Kumlabäcken

I kanten av vår gård går en liten bäck vid namn Kumlabäcken. Just nu porlar den fridfullt fram mellan blommande (okänd lilja?) och knotiga alrötter.  På våren hotar den att svämma över sina breddar med grumligt brunt vatten. Förra sommaren höll den på att torka ut alldeles.

Nationaldag med skitjobb

Nationaldagen till ära ägnade vi oss åt att forsla ut vinterns ströbädd ur ladugården. Vi har en kompis som har en precis lagom stor maskin för ändamålet. Förra året lastade jag ut nästan halva ströbädden för hand och det gör jag inte om ifall jag kan undvika det. På en förmiddag hann vi både få ut ströbädden och tvätta ladugården med högtryckstvätten!

Vår gårdsplan lutar så att det knappt finns en plan yta, det vill till att handbromsen är bra när man ska lasta av i nerförsbacke.

Det är inte en decimeter till godo totalt för att den ska komma in genom dörrarna.

Inne i ladugården gäller det att planera arbetet, då det är trångt både med avstånd och takhöjd.

Efter dusch blev det grillning och fest!

Klöverdrag och bisvärmar

Nu blommar vitklövern i vallen närmast gårdscentrumet! Trots att fåren gått och betat så blommar det så att det ser vitt ut!  Tydligen var inte vitklövern högst på fårens meny. Men bina surrar över allt!

En dag för någon vecka sedan blev jag tillfrågad om det var min svärm som flugit förbi hemma hos en bekant, men alla mina elaka bin föreföll vara hemma när jag tittade in i samhället.

I söndags var det dags igen. Grannen på vår kulle ringde och berättade att det kommit en bisvärm nerifrån min kupa. Den satt så att jag kunde få dem att gå in i en tom kupa. Men även denna gång var det troligen en svärm från någon annan då mina bin hade färska nylagda ägg och inga drottningceller. 

De nya bina verkar mycket trevligare än mina ilskna, de släpper inte taget om mig förrän jag gått upp emot ett par hundra meter från kupan. Hade jag bara hittat drottningen skulle jag ge henne enkelt respass till de sällar jaktmarkerna och presenterat samhället för en ny härskare.  Men så länge det finns en som härskar i det fördolda är det nog dömt att misslyckas.

Det går fort!

Trots en bitvis kall vår så är det nu redan dags för första vallskörd häri kring. Vi gör det samma och slår vår lilla åker med slåtterbalken. Eftersom hömaskiner saknas så hässjar vi och tar löshö.  Som grundfoder kör vi ju med ensilage men det är alltid bra med en reserv om man blir stående med dåliga balar eller otjänligt väder.

På den lilla vallen utmed bäcken har gräset redan gått i blom trots att det bara är månadsskifte mellan maj och juni . Det står som ett moln av pollen kring gräset när slåtterbalken går fram. Jag håller mig en bit upp i lovart då jag passande nog är allergisk mot gräspollen,  min enda allergi. Att hässja det efter en stunds torkning går dock oväntat bra. Lägger på ett lager i taget för att låta solen komma åt.

Det blev ett ofrivilligt avbrott i slåttern på grund av att trästaken som driver knivarna gick av. Det är med avsikt som det är en trästake,  det ska vara en svag länk som kan gå sönder om man får in något hårt mellan knivarna, men i det här fallet tror jag mer på ålder. Praktiskt när man kan tillverka en reservdel hemma i snickarbon!