ner i jorden. Förutom rötter av kirskål, kvickrot, pepparrot och brännässlor så har jag också rensat bort knäpparelarver. Hoppas att det gör någon skillnad!

Det har kommit lite regn den senaste tiden och gjort jorden perfekt att bearbeta, detta utnyttjade lantbruksskolan som arrenderar jorden på gården där vi hyr. Jag tror varenda traktor de har var där och uträttade allehanda sysslor. Kontrasten och dieselberoendet var totalt! Mest påtaglig var spridningen av flytgödsel. Det var ingen sköndoft vill jag lova!

Jag har provat lite andra förodlingskrukor i år. Familjen har fått samla toapappersrullar, för att jag ska slippa att plantera om.

Majs, Paited Mountain.

Jag har också provat att återanvända några av de kassetter för skogsplantor som ligger lite varstans i bodar (och skogar?) och skräpar. Det ska bli spännande att se om rotklumparna håller ihop tillräckligt när de väl ska i jorden.

Några olika sorters solrosor.

Vitkål, broccoli, kålrot och purpurkål i numera glömd ordning.

Nya spännande bönor

2011-05-07T11:41:00.001+02:00

I år kommer jag att odla mycket kokbönor! Jag beställde två sorter från Runåbergs, Cannellino och Borlotto, och har fått ytterligare ~~två~~ tre från en internet-bekantskap (Tack!) och det ska bli jättespännande att odla dem! Två av dem är störbönor (Rödhakeägg och Äkta Tranbär), en är en buskböna (Stella). Bara se på dem, vilka skönheter!

Ännu är det inte riktigt dags att stoppa dem i jorden, med tanke på att vi hade frost varenda natt efter att jag satte potatis för två veckor sedan. Den här helgen är det dags att sätta allehanda andra frön som borde varit satta för länge sedan, bl.a. morötter, sättlök, spenat mm.

I höstas tog jag beslutet att låta jordärtskockorna vara kvar i jorden vilket visade sig vara det enda rimliga med tanke på hur tidigt snön kom. Gjorde nyligen upptäckten att det har utfordrat en lycklig population av sork... I det ena landet fanns det nu bara enstaka halvätna knölar kvar. De som jag hade satt som en häck hade däremot fått vara ifred från sorkarna av okänd orsak.

Rapport från en auktion enligt samäganderättslagen

2011-05-01T17:04:00.003+02:00

Precis som jag i förväg meddelat, så blev vi inte gårdsägare i fredags. Men jag var på auktionen, ifall att det skulle bli billigt.

Det var strålande försommarväder, lagom varmt så gården tog sig ut från sin finaste sida. Till skillnad från visningen som bara hade lockat tre sällskap (med likaledes fint väder) så var det denna gång mer än tio. För mig som inte känner alla var det dock inte möjligt att avgöra vilka som hörde till den säljande parten och vilka som var intresserade av fastigheten (eller bara auktionen).

Auktionen började med att juristen som var utsedd som god man av tingsrätten att genomföra denna offentliga auktion enligt samäganderättslagen, tog upp lagboken och läste upp berörda avsnitt. Likheten med en predikan var slående.

Fakta om fastigheten:
    totalt 27,8 hektar
    produktiv skogsmark 22,3 hektar
    impediment berg 4,9
    väg och kraftledning 0,2 hektar
    övrig areal 0,4
Totalt virkesförråd enligt skogsbruksplanen ca 4100 skogskubikmeter varav 2800 i huggningsklass G2-S2.
    Taxeringsvärde 1973 000 varav 1619 000 kr skogsvärde.

Huset var byggt 1949 och inte renoverat (eller underhållet ) på 20 år minst. Förutom stommen och kanske pannan så behövde allt bytas ut och renoveras. Dessutom var det en väldigt dum placering av trappan till övervåning och källare så den hade man också varit tvungen att flytta för att få till ett fungerande boende.
Ladugården var liten, med bra tak men dåligt golv. Den gamla gödselstacken låg 20 meter från den grävda brunnen...

Det var två budgivare, en för mig okänd sommarstuguägare och en av traktens största markägare med mer än 1000 hektar skog (som jag själv har kört mycket skotare på). Utgången var given. Priset stannade på 2,4 miljoner, vilket var exakt vad jag hade gissat på i förväg, innan vi hade sett huset. Men vad stor-markägaren ska med den här lilla gården till, som dessutom ligger ca 4 mil från hans egen gård, är för mig ett mysterium. Present till barnen kanske?

Jag lade inte ett bud. Nu ska vi åka och titta på en annan gård.

Edit, ändrat taxeringsvärdet.

Globalt- kontra lokalt kapital

2011-04-27T07:42:00.000+02:00

I samband med vårt sökande efter en gård så har jag haft anledning att ta kontakt med diverse olika låneinstitut för att ordna finansiering av det hela. Det som kanske förvånar många är att det inte är samma typ av låneinstitut som lånar ut till bostäder som till lantbruksfastigheter. Och det är inte till samma villkor heller. För en renodlad bostad får man låna utifrån sina inkomster jämfört mot inköpspriset på huset vilket förutsätts vara detsamma som marknadsvärdet. På en lantbruksfastighet är det en betydligt restriktivare hållning. Men det intressantaste i det hela är att det skiljer sig så kraftigt åt beroende på olika långivare. Trenden är att ju mer centraliserad och formell en långivare är, desto hårdare tolkas lånevillkoren. Den mest återhållsamma som vi talat med ville för att fastställa marknadsvärdet på gården, räkna av värdet av all skog som var slutavverkningsbar enligt lagens mening. Ett sådant förfarande tvingar köparen att göra just detta, avverka all skog som ens liknar fullvuxen (G2-S2 i skogsbruksplanen) om man inte har tillräckligt med eget kapital för att inte behöva låna till det.
I andra änden hade vi en lokal fristående sparbank, inte den som nämns i artikeln men med liknande affärsidé, nämligen att vara banken mitt i byn som också är en aktiv part i att utveckla den samma. I samtalen med denne långivare fokuserades det på att vi skulle ha möjlighet att klara av lånen även om räntan steg och att vi vid eventuella framtida avverkningar skulle göra amorteringar. Det är en viss skillnad om man får köpa gården först för att amortera sedan vid avverkningar som man gör, än om man måste sälja rotposter på förskott i princip i samma ögonblick som gården köps för att kunna genomföra köpet...

Detta får mig att tänka på kursen Lokalekonomisk Återväxt som anordnades av Änggärdets Ekoenhet där Oscar Kjellberg, bankekonom med förflutet inom JAK illustrerade hur det internationella kapitalet dränerar landsbygden på utvecklingsmöjligheter genom att ta hand om invånarnas pengar men sedan i huvudsak investera dem någon annan stans där det är ännu bättre utdelning på pengarna. Det har ju visat sig att småföretag och framförallt då på landsbygden långt från fina bankens kontor kan få svårt med finansiering i hårda tider, även om de inte ens är olönsamma.

Nåja, det blir ingen gård för oss den här gången heller, även om vi har haft förväntningar på lågt pris pga offentlig auktion med minimal marknadsföring, det var helt enkelt inte rätt gård för oss.

Kvartalsrapport

2011-04-18T06:44:00.001+02:00

För den som är intresserad så följer här en kvartalsuppföljning av årets mål med lite reflektioner. Förra årets mål blev ju inte så värst uppfyllda, så jag har den här gången satt en mer uppnåbar nivå på målen.

Odling

Prova på att odla kokbönor

Kokbönor är inköpta, de båda sorter som Runåbergs hade att erbjuda. Mottar gärna fler sorter om någon har lust att bidra.

Anlägga en varmbänk

Det blev ingen varmbänk i år, allför upptagen med att gräva om mitt ogräsland. Nu är det ju ingen större vits längre.

Odla kål under duk

Jag har börjat med att förodla kålen och har köpt duk i form av billiga nätgardiner på IKEA, så här är jag på god väg.

Förodla minst 5 olika grödor

Med reservation för att de inte är i jorden ännu, så har jag klarat av det här målet med råge! I år har jag varit duktig på att förodla. Till och med potatis har vuxit i krukor, men är numera utplanterad under värmehuv.

Personliga mål

Spara mer än en tredjedel av min disponibla inkomst

Fullborda min jägarexamen med uppskjutning för högvilt

Inte påbörjad ännu

Plocka lingon och svamp så det räcker för hela vintern

Inte heller påbörjad ännu ;-)

Genomföra minst en kurs av utvecklande karaktär.

Inte påbörjad ännu den heller...

Bara äta godis/snacks en dag i veckan.

Börja träna minst en gång i veckan (minst 45 minuter pulshöjande)

Med undantag för sjukveckor så har även detta hållit så här långt.

Fysiska- och tekniska mål

Köra med slåtterbalken (implicerar en fungerande traktor)

Inte ännu.

Köpa en gård

Inte ännu, men var och tittade på ännu en i helgen... (spännande)

Köpa plog och potatisårder

Inte ännu.

Bygga en kompost

Inte ännu.

Bygga ett enkelt växthus (ev över varmbänken)

Inte ännu, men måste bli gjort eftersom jag förodlat saker som ska växa i det...

Slutsummerat: 6 av 15 mål är påbörjade och på god väg, vilket ändå känns rätt så bra så här långt. Som sagt, mest nöjd är jag med de personliga målen iom att de innebär livsstilsförändring vilket alltid är svårt. Man har inte misslyckats förrän man har slutat att försöka!

Känd finansskurk representerar Antonov i Saab

2011-04-14T06:16:00.001+02:00

Nu har Saab-fabriken i Trollhättan stått stilla i en vecka och vissa som är konspiratoriskt lagda har antytt att stoppet bara är till för att Antonov ska tillåtas som delägare. Det verkar som en tveksam strategi att sänka ett bolag först för att sedan ta över det. Risken är uppenbar att varumärket lidit obotlig skada. Kan hända att Antonov har mer pengar än han vet var han ska göra av, så han kanske tycker att ett eget bilmärke kan vara kittlande. Då är jag mer misstänksam vad det gäller den så kallade svenske representanten Lars Carlström. Tidigare var han en av budgivarna på Saab, men fick som bekant inte ta över, måhända pga sitt förflutna:

Finansmannen Lars Carlström, som leder ett konsortium som vill köpa Saab Automobile, är dömd i tingsrätten för bland annat bolagsplundring.

En sådan person vill man ju inte sälja något som ska vara bestående till. Min egen kommun har gått på samma beta med honom då man skulle sälja sitt fastighetsbolag för ett par år sedan. Man var väldigt noga med att köparna skulle vara seriösa och "bra" för Åtvidaberg, men så dök Carlström upp:

Industria skulle köpa kommunala Åtvidabergs Industribyggen AB, fyra industrifastigheter. Pris 40 miljoner. Fullmäktige godkände försäljningen den 25 februari. Handpenning var betald. Några dagar senare anades ugglor i mossen. Kommunen stoppade affären.
Obefogad avtalshävning, menar Industria. Kommunen tog tillbaka det den redan sålt och Industria har lidit skada. Bolaget hävdar att man redan hade klart med nya köpare, och för helt andra pengar! 95 miljoner skulle Industria få för fastigheterna. Påstår Industria. Skillnaden = begärda skadeståndet 55 miljoner.
Vilka var ugglorna då? Jo, kontakterna med kommunen började plötsligt gå via en konsult. En Thomas Ryberg. Industrias styrelse ändrades: in kom Rybergs hustru, ut gick Lars Carlström. Ryberg är ökänd i fastighetsbranschen. Hans namn förekommer i vad som bör tituleras härvor. "Vi vill inte släppa in några skurkar och banditer", sade Sverre Moum i pressen.

Så, frågan är, vad kommer att hända med Saab om Carlström blir inblandad? Han försökte på egen maskin, men fick nobben, nu är han där igen som talesperson för Vladimir Antonov. Vad vill karlen?

Styrketräning om våren

2011-04-10T21:05:00.000+02:00

När snön försvunnit från trädgårdslandet och tjälen tinat upp så är det dags att sätta igång med styrketräningen. I mitt fall handlar det om att handgräva mitt ca 100 kvm stora trädgårdsland och i möjligaste mån rensa det från rotogräs, och detta ska vara klart innan maj månad. Jag hoppas nu på att jag under påskhelgens sista dag kunna sätta frö och eventuellt potatis i och med att jag måste jobba den helg som traditionellt är potatissättardag i mina trakter, nämligen första maj. Något borde väl växthuseffekten ha gjort, kan man tycka.

Jag har dock en hel del styrketräning att göra, eftersom trädgårdslandet blev så eftersatt i höstas. Först var det ju mitt trasiga knä som stoppade mig, sedan kom vintern alltför tidigt. Jag känner att framför allt musklerna mellan skulderbladen har fått sig den genomkörare de så väl behöver med tanke på den avsomnande tillvaro de annars lever på grund av mitt kontorsjobb. Bilderna är från förra helgen, men den här helgen innebar egentligen bara mer av samma sak, förutom att det börjar se en aning grönt ut. Även ogräset, ve och fasa!

Och mycket ogräsrötter är det. Så pass att jag har delat upp landet i olika delar som jag kommer att behandla på olika sätt för att försöka få bukt med ogräset. I det uppgrävda närmast kameran har jag rensat så mycket ogräsrötter som jag orkade med. Även knäpparelarver och harkrakslarver rensades ut när jag ändå höll på. I det grävda i mitten av landet kommer jag endast att vända på jorden ett spadtag djupt och försöka bekämpa ogräset med täckning och rensning från ovansidan senare. I den bortersta delen av landet var det potatisodling förra året och det blev därmed tämligen väl genomgrävt i höstas, även om mina svärföräldrar som hjälpte mig med potatisskörden inte rensade ut ogräsrötter, där framförallt rikligt förekommande pepparrot och kirskål. I övriga delen av landet är det mest kvickrot, en del kirskål, enstaka brännässlor och talrikt förekommande revsmörblomma. Det gäller att känna sina fiender.

Om miljökatastrofer som räddare av ekosystem

2011-04-06T07:40:00.000+02:00

Varje dag hör vi via media om utsläppen av radioaktiva ämnen från de havererade kärnkraftverken i Fukushima, nu senast om att tätningen av reaktorläckan misslyckades.. I havet utanför mäts höga nivåer av radioaktivt jod, på land har man mätt nedfallet av radioaktivt jod och cesium och det är nu i nivå med de runt Tjernobyl. Området som måste evakuera bör utvidgas och ingen vet när man återigen kan bo där och producera mat. Men är detta verkligen en miljökatastrof eller är det bara en katastrof för det mänskliga samhället? Kan det vara så att härdsmältan och utsläppen av radioaktiva ämnen i närmiljön från Fukushima i själva verket är en välsignelse för miljön och hårt pressade ekosystem?

I samband med det stora giftutsläppet i Ungern från gruvdammen som brast läste jag en artikel i Ny Teknik som ställde många begrepp på ända I artikeln hävdar professor Lars Håkansson att försurningen av svenska sjöar är en större miljökatastrof än att dammen vid ett aluminiumverk brast.

Han var tills i våras professor vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet. Där utvecklade han en modell för att kunna jämföra olika hot mot miljön, som användes vid civilingenjörsutbildningen i Uppsala. Den bygger på att man ställer tre frågor som besvaras med ett värde mellan 1 och 10 på en logaritmisk skala.
1. Kan det här döda "funktionella grupper", till exempel fiskar?
2. Hur stor är den geografiska utbredningen, inom ett land eller världsdel?
3. Hur stor är varaktigheten, med 320 år som maxvärde?
Svaren på frågorna multipliceras med varandra och ger ett så kallat per-värde. Förkortningen står för potentiell ekologisk risk.

Just per-värdet kan ju vara intressant att tänka på när man jämför en tänkt kraftverksdamm som brister med en tänkt Fukushima-katastrof. En kraftverksdamm hur omfattande den än skulle vara är endast av temporär art, medan det tar många år för det radioaktiva nedfallet att halveras till ofarliga nivåer.

Men är då denna typen av katastrofer en milökatastrof, eller bara en katastrof för samhället? Ett tänkvärt exempel är de oljeutsläpp i persiska golfen i samband med kriget ledde det till att fisket stoppades under en längre period visade det sig i själva verket vara mycket bra för ekosystemen i havet. Detta beror på att det inte är de akuta förgiftningarna som är farliga utan den fortgående överfiskningen.

Så kanske ska man se en lagom förstörelse av miljön, som t.ex oljeutsläpp eller utsläpp av radioaktiva ämnen i själva verket är en räddare av miljön eftersom det får människan att släppa sitt grepp om just det området. I själva verket är det vår vardagliga påverkan av miljön som är den största katastrofen, försurningen, överfiskningen och att vi tar allt större del av biosfären i anspråk för våra egna syften, ofta med monokulturer och bekämpningsmedel.

Tidningen Effekts nya nummer

2011-03-25T20:39:00.000+01:00

Idag fanns äntligen tidningen Effekts nya nummer ute i den tidningsbutik där jag brukar köpa den. Att jag väntat särskilt ivrigt på detta nummer hänger förstås ihop med att det är den tidning där artikeln med mig är med, från den där dagen i november förra året när snökanonen hade slagit till medan vi sov. Det är alltid spännande att se hur en artikel som man själv medverkat i tar sig ut i verkligheten. Så för den som vill veta hur jag ser ut i när jag har skottat snö halva dagen så är det bara att bläddra upp sidorna 30-31.

Själva artikeln är en del i en tänkt duell mellan stad och land i när det gäller miljövänlighet. Stadsduellanten är av allt att döma en yngre ensamstående kille utan barn som menar att det är mer miljövänligt att elda biobränslen i fjärrvärmepannor än i lokaleldstäder och röta matavfall till biogas än att komposter dem. Jag tycker att jämförelsen haltar något, för det är ju inte bara hur miljövänligt ett boende är som man väger in. Har man barn så är det ju i allra högsta grad deras framtid som man bygger upp.

Döm själva!

Varför blir ungdomarna som de blir?

2011-03-25T06:15:00.008+01:00

Jag läste en artikel i DN häromdagen som handlade om att ny forskning hade visat att det är uppväxtförhållandena som är avgörande för brottslighet, inte om man är invandrare eller inte. Det förklarar dock inte hela skillnaden för män, men för kvinnor.

Studien visar att när hänsyn tas till faktorer som var vi vuxit upp, våra föräldrars utbildning, sysselsättning och inkomst så försvinner till större delen de skillnader som finns mellan första och andra generationens invandrare och svenskar. Enligt Sarnecki är det mest avgörande om föräldrarna arbetar eller inte.

Jag hävdar att det finns en förbisedd faktor, nämligen kontakt med vuxenvärlden och naturliga, "goda" förebilder.

Barn och unga idag har väldigt få kontakter med vuxna där de möts som jämlika individer. Nästan all kontakt är med vuxna i rollen som lärare/ledare eller förälder. I Sverige lever vi ålderssegregerat in i minsta detalj, från åldersuppdelningen på dagis, i skolan via föreningar och vidareutbildning. Det är ofta inte förrän "barnen" börjar jobba som de får en verklig kontakt med andra vuxna människor, många gånger med svåra omställningar och konflikter som resultat. Har man inga bra förebilder är risken dessvärre stor att man söker förebilder bland dem som inte är så bra.

Själv hade jag tur. Jag var på god väg att bli en riktigt odräglig slyngel, om än tämligen laglydig sådan, om det inte var för att jag av slump fick kontakt med en förening som drev ett segelfartyg, Skonaren Ingo's Vänner i Göteborg.

Ingos Vänner bestod av vuxna människor i en skön blandning. Jag var yngst när jag kom med, året då jag fyllde 16 år. Äldste personen som var aktiv var över 80. Däremellan fanns alla ådrar representerade. Det var också en stor spridning bland yrken som fanns representerade, även om de hade tyngdpunkt åt tekniska och hantverksyrken så fanns det också bankekonomer, cancerforskare och naturligtvis riktiga sjömän representerade. Jag fick på egna meriter skapa kontakt med dessa människor, lära mig att respektera ålder och erfarenhet och fick ta ansvar på ett sätt som ingen skola i världen kan ersätta. Jag fick förebilder som jag såg upp till och som vid nödvändiga tillfällen kunde tillrättavisa mig. Från den sommaren och fem framåt var jag besättning på Ingo på somrar och helger. Vi seglade med skolungdomar, företag och föreningar, kortare och längre sträckor utmed västkusten. Jag hade ansvaret för arbetet på däck, när seglen skulle hissas, trimmas och beslås. I mitt minne sken alltid solen på den tiden ;-) Har du själv seglat på Ingo mellan -86 och -90 är chansen stor att vi har träffats.

Hur många ungdomar av idag får chansen till samma sak? Allt färre föreningar driver någon åldersblandad verksamhet. Överhuvud taget är det ju inte så många som är engagerade i föreningar längre. När dessutom inträdet i arbetslivet blir senare och senare, de okomplicerade sommar- och extrajobben lyser med sin frånvaro, då riskerar ungdomarna att ha hamnat alldeles snett redan från början. Som om inte detta vore nog så är ju en stor del av ungdomskullarna helt enkelt oönskade på arbetsmarknaden. Detta skapar en stor osäkerhet bland individerna och risken är stor att man skapar egna sociala miljöer där arbete inte är eftersträvansvärt, både för att de gruppernas förebilder står för den bilden och som mental skyddsåtgärd. "Vill inte ni ha mig så vill inte jag ha er!"

Tiden går

2011-03-23T06:19:00.000+01:00

I dagarna har det gått två år sedan jag började skriva här på bloggen, mycket har hänt sedan dess. Tyvärr har google analytics slutat att fungara, visar inga träffar längre, så jag kan inte lämna några siffror över hur besöksstatistiken har förändrats.

Under dessa två år är det mycket som har förändrats, inte minst på odlingsfronten. För två år sedan var det odling i den egna villaträdgården som gällde, förra året var det dags att förbereda nyodlingen på gräsbevuxen mark. I år finns det redan trädgårdsland där, men de hann inte få den omsorg som de skulle ha behövt i höstas. Jag hann bara gräva potatislandet och det var ju i princip för att man ju ändå måste gräva för att få upp potatisen. Kvar står stjälkarna till grönkålen mm.

I helgen kom dock våren, efter en sista insats från kung Bore, bara veckan innan hade vi ju fått drygt en decimeter snö. Nu är all snö borta här med undantag för att det är lite kvar av vallar och i endel skuggiga lägen. Progressen var särskilt tydlig i trädgårdslandet, den första bilden är från lördagen, den andra från söndagen.

Vi såg även andra vårtecken, som fjärilar, tofsvipor, sångsvanar och att jag fick de första fröna i jorden!

Befolkningsfrågan

2011-03-15T07:40:00.000+01:00

Det finns läsare som undrar hur vi ska kunna försörja en ökande befolkning med hållbara system i t.ex. jordbruk och energiproduktion. De menar att vi som betecknar oss gröna duckar för frågan. Icke så, även om jag inte kan minnas att jag skrivit något enskilt blogginlägg om det.

Marit Paulsen skrev ett inlägg i debatten om ekologiskt jordbruk om att det var dags att slakta den heliga ekologiska kossan eftersom ett ekologiskt jordbruk inte skulle kunna försörja jordens befolkning med mat.

Jag vill vända på resonemanget och fråga: Ska vi utarma vår kritiska resurs jordbruksmarken, för att bygga upp en befolkningsmängd som inte är hållbar?

Svaret är naturligtvis nej. Det vore återigen att såga av den gren vi sitter på. Det är den yttersta formen av hyckleri att mena att vi ska dammsuga vår värld på mat så att vi som finns nu inte svälter ihjäl, men samtidigt döma framtida generationer till ett avsevärt sämre öde med förödda jordbruksmarker, kollapsade ekosystem och förlorade ekosystemtjänster.

Eftersom det inte är hållbart med en ständigt växande befolkning på en ändlig planet, så måste det bli ett stopp på befolkningsökningen. Hellre förr än senare. Detta är fakta som egentligen är oantastliga. Det som är riktigt problematiskt är hur det ska genomföras. På den punkten har jag inget färdigt program, jag har inte läst på vad mitt parti (Miljöpartiet, för den som nu inte visste det) har för åsikter i frågan. Här är bara mina egna åsikter. Några idéer skulle kunna vara:

Stoppa alla ekonomiska incitament som premierar flera barn än två
Intensifiera utbildningsinsatserna för kvinnor i fattiga och barnrika länder då det har visat sig att utbildade kvinnor föder färre barn
Arbeta för att hitta enklare preventivmedel av permanent art, jämförbart med sterilisering, men som inte innebär kirurgi eller miljöpåverkan av hormoner
Övriga idéer? Har du som läser några?

Det jag absolut vill undvika är tvångsåtgärder av typen tvångsaborter, tvångssteriliseringar mm. Frågan är naturligtvis svårlöst då det finns många som drar åt andra hållet, bland annat tillväxtkramarna, religiösa ledare och politiska ledare som använder växande befolkning som en strategi i en konflikt. Om vi inte löser frågan den frivilliga vägen, så kommer den att lösas ändå, bara mycket grymmare. Med svält.

Varför inte kärnkraft?

2011-03-13T22:35:00.002+01:00

I fredags upptog TV-apparaterna på mitt skivbord på jobbet mer av mitt intresse än vanligt. Jag kunde helt enkelt inte släppa bilderna av den framrusande tsunamin med blicken. Det jag såg, mer än den svarta våg som vällde fram, fylld med hus, bilar och allehanda annan bråte, var hur snabbt det normala kan bytas mot katastrof. Jag såg hur denna våg käkade upp ett välordnat samhälle och lämnade kaos bakom sig. Man kunde se bilar och människor som försökte fly. Många lyckades inte, de hade börjat alltför sent.
Och sedan kom rapporterna om kärnkraftverket som hade problem. Som ett brev på posten kom också debatten om kärnkraftens vara eller icke vara. Jag tänker här redovisa för grunderna till min ståndpunkt, att mänskligheten bör avstå kärnkraften.

Oljetoppen är ett predikament som vi måste förhålla oss till. Den försvinner inte för att vi låtsas som om den inte finns. En del har grundinställningen att allting måste fortsätta som förut, det är bara energikällan som måste bytas ut. Vi måste fortsätta att ha en tillväxtdriven världsekonomi med ständigt ökande befolkning och energiförbrukning. Det är vår rätt, vad vi kan kräva och vad vi inte kan leva utan. Man väljer att blunda för den totala omställning som oljans frånfälle kommer att innebära. Kärnkraft kan då tyckas vara en lätt lösning som med ett Alexanderhugg löser den Gordiska knuten.

Kärnkraftverk är oerhört komplexa system. Blotta storleken på byggprojekten som är förutsättningen för att åstadkomma ett kärnkraftverk borde vara exempel nog. Komplexa system har en inbyggd olycksrisk i sig, just pga sin komplexitet.

I praktiken är olyckor i komplexa system omöjliga att förebygga och därför (förr eller senare) i princip oundvikliga.

Som om det inte räckte så kommer ju den lilla frågan om slutförvar.

Oljans andel i världsekonomin är så stor, både som bränsle och som råvara, att den inte låter sig ersättas i samma takt som den kommer att minska. Detta i sin tur riskerar att knäcka världsekonomin. Om det blir långvarig nedgång i världsekonomin kan man nog räkna med att samhällsväven kommer att bli alltmer tunnsliten på utsatta ställe. Skatteunderlaget kommer att minska, men människors behov kommer inte att göra det lika snabbt. Vad kommer det att skapa för samhälle? Jag tror att man blir mer hänvisad till sin egen förmåga till överlevnad. Solidariteten kommer att minska. Vem ska då vara den siste som lämnar kärnkraftverket? Vem ska ta hand om avfallet när energibolaget gått i konkurs? Eller när lönerna ändå inte räcker för att köpa mat för? De system vi har idag förutsätter ett massivt underhåll för att det inte ska gå åt skogen.

I Sellafield i England blandas flytande radioaktivt avfall med smält glas och stora glasblock förvaras sedan i luftkonditionerade lagerlokaler. Där behövs ingen brand, utan det räcker med att strömmen bryts permanent för att temperaturen ska börja stiga och olyckan är ett faktum. Samma sak gäller alla de bassänger med kylvatten där man sedan flera decennier ”tillfälligt” har förvarat använda bränslestavar. När vattnet dunstar kommer temperaturen att stiga i både bokstavlig och metaforisk bemärkelse.

För mig är det helt klart att det enda alternativet vi har är ett lågenergisamhälle. Medan energin fortfarande flödar nu när oljan producerar på topp, så måste vi börja bygga ett lågenergisamhälle. Vi ska inte vänta på att marknadskrafterna åstadkommer "demand destruction", vad är det, annat än dödsstöten för många miljoner av världens fattiga? Nu när vi har goda tider, ska vi samla i ladorna för att ha i sämre. Om marknadsekonomin hade fått härja fritt, så hade inte bibelns Josef fått gehör för att spara skörden till sämre tider. Det hade varit att konsumera så mycket mat man bara orkade, för sedan skulle priset göra att den blev så dyr att ändå ingen hade råd att konsumera den, och på så vis skulle den aldrig ta slut!

Många pratar om kommande generationer av kärnkraft som verkligen låter mycket bra, men som innebär ett språng från ena sidan av klyftan, ett språng ut i tomma intet, med bara hoppet om att det finns något att landa på på andra sidan. Det skulle kosta ofantligt med energi för att bygga ut kärnkraften så pass att den på något avgörande sätt skulle kunna motverka den vikande oljan. Men att slösa bort den energi vi har tillgänglig nu för att göra detta tekniksprång är att slösa energin genom att jaga efter chimärer. Vi bör i stället använda den ännu billiga energin för att bygga ett lågenergisamhälle. Detta för att ändå kunna leva i bekvämlighet när vi inte längre har oljan eller kärnkraften att tillgå.

Risken är dock att om vi satsar massivt på kärnkraft så kommer vi att i en inte alltför avlägsen framtid att ändå stå med energibrist, krympande ekonomi, falerande samhällssystem, 10-20 kärnkraftverk fler än idag, men med ett ekosystem som är i ännu sämre skick än idag.

I Sverige genomfördes tidigare i vinter en stor övning med en liknande olycka som scenario, tydligen var ett av de största problemen att folk flydde och att det därmed inte fanns personal att genomföra de nödvändiga uppgifterna.Det visar hur känsligt även välordnade Sverige är, inför så basala drifter som sin egen och sin familjs överlevnad.

Ingen personal => ingen säkerhet.

Omslag i ekonomi-vädret

2011-03-10T07:40:00.000+01:00

Tänk så fort det kan slå om! Det var inte mer än ett par veckor sedan som det bara var upp för Sveriges ekonomi. Man läste dagligen artiklar som:

Sveriges kraft överraskar, publicerad 1 mars

Svensk ekonomis rekordstarka avslutning på fjolåret tillsammans med en rivstart på innevarande år får nu prognosmakarna att konstatera att att den svenska tigern är starkare än vad man trott.

Den svenska tigern röt bra, publicerad 2 mars

Svensk ekonomi växer med rekordfart. Under sista kvartalet förra året ökade BNP med 7,3 procent. Det är den högsta kvartalsnoteringen sedan mätningarna startade 1970.

Ingves: Finanskrisen är över, publicerad 3 mars

Riksbankschef Stefan Ingves bedömer nu att finanskrisen är över. Det förklarade han i ett anförande inför riksdagens finansutskott på torsdagen.

Men helt plötsligt bara en vecka senare får man läsa rubriker med en diametralt motsatt anda i samma tidning.

Festen är över för Sverige/Mindre pengar för svensken att röra sig med i år pubicerad 9 mars

Pensionärer och hushåll med bolån hör till de grupper som får störst försämring av sin privatekonomi i år - men de flesta svenskar kommer att få mindre pengar över när alla räkningar är betalda.

Svårare att få råd med villan publicerad 8 mars

Högre räntor och huspriser pressar husköpkraften. Husköpkraften faller i 80 procent av kommunerna. Vi har inte haft så låg husköpkraft sedan slutet av 2008.

Uppgången för industrin dämpas, publicerat 8 mars

Den ovanligt stränga vintern och oroligheterna i Nordafrika och Mellanöstern har bidragit till att uppgången i industrikonjunkturen har dämpats under första kvartalet, enligt bransch- och arbetsgivarorganisationen Teknikföretagens konjunkturbarometer.

Jag bara frågar mig, vad kommer här näst?

Obegriplig argumentation av Radetzki

2011-03-08T06:23:00.000+01:00

Nu i dessa dagar när Brentoljan handlas i ca 115 dollar per fat och WTI ca 10 dolla mindre så kan man åter läsa Marian Radetzkis åsikter om olja i svenska media, här E24, Oljeberoendet fortsätter att öka.
I artikeln kritiserar han Oljekommissionens rapport "Påväg mot ett oljefritt Sverige". Orsaken att han ombeds yttra sig är att vår oljeförbrukning ökar i Sverige, trots alla föresatser om motsatsen, då inte minst just Perssons uttalande att Sverige ska vara oberoende av olja 2020. Han hade visserligen en väldigt snäll definition av "oberoende" som definierades som att bland annat vägtransportsektorn skulle minska sin oljeanvändning med 40-50%. Inte vad jag kallar oberoende, men icke desto mindre ett stort steg från där vi är idag. Så stort att Radetzki drämmer till med:

–Rapporten var ett politiskt jippo. Alla förstår att det inte går att göra sig av med oljeberoendet på så kort tid, säger Marian Radetzki, professor i nationalekonomi med inriktning på oljemarknaden.

Tänk det tycker jag mig höra att folk säger hela tiden! Marknadskrafterna ska ordna fram alternativa energikällor, biobränslen, el-bilar och kallfusion som vi kan gå över till i morgon, om oljepriset blir för dyrt. För då blir ju allt annat billigt, eller hur? (obs ironi). Artikeln har dock en viss poäng i varför det inte kan gå så fort:

Bland annat beror det på att den svenska vagnparken, med drygt 4,8 miljoner bilar, har en omsättningstid på cirka 20 år. Eftersom förhållandevis få av dessa bilar, och de som säljs de närmaste åren, är eldrivna, är det redan nu klart att vägtransporterna kommer att vara beroende av olja även 2020.

Det är ju fascinerande att oljeförbrukningen i Sverige fortfarande ökar, både med tanke på Peak Oil och klimathotet. Alla är ense, men ingen vill göra något i verkligheten. Då kan det tyckas som riktigt bisarrt när Radetzki slår till med storsläggan mot oljekommissionen för att:

–Det är politiskt oansvarigt att göra sådana där utspel som alla borde veta är felaktiga. Risken med den där typen av rapporter och utspel är att det kan finnas de som tror på vad som sägs och sedan fattar investeringsbeslut utgående från det, säger Marian Radetzki.

Problemet är alltså att "det kan finnas de som tror på vad som sägs och sedan fattar investeringsbeslut utgående från det". Man tar sig för pannan! Det är väl ett av syftena med en dylik rapport! Att folk ska fatta investeringsbeslut utgående från det och att vi därmed skulle stå bättre förberedda! För många av oss inser ju att oljan en dag kommer att minska i produktion och att vi kommer att få klara oss med mindre. Även med en så modest definition av oljefritt som oljekommissionens så hade vi haft ett oändligt mycket bättre utgångsläge om vi hade försökt leva upp till den! Nej, istället har vi ljushuvuden som miljöministern Carlgren som tror att bara miljöbilar ska köra på "Förbifart Stockholm".

Jag har bara en sak att säga om dessa herrar: Dum, dummare.

Status på jordkällaren

2011-03-06T21:21:00.000+01:00

När jag lade in potatisen i jordkällaren i höstas kunde jag aldrig föreställa mig den vinter som komma skulle. Jordkällaren lämnade mycket övrigt att önska vad det gäller tätheten på dörrarna och isoleringen i taket, så när december blev så kall som den blev så tänkte jag att det nog gått illa för potatisen. Jag tordes dock inte öppna så länge det var minus eftersom det bara skulle förvärra läget. Det är ju ändå så pass mycket potatis att man svårligen förvarar den i kylskåpet...
Nu i helgen har ju dock våren anlänt med besked, snön försvunnit till största delen och temperaturen håller sig över noll.

Det var ett bra tillfälle att öppna locket och snegla in på Schrödingers katt, att det funnits mat åt den (den tänkta katten) var det inget tvivel om, det var gott om mushål och gångar i det framtinade fjolårsgräset. Men till min stora glädje visade det sig att jordkällaren förmått att hålla kylan stången och potatisen var i bästa skick! Och dessutom hade min mussäkring fungerat och det fanns inga nya musgnag på knölarna, förträfflig gammal soptunna!

Så mycket bättre än de skrumpna små krakar med långa vita skott som tillbringat vintern i kylskåpet. De får nog bli mat till vildsvinen så småningom.

Kunde inte hålla mig från att klyva en av de skotska potatisarna för att se färgen, och så här ser de ut!

Årets odlingar - potatis

2011-03-04T19:29:00.000+01:00

Jag har börjat samla på mig olika potatissorter som jag vill ha i mitt potatisland i sommar. I matvaruaffären har jag hittat min tidigare favorit "Fakse" och köpt på mig för att inte gå miste om chansen. Jag har ännu så länge inga betänkligheter mot att använda matpotatis som utsäde, då jag endast har goda erfarenheter.

En titt in på en av ortens större (och fristående) trädgårdsfirmor "Blomstertorget" gav mig en positiv överraskning. Där fanns både Maria (är det inte den som du brukar rekommendera, Cornucopia?) samt en hylla med sorter från Skottland. Där fanns flera intressanta, bland annat en som sades vara väldigt motståndskraftig bladmögel och den som jag köpte, Highland Burgundy Red, med den fantasieggande egenskapen att vara helt genomfärgat röd.

Tyvärr begränsades min budget av att jag glömt plånboken hemma och endast hade bilens "reserv-hundring" att tillgå. I affären saluförde de också mina favorithandskar för trädgårdsarbete MaxiFlex, så jag kommer snart att besöka den igen, då med plånboken med!

Nya matvanor

2011-03-03T19:41:00.000+01:00

Denna vinter har gett hjortarna i samhället nya matvanor. Det är svårt att mata fåglarna utan att hjortarna kommer och tar det mesta. Det gäller att fågelborden sitter stadigt. Till och med talgbollar verkar falla i smaken. Endast denna hållare har klarat hjortarnas uppmärksamhet.

Denna hjort besökte min fågelmatare, ca 2 meter utanför fönstret medan jag stod innanför och fotograferade.

Inlägg i tillväxtdebatten

2011-02-21T07:50:00.000+01:00

Det har de senaste veckorna börjat gry en viss debatt om tillväxt, tänkte här argumentera på ett semi-matematiskt sätt varför evig tillväxt inte är möjlig i en begränsad värld. Flute gör som vanligt ett bra inlägg, men jag vill ändå göra mitt lilla tillägg till debatten.

Jag börjar med att låna en definition av tillväxt från Makrofjantens inlägg om varför enligt hans mening evig tillväxt är möjlig:

För att inse det problematiska med denna utsaga kan vi först definiera vad tillväxt är. Med tillväxt brukar menas procentuell förändring av BNP (ett lands samlade produktion, bruttonationalprodukt). BNP i sin tur bestäms av hur många timmar landets människor arbetar multiplicerat med hur mycket värde som skapas per arbetad timme (det senare kallas produktivitet).

BNP = arbetade timmar * produktivitet.

Den definitionen är det inget fel på, det är resten av argumentationen som brister. För att kunna bevisa om evig tillväxt är möjlig, måste vi ju definiera tidsbegreppet också.

Evig betyder i oändlig tid, alltså tills universum inte finns längre.

Redan där borde man ju inse att evig tillväxt inte är möjlig, eftersom människan med all sannolikhet inte kommer att finnas ända tills tiden tar slut. Men om vi begränsar tiden till bara jordens livslängd så får vi lite mer att diskutera.

Vi som hävdar att evig tillväxt inte är möjlig brukar ju ofta stödja oss på att vi inte har oändligt med resurser på jorden, allt är ändligt, mängden råvaror, mängden mark och antalet människor. Ja, faktiskt är mängden människor begränsad, för om man tänker sig ända tills tidens död att människorna skulle föröka sig enligt devisen "Föröka er och uppfyll jorden" så skulle vi till slut göra just den, alltså fylla jorden totalt, hela ytan täckt av människor. Eftersom var och en förstår hur orimligt det vore så kanske vi kan slå fast det som en allmänt accepterad begränsning.

Mängden resurser då? Tillväxtförespråkare brukar hävda att vi ska uppnå perfekt återvinning, vilket är omöjlig, men vi kan ändå anta att det fungerar, för resonemanget. Om vi antar att energin är oändlig, vilket den inte heller är, men vi kan anta det för resonemanget, så skulle evig tillväxt med begränsad antal människor och begränsad mängd råvaror förutsätta att energiomsättningen skulle öka, eftersom återvinningen skulle vara tvungen att gå fortare och fortare för att tillväxten skulle fortgå. Ökad mängd energi på en begränsad värld är inget framgångsrecept, det måste innebära en temperaturökning, vilket skulle ha död på mänskligheten och troligen större delen av allt annat liv här på jorden med.

Det som jag menar är bristen i resonemanget hos dem som hävdar att evig tillväxt är möjlig, är att de begränsar systemet utan att beskriva begränsningarna. Antingen menar man bara för att tillväxt är möjlig nu när vi har mer resurser än vi gör av med, så kommer det alltid att vara så. Eller så menar man, som Makrofjanten, att bara för att tillväxt är möjlig i någon sektor så måste det gälla generellt, och därför är evig tillväxt möjligt. Så är ju inte fallet. Jag har en kollega som jag brukar diskutera tillväxt med som brukar argumentera att värdet av det vi producerar kommer att öka, och därför kommer evig tillväxt att vara möjlig, men värdet kan omöjligt öka utan att energiinsatsen ökar, och det är ju faktiskt omöjligt att den kan öka för evigt.

Alltså, evig tillväxt är inte möjlig, eftersom mängden människor på jorden inte kan växa oändligt, mängden råvaror är begränsad och det inte går att öka energianvändningen i det oändliga.

End of discussion, så är det!

Så om vi vill fortsätta leva i charaden med tillväxt så ska vi ändå veta att det är en parentes som en dag tar slut. Frågan är ju vilken jord vi lämnar efter oss till våra ättlingar då?

Tar du lån, skyll dig själv!

2011-02-18T07:48:00.001+01:00

I Sveriges Radios program Plånboken hörde jag en debatt mellan regerings utredare Jan Erbom (Fp) och justitieminister Beatrice Ask angående den uppdaterade versionen av skuldsaneringslagen. Programmet kan avlyssnas här.

Det var en väldigt belysande debatt som klargjorde med all önskvärd tydlighet att det som prioriteras är att vi ska kunna ta lån, för konsumtion, studier utan goda framtidsutsikter, bostäder och annat, utan att långivarna ska behöva fundera alltför mycket över låntagarens återbetalningsförmåga. Låntagaren får skylla sig själv om man hamnar i klistret.

Det finns ca 400 000 överskuldsatta i Sverige. Av dessa uppskattas ca 100 000 vara kvalificerade för skuldsanering. Ca 8000 personer om året ansöker om skuldsanering.
För att kvalificera (kvalificerad insolvens) till skuldsanering ska man inte förväntas betala sina skulder inom överskådlig tid. Efter en dom i HD så har det fastställts till 15 år. 15 år på existensminimum alltså.

Andemeningen av diskussionen mellan Justitieministern och utredaren visade tydligt att riskviljan att ta lån för att på så sätt hålla uppe tillväxten prioriteras framför de 400 000 överkuldsattas havererade liv. Långivarna kan fortsätta att låna ut till folk som inte har råd med det. De får skylla sig själva, helt enkelt. De har ju alltid möjligheten att ansöka om skuldsanering....

Nedan följer min utskrift av de mest belysande delarna av debatten, för den som inte orkar lyssna på programmet själv.
****************************
PL
"Med på telefon här har jag Justitieminster Beatrice Ask. Varför har du valt att inte ändra på det här viktiga uttrycket inom överskådlig tid i lagförslaget, Beatrice Ask?"

BA
"Ja först ska man ju säga det att vi gör ju en del lättnader som är viktiga men vi har valt att inte ändra i den delen. Det är ju hela tiden en balans mellan den skuldsatte och de som har rätt till pengarna och risken om man går för långt när det gäller skuldsaneringen är ju att det blir svårare för folk att få lån, att vi får en kostnadsövervältring på andra låntagare för att bankerna kommer ju att kompensera. Det är ju en avvägning och vi har försökt lyssna in remissinstansernas synpunkter på den utredning som kom och då tycker jag det är rimligt"

PG
"Okej, och med oss här i plånboken så har jag också den som står bakom regeringens utredning, Jan Ertsborn, Folkpartistisk riksdagsledamot, och du har å andra sidan varit tydlig med att det borde ha stått "inom de närmsta åren" istället, varför då?

JE
"Ja, utgångspunkten är ju att vi har i Sverige de strängaste reglerna gentemot överskuldsatta i Sverige inom hela OECD-området. Många länder går väldigt långt i att ge företagare som misslyckas chanser att komma till baka för så var mitt uppdrag formulerat av regeringen, jag skulle lägga fram förslag hur en företagare som hade misslyckats skulle kunna komma tillbaka och starta nya företag."

PL
"Och det skulle då den här formuleringen inom de närmaste åren kunna hjälpa till med"?

JE
"Ja, vi gjorde ju då en liten undersökning hur det ser ut i andra länder och så konstaterade vi att bland annat Danmark och Finland har just det begreppet "de närmaste åren" och då fastnade vi mycket snabbt i hela utredningen med undantag för dem som hade partsintressen för att lämna (lägga fram, mitt förtydligande /Y) det här förslaget."

(Programledaren förtydligar lagförslaget för nytillkomna lyssnare om skuldernas ålder, längden på skuldsaneringen och skuldernas storlek.)

BA
"Redan idag så beräknar man att ungefär 100 000 personer skulle kunna komma ifråga för skuldsanering om de sökte. Att i det läget säga att man måste ändra på villkoren när vi vet att de ekonomiska konsekvenserna kan bli väldigt stora för människor får svårare att få lån över huvud taget men också därför att samhällskostnaderna ökar, det tycker jag är att gå för långt och det är den här bredare avvägningen som vi har gjort. Det stora i det förslag som regeringen gemensamt har lagt fram är ju faktiskt att också företagare har en möjlighet att få skuldsanering, att man kan komma igång snabbare, det blir ju mer generöst och då tycker jag att det saknades i utredningen ska man ju också säga en samlad finansiell och samhällsekonomisk bedömning av vad förslaget skulle innebära och det är ju det vi har haft att arbeta med och jag menar att vi har gjort en balanserad bedömning."

JE
"Företagare som gått i konkurs eller avvecklat sin rörelse har kunnat få skuldsanering allt sedan lagens tillkomst på 90-talet, nyheten nu är att man ska ge en liten grupp företagare möjlighet att få skuldsanering och kunna bibehålla och driva sin verksamhet om den är av "enkel beskaffenhet" och det här är alltså en väldigt liten grupp. Sedan har vi gjort och sett från olika håll de här bedömningar om detta påverkar kreditlivet och Tillväxtanalys har ju gjort en sådan genomgång och konstaterat att det kommer inte att påverka kreditgivningen i allmänhet men det kan däremot påverka för just de som är skuldsatta."

PL
"Bankföreningen och inkassobolagen är de instanser som varit emot att ändra det här tidsbegreppet "inom de närmsta åren", tror inte du att det då kan precis som Beatrice Ask säger finnas risk att man finnas risk att man inte får låna pengar från bankerna om de är rädda för att inte få pengarna tillbaka?"

JE
"När det gäller bankföreningen och bankerna så tror jag inte alls på det argumentet av den enkla anledningen att de flesta bankerna, storbankerna i Sverige de säljer sina dåliga fordringar efter ett antal år för ca 10-20% av kapitalbeloppet och så tar de sin förlust mot sin resultaträkning så att det här fenomenet finns ju redan. Det är ju i nästa led, alltså finansbolag och inkassobolag som ligger och tjänar pengar på det om som skulle drabbas om det blir mindre betalningar."

BA
"Jag måste ju ändå påpeka att det är ganska tunga remissinstanser som har tyckt att utredningens förslag var dåligt underbyggt och alltför långtgående. Dit hör ju också Riksbanken, Finansinspektionen, Tillväxtanalys, Centrala Studiemedelsnämnden osv så det är ju inte bara Bankföreningen, och det beror ju på att man måste göra en avvägning både när det gäller riskbenägenheten att ta lån, när det gäller de skuldsattas situation och de som faktiskt har rätt att få betalt för det man har sålt eller lånat ut."

Färdigflyttad (nästan i alla fall...)

2011-02-15T06:09:00.000+01:00

Det har varit tyst här ett tag igen och det beror på att vi har flyttat. Vi tog fram det stora skohornet och klämde in oss i en trea på ca 72 kvm. Från att tidigare residerat i en villa på ändå blygsamma 95 kvm men med en lika stor källare så blev det mycket saker som inte fick plats. Jag och sambon är samlartyper båda två, inte så att vi har samlingar av konstiga saker, men att vi inte vill slänga något som fungerar eller som kan vara bra att ha senare... Mycket sådant var det.

Men nu är alla saker flyttade, de flesta är sorterade en gång till och vi kör överflödet till fritidshuset där det väntar på att vi ska hitta en egen gård. Sedan tänker jag aldrig flytta mer!

Observation 1: Väldigt mycket mat fanns det i skåpen, både torrvaror och konserver. Vi har datumsorterat allt och börjar ta av det som snart (eller nyss) passerar bäst före.

Observation 2: Väldigt väldigt väldigt mycket grejor. Vi har beslutat om inofficiellt köpstop

Fundering: Vad gör ni andra småbarnsföräldrar med avlagda barnkläder, spjälsängar och dylika tillbehör, som är fullt funktionsdugliga men inte de allra vackraste? Jag har lite svår att släppa att det kan vara betydligt snålare med överflödet om bara några år, därför känns det inte bra att slänga sakerna. Sälja känns svårt i och med att folk helst vill ha nytt.

En av tio konsumtionsbelånar huset - per år!

2011-01-27T20:34:00.000+01:00

I dagens DN kunde man läsa en artikel med den lugnande (?) rubriken "Få tar extra bolån för konsumtion".Nu kan man ju tycka att det är en oroande eller lugnande siffra. Jag tänkte att det är ändå en ganska stor andel av bolåntagarna. Läser man längre ner i artikeln så står det dock:

Över 90 procent uppger att de inte lånat till ”annan konsumtion” med bostaden som säkerhet under det senaste året.

Det gäller alltså bara senaste året! Därmed drar jag slutsatsen att det är en betydande andel av bolåntagarna som under den senaste tio-års perioden har höjt sina bolån för konsumtion, konsumtion som de inte får tillbaka den dag de ska sälja huset och betala lånen och reavinstskatten. Det finns därmed en stor grupp som riskerar att bli "bolånetorskar" inom en inte alltför avlägsen framtid. Alltifrån de på bostadsmarknaden nyss inträdda, som det 22-åriga par som köpt vårat hus för att flytta ihop i, till pensionärsparet som har lånat upp till marknadsvärdet för att slösa resor på sig själva, barn- och barnbarn och därmed inte har råd att flytta till ett mer passande boende.

Intressant är också att man är villigare att låna för konsumtion ju högre lön man har. Det är som att man tror att man är osårbar bara för att man idag har bra lön.

Intresset av att utnyttja bostadens värde ökar i takt med stigande inkomster framgår det av undersökningen. Av de med årsinkomster på högst 200.000 kronor har bara 1 procent lånat på bostaden under 2010, motsvarande siffra för personer med inkomster över 300.000 kronor är 7 procent. Andelen stiger märkbart när de får frågan ”om de kan ta lån till annat än bostaden med bostaden som säkerhet” i framtiden. Av dem med årsinkomster över 500.000 kronor uppger 16 procent att de kan tänka sig att ta ett sådant lån under det närmaste året.

Men en trafikolycka (eller skulle jag kanske säga "en serie olyckliga beslut") , arbetslöshet eller separation riskerar att kullkasta hela kalkylen. Då kan man stå inför situationen att man måste sälja vid en ogynnsam tidpunkt med resultatet att man har lån för livet kvar. Inte riktigt så det var tänkt när man åkte till Thailand för pengarna...

En serie fatala beslut

2011-01-26T07:49:00.000+01:00

En kall dag i januari 1994 försvann två barn från en flyktingförläggning i Valdemarsvik. Det var redan mörkt när de av okänd anledning gick ut i skogen. Ett stort sökpådrag drogs igång men omständigheterna försvårades pga mörker och kyla.

Denna händelse har påverkat mig mycket, jag arbetade då i området och körde skotare mindre än en kilometer ifrån den plats där barnen sedan hittades, troligen hade de frusit ihjäl.Jag minns morgonen efter, innan jag visste något, när jag åkte till jobbet såg jag flera polisbilar som åkte långsamt på småvägarna runt Valdemarsvik. Det var en sådan där dag när det var nästan omöjligt att starta maskinerna, vattnet frös i bränslefiltren, oljan var så kall att den inte gick tillbaka i returledningarna utan pös ut i packningarna istället. Värmen räckte inte till från motorn för att värma hytten, det var bara iskall luft i fläktarna. Det var inte en dag att ge sig ut utan att vara förberedd. Barn kan man aldrig anklaga, där borde istället eftersöket kommit igång tidigare och bedrivits mer systematiskt för att hitta dem i tid.

Av vuxna människor kan man dock förvänta sig mer. Jag blir därför både bestört och bedrövad när jag läser om den ihjälfrusna prästen Kerstin Segerberg och hennes fem dagar långa väntan på en hjälp som aldrig kom. Det var dåligt väder då hon försvann, vägarna var dåligt plogade och det var kallt. Dessa omständigheter påkallar ett flertal försiktighetsåtgärder:

Hon borde ha klargjort för dem hon skulle till att om hon inte hade anlänt före ett visst klockslag och inte hade hörts av innan dess så borde man kontakta räddningstjänsten
Hon borde ha varit klädd för att kunna bege sig efter hjälp.
Hon borde ha varit utrustad med ficklampa.

Detta är vad hon borde ha gjort i förväg. När hon sedan väl var ute och körde borde hon ha vetat bättre än att:

Köra in på en okänd väg som inte var plogad
Sitta kvar i bilen när hon inser att hon har kört fel, ingen vet var hon är och det snöar ymningt. Då är det bättre att bege sig ifrån bilen snarast innan spåren snöar över eller yr igen. Eftersom vägen var oplogad borde hon ha förstått att den inte var frekvent använd.

Vi vet återigen facit, precis som med flyktingbarnen letade eftersöket bara några hundra meter bort, man kan inte lita på att bli funnen helt enkelt. Särskilt inte i tid. Det är en djupt tragisk händelse att sitta i bilen och vänta på att frysa ihjäl.

Survivalism, ett sätt att tänka

2011-01-25T21:50:00.000+01:00

Det är inte så länge som jag har känt till begreppet survivalism, jag stötte på en länk till Blott Sverige svenska preppers har (gick tidigare under namne "Att leva efter 2012") i ett blogginlägg hos Livet efter oljan så sent som i mars 2010. Först tyckte jag att det verkade konspiratoriskt, men jag läste lite till och insåg att att de nog var folk som jag. För när jag blev medveten om Peak Oil när oljepriset gick över 100 dollar per fat för första gången så låg jag och funderade nätterna igenom på vad jag måste skaffa mig för att kunna klara familjens överlevnad. Det var allt från naturligtvis mat av lagringsbart slag, till mediciner, vapen och ammunition till att kunna producera sitt eget bränsle. Och vad är det om inte survivalism? Jag började inte känna mig lugn förrän vi hade skaffat vårt eget BOL (Bug Out Location), ett fritidshus med möjligheter till odling, för hur mycket man än kan lagra ris och dylikt, så är de endast reserver, snart måste man börja klara sig själv.

Jag har också insett att jag delar en vardagsegenskap med andra survivalister, nämligen att ha ett väl utvecklat risktänkande. Det betyder till exempel att jag i min vanliga jobbet-ryggsäck, eller EDC om man så vill, har diverse nyttiga prylar. Det är en ganska rymlig väska, där jag har bland annat en liten första hjälpen väska, ett eldstål, ett antal plastpåsar, diverse enklare mediciner (värktabletter och magsyredämpare), ett mulitverktyg från Biltema, två ficklampor varav den ena är på min nyckelknippa och några säkerhetsnålar. Dessutom har jag ju det vanliga, som papper och pennor, den här datorn som jag sitter med på bussen och skriver på just nu, plånbok osv.
Men risktänkandet visar sig också när jag går på stan, jag har koll uppåt för eventuella istappar eller snöras från taken, Eller när jag åker bil så här års, i min bil finns obligatoriskt både snöskyffel och snökedjor. De sistnämnda har jag haft nytta av många gånger denna vinter, men så kör jag lite utanför allfartsvägarna också. När vi åker med familjen har vi alltid varma kläder och nödproviant med oss.

Jag är övertygad om att människan är skapad i minst två formar, de som är risktänkande och de som inte är det. Det sägs ju att lyckan står den djärve bi, och det gör den nog i många fall. Men naturen har råd att slösa med risktagare, eftersom det finns de som tar det säkra före det osäkra och klarar sig om inte det djärva språnget leder till fast mark. I normalfallet lönar det sig nog att ta risker, ibland extremt mycket, men för evolutionens skull är det en förutsättning att inte alla springer åt samma håll och ställer sig i vägen för faran.

Det må så vara att jag inte kan all teori kring survivalism, men räknar mig ändå till gänget!

Ojdå, nu gick visst belysningen sönder här på bussen, det är nog dags att ta fram ficklampan!

Spår av hjort

2011-01-24T07:28:00.000+01:00

I samhället där jag bor går det omkring hjortar nu på vintern, de är tämligen oskygga och går inte undan förrän man kommer inom 10-15 meters avstånd. Och de går ganska sakta. Men hur har den här hjorten gått för att lämna sådana spår efter sig?

Min första tanke när jag såg dem var att något barn hade gått och ritat i snön, men sedan såg jag att "punkterna" var spår efter hjortklövar. Är det månne en hjort som har svårt att hålla ihop benen? Även om de går och länsar alla fågelbord de kan hitta så känns det inte troligt att de är i bästa skick. Jag har sett minst en grupp med dovhjortsbockar dra omkring där en individ var på efterkälken och inte fick tillträde till samma godsaker som de andra. Föga överraskande var det han med de minsta hornen. Hornen använder de för övrigt för att länsa fågelbord. Det fångar fågelbord av den hängande typen mellan hornen och ruskar till ordentligt så att fröna faller och kan ätas från marken istället. Nöden är uppfinningarnas moder, även för hjortar tydligen.

Undrar vad de har förväntat sig för godsaker när de ruskade till om en lysande utegran dock. Detta trassel låg och väntade på vår garageuppfart en dag när vi kom hem. Har fungerat som huvudprydnad för en ståtlig hjortkrona under okänd tid.

EU förhindrar effektivt kretslopp av näringsämnen

2011-01-18T07:51:00.000+01:00

I många olika sammanhang har man kunnat läsa om Hultabygdens kretsloppsförening och deras motor i form av Hulta Norrgårds ägare Börje och Helén Johansson. Bekant för den här bloggens läsare är kanske "Svart jord" av Gunnar Lindsted, om inte så kan man börja med recensionen som Livet efter oljan har gjort. I mitt inlägg om återkoppling figurerar de också som deltagare i forskningsprojektet om Klimatsmart lantbruk.

Det som började med en utredning om växtnäringsbalansen som gjordes 1994 kom att sluta med att byns alla avlopp tas om hand lokalt och bidrar med all näring som behövs i Hulta Norrgårds verksamhet. Alla hushåll har fått urinseparerande avlopp för att ytterligare förenkla hanteringen. Här har man alltså slutit kretsloppet och pga den snabba återkopplingen så förstår byns invånare det viktiga i att hålla sitt avlopp rent så att det går att använda, till skillnad från städernas slam som är så förorenat att det är högst tveksamt om det är lämpligt att sprida på vår åkermark.

Men nu är det alltså slut med det eftersom EU har gjort det omöjligt att i ekologiskt lantbruk ta tillvara näringsämnen från mänsklig gödsel. I ATL idag kan man läsa en artikel om det hela.

Men 2010 kom nya Kravregler som sätter stopp för deras verksamhet. Bakgrunden är en förändrad formulering i EU:s förordning för ekologisk produktion 2009. Föreningen får däremot två års dispens för att avveckla verksamheten vilket innebär att 2012 blir det slutgiltiga stoppet.
- Det känns tröstlöst, alla säger att vi gör rätt, men så får vi inte göra det längre, säger Börje Johansson.

Det allra mest löjeväckande i hela historien är att orsaken till dessa regler anses vara:

Den främsta orsaken som angavs var att det skulle vara avskräckande för konsumenter.
- Vi definierade det som äckeleffekten. Man ville inte att ens goda ekologiska morötter skulle vara odlade i någon annans avföring, tillägger han.

Här anges alltså inga hälsoskäl, bara grumlig psykologi. Frågan är väl närmast om det är skicklig lobbying från växtnäringsföretagen som lyckats sätta käppar i hjulet för framgångsrik ekologisk odling. Vem vet?. Det är i alla fall beklämmande när myndigheterna fortsätter att driva samhället bort i från det som vi måste komma till, nämligen fungerande kretslopp. Utan dem är vi rökta.

Livstecken

2011-01-13T06:09:00.000+01:00

Just nu är det mycket... Mycket på jobbet, mycket hemma med den förestående flytten och mycket i huvudet. Det kommer inte ut något vettigt att skriva på bloggen, det är bättre att tankarna får vegetera ett tag till...

Mål för 2011

2011-01-03T17:35:00.000+01:00

Så var det dags att sätta upp mål för det kommande året. Ska försöka sätta dem lite rimligare än förra. Eller det kanske inte går, för man kan ju inte rimligen ta höjd för oväntad sjukdom i sådana här planer. Det blir ju rimligen "force majeur" när något sådant sker. Jag tyckte att uppdelningen från förra året var bra, så jag behåller den.

Odling

Prova på att odla kokbönor
Anlägga en varmbänk
Odla kål under duk
Förodla minst 5 olika grödor

Personliga mål

Spara mer än en tredjedel av min disponibla inkomst
Fullborda min jägarexamen med uppskjutning för högvilt
Plocka lingon och svamp så det räcker för hela vintern
Genomföra minst en kurs av utvecklande karaktär.
Bara äta godis/snacks en dag i veckan.
Börja träna minst en gång i veckan (minst 45 minuter pulshöjande)

Fysiska- och tekniska mål

Köra med slåtterbalken (implicerar en fungerande traktor)
Köpa en gård
Köpa plog och potatisorder
Bygga en kompost
Bygga ett enkelt växthus (ev över varmbänken)

Se där, 15 mål att sträva mot! All form av peppning välkomnas!
Naturligtvis blir det svårare att uppfylla vissa mål om andra lyckas. Så till exempel tror jag att alla andra mål blir lidande om vi lyckas köpa en gård. Då blir det både stora investeringar och mycket arbete vilket kommer att inverka menligt på det andra. Men å andra sidan är det nog mitt högst prioriterad mål, även om det inte nödvändigtvis innebär att det ska göras först av alla.

Uppföljning: 2010 års mål

2011-01-02T21:14:00.000+01:00

Då var det dags att summera hur det gick med alla högt ställda förväntningar på vad som skulle hinnas med under året. Jag har aldrig gjort så här förut, att formulera och skriva ner mål i början på året för att sedan följa upp, så jag får hoppas att jag blir bättre med 2011 års mål.

2010 år mål med uppföljning i kursiv text:

Odlingsmål:

Odla mer än 100 kvm trädgårdsodling. Potatisodling därutöver.

Nja, odlade 100 kvm inklusive potatis, men med jordärtskockor därutöver

Börja med biodling, minst två kupor.

Nej. Inte påbörjat alls

Odla kryddor, åtminstone gräslök, persilja, dill och oregano.

Nja, igen. Det blev ingen oregano

Ordna vinterlagring av rotfrukter på något ordnat sätt, helst i jordkällare.

Ja, men med okänt status för närvarande. Jag törs inte öppna dörren för snö och kylas skull. Därför vet jag inte om källaren klarat av att hålla plusgrader. Men förr eller senare tar den övriga potatisen slut, och då måste jag öppna och titta till "Schrödingers katt"...

Plocka svamp.

Nej, det blev inget med det pga trasigt (men numera återställt) knä.

Fysisk/tekniska mål.

Fixa Grållen så att den går alternativt skaffa annan traktor.

Njää. Tyvärr. Har gjort mycket med Grållen, men det visade sig vara mer att göra än jag trott från början.

Skaffa slåtterbalk, potatisorder, plog och harv till traktorn.

Klart till hälften, slåtterbal och harv införskaffat.

Bygga eller renovera en eldstad, helst av rörspis-typ

Nej

Skaffa batterier och omformare till min solcellsanläggning.

Nej

Bygga en torkanläggning för torkning av bl.a. svamp.

Nej

Bygga växt-belysning av högeffekts LED.

Nej

Personliga mål.

Påbörja min utbildning mot bandvagnsinstruktör.

Nej, pga byte av jobb var det inte möjligt med den frånvaron

Gå ner i vikt minst 5 kilo jämfört med invägningen på årets första dag.

Nej. Vad kan jag säga? Inte blev det bättre av ett trasigt knä.

Göra uppskjutning för högvilt på min jägarexamen (som uppsköts (haha) pga graviditet).

Nej

Öka mina besparingar med 50 % jämfört med tillgodohavandet vid årsskiftet, såvida det inte har blivit köp av gård.

Sälja villan.

Summa summarum: Det blev tre solklara Ja, fyra påbörjade men inte klara och 9 nej. Den största orsaken till detta resultat är som jag ser det, underskattande av storleksordningen på två av de lyckade projekten, odling av 100 kvm samt försäljning av villan. Dessa har tagit enormt mycket mer tid än beräknat. Dessutom tog det tid att "flytta in" i fritidshuset, tid som jag öht inte hade tänkt på.

Lärdom av detta? Sätt lite lägre mål nästa år. Var noggrannare med del-uppföljningar. Försök göra bättre uppskattningar av projektens storlek. Är det någon som tror på det?

Resiliens - robusthet

2010-12-29T07:07:00.000+01:00

Jag har en sedan länge närd aversion mot import av engelska ord och begrepp som utan större eftertanke inlemmas i det svenska språket. Orsaken till att jag inte gillar det är för att det är ett tecken på vår dåliga språkkunskap mer än något annat. De allra flesta ord som tas in med argumentet att det inte finns något svenskt begrepp som motsvarar den engelska har i själva verket en mycket bra svensk motsvarighet. Anledningen till att det inte är tydligt för var och en är för att man helt enkelt inte förstår vad det engelska ordet egentligen betyder. Man tror att det har en annan, smalare betydelse, lite luddigt formulerat av den miljö där man lärt känna det. Mitt favoritexempel är proxy. Är det någon som tycker att det är lite luddigt och svårt att förstå vad en sådan är, så är det helt enkelt en ställföreträdare. Till exempel en proxyserver är en ställföreträdande server. Även server skulle man ju kunna anstränga sig för att finna en bra översättning av, men här sviker mina språkkunskaper.

Något som seglat upp de senaste åren på denna himmel är användningen av ordet resiliens. Var och en som inte är insatt i detta fackuttryck måste få det förklarat för sig för att förstå vad det handlar om. Om man istället hade bemödat sig att söka i minnets skrymslen efter den utmärkta översättningen robusthet så hade betydligt fler kunnat vara med i debatten utan att först få en lång förklaring.

Som illustration för hur bra termen robusthet fungerar tänker jag ta två publikationer producerade av svenska myndigheter, den ena "Robusthet i den fysiska miljön" är en metodstudie gjord av Länsstyrelsen i Västra Götaland tillsammans med Alingsås och Stenungsunds kommuner där syftet har varit att inventera, analysera och värdera kommunernas hela risk- och sårbarhet. Den andra "Resiliens och hållbar utveckling" är i själva verket en sammanfattning av en rapport med namnet "Resilience and Sustainable Development" som båda gjorts för Miljövårdsberedningens skull. Miljövårdsberedningen var (är?) regeringens råd i miljöfrågor. Rapportens engelskspråkiga ursprung illustrerar bara ytterligare den dåliga översättningen.

"Robusthet i den fysiska miljön" handlar om de störningar man kan vänta sig och hantera inom det som kommun och länsstyrelse kan påverka. Därför får den en delvis annan täckning (höll på att skriva "scope") än den som producerats till miljövårdsberedningen, men ändå är definitionerna förvillande lika. Se bara, överst den för kommun och länsstyrelse, underst den för miljövårdsberedningen.

För att samhället ska bli robust, d.v.s. mindre sårbart och mer uthålligt mot inre och yttre störningar, bör samhällsplaneringen utgå från ett helhetsperspektiv och riskhänsyn tas tidigt i planeringsprocessen. Detta projekt utgår från tre robusthetsringar; ekologisk robusthet, social robusthet och teknisk robusthet.

Ekologisk robusthet innebär varsam användning av naturresurser och förutsätter att ekologiska kretslopp inte rubbas. Grunden för en bra samhällsplanering är ett fungerande samspel mellan den byggda miljön, staden, grannskapet och den omgivande naturen.

Social robusthet innefattar relationer mellan individer, kollektiva regelsystem och ansvarsfördelning inom olika områden. Förutsättningen för att hela samhället ska kunna fungera är gemensamma regelsystem, välfungerande organisation, bra service och bra boende. Demokratisk delaktighet i beslut är också en viktig förutsättnig för ett robust samhälle.

Ekologisk resiliens är förmågan hos ett ekosystem att möta
förändringar och störningar – t.ex. stormar, bränder och
föroreningar – utan att övergå till ett annat tillstånd. Ekologisk
resiliens möjliggör återuppbyggnad och förnyelse efter en
störning.
Begreppet resiliens kan också användas för sociala system.
Social resiliens beskriver samhällets förmåga att hantera
förändring och vidareutvecklas utan att minska välfärden
eller valfriheten och flexibiliteten inför framtiden. Sociala och
ekologiska system är dynamiska, de påverkar varandra och är
ömsesidigt beroende.

Alltså, vi har inget behov av det direktimporterade ordet "resiliens", vi har ett eget ord som beskriver samma sak. Att snöa in på smala begrepp som måste förklaras för utomstående verkar bara utestängande och hämmar spridningen av en viktig diskussion. För vi vill ju alla öka robustheten i vårt samhälle, i vår värld!

Forskning om oljefritt jordbruk

2010-12-27T07:11:00.001+01:00

Ofta tänker man att något borde undersökas närmare, bara för att upptäcka att någon redan har gjort det. Eller åtminstone redan håller på. Så och med seriös forskning om ett jordbruk som klarar sig med minimalt med insatsvaror och med minimala utsläpp av växthusgaservilket på samma gång gör det klimatanpassat och oljetopps-robust. Jag väljer det svenska ordet robust som en bra svensk översättning av det annars populära direktöversatt "resiliens", som har samma innebörd.

I Roslagen, strax norr om Norrtälje ligger Ekeby forskningsgård där man forskar på hur man kan bedriva ett jordbruk som klarar IPCC's utsläppsmål. Om utsläppen ska fördelas lika globalt sett så innebär det utsläpp kring ca 1 ton koldioxidekvivalenter per person. För oss svenskar innebär det en minskning med ca 90 %.

Forskningen tar avstamp i de klimatförändringar som väntas med ojämnare nederbörd som framför allt kommer till större del om vintern, längre växtsäsong och fler ogräs och insekter. Man väljer också att göra det ekologiskt, både för miljöns skull, men för att det är ändliga resurser och fossilbränsleberoende. För att driva lantbruket har man därför valt häst som dragare.

Forkningen på gården är av handfast art, att prova vilka grödor som får önskat resultat vad det gäller samodlingsvinster, minskad urlakning, minskat behov av jordbearbetning och förbättring av jordens näringsstatus och mullhalt.

Konstgödsel ersätter vi med:
Växtföljder med växter som ökar vittringen, fixerar kväve och ökar kolhalten/mullhalten.
Minimering av växtnäringsläckaget genom växtföljder som minimerar plöjningsbehovet och som håller marken ständigt bevuxen.
Täta kretslopp, där så mycket som möjligt av näringen återförs till marken, till exempel genom komposterade skörderester, stallgödsel och hushållskompost. Försök har inletts för att utvärdera olika komposteringsmetoder av stallgödsel vad gäller näringsläckage och växthusgasemissioner. Genom installation av urinseparerande toalett kan även humanurinen återföras till åkern. Vad gäller återföring av slaktavfall, har samtal inletts med berörda myndigheter för att försöka finna metoder som är säkra ur smittskyddssynpunkt.
Tillförsel av lokala jordförbättringsmedel såsom stenmjöl, tång och aska.

Bekämpningmedel mot ogräs, skadegörare och sjukdomar ersätter vi med:
Samodling av olika växter som hämmar ogräset och som skyddar varandra mot skadegörare och sjukdomar. Genom att samodla livsmedels- och fodergrödor på samma åker kan vi dessutom öka livsmedelsproduktionen per ytenhet.
Växtföljder som minskar ogrästryck och risken för, så kallade, växtföljdssjukdomar.
Jordbearbetningsmetoder som gynnar förekomst av mykorrhiza, det vill säga, ett samarbete mellan en naturligt förekommande svamp i marken och den odlade växten. Genom detta samarbete får växten lättillgänglig näring och skydd mot svampsjukdomar.
Användning av odlingsväv för att täcka känsliga grödor som skydd mot flygande skadeinsekter.
Gynnande av olika vilda skadedjursbekämpare genom att anlägga dammar, sätta upp fågelholkar, plantera och lämna växter i åkerkanterna som ger dem skydd och näring osv.
Använda husdjurens ekosystemtjänster, till exempel höns som snigel- och parasitsanerare.
Motverka torkstress hos växterna genom marktäckning och insamling av regnvatten i cisterner och dammar.

Den intresserade läsaren rekommenderas att ta del av årsrapporten från det första verksamhetsåret 2009 för att ta del av detaljerna. Det är intressant läsning!

Hård vinter för de vilda djuren

2010-12-21T06:58:00.000+01:00

Efter min skogstur för att leta julgran har jag reflekterat över de vilda djurens svårigheter att hitta foder. Jag såg väldigt lite djurspår vilket väl i och för sig kan bero på att det hade snöat drygt en decimeter under natten, men kanske också på att viltbeståndet var hårt åtgånget efter förra vintern. Denna vinter lär inte göra det bättre, då den ju började en hel månad tidigare.
I villakvarteren går rådjur och hjortar omkring och äter vad de kan finna, allt från fågelmat till knoppar i trädgårdarna. På Statens Veterinärmedicinska Anstalt kan man läsa att upp till 40% av rådjursstammen kan gå under under en kall och snörik vinter. Med två svåra år så nära inpå varandra kan det inte bli mycket kvar. Det är illustrerande hur beroende vi levande varelser ändå är av mat, och det som skiljer oss från djuren i det här fallet är förmågan att lagra och transportera för att till viss mån utjämna toppar och dalar. Men får vi missväxt i större områden så lär det drabba även oss, för ännu kan vi inte äta pengar!

En månad med snö - julgranshämtning

2010-12-20T06:21:00.001+01:00

För oss här i nordöstra götaland har det nu gått en månad sedan första snön kom, och den har inte släppt sitt grepp en en dag sedan dess. Eftersom vi inte har någon tjäle så sjunker den dock ihop underifrån ganska mycket och vi har nu bara ca 50 cm. Så här års förra året var det dock endast någon decimeter, vilket ter sig närmas overkligt just nu. Jag undrar om det inte var bra med förra vintern som en uppvärmning så att vi klarar denna.

I helgen hämtades granen (granarna) på traditionsenligt vis från skogen där vi hyr fritidshuset. Och ja, vi har markägarens tillstånd. Till skillnad från en vanlig grön vinter när vi tar bilen in på skogsvägen, går omkring och letar en bra stund innan vi hugger en gran, så gick den här granhämtningen till på ett annat sätt.

Skotern på skogsbilvägen på granjakt.

Det går till med snöskoter. Jag undrar om det är enda gången eller bara första gången? Och till skillnad från en vanlig vinter när man går omkring och letar efter den perfekta granen så blev det ett helt annat angreppsätt här. Jag stannade vid ett par ställen, gick max 25 meter från skotern, ruskade av snön från ev julgranspretendenter, skottade fri grenarna som var under snön och sedan eventuellt hugga den med yxa där själva yxhuggen skedde i en djup snögrop där den inrasande snön hela tiden dolde det man höll på med... Nåja, gran blev det, flera stycken faktiskt, för det var svårt att avgöra om de höll måttet i och med att grenarna varit nertyngda av snön så länge att de kvarstod i sitt nedböjda tillstånd även efter att jag skakat av snön. Jag tänker att de kanske reser på sig när de får tina i garaget. Granarna klarar sig ju ändå relativt bra, det var värre med många tallar i skogen som helt enkel hade knäckts av snötyngden. De har tydligen också vant sig vid lättare vintrar, eller snarare även de klena har överlevt.

Återkoppling förbättrar

2010-12-17T06:43:00.004+01:00

Jag ska göra en Spaning, inspirerad av radioprogrammet Spanarna i P1. Min spaning ska handla om återkoppling, eller feedback som man säger på alla englifierade arbetsplatser i Sverige. Jag ska börja med min egen arbetsplats.

Spaning 1
Jag jobbar som testare av programvara. På mitt jobb fanns ingen testavdelning tidigare. När man utvecklade någon ny grunkogrej så testad utvecklaren själv att den funkade. Men när en utvecklare själv testar sin egen kod brukar denne inte hitta så mycket fel, dels för att han oftast bara testar att det *funkar*, alltså inte letar efter om något annat har gått sönder. Dels därför att han vet för mycket om de underliggande funktionerna och mer eller mindre omedvetet går runt problemområdena isf att testa dem. Någon slags mer övergripande test gjordes innan mjukvaran skulle levereras och i bästa fall får då utvecklaren återkoppling på sitt arbete. Det kan vara flera månader senare och han har redan glömt vad han höll på med. I värsta fall kommer ingen återkoppling förrän kunden har driftssatt systemet och vanliga människor börjar använda det. I värsta fall har utvecklaren slutat vid det laget.
För att bli en bättre utvecklare behöver han få återkoppling på om han har tänkt fel, gjort för mycket begränsningar, missat någon väsentlig del mm.
Därför har vi nu en testavdelning, som snabbar upp återkopplingsloopen till i bästa fall enstaka dagar, men sällan mer än någon vecka. På så sätt har utvecklaren fortfarande problemställningen och sina ändringar kvar färskt i minnet och kan snabbt rätta felen samt dra lärdom därav.

Spaning 2
Jag såg på TV här om kvällen, något som inte sker alldeles ofta, det var ett naturprogram med Martin Emtenäs (fint efternamn, Emte betyder svan). Han var ute och fotograferade natur med någon känd naturfotograf. Denne yttrade en kommentar som var precis på pricken. Dessvärre minns jag den inte ordagrant men andemeningen var att nu för tiden när alla har digitalkameror så är det mycket lättare att bli en bättre fotograf, eftersom man direkt kan se hur bilden blev och ta en ny om man inte var nöjd. Se där, återkoppling! Snabb sådan, till skillnad från gamla tiders film som åtminstone tog timmar att framkalla efter fototillfället. Och vem minns då hur vi resonerade när man valde bländare och slutartid? Och varje försök kostade dessutom extra pengar.

Spaning 3
Denna spaning skiljer sig från de andra genom att den är ett exempel på dålig återkoppling och vad samhället ofta gör för att lösa dessa problem. Låt oss ta ett exempel från matproduktionen. Djurrättsalliansen visade på missförhållanden i den storskaliga djurhållningen, här är det grisarna jag tänker på. Storskaligheten och bristen på återkoppling gör att vi konsumenter inte kan påverka så värst mycket hur grisen vi äter har levt sitt liv. Men efter griskrisen blir det ännu värre för nu kontrar samhället med högre krav och certifiering för grishållarna vilket kommer att göra att småskalig uppfödning kommer att få ännu svårare att klara sig när det i själva verket är storskaligheten som är problemet. Med de nya certifieringarna kommer samhället att få en falsk återkoppling till grisnäringen, om man inte sköter sig enligt certifiering så drabbar det ens ekonomiska villkor, men det var ju den ekonomiska stordriften som skapade problemen från början! Dessutom kommer ju denna falska återkoppling att slå ut flera av de grisuppfödare som har en sådan uppfödning som vi konsumenter faktiskt vill ha, där inte ekonomin står i centrum.

Se där, där är min spaning, att snabba återkopplingscykler förbättrar, och långsamma eller helt saknade signaler gör att incitament och innehåll till förbättring saknas.Ser man sig omkring så inser man att dylik återkoppling saknas lite var stans. Att vad vi häller ner i avloppet skapar algbloming, att vår konsumtion skapar miljöproblem på andra ställen på jorden, att köra våra bilar på etanol skapar svält osv.

I rapporten Klimatsmart lantbruk, stor- eller småskaligt finns ett intressant resonerande kring återkopplingsmekanismer:

Intensifiering, specialisering, långa avstånd, koncentration och likriktning är trender som minskar möjligheten att skapa korta och effektiva återkopplingar i livsmedelssystemet. De försvårar möjligheten att föra signaler om negativa ekologiska och sociala effekter av en viss typ av produktion till dem som fattar viktiga beslut.
I samband med introduktionen av handelsgödsel till jordbruket försvann en viktig snabb, rättriktad och kännbar återkoppling från lantbruket. Utan handelsgödsel skulle skördarna bli låga och jordarna på sikt bli utarmade – om inte kretsloppen slöts ordentligt och näringsämnena användes effektivt. Så länge det är möjligt att köpa handelsgödsel saknas denna återkoppling vilket leder till bristande incitament att minimera förluster av näringsämnen.
Bristen på rättriktade och snabba återkopplingar är också den globaliserade ekonomins kanske största akilleshäl. Det märks inte på köttet eller mjölken i affären att de har bidragit till regnskogsavverkning genom att fodret som djuret har ätit består av soja som odlats på före detta regnskogsmark. Orsakskedjorna är så långa och utbredda i tid och rum att informationen inte når den som skulle kunna fatta ett annat köpbeslut. Här saknas effektiva återkopplingar och det är en viktig förklaring till att överutnyttjande och miljöförstöring fortgår oförtrutet.
Det är inte så att återkopplingar helt saknas. Däremot är de felriktade i både tid och rum. De som drabbas både snabbt och kännbart är ursprungsbefolkningar, vilda växter och djur som har små möjligheter att agera. På längre sikt påverkas också klimatet av avskogningen men denna återkoppling är tidsfördröjd och också utspädd av andra källor till klimatförändring, vilket gör att signalerna även i detta fall inte når fram till dem som skulle kunna fatta ett annorlunda beslut. Det är skalan som är alldeles för stor för att negativa effekter ska upptäckas och åtgärdas i tid.
Bristen på snabba, kännbara och rättriktade återkopplingar är också förklaringen till att oacceptabla arbetsvillkor kan fortgå. Konsumenten märker inte av att lantarbetare förgiftats då de sprutat den frukt och de grönsaker som vi äter eller att de trots hårt arbete inte kan förtjäna ett drägligt uppehälle. Det är bland annat mot denna bakgrund som efterfrågan ökar på certifiering, inte minst av importerade produkter. Certifieringen är tänkt att fylla behovet av återkoppling tillbaka till konsumenten.

Alltså, om vi ställer om vårt samhälle och framför allt livsmedelssystem till mindre cykler och närmare produktion så leder det till effektivare användning av resurser och bättre miljö som vi alla vinner på.

Syprojekt snölås

2010-12-14T06:14:00.000+01:00

Jag har för ovanlighetens skull gått igång på att sy. Materialet som inspirerar är sk vindpoplin med gummerad baksida. Första projektet och det som drog igång det hela var projektet snölås. Snölås för den som inte känner till det är inte bara det som sitter längst ner i barnens overaller, utan kan också vara som en damask som man sätter på utanpå känga och byxa för att inte få in snö där emellan. De är väldigt bra att ha när man pulsar i snö och det var mina egna erfarenheter av det som väckte tanken.

Den modell som jag har gjort är synnerligen enkel, en fyrkant tyg som binds ihop med kardborre, sluts upptill kring benet med ett lagom hårt sittande gummiband och nertill sluter det tätt mot skon via ett justerbart band under skon. Enklaste modell, lätt att sy och därmed färdig (att inte färdigställa projekt är tyvärr alltför vanligt för mig). Idag ska den hårdtestas av sambon som jut nu snitslar gallringar och pulsar i två decimeter snö hela dagen. Ska bli spännande att se vad utfallet blir!

Ny projekt som står på väntelistan är:

Överdragsbyxor, något som jag använder flitigt, som min mamma har sytt åt mig, men jag antar att jag är en stor flicka nu...
Byxhosor, som lösa byxben man hänger i bältet, särskilt bra om det är för varmt för hela överdragsbyxor så det lämnar rumpan och grenen bar för ventilation
Poncho. Det ska bli regnponcho av detta fantastiska lätta material. Förhoppningsvis något som alltid kommer att följa med i ryggsäcken men som verkligen kan komma till nytta i en ev svår situation.

Gör-det-själv-sida

2010-12-07T17:43:00.000+01:00

Nu i dessa tider av djup snö så bestämde jag mig för att sy mig ett par snölås för att slippa få upp snö mellan överdragsbyxorna och kängorna. Ett besök på tygaffären gav mig ca 2 kvadratmeter "vindpoplin" med gummerad baksida till det facila priset av 30 kronor, hade jag vetat att det var så billigt innan jag klippte till min bit så hade jag tagit mer, utan tvekan. Jag kan tänka mig många användningsområden för det.

En snabb sökning via google gav mig också en perfekt träff när det gällde mönster till snölås, men som bifångst fanns det också mängder av tips på att sy allt från kepsar och mössor till ultralätta enmans-tält. Där fanns också andra intressanta tips som t.ex. hur man gör ett lättviktskök. Kolla in Gör-Det-Själv-avdelningen på denna sida! Alldeles särskilt gäller det alla med böjelser åt friluftsliv och/eller survivalism!

Varmvägg - kompletterar vedspis

2010-12-07T07:47:00.003+01:00

På gården vi tittade på nu senast så fanns det en intressant konstruktion för centralvärme utgående från eldstäder. Jag trodde först att det var en variant på rörspis med tillkopplad kamin som jag sett på en annan gård i trakten, men insåg när det malt runt i bakhuvudet ett tag att det inte var meningen att det skulle kopplas till någon eldstad i det rummet. I stället var det köksspisen i rummet bredvid som skulle stå för den varma röken.

Varmvägg som värms av vedspis i rummet bredvid.

Det här är en lösning som jag själv funderat över ifall man skulle få möjligheten att bygga hus själv, men det här var en elegantare lösning än den jag hade i åtanke. I det här fallet står vedspisen helt nära väggen i rummet bredvid och röken leds genom denna värmevägg istället för att vara kopplad till skorstenen direkt. Köket blir ändå alltid varmt av vedspisen, men värmen i rökgaserna värmer i normalfallet endast upp skorstenen och går till stora delar ut till kråkorna.

Eftersom huset är byggt 1940 och dessutom saknar elspis är det rimligt att anta att vedspisen användes till all matlagning, även när det var varmt på sommaren, vilket också är förklaringen till de två spjällen som är till för att korta ner rökens väg på sommaren och därmed värma mindre mängd tegel. För vem vill ha ett element på för fullt mitt i sommaren?

Med tanke på sotluckornas placering så tror jag att röken kommer in lågt och går upp en gång, sedan ner innan den går upp och ut till skorstenen. Som en trekanalers rörspis med andra ord.

Gömt i snö

2010-12-06T16:45:00.000+01:00

Att titta på gård mitt i vintern är egentligen rätt dumt. Särskilt om det är mycket snö och väldigt kallt. Dagen då vi var och tittade på gården var det mellan 15 och 20 minusgrader och ett par decimeter snö. Det är svårt att få sig en uppfattning om åkerns jordmån och vad det är för typ av mark i skogen. Marken slätas ut och varken gropar eller stenar syns. För att inte tala om växter och insekter.

Vi gillade dock det vi såg, huset och ekonomibyggnaderna, fyra till antalet. Samtliga tak verkade vara intakta, inga hus såg sneda och rangliga ut även om golven i ladugården hade sett sina bästa dagar. Nackdelen så här långt är att huset inte hade uppdaterats sedan 50-60-tal med gamla eldragningar bland annat. Huset var den här gången tillräckligt stort och låg soligt, möjligen lite väl öppet, kan bli blåsigt.

Men varken vi eller säljaren verkar ha bråttom, så vi får väl se tiden an till våren när snön smälter och få en bättre titt på gårdens marker. Och så hoppas vi att de sjunkande massavedspriserna och den pysande fastighetsbubblan har satt lite prispress även på lantbruksfastigheter.

Försent

2010-12-06T06:08:00.001+01:00

Det finns vissa saker man har planerat att göra, vars timing ibland blir helt fel. Till exempel så skulle jag svepa nät om stammarna på mina unga äppelträd. Förra vintern syntes det med tydlighet vad som händer med allt ätbart annars. Jag brukar på senvintern besöka en trädgårdsaffär och botanisera bland äppelträden som då säljs ut för halva priset. Jag satsar på vinteräpplen och hade hittat två som jag tycker bra sorter, Ribston och Maglemer, som tyvärr inte pollinerar varandra, men om det inte skulle finnas några pollonisatörer i närheten så får man väl komplettera med det senare hade jag tänkt.

Senare, är det dock ingen idé att fundera över, för snön kom tidigare och i en sådan mängd att all annan föda blev oåtkomlig under den. Förra helgen hade jag ju dessutom andra prioriteringar och glömde helt enkelt bort. Nu är det för sent. Barken på stammarna var helt avgnagd och till och med stora delar av grenverket som pga snö blivit åtkomligt. Surt.

Det är bara att hoppas på att det finns nya fynd att göra i trädgårdsaffären.

Intressant om förträngningsmekanismer

2010-12-02T21:03:00.002+01:00

SvD har en artikelserie om våra känslor inför klimathotet, ett inlägg i den serien var en mycket intressant artikel om varför människor blundar för det. Dessa mekanismer stämmer ju i stort sett för alla typer av hot av vår miljö och effekter av vårt handlande. De flesta människorna är mer eller mindre medvetna om att vårt sätt att behandla jordklotet inte är hållbart, vare sig det gäller koldioxid, utsläpp av giftiga kemikalier, utfiskning eller vår fantastiska energiförbrukning.

Så varför är det så svårt att på djupet ta till sig information om klimatförändringarna? Och varför reagerar vi inte som vid andra allvarliga hot mot vår existens – nämligen genom att försöka göra något åt det? När larmet om svininfluensan dök upp förra hösten nästan slogs människor om att få vaccin. Och efter 11 september infördes blixtsnabbt nya säkerhetsrutiner på flygplatser världen över.

Nu är vi istället förvånansvärt passiva, åker till jobbet varje dag, köper elektronik och leksaker från andra sidan jordklotet, åker på långväga semestrar och så vidare. Varför?

På naturvetarsidan tror många att mer information till allmänheten är lösningen, men det är inte så enkelt att mer information leder till handling. Vi måste också ta hänsyn till hur människans psyke fungerar. Det som är komplicerat med klimatförändringarna är att de främst orsakas av en genomskinlig och luktfri gas – koldioxid. Det är svårt för människor att förstå – och lätt att förtränga – den skadliga effekten av ett hot som de varken ser eller känner lukten av, säger Marta Cullberg Weston.

Jag skrev ett tidigare inlägg om kognitiv dissonans, vilket även skymtar i bakgrunden i SvD's artikel, men här belyses även andra mekanismer.

Det händer inte här

Det är alltid lättare att skjuta ifrån sig händelser ju längre bort de förekommer och ju mindre likheter de har med vårt liv. Översvämningar i Bangladesh eller ökenutbredning i Kina eller Afrika är svårt att sätta i relation till våra pendlarresor eller skjutsandet på barnen till sina aktiviteter. Våra hjärnor är fortfarande programmerade efter stenålderns faror, de ska reagera på faror vi kan se, höra eller känna lukten av.

Eftersom förändringarna fortfarande är svåra att upptäcka med blotta ögat, tvingas vi dessutom förlita oss på forskarnas analyser och statistiska modeller för vad som sker. Problemet med dessa staplar över temperaturhöjningar och diagram över stigande havsnivåer, är att de inte heller väcker några starka känslomässiga reaktioner eller triggar igång några varningssignaler i våra hjärnor.

Långsamma förändringar är svåra att se

Vi människor har svårt att upptäcka långsamma förändringar. Vädret idag är ungefär som igår, eller förra året.

Till skillnad från en jordbävning eller en plötslig höststorm, är klimatet ett långsamt statistiskt fenomen som på de flesta håll i världen fortfarande är svårt att upptäcka för enskilda individer. Samtidigt tror många människor att de skulle kunna se klimatförändringarna om de verkligen pågick.

"Allmänhetens tragedi"

Ofta får man höra argumentet "Vad vi gör i lilla Sverige spelar ju ingen roll", eller "Vad hjälper det om jag cyklar istället för att ta bilen, det är en droppe i havet" eller liknande.

Många tänker att vad jag gör i mitt liv, kan ju inte ha någon avgörande betydelse för klimatet i stort. När gränserna för de gemensamma resurserna är diffusa och aktörerna många, behövs tydliga internationella regler för hur de får användas, säger psykologen Marta Cullberg Weston.

Begränsad mängd oro

Psykologisk forskning visar att vi bara klarar av en viss begränsad mängd oro och riskanalyser. Rimligen prioriterar våra hjärnor de som verkar mest akuta och närliggande före de mer avlägsna och diffusa.

Andra studier har visat att oron för terrorism efter 11 september och för den ekonomiska krisen 2008, ledde till minskad oro för klimatet. När nya hotbilder dyker upp, hamnar de högst upp på orostrappan, medan gamla hot ramlar ner några steg - trots att risken kvarstår i lika hög utsträckning som tidigare.

Framtida hot förminskas

När vi ställs iför val har vi en tendens att välja det som ger mest positiv återkoppling för stunden, vare sig det handlar om att titta på tv istället för att göra läxor, eller att tjäna en mindre summa i handen idag istället för een större summa i framtiden. Eller äta en bit choklad nu istället för att låta bli...

Problemet för klimatet är att kostnaden för ett miljövänligt beteende är konkret och upplevs som en uppNoffring i nuet – medan vinsten ligger i framtiden och upplevs som relativt diffus. Dessutom är njutningen med ett icke miljövänligt beteende, som att bo i ett varmt hem eller köra bil till jobbet kännbart i nuet – medan kostnaden i form av klimatförändringar ligger i framtiden och är diffus för de flesta, säger psykologiprofessor Janet Swim.

I princip alla dessa punkter är direkt utbytbara mot vilket som helst av mänsklighetens smygande hot och är en av förklaringarna till varför inget händer och troligen inte kommer att hända för att ställa om från våran dödliga kurs. Mänskligheten är programmerad att köra över stupet, bara det går tillräckligt långsamt, i tillräckligt bekväm bil och i gott sällskap. Några få har hoppat av, men det är inte säkert att de klarar sig från att åka med i fallet på ren gravitation.

Minus 22 grader, inne i bussen!

2010-12-01T06:46:00.000+01:00

Trots att jag var väl påpälsad och trotsade den svenska konventionen att sätta sig ensam på bussen utan istället trängde mig ner på sätet bredvid min granne så hann man bli tämligen iskall av 35 minuters bussfärd utan fungerande värme. Det var inte att tänka på att ta fram datorn och skriva något inlägg, vilket jag annars brukar använda bussresan till.

Det blev för övrigt ingen titt på gård igår pga sjukt barn, men vi hoppas att det ska gå vägen idag istället.

Ny gård att titta på

2010-11-30T06:10:00.000+01:00

Idag ska vi åka och titta på en annan gård, inom synhåll från den andra gården vi var och tittade på. Det är dock ganska stora skillnader på de två.

Fördelar med den nya gården:

Den är större, ca 13 hektar vardera för skog och inägomark
Boningshuset är större
Boningshuset och hela gården ligger soligt i stort sett dygnets alla timmar
Skicket på uthusen är bättre
Priset per hektar är lägre

Dock är inte allting guld och gröna skogar, utan det finns nackdelar också:

Den kommer att kosta mer pengar, pengar som vi måste låna
Huset ligger lågt och öppet, frågan är hur det är med blåst och risk för översvämningar
Det är ganska stor stigning på marken, gården ligger på mellan 60 och 110 meters höjd över havet
Huset har bara varit bebott som sommarbostad de senaste åren och därmed är skicket och standarden stora frågetecken.

Säkert finns det fler fördelar och nackdelar som vi kommer att upptäcka idag, dem får jag återkomma med. Men spännande är det! Det blir ju lite speciellt också att titta på gård när det ligger flera decimeter snö.

Snöoväder med besökare

2010-11-29T06:58:00.004+01:00

Jag gillar att skotta snö och tur är väl det. Men ibland kan det bli för mycket av det goda även för mig. I söndags morse vaknade jag när det ännu var kolmörkt vid sex-tiden av att det blåste så att det dånade i huset. När jag tände ytterbelysningen och försökte titta ut genom ett fönster så fann jag att fönstret var igenmurat av snö och att flera snöflingor kom hela tiden. Det var bara att tända i rörspisen och gå och lägga mig igen. När jag vaknade igen hade det ljusnat och då stod det klart för mig att det skulle bli mycket snöskottande...

Till och med snöskotern som vi hade tagit fram kvällen innan hade blivit nersnöad. Om det inte var för att jag denna dag väntade besök av en skribent och en fotograf från tidningen Effekt så hade vi nog väntat till det blev plogat av grannbonden, oavsett när det hade skett, men nu blev det till att greppa skoveln och ge sig ut. Först var det ca 200 meter på gården att forcera, men inte nog med det, länsvägen där utanför var inte heller plogad, bara en uppsättning hjulspår med ordentligt packad snö i mitten och de fåtaliga bilarna kom åkande i karavan.

Nu i efterhand inser jag att tätbilen i karavanerna var de bilar som hade sämst framkomlighet. När de körde fast var de andra bilisterna tvungna att hjälpa den förste, annars kom inte heller de fram. Detta framkom med tydlighet när jag som utrustat bilen med snökedjor på, och bilen (en Citroën med gashydraulisk fjädring) upphöjd ett steg, hamnade i dylik karavan bakom en sänkt Volvo. I den enda lilla uppförsbacken på vägen tog det stopp, vi skottade och knuffade. Då insåg jag att familjen i Volvon hade gett sig ut i detta väder utan snöskyffel! Snacka om att inte förbereda sig! Jag hade tur att vinden hade förhindrat alla 40 cm nysnö att ligga kvar, där låg bara 20 bredvid bilspåren och med bilen upphöjd till max och de underbara kedjorna från Biltema var det inga problem att forcera vallarna och helt enkelt köra om karavanen!

Även bussen som besökarna kom med var försenad i detta väder, mötande buss söderifrån hade kört fast vid hållplatsen. Hemresan gick tryggt på småvägarna (de utan länsnumrering) som tydligen plogades av bönderna och var färdig långt innan länsvägen. Kedjorna fick sitta på hela vägen, men verkade inte ha slitits nämnvärt av det. De var guld värda denna dag!

Katten Lisa var nöjd med att titta ut.

Och resultatet av besöket? Med Modeblogg i äkta svettig snöskottarstil, kommer troligen i Februarinumret av tidningen Effekt.

Klimatsmart lantbruk - Hållbara lösningar för framtiden

2010-11-26T17:06:00.000+01:00

Via en artikel i dagens ATL, "Sörgården in i framtiden", som jag dessvärre inte hittar på nätet hittade jag till ett intressant forskningsprojekt drivet av Schwartzstiftelsen, Klimatsmart lantbruk - Hållbara lösningar för framtiden. Ingressen i artikeln i ATL sammanfattar innhållet:

Storleksrationaliseringen i jordbruket går snabbt. Men när de fossila bränslena tar slut krävs helt andra gårdar, enligt en ny forskningsrapport.

I måndags var det en konferens på Alnarp med ett femtiotal deltagare där slutrapporten presenterades. Johanna Björklund som är en av forskarna i projektet satte fingret på pudelns kärna genom uttalandet:

Oljan har gjort det möjligt att bryta kretsloppet. När de fossila bränslena sinar och mineralgödsel blir en alltmer begränsad resurs måste näring i form av gödsel återföras till åkern utan alltför långa transporter. Fodret till djuren får odlas lokalt och ersätta till exempel soja från andra sidan världen.

I rapporten konstaterar man att utvecklingen mot allt större och mer specialiserade gårdar beror på framför allt riklig tillgång på fossila bränslen och förhållandevis högt pris på arbetskraft. Arbete har ersatts med insatsmedel vilket tydligt kan ses när LRF skriker högt för att de inte har något kemiskt ogräsmedel från och med årsskiftet när de farliga preparaten Totril och Stomp förbjuds i Sverige. Produktivitetsökningar i lantbruket mäts i produktion per arbetstimme eller produktion per hektar. Men i en inte alltför avlägsen framtid kan vi bli tvungna att anpassa oss till att mark, energi och vatten kommer att bli de begränsande resurserna. Då kan det vara mer relevant att mäta produktivitet så som produktion per enhet icke förnybara resurser. Men det kräver en helt annan utveckling av lantbrukssektorn än vad som pågår idag.

Om vi ska klara oss med mindre insatsmedel, så måste vi arbeta med ekosystemtjänsterna, till exempel genom att mycorrhiza-svampen som hjälper växterna att få tillgång till fosfor från jorden. Vi måste gynna pollonisatörer och naturliga fiender till grödornas skadegörare genom att anpassa storleken på fälten.

Har du ved i din vedbod?

2010-11-26T09:31:00.000+01:00

Efter en vecka med snö och inget töväder i sikte så här tidigt i vintern börjar man undra om allt är som det ska Såhär brukar det ju inte vara! Kan det rent av bli en lika lång, kall och snörik vinter som förra året? Eller rent av ännu längre och snörikare? Förra året kom snön nästan en månad senare.

För en gångs skull förenar sig julmarknad med julstämning.

Snöröjarna verkar som vanligt räkna med att snön är något temporärt, då de inte plöjer ut snön så långt som det går. Det får till följd att snön ligger en meter in på vägbanan redan nu, och inte lär det bli bättre om det ligger kvar.


Centralt placerad snöhög på Stora Torget i Linköping

På egen front är jag inte heller så förberedd som jag borde vara. Vi ska ju flytta, lämna huset senast den 15 februari. Man kan ju säga att det finns en del saker som är gömda i de ~~tre~~ fyra decimeter snö som vi redan har fått... Undrar om de kommer fram på naturlig väg innan det är dags att lämna över huset?

Såhär såg min egen översnöade cykel ut igår när jag var ute och skottade snö.

Ved har vi lyckligtvis gott om. Eftersom huset ska säljas kommer den ved vi redan huggit att räcka länge till rörspisarna på landet. Det troliga alternativet för oss att flytta till är en marklägenhet uppvärmd med direktel, och blir det en 1000-års-vinter som endel befarar så kan vi nog räkna med störningar i vårt elsystem. Då kan vårt störningståliga fritidshus på landet vara guld värt.

Gård nu eller senare?

2010-11-24T07:10:00.003+01:00

Vi har ju sålt huset och ska ha lämnat över det till de nya ägarna i mitten på februari. Frågan är vad man gör nu? Det finns lite olika alternativ:

Alternativ ett: Köpa gård nu
Vi har varit och tittat på en liten gård, och då menar jag liiiten, totalt 5,7 hektar varav knappt 4 åker, resten skog.

Fördelar:
Ligger på cykel/gångavstånd från ett samhälle med den nödvändiga servicen, skola, dagis, affär, distriktssköterska mm
Priset är i min smak!
Den är tillgänglig nu!

Nackdelar:
Den är liiiiten! Framförallt är skogen liten tycker min sambo skogsarbetaren.
Huset är pytteliiiitet! Bara ett sovrum. Vi har två barn.
Vädersträcket på gården är tråkigt, skog och byggnader ligger på en sluttning åt ost-syd-ost vilket betyder att solen kommer att gå ner tidigt på vintern.

Alternativ två: Hyra bostad så länge
Fördelar:
Vi behöver inte skynda oss att köpa första bästa gård utan vänta på en som uppfyller fler av våra önskemål.
Fastighetsbubblan kan brista med full kraft och göra gårdar billigare
Vi kan bo kvar i samma samhälle som vi bor i nu ett tag till, vilket barnen önskar.

Nackdelar:
Det är inte säkert att gårdar blir billigare.
Om fastighetsbubblan spricker så kanske möjligheten att låna också försämras kraftigt.
Vi måste flytta (minst) två gånger.

Så, vad göra?

Det är inte pengar som styr världen

2010-11-22T17:41:00.000+01:00

Det brukar sägas att det är pengar som styr världen, Men jag håller inte alls med. De är vår personliga prestige och anseende bland våra likar som indirekt styr världen!

Politiker styrs inte av sina väljare utan den uppskattning och avund de får från de andra politikerna. Det är svaret på frågan varför de kan fiffla och ta ut höga arvoden, för att alla gör det (alla så som i alla politiker på den nivån).

Det är inte aktieägarnas intressen som styr VD'ar och styrelseordföranden, det är vad som anses rätt, eftersträvansvärt och riktigt bland andra styrelseproffs. Det är därför man kan se dessa hiskeliga avgångsvederlag och löner.

Och nu senast, det är inte landets ekonomi som styr en finansminister, det är anseendet bland andra finansministrar som gör att de lånar ut pengar till överskuldsatta andra finansministrar...

Teknikoptimist eller teknikskeptiker?

2010-11-19T17:11:00.018+01:00

Detta är en fristående fortsättning på det här och det här inlägget som tar sin avstamp i rapporten "Efter oljetoppen - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär?"

I inlägget om framtidsbilder återger jag de två framtidsbilder som man skissar upp i rapporten. Man tänker sig 100 år in i framtiden och undersöker hur världen ser ut då, och tittar även tillbaka på omställningen och hur den gick till, allt baserat på vissa antaganden som följer två väsensskilda synsätt, nämligen Teknikoptimistens och Teknikskeptikerns. Författarna har i rapporten har gjort en helt underbar sammanställning över vad det är för antaganden som ligger till grund för dessa synsätt.

Teknikoptimisten
Antaganden om natur och teknik
• oljan kommer att räcka länge än
• det blir både lönsamt och miljömässigt acceptabelt att använda tjockoljor i stor skala
• koldioxiduppfångning kan göra fossilbränsleanvändningen klimatneutral
• kärnkraften kan vara en rimlig övergångslösning
• tekniken för att driva fordon med vätgas framställd ur solenergi kommer att bli bärkraftig
• gentekniken blir bärkraftig och riskfri
• utnyttjandet av biobränslen kan växa kraftigt utan att hota naturvärdena
• det kommer att bli bärkraftigt att i stor skala framställa flytande bränsle ur biomassa
• det finns stor potential för högteknologisk energieffektivisering
• det är möjligt att sluta kretsloppen även vid en väldigt hög omsättning av energi och materia

Antaganden om ekonomiska, politiska och institutionella förhållanden
• oljepriset endast kommer att stiga långsamt
• energipriserna på sikt kan bli lägre än idag
• vi får en klimatpolitik som blir tillräckligt effektiv för att klimatet ska räddas
• klyftorna mellan länder kan slutas genom att fattiga länder ”kommer ikapp”
• nyrika länder får en fungerande fördelningspolitik
• vi kan förhindra att vinsterna från effektivisering äts upp av ökad konsumtion
• Sverige kommer att fortsätta ha kontroll över de svenska skogarna "det gröna guldet"
• det är önskvärt eller nödvändigt med fortsatt stordrift och ägarkoncentration

Natur- och människosyn
• människan kan effektivisera naturen
• det är möjligt och lättare att vidga naturens bärförmåga genom ny teknik än att förändra det ekonomiska/politiska systemet

Teknikskeptikern
Antaganden om natur och teknik
• oljan snart toppar
• utnyttjandet av tjockoljor innebär orimliga kostnader för miljön och ger ett oförsvarligt lågt energinetto
• tekniken för koldioxiduppfångning är både osäker och energikrävande
• kärnkraften är både riskfylld och ger ett dåligt energinetto när den ännu osäkra slutförvaringen räknas in
• den högteknologiska sol/vätgastekniken för att driva fordon blir inte blir bärkraftig
• det är säkrare och mer resurseffektivt med traditionell förädling genom urval än med genteknik
• potentialen för att utnyttja biomassa utan att långsiktigt degradera ekosystemen är starkt begränsad
• energinettot från framställning av flytande bränsle ur jordbruksgrödor kan vara nära noll när hela det understödjande systemet tas med i beräkningen
• högteknologiska lösningar i allmänhet kräver energidyra understödjande system
• ett småskaligt lågenergisamhälle är det enda miljömässigt hållbara på sikt

Antaganden om ekonomiska, politiska och institutionella förhållanden
• energipriserna kommer att stiga rejält för att aldrig mer sjunka igen
• vi genom att påbörja omställningen nu kan skapa ett lågenergisamhälle som kan möta människors behov och undvika ekologiska och sociala kollapser
• vi får en frivillig omorientering till ickemateriella värderingar i kombination med insikten att vi inte kan fortsätta som hittills
• de internationella institutionerna demokratiseras
• vi får nya regelverk som gynnar rättvis internationell handel och ett ekonomiskt system som fungerar även utan ständig tillväxt
• att kontrollen över resurserna blir mer lokal
• att myndigheter uppmuntrar experiment och småskalighet

Natur- och människosyn
• naturlagarna utgör icke-förhandlingsbara ramar som människan för sin långsiktiga överlevnad behöver förstå och respektera
• ekonomiska/politiska system är skapade av människor och kan därför förändras

Efter att ha gått igenom den här uppställningen är det mer tydligt än någonsin, jag är en teknikskeptiker!

Just nu sitter jag på bussen fast i en bilkö på grund av att en bilolycka totalt har blockerat trafiken. Det har åkt förbi 3 ambulanser 3 brandbilar och lite andra räddningsfordon, jag skulle gärna kunna tänka mig ett lågenergisamhälle istället för detta. Allting måste gå så fort fort hela tiden att någon har känt sig tvungen att bryta den långsamma trafikrytmen och chansa på en omkörning och istället frontalkrockat med en mötande bil. Att ta risker i trafiken innebär att stjäla andras säkerhet!

Upp till solen, till varje pris!

2010-11-19T05:55:00.006+01:00

När jag grävde upp min sista rad med potatis så såg jag några små gröna skott som jag blev konfunderad över. Det såg ut som bondbönor ungefär, och även om jag hade provat att sätta lite bönor av olika sorter mellan potatisen som samodlingsexperiment så var det inte i den delen av potatislandet.


Några oavsiktligen uppgrävda skott samt bönor från ca 35 cm djup.

Jag gräver ganska djupt när jag tar upp potatis för att försöka rensa bort så mycket ogräsrötter som möjligt (kirskål, kvickrot och pepparrot), jag gräver ända ner till grästorvan som jag plöjde ner i våras. Och när jag kom till den delen av potatisraden där de konstiga skotten växte så åkte hakan halvvägs ner till knäna på mig. För långt där nere i jorden (30-40 cm) så låg det verkligen bönor! Stora bönor, som delvis hade grott och försökt ta sig upp till solljuset! Eftersom de var gröna och fina nu så måste det nästan vara bondbönor med tanke på att de är lite mer frosttåliga. Det borde också vara i form av förvildade rester av tidigare odlare på denna mark. Eftersom jag vet var och hur man har odlat denna jord i åtminstone 20 år så vet jag att fröet är äldre än så. Fascinerande tanke! Jag försökte spara något skott som fick sig ett eget litet växthus och håller tummarna för att den överlever till sommaren. Det vore kul!

Närmar bild på ett par bönor och ett skott.

Framtidsbilder - Hur byggger vi beredskap när framtidsbilderna går isär

2010-11-18T07:25:00.001+01:00

Detta inlägg är en fortsättning på ett tidigare inlägg som behandlar rapporten "Efter oljetoppen - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär.

Om vi som samhälle ska kunna jobba mot ett mål, så är det bra ju fler som drar åt samma håll. För att vi ska kunna göra det så krävs att vi har någorlunda likartade framtidsbilder. Men som titeln på inlägget och också rapporten som det bottnar i, är frågan hur vi ska kunna bygga beredskap när framtidsbilderna går isär.

Om man tar del av medieflödet så lyser oftast både oljans ändlighet, klimatets förändring och människans storskaliga negativa påverkan på vår livsmiljö med sin frånvaro. Istället är det andra saker som diskuteras.

Eftersom syftet med "Efter oljetoppen - Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär?" var en workshop som just skulle "synliggöra viktiga frågor och bidra till en bättre förberedelse inför en kommande knapphet på olja" så finns ett stort avsnitt om sceanarier/framtidsbilder.

Att bygga scenarier är ett vanligt sätt att få en bild av hur framtiden kommer att te sig och att vara till hjälp för att fatta beslut. Man brukar ställa upp scenarion som skiljer sig åt genom att man varierar en eller flera variabler. Exempel på scenarier är ekonomiska kalkyler där man t.ex. kan variera ränta, råvarupris och försäljning mm. I en framtid som inte skiljer sig åt så mycket jämfört med historien så är det relativt enkelt att ställa upp relevanta scenarier och bedöma rimligheten i om de kommer att inträffa. Men för en framtid som skiljer sig kraftigt åt jämfört med historiska data är det mycket svårare att få med de rätta variablerna, hur de påverkar varandra och inom vilket intervall som de kan variera.

När politiker och tjänstemän försöker tyda hur framtiden blir är det vanligt att de helt enkelt drar ut linjerna så att säga, som en fortsättning på dagens utveckling. Då blir det:

Mera globalisering
Mera trafik
Högre energiförbrukning
Ökande befolkning
Fortsatt ekonomisk tillväxt
Ökande förbrukning av naturresurser

Dessa antas vara fixerade, de är ett paradigm. Men vad ligger till grund för detta? Är det en naturlag? Eller är det så att det finns något giltigt intervall men att utanför intervallet är det andra paradigm som gäller? Finns det dolda antaganden Frågan är om det är rätt parametrar att grunda vårt samhällsbygge på.

När det gäller en framtid med väsentligt mindre oljeförbrukning tror jag att en del av paradigmet kan visa sig stå på lös grund.

En kommande oljeknapphet kan fungera just som en förändring av de grundläggande förutsättningarna. Mycket av det vi hittills har tagit för givet kan komma att ställas på ända, vilket gör det mycket svårt att ställa upp relevanta scenarier.

Därför har man i rapporten valt att inte kalla det scenarier utan visioner. Dels för att syftet inte är beslutsunderlag utan diskussionsunderlag och dels för att man vill att vi ska tänka oss olika typer av önskvärda framtider.En vision kan också vara en drivkraft till förändring.

En avgörande vattendelare mellan olika syner på framtiden handlar om tron på teknologiska framsteg. Vi har därför, inspirerade av Costanza, valt att beskriva två framtidsvisioner som skiljer sig just i detta avseende (Costanza 2000).23 Den första visionen (A) utgår från att teknologiska framsteg kommer att kunna lösa alla slags problem i takt med att de uppstår. Genom ny teknik kommer vi att kunna klara vår energiförsörjning och fortsätta att utvidga högenergisamhället även efter att oljan fasas ut. Samtidigt förväntas miljöproblemen få sin lösning och även en rättvis fördelning kunna åstadkommas. Den andra visionen (B) utgår från en hållning som är skeptisk till att de problem vi nu står inför kan lösas genom ytterligare tekniska genombrott. Det är enligt detta synsätt angeläget att förbereda för en ordnad omställning till det lågenergisamhälle som vi förr eller senare ändå kommer att tvingas till. Att förbereda denna omställning i tid är enligt detta synsätt en förutsättning för att vi också ska kunna klara miljön, rättvisan och freden.

Framtidsvisionerna snabbspolar 100 år in i framtiden och låter oss titta tillbaka därifrån hur omställningen var efter detta millenieskifte.

Högenergisamhället:

Utgår från att oljan räcker längre, och toppar först vid 2038, dels pga att de okonventionella oljorna bidrar med mer och dels pga att aktivt omställningsarbete bort från oljan mattar förbrukningen. Det proaktiva omställningsarbetet fokuserar på klimatet och antar att man i början av 2000-talet (alltså nu) lyckades få till bindande koldioxidskatt internationellt.

Transporterna övergår så småningom till vätgasdrivna bilar, Vätgasen produceras av det kvarvarande kolet där man pumpar tillbaka kolatomerna ner i jorden för att inte skada klimatet (alltså fortsatt användning av en fossil och ändlig källa, min anmärkning). Man antar också att vi lyckats utveckla teknik för att kunna producera vätgas mha solenergi.

Man antar att det trots allt kommer att bli turbulens kring fordonsbränslen innan vätgastekniken slår igenom. Men samtidigt att detta inte påverkar världsekonomin utan att den i genomsnitt har växt med 4% per år hela detta sekel också.

Sverige antas ha klarat sig bra eftersom vi har mycket skog och lite befolkning. Dessutom menade man att traditionen av samförståndspolitik gjorde det lättare att genomföra proaktiva åtgärder.Att vi började tidigt med koldioxidskatt utvecklades i Sverige energiteknik som kom att bli grunden för vårt nya tekniska försprång.

Byggandet antogs bli hårdare reglerat vad det gäller energiförbrukning och passivhus standard från i år. Svenska biltillverkare var föregångare när det gällde att utveckla nya motorer för alternativa bränslen. Transporterna antogs ha effektiviserat bort 95% av dagens energiförbrukning. Återvinningen av råvaror från jordskorpan, alltså metaller o.dyl. antas vara i stort sett 100%.

Jordbruket fortsatte att storleksrationalisera och när visionen utspelar sig antas bara en promille vara sysselsatt i de gröna näringarna. Traktorerna är förarlösa och styrs via gps, produktionen har ökat många gånger om genom bl.a. gentekniks modifiering av verkningsgraden på växternas fotosyntes. Biologiska material står för råvaran för allt som hade petroleum som bas tidigare, t.ex. plaster, hartser, bindmedel och mediciner. Jordarna mår bättre och den biologiska mångfalden är större pga total datorstyrning av brukningsåtgärderna i jordbruket.

Skogsbruket har gått mot mindre och energisnålare maskiner men också färre inblandade människor. Användningen av skogsprodukterna har dock skiftat från papper till energiråvara till största delen.

Lågenergisamhället:

Utgår ifrån att det fanns en gemensam problembeskrivning, redan innan problemen blev akuta när oljeproduktionen började falla, ungefär nu.

Redan några år tidigare hade det gått upp för både forskare, politiker, näringsliv och allmänhet att någon lika kraftfull energikälla som oljan inte skulle gå att uppbringa. Vid mängder av möten och konferenser diskuterade man hur den kvarvarande, nu allt dyrare, oljan skulle användas.

Efter oljetoppen blev det några oroliga årtionden då det var risk för krig mellan de stora oljekonsumerande länderna och även mellan de oljeproducenterna. Klimatförändringarna var också en källa till oro.

Eftersom man insåg att de övriga fossila bränslen (andra än olja) skulle ge ännu större miljö och klimatpåverkan per nyttig energi så avstod man från storskaliga satsningar för att utvinna dessa för att istället satsa på ett hållbart samhälle. Inte heller kärnkraft satsades det på då det inte heller är hållbart samt innebär mycket problem med både brytning och slutförvar.

Alla insåg det som så länge hade förnekats: att en övergång till enbart förnyelsebara källor skulle komma att innebära en framtid med betydligt mindre tillgång till energi och att industriländerna måste minska sin energiförbrukning radikalt för att möjliggöra en rättvis fördelning av de begränsade resurserna. Högtflygande hightech-lösningar avfärdades då dessa antingen förutsatte infrastrukturer som krävde ett för högt energiunderstöd, eller byggde på tekniska lösningar som ännu inte skådat dagens ljus.

Man förutser att de alternativa nätverken inom både odling, räntefria banker, rättvis handel och modeller för direktdemokrati mm får stort genomslag och påverkan när de stora institutionerna får problem.

När de internationella organen demokratiseras fick det till följd att regelverken för den internationella handeln, finansmarknaden, etc., förändrades i grunden för att gynna rättvis fördelning och resursbevarande, framför ekonomisk tillväxt.

Att vända ständigt expanderande ekonomier till att bli kontraherande, var oerhört svårt. Det tog ända fram till 2060-talet innan någon slags normalitet i den nya världsordningen infann sig. Då hade invånarna i de rika länderna börjat vänja sig vid den nya livsstilen. Man hade börjat uppskatta den livskvalitetsförbättring som till mångas överraskning blev följden av det som för hundra år sedan skulle ha kallats ”sänkt standard”.

För Sveriges del gynnades man av att framsynta politiker hade insett att ju senare vi väntar med omställningen desto dyrare blir den och därför kom vi att tjäna som modell för andra länder att följa efter. Politikens enskilt viktigaste mål blev att vi skulle klara oss med mindre energi.

Oljeeran minns man med förskräckelse inför det oerhörda energislöseri som den innebar. Varor och människor som transporterades hit och dit. mm.

Merparten av den tekniska utveckling som skedde under oljeeran har vi idag ingen glädje av.
Under oljeeran var man i allmänhet blind för det energiunderstöd i kringsystemen som en viss teknik krävde. Det viktigaste tekniska bidraget från oljeeran till vår tid är Internet. Det har visat sig vara ett robust, effektivt och delvis självorganiserande system som hjälper till att
knyta ihop världen, nu när flygresor blivit otänkbara.

Jord och skogsbruk återgår till mindre energiintensiva men mer personalintensiva lösningar. Tidigare uttalade ambitioner att koncentrera markägandet till stora brukningsenheter vänds till sin motsats. Ca 10 % av befolkningen är heltidssysselsatta inom de gröna näringarna och fritidsodlingen är betydande.

Då detta redan är ett långt inlägg väljer jag att klippa här, men fortsättning följer...

Uteliggardjuren, dom som inte har någon stans att gå...

2010-11-17T07:01:00.009+01:00

En vanlig dag på landet innefattar många djur. I den gångna helgen var det nog rekord. Jag skrämde upp en hare när jag gick ut för att gräva upp min sista potatis, hörde sångsvanarna som betar av skörderesterna på åkrarna runt om kring, en ormvråk lät höra sitt karaktäristiska skrik när den svävade över förmodade bytesdjur ute över åkern. Ur trasiga fönster på husen omkring skrämdes duvorna upp om man gick för nära. I trädgården hittade vi nattfärsk älgbajs... Det känns rimligt att de är i trädgårdarna nu i älgjaktens sluttamp. Om det var samma eller en annan som vi skrämde upp på skogspromenaden får vara osagt.

Gran som var grundligt använd av vildsvin och förhoppningsvis något större djur, för de översta skavmärkena var två meter upp...

Senare på dagen såg sonen hemifrån gårdsplanen en grupp med vildsvin, några suggor med drygt en handfull kultingar springa över åkern där vi tidigare hade följt en djurstig... Tur att vi inte mötte dem då!

Vi besökte en lagom liten skogsbäck med lagom fall för lek som jag tänkte att barnen (nu 5 och 8) kunde gå till själv och leka, åtminstone till våren. Men jag måste säga att vildsvinen känns som en riskfaktor. Forsande vatten har ju egenskapen att dränka alla andra ljud, vare sig de av vildsvin eller av lekande barn. Förhoppningsvis hör och känner de vilda djuren barnen snarare än tvärt om. Frågan för dagen får väl vara vad man ska har för förhållningssätt i förhållande till vildsvin? Jag lär mina barn att de ska klättra upp i ett träd. Har någon annan något bättre tips?

Alla djur nöjer sig dock inte med att vara ute. Jag har ju tidigare berättat om mössen i potatiskällaren och hur jag mussäkrade den. Det verkar ha fungerat för nu var det inga gnagspår på potatisen. Men det betyder inte att de små gynnarna är sysslolösa, istället verkar de ha flytta in i bestickslådan inne i huset. Inte för att jag begriper vad de hittar att äta där, men lämnat fullt med små bajskorvar har de gjort i alla fall. Urk. Vi har inte haft med katten så mycket på det senaste pga diverse omständigheter, men nu måste det bli ändring framöver!

Glufsglufs storebror!

2010-11-16T17:41:00.000+01:00

Jag har väntat på tillfället och idag infann det sig! Jag fick dock springa uppför Storgatan (med mitt opererade knä) för att komma i kapp den, men vad gör man inte för att kunna presentera Jätten Glufsglufs storbror, stadens största dammsugare!

En kollega som jobbat och bott i Schweiz påpekade att där hade man manuella gatsopare istället. Är inte livet fantastiskt! Här pratas det om klimatförändringar och kommande energikris, men svenska gator måste till varje pris vara rena med minsta möjliga mänskliga insats!

Eller Jacob Bursell på e24 skrev i sin mycket läsvärda krönika Endast en dum ställer de rätta frågorna när han försöker få HUI att med tanke på finanskris, befolkningens ökande belåningsgrad och miljön försöker få Handelns utredningsinstitut att avstå från att elda på julhandeln genom att inte utnämna en "årets julklapp":

Tyvärr måste man dock göra sig stendum för att ifrågasätta det självklara. Det är väl därför som folk med obekväma åsikter kallas aktivister och egologister, medan det oförändrade tillståndets mest högljudda försvarare tycks gå under namnet ekonomer.

Även om HUI:s vd Lena Larsson på ett rent akademiskt plan tycktes förstå mina frågor, så fick jag det förmodat professionella svaret att det inte är institutets sak att lägga värderingar i hur, eller hur mycket, svenskarna konsumerar.
På ett teoretiskt plan har hon väl rätt i det. Men när det gäller den här typen av frågor tycks inte heller någon vilja lägga några värderingar i någonting. Snart är det jul igen, och för 15:e året i rad räknar analytikerna på HUI med nya omsättningsrekord i julhandeln.

Potatis finns ju på ICA, eller?

2010-11-16T06:32:00.003+01:00

En retsam kommentar jag fått när jag berättar om mina odlingsprojekt för folk som inte är insatta i Peak Oil-problematiken är att "Varför jobba så mycket när potatis finns på ICA?" Svaret är i första steget "robusthet" eller "resiliens" som det brukar kallas på svengelska. Alltså att bygga in luft i systemet så att inte man drabbas för hårt om systemet en dag brister, helt eller tillfälligt. Systemet som avses i det här fallet är matförsörjningen via affärer.
Här är ett exempel på vad som kan hota matförsörjningen i Sverige: Atl.nu: De lastar potatis till Saudiarbien

Skånes potatisodlarförening exporterar varje år några tusen ton potatis till bland annat Baltikum, Italien och Kanarieöarna. I år dök Saudiarabien upp som en otippad storkund. Affären har diskuterats sedan midsommar, priset till odlaren är 2 kronor per kilo.
- Vi har en order på 800 ton i månaden, om vi kan få ihop potatis, säger Anders Olsson, verksamhetsledare för Skåne potatisodlarförening.

Potatisbranschen bubblar nu av rykten om bristen på potatis i Ryssland och nyhetsbrevet Potato Markets Bulletin skriver i sitt senaste nummer att behovet i dagsläget bara rör sig om toppen av isberget. Många länder, bland annat Holland, lär redan vara i full färd med exporten, men inte förrän i vår visar det sig hur stor den ryska bristen blir. Skörden i Holland och Belgien blir däremot inte så låg som befarat. Av den europeiska arealen återstår bara några procent att skörda.

Vem tror du kommer att kunna betala bäst för potatisen om det blir oljebrist?

Det finns ingen garanti för att potatisodlarna väljer att sälja till ICAs uppköpare om de får bättre betalt på andra håll. Som t.ex. de som i artikeln säljer svensk potatis till Saudiarabien för bättre betalt än det svenska priser får man förmoda. Vad jag vet finns det inga beredskapslager för mat i Sverige. Den förberedde har ett eget beredskapslager

Det är också läge att börja lära sig hur man gör när man inte måste leva på det man odlar, för faktum är att inte ens med en bra bok kan man göra allting perfekt från början. Man måste prova och lära sig. Om odling, ogräs, sjukdomar, skörd och lagring. Sådant som alla kunde förr, men försvinnande få kan nu.

Vi kom undan med blotta förskräckelsen!

2010-11-15T06:20:00.003+01:00

Vi har ännu så länge en villa i en förort till Linköping, men vill ut på landet. Villan köptes 2005 (innan jag blivit medveten om Peak Oil) och har fått de nödvändigaste renoveringarna, ny dränering, modern vedpanneanläggning och mögelsäkrad källare. Sedan jag blev medveten om Peak Oil har jag dock känt att marken har börjat bränna under fötterna allt mer. Vi köpte ju när priserna var höga och är högt belånade så jag ville inte riskera att sitta kvar i båten tills den sjönk, känslan av bostadsbubbla har varit stark och faktorerna som hotat att spräcka den har skymtats vid horisonten. Vi har alltid velat bo på landet även om samhället med gångavstånd till skola, affär, buss och kompisar är oerhört praktiskt när barnen är små. Allt som skulle göras färdigt inför försäljningen tog dock tid, ni vet de där sista listerna som aldrig kom upp, de avslutande plattorna mm, och inte minst att röja undan. Vi har ett litet hus och bor två samlare... Fritidshuset med sina odlingar har ju både tagit tid och varit en förutsättning för att vi ska kunna flytta ut grejer. Därför har det tagit tid innan vi kom så långt som att verkligen göra slag i saken. För ett par månader sedan skrev vi dock kontrakt med en mäklare om att sälja huset. Nu är det sålt, handpenningen kom in i förra veckan. Vi ska vara ute senast den 15 februari, så nu letar vi annan bostad för fullt.Antingen att hyra eller om vi hittar gården som känns rätt.

Vi kände dock tydligt av att marknaden inte var så het längre, det kom hela två familjer på visningarna, den ena familjen tyckte dock att tanken på vedpanna var för avlägsen, medan den andra familjen ville ha det. Tyvärr blev det ju ingen budgivning då, så vi sålde för utgångspriset. En tanke jag inte kommer undan är att vi skulle fått x antal hundra tusen mer om vi hade satt ut det redan i våras...

Fröupproret!

2010-11-09T07:04:00.002+01:00

Jag var på familjeträff i helgen med bland annat min bror, som till skillnad från mig är tvättäkta norrman, när fröbomben slog igenom på blogghimlen. Detta gjorde att man kunde få en annan syn på eländet.

Återigen visar det sig hur omöjligt det är att anpassa regelverk, styrmedel och kulturer över ett så stort och spretigt område som EU. Det är som med EMU och gemensam centralbanksränta, hur tror någon att det kan vara lagom varmt om man har samma värmesystem men bara en termostat, och den sitter nere i Frankfurt? När vi skulle rösta om EG/EU så framhölls det att subsidiaritetsprincipen skulle göra att beslut fattades så nära medborgarna som möjligt, dvs inte onödigt centralt. Den officiella beskrivningen lyder kan t.ex. hittas på EU-upplysningen.se och lyder:

Subsidiaritetsprincipen handlar om var beslut ska fattas. Principen brukar förklaras som att beslut ska fattas på den politiska nivå som kan fatta det mest effektiva beslutet, så nära medborgarna som möjligt. I EU används subsidiaritetsprincipen för beslut som både EU och medlemsländerna kan fatta. Den fråga som ska ställas enligt subsidiaritetsprincipen är om det blir ett bättre beslut om EU beslutar än om beslutet fattas i medlemsländerna.

Jag frågar mig hur det stämmer med regelverks som reglerar hur många träd det får vara på ett bete? Eller varför man över huvud taget ska registrera amatörväxtodlarnas fröer?
Nu hade kanske inte min bror superkoll på läget i Norge vad det gäller fröer, men han påpekade att Norge vill vårda fröer och till och med aktivt bevarar dem genom att frysa ner dem i "framtidslagret" på Svalbard.
Därför dök denna tanke upp, Norge är utanför EG/EU/EMU och antar inte samma regler som vi. De ligger också på en fördelaktig breddgrad för oss vad det gäller fröutbyte. Kanske vore det möjligt för svenska fröfirmor att sätta upp en fröhandel i Norge för svenska kunder? Odla och packa fröer som vanligt, men sälja via en norsk webbsajt? Eventuellt måste de skickas via norge eller packas där, men i alla fall! För att bevara mångfalden så skulle det kanske kunna vara värt det?

Läs fler intressanta, brinnande och tankeväckande inlägg om fröupproret på följande bloggar bland annat

Flute - ännu fler-reaktioner på Jordbruksverkets förslag
Flute - Fler reaktioner på Jordbruksverkets förslag
Flute - Remissvar till Jordbruksverket
Flute - Jordbruksverket vill utrota ovanliga växtsorter
Cornucopia? - Jordbruksverket vill utrota hundratals ovanliga köksväxter
Cornucopia? - Forum för fröbyte / civil olydnad

Lösning på musproblemet?

2010-11-01T06:27:00.000+01:00

I helgen fick jag svart på vitt hur illa det var med musproblemet i jordkällaren. Okänt antal möss har kalasat fritt i två veckor. Inte nog med att de har helt eller delvis ätit upp potatisen, de har också bajsat i maten! Syns i bland annat den stora potatisen nere till höger i korgen ("klockan halv sex").

Men jag gjorde en bifångst i gårdens skrymslen och hittade den gamla soptunnan. Eftersom soptunnan var mussäker på den tiden den användes så borde den kunna vara det nu med! Potatisen förvarar jag i plastbackar inuti.

Potatisen var som synes av sorten Asterix som visat sig väldigt bra i år. Jag tog upp en rad potatis som bestod till två tredjedelar av Minerva och en tredjedel Asterix. Av Minerva blev det inte mycket skörd, jag kunde se att det hade funnits max 10 potatisar under varje planta, men nu var det kanske två som inte var ruttna (potatisbladmögel), gröna eller frostskadade medans Asterix-plantorna gav mellan 15 och 25 lagom stora potatisar per planta där det bara var enstaka gröna/frostskadade potatisar som gick bort. Nästa år blir det mer Asterix!